Publicerat
Kategori: Novell

Tanken

TANKEN .

Tänk så många gånger hon tänkt tanken. Tanken som var fel.
Så fel att hon, måste tvinga sig att tänka annat. Slå bort tanken. Inte skulle hon kunna göra så, eller?
Mamma och pappa som hade varit så snäll. I alla år. Hela 16 år.
Givit henne mat och sängplats och framför allt kärlek.
Men aldrig hade hon fått det hon pekat på. Aldrig fått mycket i månadspeng. Inte bo i ett lyxhus som de andra tjejerna i klassen gjorde. Som Maria, hennes pappa ägde ett stort företag som tjänar in flera tusen i månaden. Och Maria själv får hela barnbidraget x 2.
Likadant med de andra tjejerna. Aldrig kunde hon följa med och shoppa en eftermiddag efter skolan. Hade aldrig lika mycket. Var aldrig lika snygg. Lika vackert hus eller vacker mamma.
Mamma som skall vara en förebild. Vacker som Marias mamma .
Men för att bli rik och vacker behöver man pengar. Den gången när Peter dog fick vi pengar på hans livförsäkring. Han och hans nya flickvän var ute och provkörde den nya bilen som pappa hade köpt. Den röda Volvon. När Peter skulle svänga väster vid Arnes kiosk kom plötsligt en långtradare. En med mjölk i lasten. Det slutade med att alla 3 omkom direkt efter crashen. Då fick vi inte bara en ny Volvo men också 40 000 kronor på hans livförsäkring.
10 000 använde vi till den fina begravningen utanför Arnes kiosk i ett stort tält.
30 000 använde vi för att åka utomlands och ”koppla av” som mamma sa.
Hela resan gick ut på att mamma låg inne på hotellrummet och spydde . Pappa var förstås med henne och jag låg ute på stranden och fick en perfekt solbränna. Alla fall något att skryta med inför Michelle och Maria. Fast dagen därpå åkte Maria med sin mamma till Italien och shoppade och fick en ännu bättre solbränna. Aldrig får man va lycklig.

- älskling?
- Ja.
- Jag och pappa åker bort i helgen. Till Norge, du vet.
- Mm. Hej då hare´ bra.
- Ok… du kan väll sova över hos en kompis när vi är borta?
- Ja ja åk nu, jag klarar mig.
- Ja det vet jag väll men …
- Mamma jag är 16 år! Åk nu.
- Men…
- Stick! Stäng dörren efter dig när du går.
Jag tittade på mamma. Stod där tveksam och lite ledsen. Hon tänkte säkert på hur aggressiv jag hade blivit. Inte vill kela längre bara tjatar och skäller. Som våra roller var ombytta.
- ok hej då, sade hon sedan
- Hälsa hej då till pappa.
Mamma och pappa åkte. Jag tog fram mina anteckningar om min ”framtid”. Jag skrev upp att mamma inte hade litat på mig. Det kan jag använda om jag känner mig tveksam någon dag.
Att göra hela grejen. Som jag gjorde med Peter. Jag hade aldrig gillat hans nya tjej. Hon var för simpel, trevlig. Men simpel . Det var lätt att fixa med bromsarna till bilen. Att långtradaren skulle komma visste jag inte men jag fick ju i alla fall resan till Turkiet,
I 3 hela veckor. Slapp göra 5 prov och så slapp jag Maria och hennes tjat om hennes nya hembetjänt. Som alltid sa ”ha” efter varje mening. Men nu var det mamma och pappa. Jag hade räknat ut att tillsammans på livförsäkringen skulle jag få över 200 000 kronor.
Då skulle jag kunna köpa hur mycket kläder och snyggt smink som helst!
Detta var min lista på saker jag behövde till mammas så kallade ”plötsliga dödsfall”.
1: Gift som orsakar att lungan kollapsar (mamma röker så hon har dåliga lungor).
2: En helg då pappa är borta.
3: Tillstånd att jag skall laga maten.

När mamma och pappa kom hem från Norge hade de köpt en blå kjol till mig.
Den var i sammet och hade kostat 2000 kr.
- tack!
- Varsågod gumman.
- Eh, pappa ?
- Ja.
- Kommer du åka bort något mer denna månad?
- Ja , om 2 veckor till Köpenhamn. Varför undrar du?
- Äh jag bara undra. Du är ju borta så mycket nu, skyndade jag mig snabbt att säga.
- Vet du vad, imorgon tycker jag att vi går på Bio alla tre. Vad säger du om det ? Pappa log förhoppningsfullt.
- Å, jättebra. Tack pappa du är världens bästa! sa jag med lite tveksamhet på min betoning.
Om pappa märkte det så visade han det i alla fall inte.
Nöjt gick jag därifrån. Bara en kvar nu . Lite svårare men det ska jag nog klara.

Dagen därpå gick vi på Bio och hade faktiskt riktigt roligt!
Jag tänkte detta kommer jag att sakna, pappas skratt, lukt och roliga historier.
Mamma verkade ha riktigt roligt hon med. Skrattade åt alla pappas roliga historier och kramade honom flera gånger. När vi gick nerför backen hem höll pappa mamma i handen och jag höll om mammas midja. Jag kände mig inte längre arg. Jag hade allt. Jag älskade dem.
Under de 2 veckor som gick tänkte jag mycket det som skulle hända. Pappa hade bestämt sig för att stanna hemma så han skulle jag blanda en eftermiddags drink åt. Med några inte så kända indigrienser.
På kvällen lagade jag maten och blandade till drinken. Jag kände mig faktiskt lite ledsen.
Mamma åt maten och pappa drack drinken. Men direkt efter jag gått och lagt mig ångrade jag mig. Så mycket, Vad hade jag gjort? Jag älskade ju dem egentligen…
Jag grät så mycket så att jag kände att jag var tvungen att gå ut. Kunde inte va här när de dog.
Inte vara den som hittade dem.
Jag gick ut i natten och sprang ner till floden en bit bort från vårt hus.
Där sköljde jag mitt ansikte med det kalla vattnet.
Jag tittade bort mot lekplatsen. Där låg några glasskärvor på marken. Jag gick bort till dom och plockade upp en. Satte mig vide ett träd. Jag drog försiktigt skärvan över pannan så jag aldrig mer skulle tänka så dumt som jag gjorde då.
Över mina händer så att jag aldrig skulle kunna blandade en giftig drink till pappa eller laga giftig mat. Över mina ögon så inte ska kunna se dem skratta framför mig. Sen tog jag skärvan och lade den i munnen och svalde.

När jag vaknade upp satt mamma och pappa vid min sida. Pappa grät stilla och mamma grät högljutt .De tittade på mig och frågade om jag kände mig bättre. Jag bara stirrade rakt ut i luften.
- Är vi döda? Undrade jag.
- Nej älskling. Vi lever och du med. Sa mamma.
- Förlåt. Viskade jag fram tyst , men jag menade det.
- För vad?
- För att jag försökte såra er.
- Men vi är glada nu när du lever. Sa mamma med ärligt lättat ansikte.
- Vad hände?
- En pojke hittade dig i parken. Du höll på kvävas.
- Jaha.
- Du skall vara här några dagar till sen åker vi hem gumman.
- Va skönt, tack.
Dagen därpå kom pojken till sjukhuset, han hette Mikael Zorand. Han var från Australien och hade flyttat hit för några månader sedan. Vi satt och pratade ganska länge. Han berättade om hur svårt det var att platsa i killarnas gäng. Och framför allt var det svårast för att hans pappa var aubergine så han var mörkare än vanliga australiensare.
Vi kom väldigt bra överens så vi bestämde att några dagar efter jag hade kommit ut från sjukhuset så skulle vi träffas. Nästa dag kom pappa och mamma med en psykatrier som skulle hjälpa mig förklara vad som hänt. Jag hade redan innan bestämt mig för att berätta för dem.
Så jag gjorde det. Om Peter och hans flickvän Sara. Hur jag försökte döda dem för pengar, för att bli populär. Mamma och pappa förstod och psykiatrien bad mig skriva ner hur jag hade känt och vad jag gjorde. När jag blev utskriven från skolan bestämde mamma och pappa att jag skulle byta skola och vi skulle flytta. Jag och Mikael gick ut och blev tillslut ett par.
Nu när jag 25, jobbar jag som skolpsykatrier för barn som hade det som jag. Men som kan sluta bättre. Jag kunde ha dött, men Mikael hittade mig, mamma och pappa förstod och jag förstod. Det handlar inte bara om yttre skönhet. Men också inre skönhet.
Jag fann min. Du kan hitta din.
Om du vill.




Slut.

Skriven av: Jennie

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren