Publicerat
Kategori: Novell

Telefonen

Sofia stod helt stilla utanför hennes farmor och farfars hus. Klockan var 22.00 och dom verkade inte vara hemma. Hon vågade inte plinga på utifall dom sov eller inte var hemma. Precis när hon ska vända sig hem och gå ringer hennes mobil. – Ja…det är Sofia?. Personen på andra sidan flåsar andfått utan att säga ett ord. – Hallå ? Fräser Sofia, är det någon där ?. Det är tyst en liten stund till , precis när Sofia ska lägga på hörs ett gällt skrik och tunga steg innan personen lägger på. Sofia står som förstenad med en klump i magen. Hon springer hem på stora vägen , eftersom det är den enda vägen med gatlyktor. När hon kom hem kom hon på att hon var hemma själv. Det var derför hon gick till farmor och farfar från första början. Hennes föräldrar var ju på kryssning. Dom kommer inte hem förens på söndagen och det var torsdag nu. Hon skulle vara hemma själv med sin bror, men har sov hos en kompis idag. Sofia satt sig och kollade på tv när telefonen ringde. – Sofia, svarade hon kort. Ett tung andfådd röst ekade på andra sidan luren. Sofia var rädd. – Hallå? nästan viskade hon. Fortfarande dom där jobbiga andningarna. Som det andra samtalet slutade det med ett skrik innan personen la på. Vad som än händer är det riktigt läskigt tänkte Sofia för sig själv. Hon satt sig vid tv och fortsatte titta på tv när nyheterna kom. – God afton allesammans. Idag har jag , tyvärr en riktigt dålig nyhet. En mördare går lös här i staden. Han ringer upp sina offer flera gånger utan att säga någonting. Hitils har två personer mördats så vitt vi vet. Hans nummer är för det mesta dolt men om inte så slutar numret på 090+. Sofia stelnade till. Nu var hon riktigt rädd. Hon sprang och låste var enda dörr och fönster. Hon drog ner alla rullgardiner för vart enda fönster. Hon gick upp på sitt rum och hämtade sitt täcke och kudde och la sig i soffan. Hon tittade på en lång film tills klockan var 4 på natten. Hon stängde av tv och försökte sova. När hon precis skulle till och somna ringde telefonen . Hon vart lite orolig över vem det kunde vara den här tiden på dygnet. – Sofia , svarade hon sömnigt. En andfådd man skrek på hjälp, sen la han på. Nu var Sofia hemskt rädd och började gråta tyst för sig själv. Varför ska sånt här hände just när man är hemma själv , helt själv. Och på natten dessutom. Hon somnade till slut av utmattning. På morgonen vaknade hon vid tolv tiden. Hon gick upp åt sin frukost , klädde på sig och gick ut. Hon gick till parken för att se om det fans någon att vara med. När hon kom utanför dörren ringde hennes mobil. Av rena vanan tittade hon vem det var. Det stod ett nummer, hon kände igen det men visste inte vem det var. Numret löd : 087688090+. Precis när hon skulle trycka på svara knappen kom hon på varför hon kände igen numret. Nyheterna. Mördaren. Sofia svarade inte utan lät det ringa. Det gick 14 signaler innan han la på. Sofia kände sig modig över att inte svarat. I parken träffade hon sin bror som tittade allvarligt på henne. – Ikväll kommer jag och sover hos dig. Jag vill inte att du sover hemma när det går en mördare lös här. Hon berättade om samtalen och han trodde konstigt nog på henne. – Ska vi ringa polisen ? Frågade Sofia . – Nej , vi väntar. Vi vet inte hur han kommer göra nästan gång. Dom gick och köpte glass för att tänka på annat. Vid glass kiosken stod det en man och tittade på henne ovanligt mycket. Sofia försökte inte bry sig men kunde inte låta bli att titta tillbaka. Mannen hade skinn jacka , svarta jeans , brunt hår , keps och ett par knall röda skor. Tillslut gick mannen för bi henne och hon hörde samma andfådda flåsningar från mannen som av telefonsamtalen. Det gjorde Sofia orolig. Tänk om nyss har sett mördaren. Han kanske till och med ska mörda henne. Dom tankarna svävade i hennes huvud just nu. Hon och hennes bror gick hem och åt mat , tittade lite på tv och la sig. Sofia kunde inte släppa tankarna. Hon kunde inte somna. Sofia vaknade mitt i natten av att någon va i hennes rum. Hon kikade fram under täcket. Det var mannen som hon såg vid glass kiosken. Mördaren. Han satt vid skrivbordet och skrev något. Sofia tog snabbt mobilen och la sig undertäcken som om hon bara vände sig om. Mannen vände sig om men försäkrade sig om att hon fortfarande sov. Hon skrev ett sms till sin bror. – Ring polisen mördaren är i mitt rum.
- Jag vet, jag har redan ringt. Dom är på väg. Efter 5 minuter knuffades dörren in och 3 poliser med pistoler stod där. Mannen reste sig upp och tänkte fly, men poliserna var mycket snabbare och fick tag på honom. Två av poliserna tog med han till polisstationen medans en av dom stannade kvar och pratade med Sofia. Hon berättade allt som hänt. Alla telefon samtal , och när hon träffat han vid kiosken. Polisen sa att Sofia var den absolut modigaste 11 åriga flicka han någonsin träffat. Hon skulle få polisens tapperhets medalj i morgon , men nu skulle hon få sova. Polisen åkte och lovade att höra av sig dagen efter. Sofia gick direkt upp till skrivbordet för att läsa lappen mördaren hade skrivit . . – Hej Sofia. Jag har vart tvungen att mörda tre personer för att kunna träffa dig. Jag är ledsen om jag skrämt dig och gjort dig väldigt ledsen. Jag hade ett avtal med riktiga mamma , för att få träffa dig var jag tvungen att mörda tre av hennes värsta vänner , och skrämma dig ordentligt och sedan åka i fängelse. Tyvärr han jag inte träffa dig på riktigt , bara se skymten av dig. Och då vart du rädd, det insåg jag. Jag vill säga att du är adopterad . Jag är din riktiga pappa. Jag har saknat dig så oerhört. Som du kanske märkt så gjorde jag allt för att få träffa dig. Hoppas du kan förlåta mig och din mamma för det vi gjort mot dig. Du kommer säkert inte ihåg någon av oss. Men ha ett bra liv och bara så du vet , för att få träffa dig var jag också tvungen att döda dina låtsas föräldrar. Det var två av dom jag mördade. Den andra var din farmor. Så jag tänkte få dig för mig själv , men drömmen krossades. Vi kommer nog aldrig ses igen , men om vi gör det var inte rädd. Jag tar hand om dig. Till dess tar din bror han dom dig. Lycka till med allt
Med Vänliga Hälsningar Din Pappa. 1 månad efter händelsen bor Sofia och hennes bror med sin mormor och ingen nämner händelsen mer. Men Sofia kommer aldrig i hela sitt liv glömma dom tunga andfådda flåsningarna , dödsfallen , telefonsamtalen och sin hemska pappa som gjorde allt för att få träffa henne. Men gick lite för långt. Sofia och hennes bror försöker leva lyckligt i alla sin dagar och lyckas väl.
Men kom ihåg en sak , lyssna aldrig på en mördares ord.


Av Cecilia S. 12 År

Skriven av: Cicci97

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren