Telefonsamtalet ( the call )

Telefonsamtalet ( the call )

Det var han.
- Hej! Hur är det?
Det pirrade till i henne när hon hörde hans röst. Härlig dialekt, undrar var han kommer ifrån flög det genom hennes huvud.
- Ursäkta att jag är sen sa han och så talade han om varför. Han berättade om utflyttningen från Haga och förhalningen till kompisen i Majorna.
- Bra, sa hon, det var skönt att du kom därifrån. Hon tänkte på hur rädd hon blivit när han tagit med henne till den nedslitna lägenheten i den gamla träkåken.

- Det dröjer nog innan jag kommer ut sa han och berättade hur det varit på sjömans-
förmedlingen. - Det är många före. I dag var det bara två jobb, två lättmatroser till ' Maltesholm .'

- Tidningen antog min artikel sa hon, glad för att han inte fått något jobb.
- Vad kul! Gratulerar! Det borde vi fira.
- Tack skall du ha, hon kände en underlig värme. När kan vi träffas?

- Jag kan komma ut till dig på onsdag, efter ropet svarade han,om det passar dig då.
- Ja, det blir bra. När kommer du, ungefär?
- Det blir väl vid två-tretiden. Skall jag handla något med mig?
- Nej det behöver du inte. Vet du hur du tar dig hit? Hon förklarade hur han skulle åka och vad hennes hållplats hade för namn.
- Jag skall bjuda på middag, så ät inget innan du kommer. Inte middag i allafall tillade hon med ett skratt.

- Tackar som bjuder. Vad blir det?
- Det får du se svarade hon. Vad tycker du inte om?
Svaret kom blixtsnabbt. - Får i kål och stekt lever.
- Okej, nu vet jag det. Allt annat går bra då?
- Allt svarade han, allt från stekt fläsk och bruna bönor till ängamat. En gång i Gayaquill åt jag något som smakade jättegott fortsatte han. När vi kom ut i sjön dagen efter blev jag alldeles rödprickig över hela kroppen. Skepparn blev rädd, han trodde att det var smittkoppor och låste in mig i karthytten. Sedan ringde han efter en speedbåt som kom ut med en läkare. När doktorn hade tittat på utslagen frågade han skrattande om jag hade ätit i land.

- Ja, svarade jag, och det var en alldeles utmärkt måltid. Stekt kött av något slag
och massor av färska grönsaker. Ölen var kall och indianskorna som serverat därute i den lummiga bersån, var snygga.

Läkaren nickade och tyckte det var roligt att jag uppskattat landets delikatesser.
Det var bara det, menade han och såg på mig med ett leende - Det var bara det att min kropp kanske inte var tillräckligt spantad,för denna för landet alldeles speciella maträtt.

- Jag hade ätit stekt katt.
- Stekt katt! Hon skrattade, du skojar?
- Nej svarade han,det gör jag inte. Utslagen försvann efter ett dygn. Och skepparn drog en suck av lättnad och släppte ut mig ifrån karthytten...

Skriven av: Boris Söderberg