Publicerat
Kategori: Novell

The rise and fall of Ziggy Friendbeach del 1






THE RISE AND FALL OF ZIGGY FRIENDBEACH





Namn: Ziggy Friendbeach

Ålder: 33

Civilstånd: Ogift; flickvän




Diskografi:

-93 The greatest one of all – Album
Love does go in circles - Singel
Walking with u in my head – Singel

-95 Staring at a picture – Album
I love u on a Monday – Singel
A little picture in a big world – Singel
Confuse me … please – Singel

-99 Space love – Album
Houston we have a problem … I´m in love – Singel
We are the stars – Singel
Spacemarriage - Singel
Äntligen detta har jag längtat efter ända sen jag köpte albumet ”The rise and fall of Ziggy Stardust and the spiders from mars”. Jag står backstage på ett fullsatt Wembley, publiken tjuter och skriker i kör ”Ziggy”, ”Ziggy”, ”Ziggy”,. Snart dags att göra entre. Jag hänger på mig gitarren, stoppar en cigg i munnen och tittar en sista gång i spegeln. Fast att jag gjort hur många spelningar som helst kryper nervositeten fram. MIN DRÖM HAR JU GÅTT I UPPFYLLELSE. På nåt sätt känns det som att detta blir min avskedskonsert, jag har äntligen nått mitt mål.

Jag går lugnt ut på scenen, publiken blir helt exalterad. Jag står kvar och bara tittar ut i publikhavet, äntligen tänker jag. Jag har verkligen nått mitt mål. Jag går fram till micken, jublet stiger ännu mer. ”Good evening Wembley, how are you tonight?” Publiken tjuter, jag drar igång introt till ”Spacemarriage”. Vilket var en låt jag skrev till Betty som hon fick när jag friade till henne. Det är en ganska lugn låt som handlar om den stora kärleken, vandringsstigen som ett giftermål handlar om och om att kärleken skall vara för evigt. Jag öser på och plötsligt har 2 ½ timme förflutit och det är dags för mitt sista extranummer som blir ”Walking with u in my head” vilket var låten som gav mig en inträdesbiljett till rockbranschen.

”Hallå!? Hallå!?”
Ööööh…. Hu, nu stod jag och dagdrömde igen. Jag är tyvärr ingen rockstjärna. Det närmsta jag kommit till rockcirkusen är här i skivaffären ”Rock & Pop”, Som egentligen borde byta namn, har jag upptäckt. I dagsläget är det mest techno som går, eller vad det nu kallas. Jag hänger väl inte riktigt med i svängarna.
”Vad kan jag hjälpa dig med?”
”Har ni den senaste cd-singeln med ”Sugardrums”?”
Sockertrummor? tänker jag. Det var bättre förr; Bowie, Stones, U2, INXS och alla de andra grabbarna.
”Har du tittat på S som i socker i cd-singelstället? Annars är den tyvärr slutsåld.”

En stund senare kommer en vilsen, ganska söt kvinna fram till mig.
”Min dotter hörde en låt på radion som hon gärna skulle vilja ha på skiva. Den gick nåt sånt här: ”dadumdidi, dadumdidi hooo” vet du vilken låt det kan tänkas vara?”
Jag visste precis vilken låt hon menade, men eftersom hon var så söt och gullig när hon nynnade så spelade jag lite osäker.
”Vill du ta det en gång till, är du snäll?” frågade jag lite försynt
Hon nynnade det hela en gång till, lite tyst och blygsamt.
”Nu kom jag på det. ”Stars from the future” heter gruppen. Vill ni ha albumet eller singeln?”
”Det är nog lika bra att köpa albumet” sa hon
”Jag tror din dotter kommer bli jätteglad”
”Jag får väl hoppas det. Ibland är hon lite ombytlig” Säger hon och ger mig ett leende och en liten blinkning. Mitt hjärta börjar slå lite fortare. Vilken kvinna, så söt och blygsam, men ändå med en enormt sensuell utstrålning.

Men om en vecka kommer ju dagen med stort D. Då skall jag och Betty till tinget och gifta oss. Kvinnan som jag älskar gränslöst. Jag har aldrig blivit så förälskad som jag blivit i henne. Hon har nåt speciellt som ingen annan har. Hon kan väcka alla möjliga och omöjliga lustar inom mig. Ibland kan jag sitta och titta på när hon för exempel ser på tv eller vad som helst annat. Jag studerar henne och bara tänker, wow, hon är så vacker och underbar. Och henne skall jag gifta mig med om en vecka. Hon skall få mitt efternamn Friendbeach. Betty och Jack Friendbeach, låter bra tycker jag. Jag undrar om man blir lyckligare för att man gifter sig eller om man bara lever vidare som idag efter det att man har gift sig? Vi får väl se om en vecka hur det känns.

”Ska vi gå på lunch?” Frågar Lisa min allt i allo som hjälper till med det mesta här i butiken. Hon är förresten den enda människan som vet om att jag skall gifta mig. Vid det här laget är hon nog ganska trött på mitt tjat och ältande kring giftermålet. Jag vill hela tiden att hon skall säga att jag gör helt rätt och att Betty är den enda rätta för mig.
”Ja, det är nog bäst, jag behöver prata av mig lite grand.” Lisa ler lite finurligt
”Kan det vara om Betty och giftermålet, nu igen?”
”Ja” säger jag lite tyst och börjar gå sakta mot utgången. Vi går till en mysig liten pizzeria runt hörnet.
”Berätta för mig en gång till varför jag skall gifta mig med Betty, är du snäll”
”Ok, nu tar vi det från början igen.” Säger hon och himlar med ögonen.
”Du är 33 år, ni har tre barn, Susan, Elliott och Peter. Ni har träffats i sex år och ni älskar varandra över allt annat etc. etc. Behöver du mer övertygelse?” Allt detta säger hon som om hon läste högt ur nån bok. Men det är klart, efter alla gånger som hon sagt det så blir det väl kanske så.

”Ibland känns det som att om man gifter sig så finns det inte mer att göra, resten går liksom på räls.”
”Jo, det är nog sant, men det är ju viktigt att man ser till att byta spår lite då och då så att man inte till slut hamnar på ändhållplatsen.” Säger hon allvarligt
”Det har du rätt i, idag känns allt så självklart. Jag älskar henne över allt och hon är fantastisk för mig. Men visst där kommer nog en dag när allt bara passerat revy och man undrar vad var det egentligen som hände? Och då vid den punkten måste man se till att man kämpar vidare. Så att man på samma gång som man tar ett steg tillbaks, så tar man ett framåt. Om du förstår vad jag menar?”
”Jag förstår precis vad du menar. Och jag vet att du och Betty kommer bli lyckliga livet igenom”
”Jag hoppas du har rätt ….” Plötsligt blir jag smått deppig och gråtfärdig. Helt plötsligt börjar mina nerver inför bröllopet nästa fredag att bli allt mer påtagliga.
”Skulle du vilja gå tillbaks till affären och öppna, så sitter jag kvar en stund själv och funderar?”.
”Självklart, Jack”. Säger Lisa och ger mig ett snällt leende som visar hur mycket hon bryr sig om mig och förstår mig.

Jag tänker mig tillbaks till när jag träffade Betty. Det var våren –93. Jag sitter i baren på nattklubben som vanligt. Plötsligt känner jag en hand på min axel.
”Hej vill du prata med mig?” Jag vänder mig om och får till min stora förvåning se att det är Betty som jag inte sett eller hört av på evigheter. Hon och jag hade en kort, intensiv tonårsförälskelse för en herrans massa år sedan.
”Ööööh, ja det kan jag väl göra” Vi försöker prata en del, men vi ger upp efter en stund eftersom de spelar ganska hög musik. Vi dansar en del och har jättetrevligt. Men eftersom vi båda egentligen helst av allt vill prata om vad som hänt i livet och om allt möjligt annat, så frågar jag om vi inte kan gå ut och gå en tur på stan så att vi kan prata. Vi har massor att prata om och vi har jättetrevligt. Till slut frågar jag om hon inte vill följa med mig hem, och det vill hon. Allting verkar så väldigt rätt med henne. Visserligen är hon sambo och har barn. Men det spelar ingen roll, just då fanns inget som kunde störa vad som uppstått mellan oss.

Kanske stötte vi på varandra i rätt ögonblick, hon hade ett förhållande som var i gungning och jag var singel. Jag kan fortfarande komma ihåg att jag la på Bowies ”Be my wife” på cd:n. Jag undrar varför egentligen. Den låten är bra, men det är knappast en låt man spelar för att visa upp Bowie´s storhet. Kanske var det ett tecken från mig eller från gud om vad som skulle komma ske. Och nu är jag plötsligt framme vid den punkten där jag bett om hennes hand och hon svarat ja. Efter sex och ett halvt år så fick jag eller gud, eller både han och jag som vi ville.

”Ziggy, din första singel har just nått platinastatus, hur känns det?”
”Det känns väldigt bra” Detta är min första tv-intervju, det känns lite pirrigt men det släpper nog när jag kommit igång.
”Vill du berätta lite om din nya singel ”Love does go in circles” hur den kom till och så där?”
”Ja, självklart”. Jag harklar mig lite och försöker samla mod till en liten berättelse.
”I våras träffade jag den stora kärleken. Och eftersom vi hade haft en kort romans i unga år, så kan man ju säga att kärleken gick i en cirkel som slöts. Vi hade återförenats och låten blev en slags hyllningssång till henne och oss.”
”Du skriver alla texter på engelska, varför?”
”Jag vill erövra världen, det är en lång väg dit men man måste börja nånstans. Min stora dröm är att spela inför ett fullsatt Wembley. Bara tanken att få ställa mig bakom micken och säga ”Good evening Wembley” får mig att rysa.”

Ring, ring.
”Zigg… nä förlåt Jack Friendbeach”
”Det är Lisa, vart tar du vägen??? Det är fredag eftermiddag och affären är full av partysugna tonåringar som letar partymusik”
”Förlåt mig jag kommer direkt” Jag betalar och ger mig snabbt av till affären för att hjälpa Lisa. Jag fastnade visst i alla möjliga och omöjliga tankar. Men nu snabbt tillbaks till verkligheten.
”Jag förstår att du är vilsen och behöver tid för dig själv. Men vi har ju också ett jobb att sköta.” Jag undrar hur jag hade klarat mig utan Lisa? Jag älskar Betty överallt i hela världen, men Lisa är något slags plank dit man kan bolla tankar, funderingar och problem. Och där kommer alltid en hjälp eller tröst tillbaks till en.
”Jag vet, jag vet, förlåt. Men om en vecka är jag nog mig själv igen, hoppas jag.”
”Jo jag skall ha tålamod, jag lovar. Jag ställer alltid upp för dig. Eller hur?”
”Jo det gör du verkligen, och det är jag jätteglad för.”

”Har ni en låt med David Bowie som heter ”Heroes”?” Är det en kund som frågar Lisa. Jag hoppar snabbt emellan för en intressant dialog.
”Den finns utgiven på olika album; Heroes, Singlescollection, Rare, soundtracket från vi barn från Bahnhof Zoo och på singel, vilken hade du tänkt dig?”
”Öööh det vet jag inte riktigt. Det var lite väl mycket information på en gång”
”Ja, vi besitter med mycket kunskap här i butiken.” ler jag glatt
”Jag tar vilken som helst bara jag slipper höra ännu en utläggning från dig och att det går fort” Säger han kort och koncist.
”Jaha” Efter ett snabbt beslut väljer jag ut albumet ”Heroes”. Konstig typ, Bowie har man väl alltid tid för?!

Plötsligt är det stängningsdags, tiden går rätt fort när det är mycket folk.
”Ta det nu lugnt i helgen och försök koppla av lite.” Ber Lisa mig och tittar sött på mig
”Jag skall försöka. Du skulle på nån fest imorgon om jag inte minns fel?”
”Stämmer precis. Det kommer en trevlig kille som jag är väldigt intresserad av.”
”Jaså minsann, du kanske hamnar på samma tåg som jag har hamnat på.”
”Sakta i backarna, jag vet ju inte ens om han är intresserad av mig,”
”Du brukar ju få vad du vill ha! Men ok lycka till och ha en trevlig helg.”
”Ja, jag hoppas det blir en ”TREVLIG HELG”.” Ler hon och säger med en skarp blick. Den blicken vet jag precis vad den betyder: hon är beslutsam och kommer antagligen att sätta klorna i den här killen.
”Vi ses på måndag.” Säger hon korrekt.
”Det gör vi, hej.”

På väg till bilen går jag förbi en godisaffär. Plötsligt får jag ett infall och går in och handlar ett fint inslaget chokladhjärta med en nallebjörn på utsidan. Den skall jag ge till Betty. Jag skriver snabbt ihop en dikt till henne:


Varje gång jag rör vid dig
Tänker jag att jag älskar dig

Varje gång jag ser på dig
Tänker jag att jag älskar dig

Jag ser på dig
Och rör vid dig ganska ofta

Jack

På vägen hem känner jag mig bara så otroligt glad och lycklig. En av anledningarna, eller rättare sagt båda är tack vare Betty.

1. Jag skall gifta mig nästa fredag. Vilket gör mig stolt, lycklig och lycklig igen.
2. De spelar 4 non blondes ”What´s up” på radion. Det var en hit i början av vårt förhållande. Och den låten är bara Betty. Stilen soundet ahhh… Betty upp i dagen. Jag tror att livet igenom så kommer den alltid att få en speciell känsla att rusa igenom min kropp.

Jag sätter nyckeln i låset, låser upp och går in. Betty kommer genast ut och ger mig en stor björnkram.
”Hej älskling, gud vad jag har saknat dig.” säger hon
”Inte lika mycket som jag saknat dig.” replikerar jag med ett varmt leende.
”Köpte en liten kärleksgåva till dig.”
”Du är bara för gullig.” säger hon nära till gråten.
”Hela mitt hjärta i choklad, bara för dig.” Hon läser dikten och säger:
”Du skriver så fint, du är min hjälte.” Hjälte tänker jag, det får mig att tänka på ”Heroes” inspelad i hansastudion utanför muren i Berlin 1977.


”Jag har pratat med Stina och Ellen idag.”
”Jaha, hur gick det då?” Undrar jag nyfiket eftersom vi har bjudit hem dem och deras respektive på ett hallowenparty nästa lördag, dagen efter den stora D-dagen. Det är ju bara Lisa som vet om att vi skall gifta oss på fredag. Så resten av världen är helt ovetande. Vi har tänkt att skapa tradition genom att ha en hallowenfest varje år och på så sätt visa alla hur kära och lyckliga vi är. Vi kommer ju att älska varandra livet igenom, det kommer inget kunna stoppa.
”Jo, det gick som på räls, de kommer alla fyra.”
”Vad roligt.” Jag kastar mig om hennes hals och kramar henne hårt, stryker min näsa mot hennes och viskar ”Jag älskar dig” ömt i hennes öra.
”Dito.” Säger hon och det gör hon bara för att småretas lite grann. För hon vet att jag vill att man engagerar sig i sina kärleksförklaringar. Och det tycker inte jag att man gör med ett litet dito. Men jag är lika lycklig för det.

När barnen har lagt sig så börjar vi planera (vilket vi säkert gjort tio gånger förut) inför bröllopet och bröllopsfesten. Vi skall åka till Danmark och bo på hotell över natten och ha en minisemester. Vi har varken råd eller någon möjlighet att ha barnvakt en längre tid. Betty är föräldraledig just nu (hon läser till sjuksköterska annars) och min lön på Rock & Pop är inte den behagligaste lön man kan tänka sig.

Tiden flyger iväg, vi går och lägger oss. Vi ligger tätt omslingrade om varandra, jag tittar henne djupt i ögonen och frågar henne ”Ska vi?” med en glimt i ögat. ”Kom och ta för dig.” säger hon med en väldigt upphetsande blick. Jag pussar och slickar henne över hela hennes kropp. När tungan närmar sig mellangärdet så stönar hon till och säger ”Just där, ååh fortsätt så ååh.” vi älskar med varandra länge och väl. Det slutar med en underbar orgasm för oss båda. Jag lägger mig nära henne och lyssnar på hennes lugna andetag. ”Livet ut.” säger jag.
”Ja livet ut.” svarar hon redan halvsovande.


Lördag morgon:
Elliott vaknar tidigt som vanligt. Betty går upp och gör välling till Elliott och kaffe till mig, snäll som hon är. Jag behöver kaffe och cigg för att bli en normal och pigg människa. Utan det så famlar jag omkring i en mörk, dyster värld. Så på nåt sätt är jag och Elliott nog ganska lika (tror jag). Tiden flyger iväg. Vi går mest omkring och planerar och väntar på dagen D. På fredag gör vi nästa stopp på den långa resan genom livet.

Söndag förmiddag:
120 timmar kvar, jag har påbörjat nedräkningen. Idag skall vi åka hem till Katarina och John, Bettys föräldrar. Vi är bjudna dit på middag. Det känns ganska svårt att träffa dem före bröllopet. Egentligen borde jag kanske pratat med John och bett honom om Bettys hand före giftermålet. Men jag tror nog att han tycker det är roligt att vi gifter oss.

Genast när vi stiger in i deras hus så känner jag en angenäm doft av kalops. En av mina favoriter när det gäller Katarinas matlagning. Som vanligt äter jag alldeles för mycket, det gör jag allt som oftast när vi är där. Efter maten spelar vi kort som brukligt är. Jag försöker samla ihop till tre fyrtal. Men idag är jag helt frånvarande, jag har tusen andra saker att fundera på.
”Jack, vi andra har lagt ut, kommer du inte ut? Har du svåra kort?” Frågar Katarina lite överlägset, hon verkar ha bestämt sig för att vinna denna omgången.
”Eeeh, ja det är nog lite svårare än vanligt.”

Men det är nog inte korten som är svåra. Det är nog snarare koncentrationen som brister, tänker jag. Hmm… om en vecka vet alla vad som har hänt. Det skrämmer mig lite men jag kommer nog vara överlycklig över min nyvunna hustru. Hustru? Lite tråkigt ord. Fru? Kärlekspartner? Livskamrat? Hmm… kärt barn har många namn. Men betydelsen är det viktiga. Bowie spelade in ”Be my wife” 1977. Undra vem han skrev den till egentligen. Jag har inte riktigt koll på hans kärleksliv, men han har säkert haft nån i åtanke när han skrev den.
”Där stoppar jag.” Säger Katarina lite förläget.
”Ojdå, jag som inte ens har kommit ut.”
”Du kommer säkert tillbaks i nästa spel.”
”Ja, kanske det.” Men sanningen att säga så kommer jag nog inte tillbaks på hela veckan. Vad det än gäller så flyter jag bara med. Jag känner mig nästan viktlös utav mitt lyckorus.
”140 poäng.” Säger jag lite tyst och försynt. Katarina antecknar poängen febrilt.
”Det är inte din dag idag.” Och det har hon helt rätt i. Min dag kommer på fredag.

Efter att troligen ha gjort min största förlust i världshistorien är vi på väg hem. Innan Katarina stänger dörren efter oss säger hon:
”Det var jag som vann.” med ett leende på läpparna. Men egentligen är det jag som är den stora vinnaren, fast jag förlorade.
”Nästa gång..” Skulle nästan vilja berätta att vi skall gifta oss. Men det gör jag självklart inte.
”Nästa gång är det min tur att vinna.”

Måndag morgon:
96 timmar kvar, äntligen tvåsiffrigt. Jag möter Lisa utanför butiksdörren, hon verkar ha problem med låset.
”Vad är det som händer?” Frågar jag
”Jag får inte upp dörren ser du väl!” Snäser hon mig. Hon är märkbart upprörd och ser ut att vara i väldigt dåligt skick.
”Jag skall hjälpa dig.”
”Ja, tack.” När vi väl kommit in undrar jag:
”Vad är det som har hänt Lisa?”
”Män, män, män jag hatar män.” Hon kastar sig om halsen på mig och börjar gråta. Efter en stund när hon slutat gråta och lugnat ner sig en aning, berättar hon.
”Den här killen som jag spanat in, Stefan.”
”Ja?”
”Vi hade jättetrevligt på festen, vi dansade och pratade. Vi hade hur skoj som helst. Allt kändes helt rätt. Han följde med mig hem, vi låg med varann. Det var jättemysigt. På morgonen efter äter vi frukost tillsammans. Han ser lite bekymrad ut. Jag frågar om han ångrar sig? Nä, det gör han inte men han säger att han är gift. Jag blir helt chockad och förstummad. Gift?! Det svinet är en gift man! Jag kastar ut honom med buller och bång, går sedan och lägger mig och börjar stortjuta. Varför har jag sån otur?”
”Herregud stackars dig.” Jag kramar om henne. Hur kan han, han är ju gift? Älskar han inte sin fru? Jag kommer alltid att vara trogen Betty, hon är ju mitt allt.
”Jag skulle vilja träffa en sån som dig. Du verkar så snäll, omtänksam och kärleksfull. Du skulle väl aldrig kunna vara otrogen Betty?”
”Nä, aldrig. Hon är kvinnan i mitt liv.”
”Ja, jag vet. Lyckliga du.”

”Du är värd ett bättre öde Lisa. Jag tror att du snart kommer att träffa världens finaste kille.”
”Tja, jag vet inte det, det känns inte så just nu.”
”Lisa, det är måndag idag. Det brukar vara ganska lugnt då. Ta ledigt resten av dagen. Gå hem och vila upp dig och koppla av. Hyr en film och frossa i godsaker, så ses vi imorgon.”
”Du är snäll du, Jack.” Hon klappar mig på kinden, ser på mig med sin sorgsna blick och vänder sig om och går iväg. Stackars Lisa tänker jag. Jag är på väg upp till himlen medan hon väntar på nästa resa dit. Hon är en verklig vän och jag bara hoppas på att hon möter den rätte snart. Hon är väldigt vacker, snäll och mysig. Undra vad som hade hänt om inte jag hade träffat Betty? Kanske hade hon och jag fått ihop det? Men nu har jag ju Betty så det är inte så mycket att fundera över.

”Har ni någon samling med Frank Zappa?” Frågar en övervintrad 70-tals inspirerad man.
”Den bästa samlingen med Zappa är nog ”Strictly commercial” skulle jag tro.”
”Ok, då tar jag den.” Efter att han gått lägger jag på ”Bobby Brown goes down” och låter den ljuda ut över butiken. Min tolkning av den låten är att han driver med det amerikanska samhället. Dvs. ”The american dream” som är att vara störst, bäst och vackrast. Skaffa hus, bil, hund och fru. Och att verkligen följa en förutbestämd plan i livet. En plan som kan bli underbar men även bli ett ytligt fiasko. Det är väl där man måste stanna upp ibland. Se till att det man gör verkligen känns rätt. Se till att man klarar av sina kriser i sitt förhållande (men jag och Betty kommer givetvis aldrig att få nån kris förståss!!) Helt enkelt att man hela tiden utvecklas för att undvika slutstationen.

”Jag skulle vilja ha David Shutricks ”Sambos på försök.” Säger en ganska söt tjej med ett sorgset uttryck i ansiktet.
”Vi har den tyvärr bara på fullängds-cd. Cd-singeln är tyvärr slut.”
”Det går bra.” Säger hon kvickt. Av nån anledning så känner jag för att prata med henne. Jag brukar aldrig ha någon större kundkontakt. Men idag så skickade jag ju hem Lisa och här är väldigt folktomt idag. Så jag känner mig lite ensam.

”Är det nån speciell anledning till att du vill ha den låten?” Frågar jag för att få igång en liten konversation .
”Ja, det kan man säga.” Så pustar hon ut.
”Jag träffade min kille för ca två år sedan. För ett och ett halvt år sedan bestämde vi oss för att bli sambos. När vi flyttade in och möblerade och planerade vårt hem, så gick den låten på cd:n hela tiden. Det var väl på nåt sätt vår låt. Nu har han stuckit med en annan och tagit med skivan som var hans. Så jag tänkte köpa skivan och gå hem och utöva lite självplågeri och deppa ihop totalt.” Usch jag fick nästan lite dåligt samvete för att jag började prata med henne. Så i smyg stoppade jag ner ”Always look on the bright side of life” på cd-singel i hennes skivpåse. Jag brukar inte skänka bort skivor så. Men jag är väl lite extra känslig inför det förestående giftermålet.
Herregud vilken värld vi lever i, alla är otrogna hit och dit kärleksbekymmer överallt tycks det som. Jag tycks vara den ända lyckligt lottade.
”Hoppas att allt ordnar sig för dig.” Säger jag och ger henne ett snällt menande leende.
”Ja, det hoppas jag med.” Hon försöker ge mig ett leende men det ser mest sorgset ut.

”Ikväll i studion har vi Ziggy Friendbeach som efter fyra års tystnad äntligen släppt sitt tredje album ”Space love.” Ziggy kommer att framföra singeln ”Houston we have a problem … I´m in love.”
”Ziggy du är äntligen tillbaks. Ditt nya album verkar väldigt lovande. Responsen från recensenterna har över lag varit väldigt positiv. De skriver att du har mer experimentell och tyngre musik. Även texterna tycks vara djupare än tidigare. Hur ser du själv på det hela?”
”Jag har väl mognat lite eftersom jag har två album i bagaget. På detta albumet har jag experimenterat mer och gått helt och hållet min egen väg. Visserligen lyser nog mina influenser från Bowie igenom. Men han är en stor artist och hans musik har alltid legat nära mitt hjärta. Sen kan jag också tänka mig att min kärlek till Betty gett mig en hel del inspiration på vägen.
”Då kan man säga att albumet är en slags kärleksförklaring till Bowie och Betty?”
”Tja, det ligger nog ganska mycket i din tolkning av albumet.”

”Du och bandet skall ut på turné och göra ganska många spelningar.”
”Ja, vi har fått så väldigt positiv respons på albumet runt om i Europa så att vi kommer att storsatsa på turnerandet och hålla på ett halvår framåt. Höjdpunkten kommer att bli turnéavslutningen på Wembley. Wembley har varit min stora dröm i evigheter.”
”Lycka till, nu kommer Ziggy att framföra den nya singeln.”
”Tack så mycket.” Jag går upp på scenen, hänger på mig gitarren och går fram till micken…

”Är detta den nya singeln med INXS?”
”Öööh…” Jag tittar upp och svarar snabbt.
”Mike är ju död så ny och ny vet jag inte om jag kan säga. Men det blev hans sista.”
”Jaså?! Är han död? Det var ju tragiskt, utan honom som frontfigur kommer nog inte bandet heller att överleva. Mick Jagger hade kanske passat som ersättare.”
”Nä, jag tror att bandet kommer gå i graven utan Mike. Det var han som var bandet, i alla fall utåt sett” Hmm… Mick Jagger som ersättare? Vad pratar han om, han är ju inte riktigt klok…
”Jag tar skivan i alla fall”
”Ok, tack och hej.”
”Hej.”

Efter en långtråkig dag på jobbet beslutar jag mig för att hyra en film och handla hem kinamat till oss. Jag behöver skingra alla tankar ikväll och fly bort ett tag.

Tisdag:
72 timmar kvar, det närmar sig. När jag kommer till butiken har Lisa redan öppnat. Jag tittar in och får se den Lisa jag är van att få se. Den glada, optimistiska och lugna Lisa.
”Hej Lisa hur är det idag?”
”Jo, det är mycket bättre, jag har kommit över historien som utspelade sig i helgen. Förlåt mig om jag var lite ur form igår.”
”Du behöver inte be om ursäkt, man har rätt att vara lite ledsen och ur form ibland, det hör till livet på nåt sätt.”
”När var du ledsen och ur form sist då? Om det nu hör till livet som du säger.”
”Just nu är jag inne i en lycklig våg allting bara sköljer över mig just nu. Det är knappt så jag hänger med och jag hinner knappt tänka efter.”
”Lyckliga du.” Säger hon med ett snällt leende.

Så här på förmiddagen brukar det vara ganska lugnt så jag bestämmer mig för att skriva en dikt till Betty som ett blomsterbud får lämna över tillsammans med tre röda rosor.
”Vad skriver du för nåt?” Undrar Lisa nyfiket.
”Jag skriver en dikt som jag tänker skicka över med lite blommor till Betty.”
”Vad omtänksam du är, får jag läsa den när du är klar?”
”Mmm, vänta lite jag är strax klar.”


Mina sinnen blir större i din närhet
Du får mig att se saker jag inte sett förut
Allt blir mer färgglatt genom dina ögon

Du får mig att höra saker jag aldrig har hört
Jag kan inte höra en knappnål falla
Men jag kan höra kärlek

Du får mig att känna saker jag aldrig har känt
Varje gång jag utforskar din kropp
Tror jag att jag känner den
Men jag hittar alltid något nytt vackert i den

Du får mig att lukta saker jag aldrig har luktat
Jag tycker inte om svettdofter
Men din svett slutar aldrig att fascinera mig
Den ger mig vällust

Du får mig att smaka saker jag aldrig smakat
Du får mig att smaka på livet

Utan dig ser jag världen i en liten svartvit tv

Jack




”Vad fint skrivet, du borde bli poet.”
”Tja, jag vet inte riktigt. Jag trivs rätt bra här i butiken. Så jag stannar nog ett bra tag till.”
”Det låter ju i och för sig trevligt. Du är en bra kamrat.”

In i butiken kommer en tjej med bestämda steg. Jag tycker mig känna igen henne lite grann.
”Vad menar du med detta??!!” Säger hon högt och irriterat till mig.
”Med vad??” Undrar jag frågande. Lisa tittar på mig storögt.
”Jag var här igår och köpte en skiva med David Shutrick, när jag väl kommer hem får jag se att där ligger två skivor i påsen. Förutom Shutricks skiva ligger där en banal skiva med ”Always look on the bright side of life”. Det är ju bara för mycket, driver du med mig!!!???” Oj hon verkar väldigt upprörd över situationen.
”Öööhh.. tja, vad skall jag säga? Jag bara tyckte så synd om dig. Det var bara för att pigga upp dig.”
”Jag behöver inte piggas upp av dig!!!” Säger hon ilsket och slänger skivan på disken.
”Jag kommer aldrig att sätta min fot här igen. Det finns fler och bättre skivhandlare än dig här i stan.”
”Förlåt” Försöker jag få fram, men jag blev lite chockad så jag tror inte hon uppfattade vad jag sa. Hon försvinner snabbt ut ur butiken.
”Vad var det där?” Undrar Lisa lite tveksamt. Jag berättar historien för Lisa. Hon skrattar lite och säger ”du är rolig du.”

Jag ringer Betty på eftermiddagen
”Hej det är Betty”
”Hej älskling, hur är det?”
”Det är alltid lika bra när jag hör din röst. Tack för blommorna och dikten, jag blev jätteglad.”
”Ja vad bra. Jag skulle bara påminna dig om att jag skall träffa Kalle efter jobbet. Vi skall ut och äta och prata lite.”
”Jo, jag vet du sa det igår. Så dåligt minne har jag inte.” Säger hon och skrattar. Jag tycker om när hon skrattar, det låter så sött.
”Då ses vi senare ikväll.”
”Det gör vi.”
”Puss.”
”Puss tillbaks.”

Kalle och jag träffas på en pizzeria inne i stan.
”Hej Kalle, hur är läget?”
”Jo det är bra livet går vidare.”
”Allt bra med din fru och barnen?” Kalle har varit gift med Stina ett antal år. De har två söner Joakim och Andreas som är väldigt roliga, men lite väl busiga ibland. Stina och Betty brukar umgås på sitt håll och ibland umgås vi alla fyra tillsammans med barnen.
”Jo, barnen växer och mår bra. Likaså Stina, men hon växer inte förståss.” Ler han lite när han säger. Det är lite svårt att träffa sin bästa kompis så här några dagar före D-dagen. Jag vill, jag vill, jag vill, berätta för honom att jag skall gifta mig och hur lycklig jag känner mig. Men det kan jag ju inte eftersom vi skall överraska dem på hallowenpartyt på lördag.

”Det blir party på lördag hörde jag. Andreas och Ellen skulle också komma sa Stina. Det låter trevligt.
”Ska vi klä ut oss?”
”Nä, det behöver ni inte göra. Men ni kan ju ta på er något svart och orange om ni vill. Så att den riktiga hallowenstämningen kommer fram.” Vi pratar och pratar. Kvällen börjar gå mot sitt slut. Plötsligt frågar Kalle:
”Skall ni gifta er?” Herregud han kan väl inte veta. Jag finner mig snabbt
”Nej för tusan. Det kommer nog att ta lång tid innan vi tänker på sånt.” Hmm… jag kanske överdrev lite väl mycket för att han inte skulle misstänka nåt. Vänta bara och se på fredag är det dags.
”Jaja, den tiden kommer väl den också.”
”Nä nu skall jag dra mig hemåt klockan börjar bli mycket. Vi ses på lördag Kalle.”
”Det gör vi, hej.”
”Hej då ha det bra.”

När jag kommer hem ligger alla och sover. Jag smyger in i sovrummet, lägger mig bredvid Betty och kryper nära henne. Hon vaknar till lite smått och säger
”god morgon”
”Nä god natt.” säger jag
”jaha.” så somnar hon om. Jag ligger och lyssnar på hennes andetag en stund tills jag somnar.

Onsdag:
48 timmar kvar, jag kanske skall börja räkna minuter nu, tänker jag. Men beslutar mig för att vänta med det ett tag till. Jag dukar fram frukost till mig och Betty, barnen sover fortfarande. De har allhelgonalov denna veckan, så jag låter de sova vidare.
”Betty? Betty? vill du komma upp och äta frukost innan jag går till jobbet?”
”Ja, så klart älskling, skall bara vakna till lite först.” Mumlar hon sömnigt från sängen. Jag går ut i köket häller upp lite kaffe och sätter på radion. Just då spelar de U2 ”One” en av mina favoriter från ”Achtung Baby”. Betty släpar sig ut i köket.

”Hemskt vad du var glad och morgonpigg idag.”
”Kan man vara annat när D-dagen närmar sig med stormsteg.” Säger jag och tittar kärleksfullt på henne.
”Nä, det förståss. Hoppas du är lika morgonpigg och glad efter bröllopet.” Säger hon med en gnutta allvar i rösten. Hon vet ju att jag normalt sett är en sömngångare innan jag fått mitt kaffe och mina morgoncigg.
”Hmmm.. jag skall försöka. Vi måste handla hallowenpynt idag, är det okej om jag gör det? Jag tänkte fråga Lisa om hon ville följa med.”
”Ja det passar utmärkt för Stina skulle komma hit ikväll. Du är väl inte kär i Lisa?”
”Nä älskling du vet att jag bara har ögon för dig.”
”Jo, jag vet.” Säger hon och ler sött.
”Du” Säger hon och tittar mig djupt i ögonen.
”Ja?” Säger jag undrande
”Jag vill ha dig, NU.”
”Mmm, det låter mysigt men barnen vaknar strax och jag måste gå till jobbet, men ikväll kanske?” Jag ger henne en djup kyss och kramar henne länge.
”Ja kanske det, stick iväg nu så du inte kommer för sent.” Jag ger henne en avskedskram och kör iväg till jobbet.

Efter att ha varit på jobbet en stund så börjar jag undra vart Lisa har tagit vägen. Hon brukar ju aldrig vara sen. Men strax därefter kommer hon springande in i butiken.
”Förlåt att jag är sen. Jag var uppe halva natten så jag försov mig.”
”Det gör inget, här har det ändå inte hänt så mycket.”
”Det var så att Stefan ringde.”
”Stefan men…?”
”Jo jag vet, han jag kastade ut sist. Men han ringde och var så ledsen för senast. Han bad om ursäkt och ville så gärna träffa mig för att prata igenom vad som hade hänt.”
”Hur gick det då?”
”Han kom hem till mig och jag bjöd honom på middag. Vi satt och pratade i flera timmar och hade jättetrevligt. Han sa att han snart skulle skilja sig. De hade ett uruselt äktenskap och det var bara en tidsfråga innan de skulle gå skilda vägar.”
”Kan du lita på det? Låg ni med varandra?”
”Ja, jag hoppas verkligen att jag vågar lita på honom. Han verkade mena allvar. Ja vi låg med varandra, var det dumt? Tycker du det?”
”Tja, ja vet inte riktigt. Är man kär så är det kanske svårt att undvika. Jag hoppas bara att han inte utnyttjar dig.”
”Ja det får jag hoppas. Allting känns jätterätt med Stefan.”

”Betty var ju inte ensam när jag träffade henne. Och vi lyckades ju, eller hur?”
”Bra att du ser det från den ljusa sidan.” Säger hon med ett leende. Det känns nästan som att hon vill ha och behöver mitt samtycke. Och det är klart, jag och Betty lyckades. Så varför skulle inte hon och Stefan lyckas? Jag hoppas verkligen att det lyckas för dem. För jag vet hur ledsen och deppig Lisa kommer att bli annars, och det är det sista jag vill.

”Jag skall gå och handla hallowenpynt till lördag efter jobbet. Vill du följa med? Så kan vi äta en bit mat nånstans?”
”Ja det hade varit jättetrevligt.” Ännu en arbetsdag har gått. Sitter för mig själv ute på lagret. Hmm… onsdag kväll, imorgon torsdag bara en futtig dag kvar sen. Det skall bli underbart på fredag. Först tinget på förmiddagen och sen bär det iväg till Danmark. Vi skall bo på ett mysigt hotell i en by några mil från Köpenhamn. På lördag blir det nog champagnefrukost där jag kommer överräcka en morgongåva bestående av 3 röda rosor, en dikt och ett jättefint guldhalsband som jag köpt i smyg.

”Vad tänker du på?” Fråga Lisa med mjuk förstående röst, hon vet nog redan svaret.
”Jag tänker på mitt bröllop, på fredagen och på lördagen. Hur det kommer att se ut och hur det kommer att kännas och lite sådär.”
”Det var väl det jag tänkte.” Sa hon och log.
”Men om vi skall hinna köpa dig nåt hallowenpynt innan de stänger så får vi nog skynda oss lite.”
”Ja, just det. Jag är bara lite fundersam och tankspridd just nu. Men nu skyndar vi oss och stänger butiken så vi kommer iväg.” Vi kör iväg till centrat handlar det ena efter det andra. Det känns som att vi har möjlighet att pynta en hel stad. Men bättre för mycket än för lite. Det är mitt motto, i alla fall i en sån här situation.

”Jack om du vill så kan vi åka hem till mig. Jag har så jag kan fixa ihop en räkomelett åt oss?”
”Det låter jättetrevligt. Jag har aldrig varit hemma hos dig så det kan vara kul att se hur du har det.” Väl hemma hos Lisa gör vi en rundvandring i hennes lägenhet. Det är en mysig liten trea. Det är ungefär som jag hade tänkt mig. Precis Lisas stil, mycket färger och ett ganska romantisk skimmer över hemmet. Precis min stil också. Jag tycker det är så tråkigt med vita kala tapeter i ett rum. Hellre mycket färg och med lampor som kompensation än det vita sterila.

”Jag går ut i köket och fixar maten. Känn dig som hemma. Titta gärna på min skivsamling om du vill.” Skrattar hon och ser mig djupt i ögonen. Jag brukar alltid säga att en skivsamling säger mer än tusen ord. Ofta kan man räkna ut vilken typ av människa man har med att göra om man får se deras hem och skivsamling. Hon har faktiskt ganska många skivor. Ganska välblandat och ungefär min stil. Här har vi en klassiker Depeche Mode ”Some great reward” vilket var deras stora genombrott 1984. Året då jag blev en sann och trogen synthare. Jag gick alltid klädd i svarta kläder, sminkade mig och hade ett antal kedjor och örhängen. Även om det var en väldigt rolig tid, så hade jag aldrig kunnat spöka ut mig så idag. Men det är ju klart det är ju snart hallowen så varför inte egentligen. Nä nu för tiden är jag respektabel, lugn och snäll.

Nä men titta ett par Bowie-skivor också ”Ziggy Stardust” och ”Low” vilket i mitt tycke är ett par av hans bättre skivor. Kontentan av hennes skivsamling gör mig imponerad och nöjd. Jag tittar bort vid cd-spelaren och ser vilken platta hon spelade senast. Där ligger ”Silver Saddle´s first one” en grupp jag aldrig hört talas om.
”Lisa, vad är detta för något??” Ropar jag ut i köket.
”Vilket?”
”Här ligger en skiva med ett band som jag aldrig har hört talas om ”Silver Saddles”.”
”Jaså den skivan. Det är något lokalt countryband som brukar spela nere på puben ibland.”
”Country? Tycker du om country?” frågar jag lite fundersamt.
”De är väldigt bra faktiskt. De spelar väldigt modern country, trevligt och lättlyssnat. Du borde köpa deras skiva och prova nåt nytt.”
”Tja, varför inte?”
”Dessutom så är gitarristen Charlie Silver ganska sexig när han står bakom gitarren och spelar.”
”Men det är absolut inget som påverkar mig att gitarristen är sexig.”
”Nä det så klart du är ju man.” Säger hon och skrattar.

”Maten är klar, så du kan komma ut i köket och äta nu.”
”Mmm.. det skall bli gott.”
”Tycker du inte det är tråkigt att gå miste om en svensexa nu när bröllopet är hemligt?”
”Nä, faktiskt inte. Jag är rätt glad för att slippa det. Det är nog inte riktigt min stil. Jag är för gammal för sånt eller rättare sagt så tycker jag att alla såna upptåg och fyllerier är mest löjligt.”
”Ja, det har du nog rätt i, man börjar bli lite för vuxen och ordentlig för såna spektakel.”
Efter att ha pratat och haft trevligt i timtal så beger jag mig hem. Det känns väldigt skönt att prata med Lisa. Hon har hjärtat på rätta stället och är en riktigt god vän.

Torsdag:
Jag vaknar alldeles yr. Var är jag? Vad är det för dag idag? Huu jag hade en märklig dröm. Jag drömde att jag skulle gifta mig imorgon med nån som heter Betty. Confusing? Vem är Betty? Jag drömmer att jag är någon vanlig hederlig Svensson. Jag Ziggy Friendbeach gifta mig?? En rockstjärna på topp gifter sig inte! Det är nu jag har möjlighet att leva ut alla mina drömmar.

”Jack, Jack?? Klockan är mycket, du skall snart iväg till jobbet.”
”Jaha?” Svarar jag yrvaket. Som ett levande frågetecken.
”Du skall ju hämta ringen idag också, hur är det fatt egentligen?”
”Jag drömde en konstig dröm. Men nu börjar jag komma tillbaks till verkligheten.”
”Det var ju skönt. Gamla hederliga Jack är tillbaks.” Säger hon med ett leende. Jag orkar inte förklara den konstiga drömmen men i alla fall, nu är det bara 26 timmar kvar tills vi står i tinget och blir gifta en gång för alltid. Vi sitter vid bordet och äter frukost, vi är ovanligt tysta och dämpade. Kanske börjar de riktiga bröllopsnerverna komma nu.

”Jag sticker iväg till jobbet nu älskling, vi ses ikväll när jag hämtat ringen. Sen ikväll får vi planera framtiden och hur vi ser på giftermålet. Jag tror vi får förbereda oss mentalt tillsammans ikväll.”
”Du är för gullig du, så söt och snurrig. Stick nu iväg och prångla ut skivor.”

Lisa är redan på plats när jag kommer dit. Hon verkar väldigt glad och uppåt. Hon har sparkat igång musiken och går och småsjunger för sig själv. Antingen så har hon en date eller så tänker hon skaffa en date.
”Hemskt vad du verkar uppåt idag Lisa.”
”Det är väl klart, du skall ju gifta dig imorgon. Detta blir ju sista dagen jag träffar dig som ogift.”
”Det är sant snälla du. Vill du följa med mig och hämta ringen på lunchen? Den skulle vara kommen idag. Så tänkte jag bjuda på en god lunch?”
”Det är väl klart jag vill. Här är två röda rosor jag köpt. En till dig och en till Betty. Bröllopspresent får du senare när allting är officiellt.”
”Tack kära Lisa, du är en ängel.”

”Jack hur är det med dig egentligen? Du verkar lite nedstämd. Är det något mer än nerverna inför morgondagen?”
”Jag har bara lite panik. Det känns som att allt bara rasar över mig. Jag älskar Betty över allt, så allt är i sin ordning.”
”Det låter alldeles utmärkt Jack. Jag tror nog att jag får lämna dig lite för dig själv idag. På måndag kommer du tillbaks som en ny människa, det vet jag.”

Tiden har aldrig gått så sakta tror jag. Men jag börjar få tillbaks positivismen i kroppen i alla fall.
”Dags att stänga för lunch Jack. Vi får skynda oss om vi skall hämta ringarna.”
”Ja, det har du rätt i Lisa.”
”Visst har jag det lilla du.” Vi går iväg till juveleraren, mitt glada, pigga jag är tillbaka. Alla nerver är som bortblåsta.

”Hej, jag och min blivande fru har beställt en bröllopsring som jag skulle hämta idag.”
”Nämen vad trevligt, och hur var namnet?”
”Friendbeach.”
”Jag kommer strax tillbaka.” Det dröjer länge och väl. Jag står och tittar på klockan. Hmm det får nog bli nåt snabbt på Burger King.
”Tyvärr så har inte er ring kommit hit än.”
”Va, vad menar du??” Jag börjar darra så smått i min kropp. Allt börjar snurra i mitt huvud.
”Juveleraren som gör ringarna har väl helt enkelt inte hunnit. Ni var ju ganska sent ute. Men ni kan få låna en ring så länge om ni vill?”
”Låna?” Jag tar tag i Lisas hand och drar iväg därifrån. Herregud vad skall jag nu ta mig till? Jag halvspringer dragandes med Lisa längs gatan. Lisa försöker stanna mig för att prata, men jag fortsätter tanklöst, nervöst och jag känner mig som ett utbrunnet ljus.

”Jack kom.” Lisa tar mig i handen och drar in mig på ett fik. Jag känner mig helt utpumpad.
”Sätt dig ner så fixar jag en dubbel espresso till dig.”
”Tack.” Jag stirrar blint ut i intet.
”Drick nu det här och ta en cigg, så går jag och tar ett snack med juveleraren.” Jag sitter ner förtvivlat och gör som hon säger. Jag vet inte vad jag skall ta mig till. Vi hade hittat en alldeles speciell ring som vi föll för direkt. Precis vår smak.

En stund senare ser jag Lisa närma sig caféet. Hon ser lugn och trygg ut. När hon kommer in ställer hon en ask på bordet.
”Här Jack, det var det bästa jag kunde ordna.” Jag öppnar asken, där ligger en likadan ring som vi hade beställt fast i silver. Jag tittar på Lisa, ler och känner mig lite dum. Mina nerver är helt sanslösa när jag tänker efter. En bagatell som kändes som jordens undergång.
”Tack Lisa, du är en ängel. Utan dig hade jag inte klarat detta.”
”Nä, jag vet. Men nu måste vi skynda oss. Vi skulle öppnat för en kvart sen. ”Vill du gå tillbaks till butiken eller vill du gå och handla lite mat åt oss?”

”Gå du och öppna är du snäll så kan jag fixa lite käk och rycka upp mig lite under tiden. Och du…”
”Ja?”
”Tack för allt Lisa.”
”Du hade gjort likadant, det vet jag.” Jag går iväg mot Burger King lite bättre till mods. Silverringen var faktiskt rätt okej, huvudsaken är ju att Betty får en ring och den riktiga ringen får vi nästa vecka. Giftermålet står verkligen inte och faller på en futtig ring. Vi älskar varandra och vi är oslagbara. Allt är så rätt det kan bli.

När jag kommer tillbaks till affären är allt som vanligt där. Det är ju snart helg så folket börjar strömma till. Lisa har allt under kontroll, som brukligt är. Lisa kastar ett öga åt mig och verkar förstå att jag också har läget under kontroll.
”Din kollega sa att du hade koll på allt med Bowie. Jag söker en låt som heter ”Be my wife”.”
”Den ligger på albumet ”Low” om du vill kan vi spela den här i butiken för det är ett album som är bra rakt igenom.”

Jag tittar ut över publikhavet, jag är inne på mitt tredje extranummer. Ikväll hade jag tänkt avsluta med en cover på ”Be my wife”.
”This is a song David Bowie wrote. Maybe he wrote it for Betty, the one I will be married to at this time tomorrow. ”Be my wife”. Ett jubel stiger i publiken. Det är först nu jag gör giftermålet officiellt. Jag har lyckats hålla skvallerpressen borta från rykten om bröllopet. Hoppas mina kvinnliga fans accepterar giftermålet. Jag får ständigt brev och förslag från olika kvinnor.


”Har du problem? Hittar du inte skivan?” Undrar kunden
”Va… Nä för tillfället så har jag absolut inga problem.” Jag lägger i skivan i cd:n. killen tittar på mig som om jag vore en utomjording. I det läget får jag en liten knäpp.
”Mork calling Orson, come in Orson. Nano, nano” Säger jag och gör lite grimaser och spärrar ögonen i honom. Killen tittar på mig väldigt konstigt, tar sina saker och börjar springa mot utgången.

När ”Be my wife” börjar ljuda ut i högtalarna kommer Lisa fram till mig ”Är du lycklig?”
”Ja, så lycklig man kan bli.” Dagen börjar gå mot sitt slut. 18 timmar kvar. Efter stängningsdags sitter jag och Lisa kvar en stund och pratar om morgondagen. Hon lyckönskar mig och ger mig en stor kram.
”Nästa gång vi ses är du en gift man, jag vet att du gör det rätta.”
”Det vet jag med.”

Jag kommer hem till Betty. Min lilla höstgumma ger mig en bamsekram. Jag berättar hela storyn om ringen.
”Det spelar väl ingen roll sötnos, vi har ju varann.” Säger hon utan nånting. Jag som blev ett grubblande nervvrak, så tar hon det som om inget hade hänt.

När vi har lagt barnen tänder vi några stearinljus, lägger på lite mysig musik på cd:n.
”Nu är vi här, äntligen. Imorgon gifter vi oss.” Det känns som det är första gången på länge innan bröllopet som jag har ro att sätta mig ner och koppla av totalt. Jag känner ett sånt enormt lugn. Anledningen kanske är lycka!
”Ja äntligen, de sista två veckorna har känts väldigt långa och tråkiga. Men vi har ju ganska mycket att göra ikväll eftersom festen börjar strax efter att vi kommit hem från Danmark..” Säger Betty med ett enormt lugn. Vi pysslar, pyntar och förbereder minutiöst för hallowenfesten. Klockan hinner bli halv tolv innan vi är helt färdiga. Och då menar jag i dubbel bemärkelse; färdiga med pysslet och färdiga fysiskt.

Vi lägger oss i sängen och småpratar. Vi är nästan halvsovandes när Betty kramar om mig hårt. ”Vi är oslagbara, eller hur Jack?”
”Ja vi är oslagbara.” Jag lägger mig mot Betty och beundrar min blivande hustru. Ligger och väntar tills hon somnat. Jag tycker om att ligga och lyssna på hennes snusningar och småsnarkningar medan jag somnar in.

D-dagen:
Jag vaknar ganska tidigt, närmare bestämt halv sex på morgonen. Eftersom detta är och kommer att bli en av mina lyckligaste dagar i mitt liv, så smyger jag ut i köket och fixar i ordning en frukostbricka. Jag letar fram Hot Chocolate ”You sexy thing” i skivsamlingen. Drar igång cd:n på ganska hög volym och dansar in i sovrummet med frukostbrickan svajande i ena handen.
”Herregud, vad håller du på med??!! Är du inte klok?” Säger Betty med en trött irriterad stämma.
”Jag tänkte bara överraska dig med lite frukost på sängen.” Säger jag lite försiktigt.
”Ja, jo det var ju snällt av dig, men du kan väl vara lite försiktigare så här på morgonkvisten.”
”Jo det är klart, jag är bara så ivrig på den stora dagen. Ville bara visa hur mycket jag älskar och håller av dig.”
”Kom hit älskling.” Säger hon med en speciell glöd i ögonen.
”Visst Honey-bunny.”
”Ska vi ta en snabbis innan barnen vaknar?” Med den sensuella kåta blicken hon ger mig när hon frågar, så kan jag inte annat än att svara ja. Just när vi lekt färdigt i sängen börjar barnen vakna till liv. Jag reser mig upp från sängen för att gå in till Elliott. Just när jag satt ner fötterna på golvet inser jag att det inte är golvet jag landat på, utan i själva verket i en smaskigt god frukost som är tillintetgjord.
”Betty, kan vi ta frukosten senare?” Frågar jag och låtsas som om ingenting hade hänt. Betty tittar ner på golvet.
”Sånt kan bara hända dig, eller hur?” Säger hon med ett gulligt leende.

Tiden bara springer iväg, det var länge sen tiden gick så här fort. Vi fick i alla fall frukost till slut och nu skall jag köra och lämna barnen till Bettys föräldrar.
”Vi sticker nu, jag kommer snart tillbaks.”
”Ok, älskling.”
Mina tankar är på tusen olika håll, väl framme ringer vi på dörren till Katarina och John. Katarina öppnar dörren, hälsar och kramar om barnen.
”Det blir väl roligt att vara hos mormor och morfar nu när mamma och Pappa skall iväg?” Barnen busar och tramsar mest, men jag ser att barnen verkar vara väldigt roade av att stanna. Plötsligt slår det mig, vad har Betty gett för anledning till Katarina och John? Varför de skall ta hand om barnen? Jag blir lite stressad och nervig. Jag kramar om barnen.
”Jag måste sticka nu, jag har inte lagt på pengar till parkeringen.” Säger jag något nervöst. Katarina skrattar och tittar lite konstigt på mig.
”Här är fri parkering, det vet du väl efter alla gånger du varit här.”
”Jack, hur är det fatt egentligen? Jag tycker du verkar vara lite utanför dig själv idag.”
”Jo det är hur bra som helst.” Försöker jag säga med en övertygande stämma. Men hon anar nog att nånting är på gång.
”Stick nu iväg och ha det så roligt i Köpenhamn.” Betty har i alla fall sagt en del av sanningen. Det var ju skönt att jag lyckades ta mig ur den kniviga situationen något sånär.
”Jo det kommer nog att bli jätteroligt tror jag.” Tror jag? Jag vet att det kommer bli underbart, romantiskt, sockersött, kärleksfullt och alla andra superlativer man kan komma på. Klockan är snart halv tio, vi skall vara på tinget klockan elva. Tiden springer iväg. Jag som inte ens duschat och bytt om än.

Jag kommer hem till Betty. Det är nog den vackraste syn jag någonsin sett. Hon har en svart lång klänning på sig och hon är bara så vacker.
”Vad fin du är. Du är vackrast i hela världen.”
”Tack, det var snällt sagt gulleponken. Skynda dig nu och gör dig i ordning så vi kommer iväg.” Jag går in och duschar. Jag tar på mig en svart T-shirt, svart kavaj och svarta byxor. Precis min stil, lite så där lagom uppklätt. Jag har aldrig varit så förtjust i slips, fluga och massa pråliga attiraljer. Man skall ju själv trivas och känna sig hemma i sin outfit för att göra sig själv rättvisa.
”Vad fin du blev Jack. Klockan är tjugo över tio och vi måste tanka innan vi kör till tinget.”

Vi sätter oss i bilen och kör iväg, vi pratar knappt med varandra. Vi är nästan lite småirriterade på varann. Vi kommer fram till macken Betty tankar, så jag går in och köper en kopp kaffe. Ställer mig utanför och tar en cigg till kaffet för att lugna nerverna lite. Betty har betalat och kommer ut.
”Men herregud vad sysslar du nu med?!” Frågar hon i en jättesur ton
”Jag var bara tvungen att lugna nerverna med en kopp kaffe och en cigg.” Jag blir väldigt irriterad på henne.
”Sånt har vi inte tid med. Släng ciggen, nu kör vi.” Jag tar några bloss och gör sen som hon säger. Vi säger inte ett ord till varandra i bilen på väg till tinget.

Vi parkerar bilen. Går mot ingången till tinget. Klockan är nästan elva. Vi är lite förvirrade när vi kommer in, men till slut går vi fram till receptionen.
”Hej, vi skulle gifta oss nu klockan elva.” Säger jag med en förvirrad och nervös röst. Receptionisten tar våra uppgifter.
”Ni kan gå ner längs korridoren där borta och vänta utanför dörren till höger tills vigselförrättaren kommer.” Precis efter det kommer ytterligare ett par och anmäler sig i receptionen. De skall gifta sig tio över elva hör jag. Här går det tydligen på löpande band.

Vi väntar utanför dörren som vi blivit tillsagda om. Vi pratar väldigt lite med varann. Bara lite artighetsfraser som om vi vore främlingar för varann. Äntligen kommer vigselförrättaren.
”Jack och Betty, antar jag?”
”Ja, just det.” Fortfarande lika spänd och nervig. Vi går in i salen, ganska mysigt faktiskt. Fast att det är i tinget. Proceduren går ganska snabbt. Nästa par skulle ju in tio över så det är ju inte så mycket mer än en snabb vigselakt. Jag lämnar över ringen (silverringen tyvärr). Vi kramas hårt, vi viskar till varandra hur mycket vi älskar varann.
När vi kommer ut från tinget verkar alla nervknutar ha lossnat.

”Hur känns det Betty Friendbeach?”
”Fantastiskt, du och jag Jack. Vi är oslagbara, eller hur?”
”Ja, vi är oslagbara.” Säger jag med glädje och lycka i hela min kropp och själ. Vi kramas och pussas länge och väl. Människor går förbi. För dem är detta antagligen vilken dag som helst i deras liv. Men för oss är detta en stor dag. Vid månlandningen sommaren –69 sades det väl något i stil med ”Ett litet steg ut i rymden. Men ett stort steg för mänskligheten” ungefär så stort känns det här för mig. Visserligen tror jag inte att resten av mänskligheten bryr sig. Men jag låtsas för stunden att hela världen vill ta del av vår lyckliga stund.

Vi har bokat ett rum på ett värdshus strax utanför Köpenhamn, som jag tror är jättemysigt. Vi skall ta färjan över och köra bil dit ut.
”Betty, skall vi dra oss mot bilen och sticka iväg?”
”Ge mig en bamsekram först.” Vi fortsätter att kramas en lång stund. Just nu känns det som om hela världen stod helt still. Till slut är vi på väg. Vi kommer till färjan och ställer oss i kö för obokade. Det verkar som det har varit nåt problem. Personalen springer hit och dit och verkar vara lite förvirrade. Till slut får jag veta att en av färjorna gått sönder och att vi kommer att få vänta ett tag. Men i lyckans stund spelar det ingen roll. Vi har ju blivit gifta och vi är oslagbara. Eller hur?

Efter knappt tre timmar får vi köra ombord på färjan. Vi går upp till cafeterian och tar en kopp kaffe under överfarten.
”Betty, du är bäst. Jag älskar dig så mycket.”
”Dito.” Säger hon och blinkar med ögat.
”Äntligen sitter vi här. Väntan är över, vi är på väg. På väg mot framtiden. Du och jag och evigheten.”
”Det känns underbart Jack. Jag är så lycklig. Om du bara visste hur lycklig jag är.”
”Är du lika lycklig som mig så vet jag precis hur du känner.”

Vi kommer fram till Danmark och börjar köra i riktning mot Köpenhamn. Klockan har hunnit bli fem. Efter en halvtimmes irrande verkar det som vi hittat rätt.
”Det ser jättemysigt och romantiskt ut. Här kommer vi att trivas och få underbara minnen.” Det känns som att vara i en romantisk skräckfilm. Det är mörkt, småkyligt och framför oss har vi ett romantiskt ensligt värdshus.
”Jag håller med dig, det är jättefint.”

Vi går in och installerar oss i rummet. På bordet står två ljusstakar och en vas med en bukett blommor i. Personalen visste att vi skulle ha vår bröllopsnatt här. Bredvid ligger ett kort där de lyckönskar oss in i framtiden. Det var väldigt gulligt av dem att tänka på oss.
”Skall vi gå ner och äta middag?”
”Det låter som en bra ide, Jack.”

Vi går ner och sätter oss i restaurangen. Vi beställer in en flaska vitt vin medan vi begrundar menyn.
”Hittar du något smaskigt?” Frågar jag Betty. Vid ett sånt här tillfälle är det ju rätt trevligt om man äter samma meny.
”Ja, här är ganska mycket att välja på, men jag fastnade lite för laxpatén till förrätt.”
”Det låter gott. Kan vi ta ryggbiff med ädelostsås som huvudrätt, jag tyckte det lät gott.”
”Det blir alldeles utmärkt.” Vi sitter en stund och bara njuter av tillvaron. Vi bestämmer oss för att ta chokladglass med varma hallon till efterätt.

Vi sitter länge och väl. Vi njuter av maten och av den underbara atmosfären vi hamnat i efter att vi blivit gifta.
”Det här är livet. Du och jag borta från all stress. Allt känns så romantiskt här ute på värdshuset i novembermörkret. Det är precis som om tiden stod still.”
”Ibland tänker du och jag likadant Jack. Jag satt också försjunken i detta romantiska himmelrike.”

Precis när kyparen dukat av bordet och serverat champagnen vi beställt hör jag introt till 4 non blondes ”Whats up?”. Jag tittar lite fundersamt mot Betty. Hon ler kärleksfullt.
”Jag satte ihop en liten låtlista till dig. Bara för kärleks skull.” Jag går bort till henne och kramar om henne hårt. Viskar till henne:
”Du är underbar, vi är oslagbara eller hur?”
”Ja vi är oslagbara, det kommer vi att vara för evigt.”
”Får jag lov till en dans min kära?” Frågar jag med ömhet i blicken.
”Självklart älskling.” Vi dansar och är jättekära. Låtarna efter var The Cure ”Friday I´m in love”, David Bowie ”Heroes” och U2 ”One”. Jag kunde inte gjort det bättre själv.
”Tack älskling, du är gullig och omtänksam.” Jag kramar om och kysser henne ömt.
”Ska vi ta en promenad och vara för oss själva en stund?”
”Det låter som en utmärkt ide.”

Med nästan fullmåne går vi hand i hand längs trädallén. Allting känns så storslaget fast att allt är väldigt enkelt. Vi pratar om allt och inget, tiden bara går och går fast att det känns som tiden står still.
”Detta är livet, kom att tänka på Emil: ”Du och jag Alfred” precis så känner jag det. Du och jag Betty.”
”Du och dina liknelser.” Säger Betty med nåt kärleksfullt i blicken.
”Ska vi gå tillbaka till rummet och ta en flaska vin på balkongen?”
”Jack, du läser mina tankar.” Väl uppe på rummet med en flaska vin fortsätter vår konversation. Vi pratar vidare hur mycket som helst. Det är precis som om det vore vår första date.

”Skall vi gå till sängs Jack?”
”Det låter som en bra ide´, vi har varit igång länge och nerverna har ju gått lite upp och ner idag.” Vi lägger oss tätt omslingrade av varandra.
”Ingen av oss är väl så pigg att vi följer bröllopsnatts-traditionerna väl?” Frågar jag försiktigt.
”Nä, älskling vi brukar ju gå mot strömmen och vi vet ju hur mycket vi älskar varandra så det behövs väl inga bevis.”
”Sov gott älskling, det har varit en underbar dag.”
”Dito.” Säger hon och ler sitt söta leende.

Efter en stund när jag hör hennes underbara, söta små snarkningar passar jag på att smyga ut på balkongen med penna och papper. Jag tänkte skriva ihop en dikt som Betty skulle få tillsammans med morgongåvan. Jag sitter och funderar och efter en stund börjar jag skriva:

När du morgongåvan får
Var det för att du blev gift igår

Vi gifte oss inte i ett slott
Men du fick ändå full pott

Vi gifte oss inte heller i en koja
För då hade jag hört en viss dam stoja

Vi gifte oss i tinget
Bara för att jag fick första tjinget

Mina tre röda rosor är en kär lek
Som står för tro, hopp och kärlek

Övertygad som jag är
Kommer jag alltid att hålla dig kär

Jack

Den här dagen kommer att bli omnämnd till max om jag någon gång skulle få för mig att skriva ner mina memoarer. Det har varit en fantastiskt underbar dag som jag aldrig kommer att glömma. Nu skall jag somna in till Bettys snusningar. God natt Gud och tack för denna dagen. Ps förlåt mig för att jag inte gifte mig på helig mark.

Lördag:
Det knackar på dörren, jag hade beställt väckning klockan 8.00 med champagnefrukost. Jag går och öppnar.
”Champagnefrukost beställd.”
”Tack så hemskt mycket, det skall bli gott.”
”Hur känns det så här dagen efter?”
”Har inte riktigt hunnit känna efter, men underbart antagligen.”
”Antagligen?” Frågar Betty lite med glimten i ögat.
”Jag skall inte störa längre, men ha en fortsatt underbar dag.”
”Tack.”

Vi sätter oss upp i sängen och tittar förtjust på brickan som består av: ostbricka, bullar, jordgubbar, vindruvor och champagne. Vi slår upp varsitt glas Champagne och skålar
”Du och jag Betty.”
”Du och jag Jack, vi är oslagbara.”
”Kommer strax.” Jag går ut på balkongen och hämtar rosorna, dikten och morgongåvan.
”Här är till dig Betty. Bara för att jag älskar dig.”
”Tack älskling, typiskt dig du tänker på allt.”
”Oj vad fint halsband, det ser ut att vara i samma stil som bröllopsringen.”
”Ja, det ingår i samma serie. Prova det så jag får se hur det ser ut på dig.”
”Vad tycks?”
”En skönhet klär i allt!”

Vi äter frukosten och dricker champagnen. Detta är maximal njutning. Tiden bara springer iväg. Tyvärr så har vi ju inte hur mycket tid som helst eftersom vi måste hem till halloween-festen.
”Herregud Betty, vi har ett problem!”
”Jaså vadå??”
”Bilen.”
”Vad är det med den? Ja, herregud vi har ju druckit.”
”Hmm… Jag får ringa ner till receptionen och höra om det går och lösa på nåt sätt.” Jag ringer ner och hör, damen i receptionen skall se om hon kan få tag i en chaufför som kan köra hem oss och bilen. En stund senare ringer hon tillbaks.
”Jo det kan gå att ordna, men det kommer att kosta Er 1150 dkr .”
”Betty det kostar en del, 1150 dkr.”
”Det är väl helt ok man gifter sig bara en gång.”
”Ja det är ok.”
”Chauffören kan vara hos Er klockan fyra om det är ok?”
”Alldeles utmärkt, tack.”
”Huuh skönt att det löste sig.” Betty bara tittar på mig och ler.

Jag går in och börjar duscha, plötsligt känner jag två händer som börjar smeka min rygg.
”Vi får väl ta igen det vi missade inatt eller hur?” Viskar Betty förföriskt i mitt öra.”
”Mmm… fortsätt.”
Vi tvålar in varandra, jag blir fruktansvärt kåt. Innan vi ens har sköljt av löddret har jag dragit ut Betty ur duschen och ner på golvet i rummet.
”Jack, Jack ta mig hårt.” Skriker Betty bestialiskt. Vi älskar som om det vore första gången vi låg med varandra. En fantastisk känsla kryper över mig, när det går för oss så skriker vi som om vi vore ensamma på hela planeten.
”Betty, du är bäst!”
”Nä Jack, du är bäst!”

”Oj, klockan är redan halv fyra.” Påpekar jag för Betty. Vi gör oss i ordning och kastar ner våra saker i väskorna. Chauffören kommer precis upp och skall hämta oss när vi tryckt igen koffertarna.
”Grattis till giftermålet.” Säger chaffisen artigt.
Helt plötsligt känner jag att hungern kastar sig över mig.
”Har du ätit?” Frågar jag chaffisen
”Nä, varför undrar du?”
”Vi kan bjuda dig på mat om du har tid?”
”Låter som en utmärkt ide, jag vet ett mysigt romantiskt ställe på vägen som vi kan äta på om ni vill?”
”Perfekt!”

Det var ett jättemysigt ställe som vi åt på. Efter det så går allt som på räls med båt- och hemfärd. När vi kommer hem står Stina, Kalle, Ellen och Andreas som levande frågetecken utanför porten.

”Väldigt vad ni ser glada ut? Har vi missat nåt?” Undrar Kalle.
”Vi har gift oss.” Säger vi i kör. Alla kramar om oss och ställer tusen frågor, känns det som i alla fall. Jag föreslår att vi går in. Väl inne korkar vi upp en flaska champagne och sätter oss ner bland allt hallowenpynt. Plötsligt känns pyntet ganska överflödigt men dock ganska mysigt. Jag går ut på baksidan av huset med ett glas champagne och tar en cigg under den stjärnklara novemberkvällen. Jag står i min ensamhet och bara njuter. Plötsligt slår det mig är det detta jag vill? Nu har jag i stort sett stakat ut resten av mitt liv, bara hunden som fattas. Plötsligt får jag nån sorts panik. Vad trodde jag egentligen skulle hända efter gårdagen. Redan nu dagen efter så känns det som att allt har återgått till det gamla vanliga förutom att Betty heter Friendbeach numera. Tja…det var väl detta jag ville.

Efter att ha tagit ett antal cigg och glas champagne så kommer Kalle ut.
”Jack, kommer du in? Vi saknar dig. Grubblar du över nåt?”
”Jag kommer strax in, stod bara och funderade lite. Är nog lite trött bara.” Men speciellt trött var jag inte, det var mest en undanflykt för mitt funderande. Efter ytterligare en cigg bestämmer jag mig för att jag är lycklig och att tröttheten nog var ganska sanningsenlig. Just nu vet jag inte nånting. Plötsligt har tiden hunnit i kapp mig. Jag har hela tiden fokuserat på giftermålet, festen och allt annat runt omkring. Har jag villat bort mig själv nånstans på vägen? Hmm…
”Älskling kommer du in?” Frågar Betty med kärlek i ögonen.
”Kommer på direkten hunny-bunny.” Där kom svaret jag sökte. Jag är kär och lycklig!!

Skriven av: Paul

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren