The rise and fall of Ziggy Friendbeach. Del 2

Ett år senare-november månad
”Jack, Jack hör du mig?” Frågar syster Sally
”Vem är Jack?? Och vem är du som frågar??” Säger jag i en stor dimmig närvaro där jag varken vet var jag befinner mig eller vet vem jag är.
”Jag är sjuksköterska på avdelningen och heter Sally”
”Avdelning??” Avbryter jag snabbt.
”Vilken avdelning? Vem är Jack?” Jag fattar absolut ingenting.
”Du heter Jack och du blev överflyttad hit till missbruksavdelningen från hjärtintensiven.”
”Först och främst så heter jag Ziggy och sen… vad gör jag här? Jag antar att missbruksavdelningen riktar sig till missbrukare, eller har jag fel?!”
”Du har alldeles rätt men..”
”Men vadå jag har aldrig varit missbrukare och kommer aldrig att bli det heller.”
”Du hämtades från Christiania i Köpenhamn med ambulans, pga. att du hade hjärtstillestånd. Nån vänlig själ där hade uppmärksammat ditt tillstånd. Du låg på hjärtintensiven i Köpenhamn tills läget var stabilt sedan flyttades du hit till Malmö. Du har i princip varit medvetslös i fem dygn, vaknat till nån gång men fallit tillbaks igen.”
”Usch ja… nu börjar jag minnas lite. Herregud vad har jag ställt till med?” Säger jag lite ångestfyllt och omtöcknat.
”Jag skall vara din kontaktperson här och jag har givetvis tystnadsplikt i allt vi samtalar om.”
”Ja…jo jag behöver nog prata med någon, mitt liv har åkt berg- och dalbana sista tiden.”

”Din medarbetare Lisa från skivaffären har varit här några gånger och tittat till dig. Jag lovade höra av mig till henne så fort du vaknade, om du tycker det är ok.”
”Ja självklart Lisa står mig väldigt nära och har alltid stöttat mig.”
”Nu tycker jag att du skall ta det lugnt ett tag och återhämta dig lite, så kan vi prata mer senare. Du kan kalla på mig så fort du behöver prata med mig eller om du undrar över något.”
”Tack det var vänligt av dig.” Jag ligger kvar i sängen och bara stirrar upp i taket. Vad har jag gjort egentligen? Hur är det med mina barn? Alla frågor och tankar bara susar förbi.
Jag ligger kvar en lång stund och bara tittar. Hmm… det är nog dags att ta tag i mitt liv igen.

Strax därefter kommer Sally tillbaks.
”Jag pratade med Lisa, hon ville gärna komma och hälsa på dig om det är ok för dig?”
”Javisst Lisa är nog den enda människa jag vill träffa just nu.”
”Vill du att jag skall ta in en telefon till dig eller skall jag framföra det till Lisa?”
”Ring du, det känns lättare att förklara när hon är här.”
Medan Sally går iväg så funderar jag på hur allt kunde sluta så här. Jag måste reda upp mitt liv, men var skall jag börja?
”Jag fick tag i Lisa, hon är här om en halvtimme trodde hon.”

Jag ligger bara och väntar på Lisa. Hon vet ganska mycket om vad som hänt, men på nåt sätt har jag ändå lyckats visa upp en positiv sida av allt och lyckats hålla fasaden uppe. Fast att hela mitt liv har rasat samman totalt. Nu ser jag Lisa längst bort i korridoren. Äntligen, jag reser mig upp och går fram till vasken för att svabba av mig lite. Jag tittar upp i spegeln. Herregud!! Som jag ser ut. Jag har nog gått ner tio kilo sista tiden. Usch så sliten och kantig jag ser ut.

”Äntligen Jack, jag har varit så orolig för dig.” Lisa kramar om mig hårt. Hon börjar gråta och jag börjar gråta. Vi pratar inte med varandra på en lång stund. Vi kramas och gråter om vartannat. Efter stund ber jag att få in en kanna kaffe och jag och Lisa sätter oss vid bordet i mitt rum.
”Jack, Jack, Jack herregud Jack. Hade jag bara visst att det var så illa ställt med dig så hade jag gjort mycket mer för dig.”
”Lisa du behöver inte ta på dig skulden. Ingenting är ditt fel allt är mitt eller Bettys eller nån annans fel.”
”Hur lyckades du hålla skenet uppe så bra i affären?”
”Det är så mycket jag vill berätta för dig men jag vet inte riktigt var jag skall börja. ICQ, skilsmässa, vårdnadstvist, ekonomin går åt helvete, har ingenstans att bo, Christiania vad mer kan jag säga, alla de här orden bara snurrar runt i huvudet. En hel del känner du redan till, men jag gick ner mig totalt, alla ideal, alla drömmar, allt bara föll.”
”Stackare…varför såg jag inte vad som hände med dig?”
”Det är fortfarande inte ditt fel, glöm inte det. Du skall inte ta på dig nånting. Det var jag som inte öppnade mig för dig. Samtidigt som jag höll skenet uppe.”
”Jag vill inte verka tjatig men…stackars dig.” Lisa kommer bort till mig och kramar mig, vi börjar gråta igen båda två.

”Efter bröllopshelgen när vardagen kom så upptäckte vi att allt vi gjort var underbart och giftermålet var en bekräftelse på vår lycka och kärlek gentemot varandra. Julen med familjen var underbar och sockersöt, vi var så lyckliga. Men efter nyår när vardagen kom och livet bara flöt på så…tja jag kommer ihåg det var en måndag. Vi sågs i affären som vanligt, jag hade med mig söndagsbilagan från nån kvällstidning. Löpet på bilagan var nåt i stil med att: ”Kärleken blomstrar på internet”. I bilagan stod det om olika chat-program där man kunde söka upp nya partners och vänner. Ringer det nån klocka hos dig? Kommer du ihåg diskussionerna om det hela vi hade?”
”Inte riktigt helt och hållet, jag har svaga minnen men inte mycket mer.”

Slutet av januari –00
”Älskling, älskling? dags att vakna!”
”God morgon Betty, huh… måndag morgon.”
”Ja, en alldeles utmärkt dag att börja en ny arbetsvecka på. Solen skiner och livet är bara underbart eller hur Jack.”
”Hemskt vad du var på gott humör då.” Svarar jag med en trött röst.
”Jag älskar dig också Betty…”
”Kaffet är klart och frukosten serverad.”
”Du är snäll du älskling. Kommer strax skall bara in på toa och fräscha till mig lite.”
”Jack jag sticker nu, kom och ge mig en kram innan.”
”Ok, vi ses efter jobbet.”

Det var faktiskt en rätt fin solig vinterdag. När jag kommer till affären så ser jag att Lisa redan öppnat och går omkring och småsjunger för sig själv.
”Hemskt vad alla verkar glada och uppåt idag” Säger jag till Lisa
”Kommer du ihåg att jag snackade om en kille som hette Charlie Silver i ett country-band i höstas.”
”Ja jag känner igen det lite grand, de hade gjort ett album som var ganska bra och som jag tror hette nåt i stil med ”First one”
”Stämmer precis, de spelade på puben i fredags och när de hade spelat klart så kom Charlie bort och frågade om han fick slå sig ner en stund. Efter det så flöt allting bara på, han bjöd ut mig på en date på lördagen.”
”Jaså men vad trevligt, hur gick det då?”
”Perfekt, helt perfekt han var precis den sexatleten som jag trodde han skulle vara.”
”Herregud Lisa låg du med han redan vid första daten?”
”Tja, det var ju egentligen andra daten vi träffades ju en stund på fredagen också.”
”Lisa du är rolig, det är helt ok du behöver inte redogöra för mig eller få mitt samtycke.”

”Hejsan, jag undrar om ni har någon skiva eller singel med ett band som heter Silver Saddles?”
”Lisa här är en kund som du kan få ta hand om. Hon frågar om vi har nåt med Silver Saddles och det är väl ditt bord nu?”
”Jovisst de har gjort ett album som heter ”First One”. Jag kan se efter om vi har någon singel också ett ögonblick.”
”Nä det behövs inte jag tar albumet. Jag hade nämligen en date med gitarristen och nu tänkte jag lyssna lite på deras skiva för att ta reda på lite om dem inför nästa date.”
”Vilken gitarrist menar du??” Fråga Lisa med skarp röst.
”Charlie nåt. Öööh… Silver tror jag det var han hette i efternamn.”
”När hade du en date med honom??” Lisa blir allt mer högljud och upprörd. Så jag går bort för att försöka rädda henne.
”Lisa skulle du vilja sätta på lite kaffe så kan jag ta över här igen.” Hoppas vinken går fram till henne.
”DIN JÄVLA MANSGRIS, VILL DU HA KAFFE KAN DU FANIMEJ SÄTTA PÅ DET SJÄLV!!!”
”Brukar du ha så här dåligt humör på måndagarna?” Frågar kunden lite försiktigt
”STICK, STICK, STICK HÄRIFRÅN GENAST.” Kunden ser helt förskräckt ut och går med snabba fötter mot utgången. När hon öppnar dörren tittar hon tillbaka mot Lisa men vänder sig om snabbt och går härifrån.

Lisa faller ihop på golvet och börjar stortjuta. Jag tar tag i Lisas hand och tar med henne ut i köket. Jag försöker trösta henne.
”Lisa du har samma otur hela tiden, stackars dig.”
”Vad är det för fel på mig?” Säger Lisa gråtande
”Där är inget fel på dig, det vet jag. Du träffar bara fel män.”
”Förnuftiga du. Du har det bra, lyckligt gift och allt.”
”Det är sant.”
”Vad skall jag göra för att träffa rätt man då?”
”Vänta lite.” Jag går och rotar fram söndagstidningen.
”Här Lisa ”Kärleken blomstrar på internet” det är kanske nåt för dig Lisa?”
”Du är snäll Jack du försöker allt för att trösta mig.”
”Jag är ju din vän.”
”Det brukar vara ganska lugnt så här på måndagen så jag sätter mig och läser det här en stund, så kan du kalla när du behöver hjälp om det är ok?”
”Självklart Lisa.”

Jag ser kunden som tänkte köpa Silver Saddles album stryka omkring utanför. När hon får syn på mig smyger hon in.
”Är den kvinnliga expediten ute?” Viskar hon
”Nä hon är ute i fikarummet.”
”Vad bra, jag har varit runt i stan och letat efter albumet som jag tänkte köpa innan men ingen tycks ha det eller så är det slutsålt.” Jag plockar fram skivan som fortfarande ligger bakom disken.
”Här är det. Förlåt för min kollega hon har bara en dålig dag.”
”Det är ok. Tack.” Tjejen betalar, tar skivan och smyger ut snabbt.

”Ziggy nu är du gift och har släppt en ny singel ”Married and captured”. Dina fans tycks fortfarande vara dig trogen även de kvinnliga. Hur känns det så här efteråt?” Ännu en tv-intervju, börjar bli trött på det här nu. Samma frågor, samma svar. Han är urtråkig, önskar man kunde säga det till honom men då hade väl skivbolaget fått spel antar jag. Jag kanske skulle hitta på massa nonsens hmm… kanske jag skall säga att allt var ett misstag med Betty och att jag har upptäckt att jag är homosexuell.? Eller att jag skall byta kön för att som kvinna kunna klä ut mig till man? Diplomatiska jag får stå ut ännu en gång eftersom jag snart skall lägga gitarren på hyllan.
”Det känns helt underbart. Detta var det bästa Jag och Betty kunde gjort. Den här singeln har jag gjort för att få mina fans att förstå att kärlek är det finaste en människa kan få.”
”Vad jag förstått så tänker du bara göra några få spelningar till?”
”Jo det är sant, jag tänker avsluta min karriär med några spelningar här i Sverige. Sedan tänker Jag och Betty dra oss tillbaka och börja att tänka på familj.”
”Det har gått snabbt. Detta hade man inte kunnat tro om dig när du började komma mot toppen. Då var du lite mer rebellisk och inte så familjär.”
”Tiderna förändras och nya framsteg på andra fronter lockar.”
”Kommer du tillbaks nån gång i framtiden med nya alster?”

”Jack, hallå?!”
”Va?!”
”Jag har läst igenom artikeln du gav mig. Men jag vet inte riktigt om det är min stil?”
”Ja just det, den artikeln.”
”Hur är det med dig Jack? du verkar lite frånvarande.”
”Nä det var inget jag var bara i en annan värld.”
”Det här med ICQ verkar ju kunna vara skoj, men jag tror att än så länge försöker jag nog hålla mig till ”verkliga” människor. Men det är klart går jag på sådana här nitar i fortsättningen så får jag kanske tänka om? Har du provat ICQ nån gång?”
”Nä, jag är ju gift nu så det finns väl ingen anledning.”
”Tja, det var många som bara hade det för att snacka med kompisar.”
”Ja men jag är ganska måttligt intresserad. Jag vet inte var min fru står i det hela heller.”
”Ok vi gör en deal, ikväll laddar vi hem programmet och kör igång och provar är det ok?”
”Jag skall göra en utvärdering med Betty och se vad hon tycker. En sån här sak tycker jag är rätt viktigt att prata igenom med sin partner så att inga missförstånd uppstår.”
”Du är verkligen kär, du utstrålar förälskelse.”
”Det är sant Betty och jag är oslagbara.”
”Det står att man skall hitta på ett namn som man använder på nätet. Jag tänker heta Lisastumpan om det är ledigt. Har du nåt namn på lager?”
”Tja vad skall man hitta på…hmm… Ziggyfriendbeach kanske.”
”Konstigt namn men ok. Vi söker upp varandra på de namnen ikväll då? Om vi inte hittar varann så får vi väl höras via ett gammaldags telefonsamtal.”
”Ok, ok Lisa jag är övertalad igen. Vi ses eller hörs på nätet eller vad det nu kan kallas.”

På väg hem sitter jag i bilen och försöker fundera ut om det här med ICQ är en bra ide´ eller ej. På nåt sätt tycker jag att det känns lite fel när man har ett förhållande men ok man kan ju alltid prova. Man skall inte vara rädd för nyheter och förändringar. Och visst samtidigt kan det ju vara ganska roligt också. Senare på kvällen när barnen lagt sig tar jag upp diskussionen med Betty.
”Lisa och jag diskuterade lite om det här med ICQ och chat, de hade ett reportage om det i gårdagens tidning. Tror du det hade varit nåt för oss?”
”Ja varför inte, en del på jobbet håller på med det och det verkar ganska roligt tycker jag.”
”Men vi får kanske diskutera om vi skall ha några regler att följa. Med tanke på att vi är gifta och lyckliga så är det ju synd om det skulle gå snett mellan oss pga. en sån här bagatell, eller hur?”
”Du och jag Jack vi är ju oslagbara eller hur?”
”Ja Betty vi är oslagbara.”

Till slut har vi kommit fram till vissa förhållningsregler som vi båda är nöjda med. Vi chattar med både män och kvinnor utanför Sverige. Och det verkar ju ok tycker vi båda.
Jag laddar hem ICQ från nätet, och tills slut efter många om och men lyckas jag söka upp Lisastumpan.
”Hej Lisa, är du den Lisa som jag känner?”
”Det beror ju på vilken Lisa du känner. Men eftersom du kallar dig Ziggyfriendbeach så bör jag ju vara rätt Lisa.”
”Du jobbar också i en skivaffär Lisa?”
”Du har helt rätt för dig.” Vi sitter och chattar länge och väl och faktum är att det är väldigt roligt. Till slut kommer Betty.
”Får jag prova en stund nu älskling?”
”Självklart jag skall bara avsluta med Lisa.”
”Nu skall Betty in och göra sin premiär på ICQ:n men vi ses imorgon bitti på jobbet. Och du sitt inte för länge. Kram Jack.
”Jag lovar och svär, inte för länge. Men i vilket fall så var det mycket roligare än jag trodde att det skulle vara. Kram Lisa.”

Betty sitter en lång stund och chattar hon blev liksom jag väldigt biten av det.
”Betty skall vi gå och lägga oss?”
”Mmm… vänta lite jag är snart klar.” En stund senare kommer Betty och lägger sig sidan om mig. Hon kramar mig hårt och säger god natt. Jag ligger tätt bredvid henne och lyssnar på hennes små snusningar tills jag somnar in.

Jag kommer till jobbet som vanligt, men Lisa syns inte till. Tystnaden ligger över affären så i min ensamhet tittar jag mig runt och funderar ut vilken skiva jag lägga på. Hmm… efter en lång stund så letar jag fram U2:s version av Stones ´”Paint it black”. Går ut i köket och sätter på kaffe. Jag känner mig plötsligt så ensam. Var är Lisa? Till slut bestämmer jag mig för att ringa henne.

”Ja, det är Lisa?” Hör jag en trött raspig röst säga.
”God morgon Lisa det är din skivhandlare här på tråden.”
”Herregud, Jack vad är klockan? Har jag sovit över mig?”
”Klockan är alldeles för mycket och ja du har sovit över dig.”
”Ja, jo… det öhh… jag förklarar sen jag kommer så fort så möjligt Jack.”
”Jaja ta det lugnt, det är inte bra att stressa. Tänk på hjärtat.”
”Ok vi ses om en stund då.”
”Det blir alldeles utmärkt, här är så tyst och tomt utan dig.”
Medan jag går och väntar så funderar jag på om man skulle haft nån happening här i butiken. Funderade lite på om Silver Saddles skulle ha en liten live-spelning och skivsignering här. Men jag vet inte riktigt om Lisa hade uppskattat det? Nu ser jag Lisa utanför så jag kan ju höra med henne.

”Förlåt mig så mycket Jack, det var ICQ:n.”
”Vad menar du?” Jag tittar på henne lite frågande.
”Jo jag träffade på en kille härifrån som var jättetrevlig och vi chattade till halv fyra på morgonen.”
”Herregud Lisa, du var ju inte så intresserad av detta sa du i går.”
”Nä jag trodde inte det. Men så träffade jag på Göran och han verkade perfekt för mig. Så det var nog inte så tokigt ändå”
”Där ser man. Lycka till med Göran då.”
”Tack, vi skall ses på fredag. Jag fick ett kort av honom och han var jättesöt.”
”Hoppsan, det var snabba ryck!” Säger jag och höjer ögonbrynen.
”Jag vet vad du tänker Jack. Men jag lovar, han är perfekt. Jag har blivit jätteförälskad i honom.”
”Menar du allvar? efter några timmars chat? Du vet egentligen inte vem han är. Han kan vara vem som helst. Det har hänt en del olyckliga saker också med dater över chatten. Så ta det försiktigt.”
”Göran är inte sån det vet jag.” Säger hon med viss irritation
”Nänä ok, du har säkert rätt.”

”Jag gick här innan och funderade på om man skulle haft nån happening här i butiken?”
”Ja varför inte, det hade varit kul. Nåt speciellt du funderade på?”
”Tänkte lite på Silver Saddles, men jag visste inte riktigt hur du skulle ställa dig till att Charlie kom hit?” Säger jag försiktigt med frågande blickar mot Lisa.
”Han är ute ur leken för mig. Jag har ju träffat Göran så Charlie är överspelad för länge sen.”
”Ok då försöker jag fixa det.” Jag ringer till puben dit Lisa brukar gå.
”Hej jag heter Jack och ringer från skivaffären Rock & Pop.”
”Hejsan.”
”Vi hade tänkt bjuda hit Silver Saddles för en spelning i butiken. Så tänkte jag att ni kanske har numret till Charlie, eftersom de brukar spela hos Er.”
”Visst har vi det, men han jobbar dagtid så det är kanske lättare att nå honom på jobbet. Han jobbar på Nisses Larm & Tele.”
”Jaså gör han det? Jag trodde att alla country-stjärnor var långtradarchaffisar.” Till slut när jag pratat färdigt med Johan på puben så ringer jag till Nisse.

”Nisses Larm och Tele godmiddag.”
”Hej, jag söker Charlie Silver.”
”Charlie Silver? Du menar Kalle, antar jag?” Han skrattar oavbrutet.
”Kalle där är någon som söker Charlie Silver.” Ropar han skrattandes.
”Ja det var Kalle?”
”Hallå Kalle eller Charlie, Jag heter Jack och ringer från Rock & Pop.”
”Ok.”
”Vi hade tänkt att ha en happening här i butiken med Er. Om ni hade dragit av några låtar och signerat lite skivor. Är det nåt ni är intresserade av?”
”Det låter perfekt.”
”Vad sägs om lördag vid 12-tiden?”
”Låter jättebra, kan vi komma över med instrument och ljudutrustning på fredag kväll?”
”Visst ni kan ha butiken till Ert förfogande på fredag kväll och göra ett sista rep.”

”Nu har jag pratat med Charlie, de kommer på fredag kväll och repar för att spela och signera skivor på lördagen.”
”Det låter bra, det kan vara roligt när det händer lite saker i butiken. Och vad anbelangar Charlie så är mina känslor noll för honom. Varken bu eller bä för honom.”
”Det var ju skönt att du lyckades komma över honom så snabbt.”
”Man kan inte gräma livet ur sig för en man som honom, det är han inte värd. Sen har jag ju min stora kärlek Göran.”
”Lisa, sakta i backarna… ni har aldrig träffats så du vet inte vem han är än. Varudeklarationen kan vara felaktig.”
”Jack, jag känner Göran tillräckligt så du ska inte vara så negativ och utdömande.” Säger Lisa och spänner ögonen i mig.
”Ok, ok jag ger mig.” Men egentligen är det snarare så att jag låter Lisa vara lycklig medan hon kan. Det här med killar tycks spela henne nya spratt hela tiden. Konstigt egentligen för Lisa är en väldigt söt, trevlig tjej.

Under resten av veckan så planerar vi inför spelningen på lördag , vi sätter upp plakat över stan och annonserar i tidningen. På lördag kväll har jag och Betty ordnat barnvakt. Så vi hade tänkt och gå ut och festa och dansa för en gång skull.

Fredag:
Lisa har blivit uppslukad av det här med ICQ det har nästan blivit hennes ”nya” liv. För den delen så är det i och för sig så för mig och Betty också. Har man väl börjat med det så tycks det vara väldigt svårt att sluta. Man träffar hela tiden nya människor som delar med sig av sina erfarenheter. Sen kan man ju vara anonym så länge man själv vill. Så det är ju ett bra sätt att kunna prata ut om sig själv och sitt privatliv utan att för den skull behöva lämna ut sig totalt eftersom den man chattar inte vet vem man är. Och så fort man tröttnar på en viss person kan man bara ta bort den personen från sin lista.

”Äntligen fredag. Ikväll skall jag äntligen få möta min kommande stora kärlek.” Säger Lisa fylld med kärlek och längtan i blicken.
”Hoppas ni får en underbar kväll. Det är du verkligen värd Lisa.”
”Tack så mycket Jack, skönt att du stöttar mig. Du är alltid så snäll. Du är min vän för livet.” Säger hon så att jag känner att hon verkligen menar det.
”Detsamma, du är min vän för livet.”

In kommer en liten kille på 13-14 år
”Jag köpte Depeche Mode´s ”Ultra” för ett tag sedan. Jag tyckte det var en väldigt bra skiva, så jag undrar om de har gjort fler skivor?” Detta är verkligen mitt område. Tänk att en sån här liten kille som inte ens var född när DM gjorde sitt genombrott upptäckt deras storhet. Jag kommer ihåg när jag upptäckte dem. Jag cyklade omkring med min freestyle, vilket många gjorde på den tiden. Jag hade spelat in lite låtar på radion. Bl.a. DM`s ”People are people”. Det här med synth var ju ganska nytt bland massorna. Jag tyckte till en början med att den var lite väl tung. Men efter att ha hört den ett antal gånger med dess plippande och ploppande synthar så beslöt jag mig för att köpa albumet ”Some great reward”. Och det var verkligen en milstolpe i min ungdom. Efter det var jag såld och en nybliven lycklig synthare.
”Tänker du, eller?” Frågar killen med viss undran i blicken.
”Visst de har gjort ganska många album.” Tänker göra en större utläggning om DM. Men väljer att avstå för jag tror inte killen är speciellt intresserad av det. Det är bara min egen nostalgi som börjar skena iväg. I alla fall så plockar jag fram albumen ”81-85”, ”86-98” och ”Some great reward.”
”Här är tre album som jag kan rekommendera. Två stycken samlingsalbum med deras hits och deras genombrott ”Some great reward”. Om du vill lära känna dem snabbt så kanske du skulle ta ett av deras samlingsalbum. Men ”Some great reward” är ju mer ett album med helhetskänsla.”
”Jaha… jag tar nog alla tre.” Säger han med viss osäkerhet.
”Jaså du slår på stort. Men i så fall kan du få dubbelalbumet ”86-89” på köpet. Så du inte ruinerar dig helt och hållet. Jag är övertygad om att du kommer bli helnöjd med skivorna.”
”Tack så hemskt mycket.” Jag gav honom rabatt för den goda saken skull, just för att det var DM. Sen för den delen antar jag att en kille i den åldern inte har allt för mycket pengar.

”Lisa, klockan är halv sex nu och eftersom jag ändå måste stanna kvar en stund för att möta upp Charlie så kan du lika gärna sticka hem. Du behöver kanske tid för att göra dig i ordning och samla dig inför daten ikväll.”
”Ja, det låter bra. Jag är ganska spänd inför ikväll, så en dusch, en drink och lite uppiggande musik hade kanske suttit bra.”
”Låter som en bra start på kvällen. Lycka till, lycka till, lycka till jättemycket. Hoppas att han är precis som du förväntar dig och att ni hittar varann.”
”Tack så mycket för din uppmuntran Jack.” Jag ger Lisa en kram innan hon går. Hoppas verkligen att daten ikväll går bra.



Strax innan klockan blir sex ser jag Charlie och resten av bandet komma kånkade på all utrustning på väg in.
”Charlie, det är inte Ullevi ni skall spela på!” Ropar jag till honom när han bär in sina instrument i butiken.
”Nä det är sant. Men man får ju kämpa och satsa lite för sina fans.”
”Ni kan bära ut sakerna i köket så länge. Så stänger jag ner butiken så länge.” Efter att ha stängt ner lämnar jag extranycklar till Charlie så de kan ha butiken för sig själva. Jag antar att de behöver repa och göra en sista soundcheck inför morgondagen.
”Lycka till ikväll, så ses vi imorgon vid halv tolv-tiden.”
”Det blir nog perfekt tror jag. Ha det bra själv.” Säger Charlie ambitiöst.

På väg hem spelar de 4 non blondes ”What´s up?”. Det får mig att tänka tillbaks till den tiden när Betty och jag var nyförälskade. Även om jag kanske inte är speciellt nyförälskad längre, så känns ändå förälskelsen väldigt stor och på nåt sätt mycket djupare och på nåt konstigt sätt… hmm… jag tänker mig det i färger. Rött med ett pulserande blått ljus som kommer allt närmare. Konstig definition av min kärlek till Betty. Men kärleken är ju outgrundlig, sägs det. Men nu tillbaks till verkligheten och förälskelsen. Jag beslutar mig för att stanna till och köpa Betty elva röda rosor på vägen hem.

”Jag hann inte skriva ihop nån dikt till dig men en bukett rosor hinner jag alltid med.” Sträcker fram rosorna och tittar kärleksfullt på Betty.
”Du är en ängel utan dess like Jack.” Min lilla höstgumma ger mig en lång björnkram. Till slut tittar hon mig i ögonen och säger:
”Jag älskar dig, megamycket.” Detta är kärlek tänker jag.

Betty, jag och barnen äter en kvällsmacka och pratar en stund. Sedan läser vi saga och nattar barnen. Efter det är kvällen utstakad. ICQ från början till slut. Framåt halv ett på natten ber jag Betty slita sig från datorn och komma och lägga sig hos mig. Men Betty är mitt i ett samtal och säger att hon kommer snart. Jag vet hur det är fastnar man i det så rusar tiden iväg som tusan. Jag ligger och väntar en stund men somnar till slut ifrån Betty.

Lördag:
Betty och barnen skall åka och hälsa på mormor och morfar under dagen. Sedan stannar barnen kvar eftersom jag och Betty skulle ut en sväng. Själv beger jag mig iväg till skivaffären i spänd förväntan över att få träffa Lisa och höra hur det gick på daten. Jag ser Lisa på håll. Hon kastar en blick mot mig. Och att döma av den blicken så gick det åt skogen igår, tyvärr.

”Hur är det med dig?” Frågar jag när vi ses utanför ingången. Men hon svarar inte. Jag beslutar mig för att låta henne vara en stund. Jag tror det är bäst så, känner jag Lisa rätt så kommer hon till mig när hon känner sig redo för att prata. Alla instrument, mixerbord etc. står snyggt och prydligt uppradade och väntar på att bli nyttjade.

”Jack, håll om mig.” Ber Lisa mig försynt med en ledsen blick. Jag gör som hon säger. Lisa håller om mig hårt. Plötsligt känner jag nåt som jag aldrig känt mellan mig och Lisa förr. Vi har kramats om vänskapligt många gånger. Men jag har aldrig reflekterat över vad jag känner för att göra det. Jag har alltid känt mig hemma tillsammans med Lisa. Hon och jag är världens bästisar och står jättenära varandra. Vi står och håller om varandra hårt, hur länge som helst. Ingen av oss vill sluta. På nåt sätt är den här kramen tillåten, kanske är det just därför vill ingen av oss sluta.
”Rädda mig.” Säger hon medan hon håller fast vid kramen.
”Hur skall jag rädda dig.” Frågar jag med en viss ömhet i rösten.
”Jag vet inte. Bara rädda mig.”
”Jag vet inte heller.” Och det vet jag inte heller. Jag brukar alltid ha svar på allt. Men denna gången så har nåt speciellt hänt inom mig. Men jag älskar Betty väldigt mycket. Det vet jag. Det jag kände nyss var bara ett svagt ögonblick.

”Lisa, vi sätter en skylt i fönstret att vi öppnar klockan 11.30 pga. live uppträdande med Silver Saddles. Så går vi och tar en fika nånstans och pratar.”
”Tack snälla du.” Vi går iväg till ett mysigt kondis. Beställer in kaffe, mackor och kakor. Vi pratar på ett sätt vi aldrig gjort förr. Vi pratar om hur vi träffades och Lisa fick anställning. Vi pratar igenom åren vi haft ihop på Rock & Pop. När vi sedan går tillbaks till butiken är det en helt annan Lisa än den jag kände förr. Plötsligt inser jag att jag fick aldrig veta vad som hände igår. Men det spelar nog ingen roll längre, varken för mig eller för Lisa, tror jag. Denna förmiddagen kommer jag aldrig att glömma. Jag älskar Betty över allt. Men detta kommer jag att hålla inom mig. Jag har ju inte varit otrogen eller så. Jag är absolut den trogna typen.

”Är det ok för dig att du är här när Charlie och bandet kommer hit?”
”Ja, det är helt ok. Jag har förändrats känns det som. Jag känner ett enormt lugn inom mig. Och för den delen är jag inte kär i honom i alla fall.”
”Låter bra Lisa. Säg bara till om det känns jobbigt.”
”Det lovar jag.” Säger Lisa med lugn och säkerhet i rösten.

Strax efter halv tolv kommer Charlie och bandet insusande i butiken.
”Hallå Jack, läget?”
”Helt under kontroll. Känner ni Er redo för uppträdandet?”
”Alltid redo som scouterna säger. Är det ok om vi går ut i köket och laddar upp med några öl innan vi spelar. Komma lite i form så att säga.”
”Jaja känn Er som hemma.” När jag synar bandet tycker jag det verkar som om de redan hade kommit i form. Jag tittar ut i köket ibland och ser hur bandet klunkar i sig öl på det vis som bara ynglingar dricker på. Kanske finns där en del nerver med trots allt. Kvällstidningen har lovat komma hit för att göra reportage och en intervju efter signeringarna.

Allt mer folk börjar dyka upp i och utanför butiken. Det verkar vara ett ganska stort intresse trots att country är en ganska liten genre.
”Charlie, dags att äntra scenen!”
”Ett stort band håller aldrig tiden, det hör till.” Det är det enda svaret jag lyckas få. Medan jag ser bandets strupar fuktas allt mer. Hmm. hur skall detta gå egentligen? Vid halv ett börjar bandet röra på sig ut mot scenen som är uppbyggd i nedre hörnet av butiken. Folket flockar sig framför scenen. En del av fansen verkar ta detta på allvar.

”Good evening Nashville. This is a song I wrote for a girl called Katie.” Charlie tycks vara lite i gungning. Detta bådar inte gott för de närmsta timmarna.
”Thank you very much.” Säger sångaren Marty efter inledningsnumret ”Katie” som ger stormande applåder .
”The next song is from our last album and it´s called ”She lied” Silver Saddles spelar på, men Charlie börjar se allt mer vilse ut på scenen. Han pallar nog inte länge till. Plötsligt hörs ett brak det är Charlie, vem annars. Han lyckas snubbla och på väg ner från scenen lyckas han dra med sig ett antal sladdar och instrument med sig ner i fallet. Det tjuter öronbedövande i lokalen. Fotograferna från tidningarna är givetvis framme snabbt på plats. Jag fimpar strömmen för att få lite lugn i lokalen. En reporter är snabbt framme hos Charlie och trycker upp en mick mot honom.
”Detta var tänkt att bli ett första steg mot ett genombrott i Sverige, men hur känns det nu efter detta?”
”All publicitet är bra.” Säger Charlie strax innan han faller ihop som en hög på golvet. De andra bandmedlemmarna syns inte till. De försvann ganska snabbt efter fiaskot. Jag och Lisa springer fram och lyfter ut Charlie i köket. Lisa tar hand om Charlie medan jag försöker få ut allt folk från butiken. Efter många om och men så lyckas jag och passar då på att låsa snabbt.

Jag går ut till Lisa och Charlie. Lisa är i full färd med att försöka få liv i Charlie genom att hälla kallt vatten i hans ansikte.
”Han höll jag på att bli kär i?!” Säger Lisa leende mot mig.
”Hur kunde jag tycka att han var en sex-atlet?”
”Det är bra att du tar nya intryck av händelsen. Men nu måste vi jobba på att bli av med honom. Men hur?”
”Ja herregud hur skall vi bli av med honom?”
”Tja det är en bra fråga. Men problem är till för att lösas…”

Vi beslutar oss för att stanna ett tag till och se om vi kan få nåt liv i honom senare. Lisa går iväg och köper några baguetter medan jag sätter på lite kaffe. När vi sedan suttit och ätit och druckit kaffe och snackat länge och väl om allt och inget säger jag till Lisa:
”Häll ett glas vatten på honom och se om han vaknar.”
”Ja det börjar bli dags att han vaknar så vi kan komma iväg härifrån.” Inga livstecken. Sedan får jag en alldeles lysande ide. Vi har en musikfrågesport där man får slänga ett glas vatten på Charlie var gång man svarar rätt. I början har vi rätt svåra frågor, men sen inser vi hur roligt det är att blöta ner Charlie så frågorna blir allt lättare ju mer tiden går.

”Vem skrev ”All the young dudes”?” Frågar jag Lisa.
”Ian Hunter i Mott The Hopple.” Svara Lisa snabbt.
”Fel, det var David Bowie som skrev den till dem. Men ok eftersom det nästan var rätt så får du slänga ett halvt glas.”
”Var är jag?” Frågar Charlie suddigt och bortkommet
”Skynda dig Lisa och ställ sista frågan.”
”Öööh.. Vem sjöng ”China Girl innan Bowie gjorde en megahit med den –83?”
”Iggy Pop.” Jag slänger snabbt ett sista glas vatten på Charlie. Vi skrattar som tusan. Men försöker behärska oss lite eftersom Charlie börjar vakna.
”Fan vad jag är blöt! Vad i helvete är det som hänt?”
”Åååh nej nu minns jag, spelningen….”
”Hur mår du?” Frågar Lisa samtidigt som hon försöker hålla sig för skratt.
”Vad är det som är så jävla roligt?”
”Inget speciellt, det var bara en rolig historia jag berättade för Lisa.” Säger jag för att försöka släta över sanningen.

”Vilken ångest jag har ta mig genast från den här planeten!”
”Det kan vi tyvärr inte hjälpa dig med. Men vi kan ringa en taxi om du vill?”
”Ja ok bara jag kommer härifrån. Från Er och den här spelningen.” Vi hjälper Charlie ut när taxin kommer så han får åka hem.
”Var vi taskiga mot honom?” Frågar Lisa med en undran i blicken.
”Kanske, men efter vad han gjort mot dig och fiaskot här i butiken. Så tycker jag nog ändå att han förtjänar det.”
”Du har nog rätt som vanligt.” Vi börjar skratta igen.

På väg för att hämta Betty kör jag inom en mysig grekisk restaurang där jag bokar bord till kl. 19.00. Jag ger kyparen tre röda rosor tillsammans med en liten dikt som jag ber han ställa på bordet när vi kommer.

”Jag vill tro att vi har hopp
Därför får du min kärlek
Dvs. Tro, Hopp och Kärlek”

Jack

Jag hämtar Betty hos sina föräldrar, vi kör hem och ställer bilen för att ta en taxi till restaurangen. Hela den kvällen blir underbar allt går som tänkt. Vi dansar, dricker och har helkul. När vi kommer hem har vi hämningslöst sex. Somnar in helt utschasad och förälskad.

Skriven av: Paul Wänstrand