Tid att älska

Tiden rusar. Fort, fortare, förbi. Åren samlas på hög. Utveckling och framgång, pengar och ära. Fina kläder, dyrare skor. Nästa projekt! Nya möten, nya uppdrag. Nya idéer, nya lösningar. Nya planer, nya kollegor. Större utmaningar, starkare självförtroende, mer energi. Mer ansvar, högre krav, större förtroende, mindre sömn, mindre tid…

Plötsligt…

Står en känsla där. Den tar sig plats där ingen plats finns. Skör och bräcklig men stark, likt en blomma som trängt igenom asfalten. Vacker och bedövande. Totalt och självklart närvarande. Förvånat stirrar jag – allt stannar. Ekorrhjulet rullar förbi, bort i dimman…

Förälskelsen?

Så mjuk, varm och gudomligt god. Skir och trolsk. Så ren, frisk och sann. Ärlig, okomplicerad och naiv. Trygg och stark, söt och god. Den lockar och binder med osynliga band - trollbinder. Den bedövar och avväpnar. Den sätter hela tillvaron på spel! Den är förvirrande och farlig. Den har makt. Den äventyrar mitt liv eller… räddar mig till ett paradis?

Jag tänker om, omvärderar livet. Känslan löser upp gamla principer. Agendan blir flexibel. Jag tappar förståndet, tänker egoistiskt, glömmer allt och vill bara njuta av paradisets frukter. Tiden stannar, veckorna flyr. Världen är förändrad.

Glädjen berusar. Åtrån spelar. Lusten föder samhörighet och harmoni. Men euforin dansar i otakt med självständigheten. Obalansen framkallar osäkerhet och svartsjuka. Hoppet möter förtvivlan. Ilskan blir till sorg. Framtidstro byts mot uppgivenhet... och tomhet. Stoltheten gömmer skickligt sårbarheten, ensamheten och längtan…

Vad hände?

Förälskelsen är intelligent. Den gycklar oss. Den försvinner lika fort som den kom och lämnar oss där vid hjulet med bara saknaden kvar - om vi inte fångar
den ömt...

Skriven av: Kristin Bertilsdotter