Tiden = Gud

Slumrade till en dag när jag kom hem. Jag var en trött människa både före och efter jobbet.

Drömmarna slogs med varann. Jag cyklade på en smal bro utan räcken.
Någonstans där nere i djupet dansade enorma eldar.
Slutligen nådde jag fram till den andra sidan. Där möttes jag av en dörrvakt. Vakten släppte in mig. Han var först lite petig, så som dörrvakter kan vara ibland, och sa åt mig att jag inte fick ta med mig cykeln in. Jag löd honom och ställde ifrån mig cykeln. Jag brukar inte trotsa dörrvakter

Jag gick in. Dörren slogs igen och försvann. Mörkgråa moln rörde sig över himlen. Jag vandrade i dess riktning och stod plötsligt framför ett enormt fält.
Efter en stund i det ångestladdade landskapet mötte jag en man.
Han kallade sig Tiden.

Tiden är gammal. Tiden har funnits i evigheter.

Jag har träffat honom förr. En morgon när jag vaknade stod han brevid min säng.
Då sa han ingenting. Han bara stod där. Och begrundade.

Nu pratade han med mig. Han sa att det var mycket att göra, hela tiden, eftersom alla levande ting – så länge de är levande - är beroende av Tiden.

Jag sa att jag skulle vilja se mer av honom.

Han svarade:

- Varje människa har egentligen lika mycket tid tilldelad. En minut är alltid en minut oavsett hur man brukar den. Vill du ha mer tid kan inte jag ge dig det. Hur du prioriterar din tid är upp till dig själv att avgöra.

- Hur är det då med de som dör tidigt, undrade jag? Får inte de mindre tid?

- Döden är gruvlig och oblidkelig. Jag är flera av Nyx söner. Jag är döden och ödet - eller kalla det slumpen - för termen ”ödet” tenderar att missbrukas av människan som någonting förutbestämt, något som ej går att påverka. Men det är fel. Människan kan påverka sitt eget öde. Det är dock en annan sak som kanske bör tas upp vid ett annat tillfälle.

Allting hör ihop. Tid, födsel, liv och död. Ja, man kan se det som att de som dör tidigt får mindre tid. Men döden är oblidkelig och en minut är fortfarande en minut.
Det finns människor som undrar varför de inte lever för evigt, varför de måste dö. Men om människan nu levde för evigt så skulle ju inte tiden behöva finnas, eller hur? Och om tiden inte fanns så skulle inte människan ha kunnat födas eftersom hon behöver en tidpunkt att födas på. Förstår du?
Den första människan - om man nu ska uttrycka det så enkelt - måste ju ha blivit född på en viss tidpunkt. Om människan funnits för evigt så skulle helt enkelt inte den första människan ha kunnat blivit född. Därför måste alla levande ting en gång dö.

Vi såg på varann en stund. Sedan försvann han.

Det började klarna upp nu. De mörkgråa molnen blåste vidare och ersattes av en klarblå himmel. Vindarna var nu inte lika kalla längre utan friska och uppiggande. Klimatet var varmt och behagligt.

Som ur all sömn, utom den sista, vaknade jag till slut.
Jag låg kvar en stund i sängen och grubblade. Det var någonting jag skulle göra, men jag hade glömt bort vad. Vad i helvete var det jag skulle göra nu?

Författare:

Publicerat

Dela: