Tills döden skiljer oss åt

Hon nynnade glatt för sig själv när hon gick omkring i köket och dukade fram middagen. På vägen hem från jobbet hade hon tittat in i Saluhallen och handlat oxfilé vid charkdisken. När hon hörde ytterdörren slå igen tände hon de två stearinljusen och släckte taklampan. Lisa kände sig nöjd, hon skulle bjuda på en lyxig middag trots att det var onsdag. Hon tänkte på hur bra hon hade det, efter några tuffa år hade livet äntligen rättat till sig.

Anton dök upp i köksdörren.
-Nämen vad fint du har gjort, vad är det vi firar?
-Ingenting särskilt, jag tyckte bara att du var värd en speciell middag.
Han kom emot henne och hon ställde sig på tå och gav honom en välkomstkyss. De satte sig till bords och tog för sig av klyftpotatis, oxfilé och grönsaker. De småpratade om hur deras respektive arbetsdagar hade varit.
-Vem var det jag mötte när jag kom? frågade Anton när han lade ner besticken .
-Mötte? Lisa tittade förvånat på sin man. Det har inte varit någon här.
-Det såg ut som om han kom från vårt hus.
-Jag har inte sett någon, tror du jag har en älskare? sa Lisa i refull ton.
-Så vacker som du är skulle det inte vara konstigt om någon ville charma in sig hos dig.
-Nu är du fånig, Lisa reste sig från bordet och började plocka med disken.
-Nej, disken tar jag hand om, Anton reste sig hastigt och föste iväg henne ur köket.
-Seså, iväg med dig, fortsatte han när hon tvekade.
Lisa skrattade och satte sig vardagsrummet samtidigt som hon hörde hur det slamrade i köket. När diskmaskinen var fullmatad gjorde han henne sällskap framför TV:n

Nästa dag när hon kom hem stod det en bukett röda rosor på köksbordet. Anton hade tydligen redan kommit. De spred en behaglig doft och hela köket lystes upp av deras friska röda färg.
Hon blev aldeles varm när hon såg buketten.
-Vem har du fått blommor ifrån? Anton kom in från vardagsrummet, dom stod på trappan när jag kom hem.
Lisa tittade förvånat på sin man, han hade låtit irriterad.
-Inte vet jag, jag trodde dom var från dig.
-Det kanske de borde varit men du tycks ju ha dina beundrare.
Lisa gillade inte riktigt hans ton. Hon had ju ingen aning om vem som skulle skicka blommor förutom Anton.

I buketten satt det ett kort. När Lisa läste 'Jag älskar dig Lisen' trodde hon att hjärtat skulle stanna.. Det fanns bara en person som hade kallat henne för Lisen, hennes förra man.
-Han är ju död, sa hon tyst.
-Döda personer skickar inte blommor, sa Anton kort.

I det ögonblicket kom allting tillbaka. Hon kände hur hon satt fastspänd i den brinnande bilen. Hon såg sin förre man sitta livlös bakom den hoptryckta ratten. Hettan i ansiktet blev alltmer intensiv medan hon försökte komma loss från bilbältet. Långsamt hade hon lyckats få ned händerna till det trånga utrymmet mellan sätena. När bältet väl var loss hade dörren inte gått att öppna. Lukten av bensin hade blivit allt starkare. Ursinnig hade hon bankat på sidorutan som var hård som sten. Någon utanför bilen hade kommit och slagit sönder rutan. Halvt medvetslös hade hon känt att hon blev utdragen ur bilen.
Hon hade vaknat tre dagar senare på intenivvårdsavdelningen på Sahlgrenska sjukhuset. De hade sagt henne att hon haft en otrolig tur som överlevt och att hon skulle bli helt återställ bortsett från några ärr på benen. En sjukhuspräst hade meddelat att hennes man inte hade gått att rädda eftersom han satt så hårt fastklämd att de inte hann få ut honom från lågorna.

Det tog lång tid för henne att komma tillbaka till ett normalt liv. Inte för att hon var fysiskt skadad utan därför att det var svårt att komma över chocken. Det första halvåret han hon väntat på att hennes man skulle komma in genom dörren som vanligt. Att de haft fel och han på något sätt hade räddats utan att räddningstjänsten visste om det. Men hennes förnuft sa att det var bara dumheter att tänka så.

Till slut hade hon i alla fall börjat arbeta som sekreterare igen och livet hade efter ett tag återgått till det normala. Anton hade hon träffat på ett bröllop till gemensamma vänner. De hade börjat träffas och så småningom hade han friat. Nu hade de varit gifta i två år och köpt hus i Mölndal.

-Om du har träffat någon annan vill jag att du berättar det, han avbröt hennes fuderingar.
-Det ser ut som om blommorna är från Lars-Olof sa hon med låg röst.
-Du sa ju att han var död.
-Det var det jag fick reda på sjukhuset, det måste vara någon elak person som vill driva med mig.

Anton ville gärna tro på sin fru men det skulle inte vara konstigt om hon hade träffat någon annan. Jag är nog inte så lätt att leva med tänkte han. När de hade träffats hade Lisa pratat om att hon ville ha barn. Men han hade spjärnat emot, framför allt eftersom han redan hade egna barn i ett tidigare äktenskap. Kanske hade hon träffat någon som inte är 11 år äldre, fortsatte han sin funderingar. Någon som delar hennes önskan om barn och som nu inte har kunnat hejda sig utan måste skicka blommor hem till henne. Han såg på Lisa, hennes mörka hår ramade in ett ovalt ansikte. Några rynkor hade börjat visa sig kring ögonen men för övrigt var huden slät. Han såg i hennes vackra ögon att hennes tankar var långt borta.

Lisa tänkte på sin förre man. Alla hade lyckönskat henne när hon blev uppvaktad av honom. Hon hade varit lycklig i början. Han såg bra ut och arbetade som framgångsrik säljare med karriären utstakad. Utåt hade de hade varit det perfekta paret, men kort efter de gift sig blev han annorlunda. Han blev bitter, krävande och våldsam. Allt oftare kom han berusad hem från sina resor och beordrade henne in i sovrummet där han utförde en parodi på parningsakt varefter han somnade med ett högljutt snarkande.

Hon hade hämtat honom vid Landvetter den sista dagen. Som vanligt var han berusad, men insisterade på att han skulle köra. Eftersom hon var rädd för att han skulle bli våldsam hade hon lämnat över nycklarna. Istället för att köra motorvägen körde han alldeles för fort på gamla Boråsvägen mot Göteborg. I en kurva hade han förlorat kontrollen och bilen hade farit rakt fram och kolliderat mot ett träd.

Några dagar senare när Lisa just kommit hem ringde det på dörren. Väl tidigt med jultidningar i november tänkte hon medan hon gick för att öppna.
-Vad tyckte du om blommorna, sa mannen som stod på trappan.
Lisa fick en chock när hon kände igen honom.
-Det går inte, du finns inte, hon backade långsamt in i huset.
-Du hade kanske hoppats på det, sa han och följde efter och stängde dörren.
-Vem är du?
-Känner du inte igen mig? Det var mig du lämnade för att dö.
-Det gjorde jag inte alls, jag svimmade. De sa att de hade hittat din kropp.
-Hur kommer det sig att air-bagen bara fungerade på din sida?
-Du måste gå, min man kommer snart.
-Det är jag som är din man, sa han bestämt
Plötsligt tog han tag i henne och drog henne mot sovrummet. Hon försökte spjärna mot men han hade ett kraftigt tag om henne, och han var stark. Han slängde henne på sängen och slet av henne blusen så knapparna flög.
-Sluta, skrek hon
-Tyst, det kommer att bli som förr, jag vet vad du tycker om.
Hon kände hans hand som klumpigt fumlade efter hennes BH.

Han blev avbruten av att ytterdörren slog igen. Mannen släppte taget om henne och sa:
-Jag kommer tillbaka.
Han rusade fram till sovrumsfönstret och på ett ögonblick hade han hunnit öppna det och försvinna ut. Anton kom in i sovrummet och stannade tvärt. Han tittade på hennes nakna överkropp och på det öppna fönstret med sina fladdrande gardiner. Han öppnade munnen för att säga något men sen han vände sig bara om och gick ut mot hallen.
-Vänta, ropade Lisa med gråten i halsen, det är inte som du tror.
Hon reste sig upp och sprang efter sin man.
-Han var här, han försökte våldta mig. Hon höll ihop blusen med högerhanden
Han tittade tomt tillbaka.
-Jag går ut en stund.
När dörren slog igen bakom honom sjönk Lisa gråtande ned på golvet i hallen.

Anton stod på trappan, det var redan mörkt. Gatubelysningen gav villakvarteret en gulaktigt nyans. Inte en gång till, tänkte han, inte ett misslyckat äktenskap till, det går bara inte. Sakta började han gå mot bilen. Den gången han frågat sin förra fru om varför hon ville skiljas hade hon bara skrattat åt honom. Vad är det som gör att det inte går att leva tillsammans med mig? Han skulle just öppna bildörren när han såg en skugga närma sig huset. Anton stelnade till. Den mörka mannen gick fram till ytterdörren och öppnade den försiktigt. Anton smög tillbaka till huset men osäker på vad han skulle göra hejdade han sig utanför.
När han hörde sin frus rop på hjälp rusade han in. På vägen till sovrummet slet han till sig en eldgaffel vid öppna spisen. Mannen som stod lutad över Lisa hade inte sett honom. Anton måttade ett slag som träffade mannen i nacken och han föll till golvet. Förblindad av raseri slog han en gång till, och en gång till.
-Stopp, skrek Lisa, döda honom inte.
Anton hejdade sig med eldgaffeln höjd över huvudet.
-Han är inte värd det, fortsatte hon.
Mannen på golvet rörde sig inte, han låg på sidan som om han sov. Han blödde från ett sår på bakhuvudet. Anton kastade eldgaffeln ifrån sig och satte sig på sängen med huvudet i händerna. Lisa böjde sig ned över mannen på golvet.
-Jag känner ingen puls, sa hon
-Jag har dödat honom.
-Du borde få medalj, sa Lisa och ställde sig upp.
-Hur kan du säga så? Anton lät förskräckt, vi måste ringa polisen.
-Du har besparat världen en skit, sa hon bestämt, vi skall inte ringa polisen jag vet precis vad vi skall göra.

Det här är vansinne tänkte Anton när han körde bilen längs Pixbovägen. I Sovrummet hade plötsligt varit Lisa den starke. Anton bara gjorde som han blev tillsagd. När de hade burit ut mannen till bilen, tog de med en gammal cykel som länge legat bakom garaget. I en dåligt upplyst krök stannade och baxade ut mannen ur bilen och lade honom vid vägkanten. Med cykeln bredvid skulle se ut som en olycka. Eldgaffeln kastade de i Rådasjön på vägen hem.

De närmaste dagarna var de mycket spända. De läste tidningarna noggrant men de kunde inte hitta någon notis om cykelolyckor. Efter hand slappnade de av eftersom varken polis eller någon annan kom för att ställa frågor.
-Förlåt att jag var så dum, sa han när de satt framför brasan och med var sitt glas vin, jag trodde att jag hade förlorat dig.
-Ja, ibland är du otroligt dum. svarade hon leende, varför skulle jag vilja ha någon annan.
Hon lutade sig fram och kysste sin man och lät handen glida in under hans badrock. De märkte inte skuggan som cyklade förbi utanför huset.

Författare:

Publicerat

Dela: