Tjära och kolsyrat mineralvatten – del 1 av 5

"Vill dig inget illa, men har nu drömt om dig. Du var verkligare för mig då än i illusionerna jag skapar om dagarna. I drömmen var det ljust ute och värmen verkade ha anlänt till omgivningen. Jag gick längs en gräsplan där du satt på en bänk, tog två steg förbi dig, sedan vände modet på mig och jag frågade om jag fick sitta ned. Om du hade tid. Ditt mörka hår, som jag önskar få känna lukten av, var uppsatt i svans. Du verkade förvånad och förlägen över min närvaro, min fråga. Som om också jag hade denna underliga inverkan på dig.
Där slutade min dröm.
Vi har utbytt några självklara och praktiska fraser på jobbet. Det var du som tog det första initiativet genom att hälsa på mig vid svängdörren till lunchmatsalen. Visst, det var bara ett enkelt hej. Men så starkt har aldrig det ordet berört mig. Jag var oförberedd på den kraft som låg i din uppmärksamhet.
Vad var det som fick dig att vilja ta kontakt? Varför började vi hälsa?"

Han är helt klädd i svart. Med en öl i ena handen och skinnjackan över axeln går han runt i puben, pratar med människor han känner. Linnet bär han för att visa tatueringarna. I en rem runt hans hals vilar hammaren Mjölner. Det långa håret är utsläppt. Metallkedjan, som hänger i två blanka bågar längs med sidan av hans lår, klirrar till ibland där han går. Jag kan inte värja mig, inte vända mig om när han kommer emot mig.
– Nu har vi gått omkring och hälsat på varandra hur länge som helst, jag är nyfiken på vem du är.
Min mun är som torrt, gulnat sensommargräs när jag säger de orden till honom, trots de två päroncider som jag har druckit. Att det här blir rätt är viktigt. Jag greppar efter en nektar som kan lämna mig tillintetgjord efter sitt korta rus, och det skrämmer mig. Fascinerar.
Han tar min hand och presenterar sig som Teo.
– Jag har hört talas om dig, säger han och börjar sedan berätta.
Det är hans födelsedag. Att han är morbror sedan några år tillbaks får honom känna sig äldre.
– Jag känner press på mig att bli pappa, min mamma vill bli farmor. Det räcker inte med att vara mormor för henne.
Tonen i Teos röst blir varm när han talar om sin mamma. Han lever på det intryck hans kläder och accessoarer ger. Agerar och tycker som dem. De runtomkring honom, de som samlat på hårdrocksskivorna. Influerad av sina äldre syskon kunde Teo redan som sjuåring några av Iron Maidens texter utantill.
– Det som inte dödar härdar, säger han, snus började jag med när jag var fjorton. När det blev kallt att baka snusar i lumpen började jag röka.
Han lånar orden han lever efter.
– Vi kan prata om tatueringar och piercing, fortsätter han.
Teo bekräftar det jag redan förstått. Han har själv tecknat tatueringen runt sin vänstra arm. Jag stryker ett finger över den.
– Ritar du andra grejer också?
– Nej, svarar han, och nu undrar du om jag vill rita en tatuering åt dig.
Den retsamma tonen i hans svar får mig att le.
Teo talar om sina planer på att göra en stor tatuering över ryggen. Lite försiktigt, som om de vill be om förlåtelse, rör mina fingertoppar vid Teos tatuering av en kniv. Tanken väcks hos mig. Det motivet brukar användas som en symbol för hämnd. Jag frågar var han har gjort tatueringarna och han svarar att en av de personer som tatuerat honom finns inte längre. Den mannen hade ett pris på sitt huvud. Teo frågar om jag vill tatuera mig.
– Antingen någon av Ingrid Vang-Nymans illustrationer av Pippi Långstrump. Eller lilla My.
– Pippi är ett svin, hon är så medveten om det hon gör. Men det är inte Emil. Pippi är ett svin.
– Då får det bli lilla My då, svarar jag.
Han drar i sitt linnes ärmlinning och visar stolt en av sina piercade bröstvårtor.
– Jag kan komma på mig själv ibland med att sitta och pilla på någon av ringarna. Folk måste undra vad jag håller på med.
Hans bruna ögon betraktar mig lekfullt under tiden han berättar om sig själv.
– Gör det inte ont? undrar jag, bröstvårtorna är ju känsliga.
– Piercing gör ont i två sekunder, sedan är det bara skönt. Det som inte dödar härdar.
Jag bryr mig inte om vad som sker runtomkring oss resten av kvällen. Teos näsa är rak med perfekt formade näsvingar. Han skulle aldrig pierca sig i ansiktet är han noga med att poängtera, eftersom det inte går att dölja. Däremot ska han pierca sitt kön om en vecka, från den här kvällen räknat.
Det som inte dödar härdar.

Författare:

Publicerat

Dela: