Tjuven

Desirée öppnade upp balkongdörrarna till uteplatsen. En ljummen vind sökte sig in. Hon konstaterade att det skulle bli än en dag, högsommarvärme. Hon drog bort taket till poolen. Kollade temperaturen i vattnet+ 22 grader. Hon bestämde sig för ett morgondopp. Desirée stack ner tårna i poolen, kändes kallt. Förhandlade med sig själv att ett morgondopp gjorde susen. Hon gick ner via stegen som hängde vid änden av poolen. Gjorde ett plask och började simma. Kom på att hon hade glömt ta ur hörapparaten. Tog ut den och la den vid poolkanten. Desirée simmade tolv längder. Styrde sista simtagen mot stegen. Gick upp och satte sig i solen som redan var varm. Beundrade den insynsskyddade uteplatsen som hennes händige man hade byggt och kallade för deras lilla Mallorca. Enda irritationsmolnet var den där förbaskade fula tallen som alltid tog så mycket av södersolen och skatorna som satt på grenarna och glodde avundsjukt när hon badade i poolen. Självklart stod tallen på kommunens mark och ändå så nära deras häck vid tomtgränsen.
Hon gick mot poolkanten för att hämta hörapparaten. Hittade den inte. Kollade om apparaten låg på poolbotten. Ingen hörapparat. Desirée blev osäker på sig själv om hon hade lagt den vid poolkanten. Hon gick in och fortsatt leta, den var försvunnen. Hon blev påmind om när svärmors tenn armband försvann på försommaren vid poolkanten.
Hon tog fram den gamla apparaten, den fick duga så länge.
Desirée drev en liten redovisningsfirma, hemifrån. Körde igång med bokföring åt en kund. Hon kunde inte släppa tanken vad hon hade gjort av sin hörapparat. Reste sig upp och gick ut och kollade en gång till. Ett förskräckligt ljud fångade upp hennes öra. Hon kunde inte lokalisera var det kom ifrån. Tog ut hörapparaten och ljudet ebbade ut i ett svagt surr. Satt i hörapparaten som greppade tag över de starka ljudet igen. Hon gick mot häcken och fick se två karlar på andra sidan vägen med motorsågar. De höll på att såga ner träd. Desirée fick en idé. Hon gick över gatan till de två männen och skrek:
”Hallå, hallå.” Den ena karln som hade uppmärksammat henne stängde av motorsågen.
”Skulle ni kunna såga ner den där tallen som står där?”
”D t a b må e b o r”, sa karln.
”Förlåt, jag hör inte. Jag är hörselskadad”, sa Desirée och pekade på vänster öra. Nu stängde den andra karln av motorsågen. Det blev lugnare i hennes öron.
”Det är ett skatbo i tallen som vi måste frakta bort. Kan vi komma in på er tomt och ställa en stege mot trädet.” Desirée nickade.
Den ena karln kom in och ställde en stege mot tallen. Den andra var kvar på utsidan av häcken med en stege. De klättrade upp från var sitt håll och fick tag i skatboet. Tog var sitt grepp och gick sakta ner. Vid häcken tog karln på insidan av tomten ett stadigt grepp om boet och la ner det på gräset.
”Vad tusan är det där”, sa han. Desirée hade svårt att höra vad han sa men kunde läsa av hans ansiktsuttryck att han var förvånad. Hon gick fram och tittade ner i skatboet. Där låg hennes hörapparat och svärmors tenn armband.

Författare:

Publicerat

Dela: