Trans.

Trans.

Man hade hört talas om denne Peter Viberg som kallades för ett trans- medium.
Han kunde höra visdomens röst ända från tio tusen år tillbaka. När han försattes i trans blev han Seemor, en man som levde på den tiden för ungefär tio tusen år sedan. Deras lilla ö som var mitt ute i havet, blev vågornas rov och man hörde inget från dessa invånare sedan dess.
Men nu har Seemor dykt upp i skepnaden av Peter Viberg.

Nu var Annica och Sandra på väg till ett möte som hade arrangerats av Folkets Hus i Singelberg.
De hade stora förväntningar på denne Peter Viberg. Det hade stått spalt-
kilometer om honom i tidningarna. Det skulle bli mycket intressant att se honom personligen.
Folkets Hus denna afton var fullsatt till bredden. Det var med andra ord packat med folk. Att döma av allt sorl så misstänkte man att det pratades vitt och brett om den här denna kväll.
Plötsligt stod han där. En ganska så spinkig man med skägg, såg väldigt intellektuell ut och hade en lite konstig dialekt som ingen kunde komma fram till var den kom ifrån.

Peter han sa:
- Hej, på er allihopa och hjärtligt välkomna till denna afton i magins tecken.
Jag vill bara säga ett par ord. När jag ska komma i trans så vill jag ha, absolut tystnad.
Han satte sig på en stol vilade handen på pannan och liksom försökte att på något konstigt vis komma till en helt annan värld.
Detta pågick inte så värt länge.
- Jag är nu Seemor, hälsar er välkomna. Jag är över tio tusen år gammal och har samlat ihop en massa visdom.
Är det någon som vill ställa en fråga?
En dam reste sig ur publiken och sa:
- Jag är ihop med en man inte känt honom så länge, kommer han och jag bli själsfrände?
Peter tittade på damen och sa:
- På Literitua denna vår underbara lilla ö, fanns det många tusentals gyllene fjärilar. Många försökte att fånga dem, men de lyckades inte.
Barn är desto bättre att vara tålmodiga. Så de satte sig ner och väntade.
Till slut satte sig fjärilarna på dem för dem kände att dessa barn hade tålamod.
- Är det svar på din fråga?
Damen nickade och satte sig ner igen.

Det blev en massa frågor och Peter eller Seemor svarade med citat om visdom.
När två timmar hade gått kom hans medhjälpare Åke och sa:
- Nu så är det bra för i kväll. Peter måste få ta det lite lugnt för han har ett stort
engagemang framför sig. Han ska nämligen vara med i Skavlans program i Teve.
Kom ihåg också att det finns Cd-skivor att köpa och böcker som berättar om Seemor och hans otroliga visdom som har sträckt sig tio tusen år tillbaka.

När allt folk hade gått så kom Åke in till Peter där han satt lite utpumpad.
- Hur gick det i kväll, sa Peter?
Åke han svarade:
- Det är bara uppåt, alla CD som vi hade med oss är slut och böckerna är också nästan slut.
- Då gör vi väl en liten hacka på det här?
- Det klart sa Åke att vi gör, men förtjänsten borde gå till Seemor.
Peter han tittade på Åke, sedan skrattade de hjärtligt båda två.

- Vilken fantastisk idé du fick sa Peter.
- Jovisst, men du är ju fantastisk i rollen som Seemor.
- Det är ingen konst att hitta på något med det här upplägget, folk i gemen
tror på sådana saker som magi. De söker det varje dag.
Peter blev lite konfunderad och sa:
- Det känns lite kymigt att lura folk så här.
- Vem tror du inte luras i dag? Politiker, affärsmän, dem gör så gott man kan
för att lura folk. Vet de inget så lever de med känslan att det är så här.
När Åke skulle gå ut och hämta några papper så sa Peter.
- Men vi kan nog inte lura alla.
Den här rösten blev annorlunda än hans egen och liksom en spökröst.
- Det där var bra, sa Åke, det var mycket bra ska jag säga.
- Vilket då sa Peter.

Mer och mer dök den här spökrösten upp okontrollerbar. Åke började fundera på varför detta dök upp, hade Peter blivit alldeles tokig.
Till slut sa han till Peter att han borde nog konsultera en psykiatriker.
Peter blev alldeles rasande och ville absolut inte gå till någon “hjärnskrynklare” som han uttryckte det.
Men Åke gav sig inte utan Peter gick till en läkare.
När läkaren och Peter hade presenterat sig för varandra frågade läkaren.
- Jaha, vad har du för problem då?
Peter han svarade.
- Det är så att jag ska medverka i en TV-show och jag blir en helt annan
det är någon som tar över mig men jag vet inte det själv.
Läkaren blev alldeles rasande och nästan skrek.
- Man ska inte vara med i sådana här reklam äventyr i Teve!
Jag har alltid varit emot att man ska lura folk genom reklam.
Peter tittade på honom och undrade vad han menande.
Plötsligt tog Seemor över och sa med djup stämma.
- Jag vet att du mår inte så bra. Jag vet att du sörjer och längtar efter henne.
Men det var faktiskt så att du kunde inte ha gjort något annat än vad du gjorde.
Livet är förgängligt. Men det måste fortsätta och hon hade inte velat att du skulle vara så här ledsen.

Läkaren nästan studsade upp ur stolen och skrek!
- Du ska låta bli min fru, du har inget med henne att göra.
Peter hade nu kommit tillbaka till sig själv och undrade.
- Vad är det nu frågan om, vad har jag sagt för något?
- Försvinn härifrån jag vill inte se dig här, skrek läkaren!
Peter sa åter.
- Vad har jag gjort, jag undrade ju bara över det här med min röst.
Peter han tänkte och det är nog lika bra att jag går härifrån.

Han träffade Åke och han undrade.
- Gick det bra hos läkaren?
- Ja, jag har inte hört något ifrån Seemor på länge nu.
- Bra då hoppas jag att han inte dyker upp i Skavlans program.
För gör han det och så sanningsenlig som han är, då är det nog kört med vår
affärsidé.
- Nej, då det här ska jag klara, tro inget annat, sa Peter.

Det sprangs från höger till vänster i denna Teve- studio och till slut fick Peter ett rum för sig själv.
Det kom in en man och sa.
- Du ska snart in, så gör dig beredd.
Man hörde nu att programledaren presenterade Peter.
- Nu har vi glädjen att få presentera en magisk man och hela svenska folket har väl hört talas om honom och hans vise Seemor.
En stor Applåd för Peter och naturligtvis också för Seemor.
Peter han fick sätta sig i soffan och med en gång fick han frågan.
- Vem är denna Seemor?
Peter han hajade liksom till och rösten förändrades och blev djup och fick nästan en efterklang.
- Seemor det är jag, jag är tio tusen år gammal och har mycket visdom i ryggsäcken.
Han fick nu nästa fråga.
- Seemor är väl väldigt sanningsenlig?
- Javisst, det är därför jag är här i dag för att tala om att det här med Seemor
är en bluff. Vi tänkte på denna affärsidén, men man kan inte leva med en förljugenhet. Jag vill be alla om ursäkt för det här, det är inte hederligt att göra så här.
Skavlan blev väldigt förvånad och naturligtvis lite besviken, för han hade trott att Seemor skulle göra lite märkvärdiga saker.
Visserligen hörde han den här djupa rösten som lät att den kom djupt ifrån
och gammal och hade en efterklang.
- Själen måste få lugn och ro och det får man inte genom att ljuga.
Utan livet är så betingat att sanningen är det viktigaste och den dör aldrig.
Programledaren började att förstå att det här barkar åt skogen om han inte griper in.
- Vi får tacka Seemor för hans sanning och vi tar in Carola som ska sjunga för oss.

När Peter kom ut från studion möttes han av Åke.
- Vad i hela friden kunde du säga så? Nu har du förstört för oss, hur ska vi kunna fortsätta med vår idé.
Jag trodde att du hade mer i huvudet?
- Vad har jag sagt? Jag har väl inte sagt något, sa Peter.
Åke han undrade faktiskt om Peter var som han skulle vara.
- Du bör nog söka lite hjälp för det här. Man kan bli lite förvirrad
när man försöker att vara någon annan.
Vårt samarbete är över, så du får ta hand om dina sponsorer och andra som kräver att de ska få sina pengarna tillbaka.
Hej då, om vi råkar träffa på varandra, så känner inte jag dig.

Åke han slog igen dörren och gick därifrån i vrede.
Peter han satt och tänkte på de hela och undrade över hur det ska gå nu.
- Jag kan väl inte hjälpa det här, det var ju inte jag som gjorde det.
- Det stämmer alldeles, sa en djup stämma.
Den rösten kände Peter igen.
- Är det du? Varför gör du så här mot mig, jag vill inte höra dig!
- Jag ska vara din följeslagare i livet så länge du vill att jag ska vara där.
- Hur länge blir det då, skrek Peter!
Rösten hördes nu länge och längre bort.
- Hörde du vad jag sa? Hur länge är du med mig, vrålade nu Peter
Långt borta hörde man denna djupa röst säga.
- Jag är med dig så länge du själv vill.
Peter tog båda sina händer och begravde dem i ansiktet och var helt förtvivlad.
- Ska inte denna röst försvinna för alltid?
- Nu hördes igen denna djupa röst.
- Jag är med dig så länge du vill.

Bo Grapenskog

Redigera

Författare:

Publicerat

Dela: