Trisslotten som förändrade 5000 liv

Trisslotten som förändrade 5 000 liv

FÖRORD
Denna berättelse är en hyllning till alla slavar från Afrika som dog på skeppen till Amerika. Detta var i mina ögon en av de värsta saker som hänt i historien. Visst europeérna hade kanske inte varit så rika som de är idag om det inte var för slavarna. Men hur i helvete kan man göra så? Slavarna var som djur och misshandlades många gånger till döds. Idag lider större delen av Afrika av fattigdom. Nu måste vi samarbeta och ändra på detta, tillsammans. Låt oss minnas dem, låt oss älska dem och låt oss hylla dem.

Kapitel 1
Trisslotten

Jag hade tur, mycket tur. Allt började med att jag en sen decemberdag köpte en trisslott. Jag lade fram två tjugolappar på disken, tog min trisslott och skuttade glatt iväg hemåt. Jag sparade trisslotten till efter middagen och tänkte inte något mer på det.
När jag ätit färdigt gick jag och lade mig i soffan. När jag kollat en stund på tv:en kom jag på att trisslotten låg på bänken i köket. Påvägen in till köket stannade jag och kollade ut genom fönstret, snö! Jag hade varit så upptagen vid tv:en att jag inte sett att det börjat snöa. “Kunde det bli bättre?” frågade jag mig själv. Ja tydligen, detta var min lyckodag. Jag började skrapa lotten och efter första raden hade jag två på 50 miljoner, efter sista raden hade jag tre! Och det blev mer än så eftersom att jag hade bonusrutan kvar. Jag vann totalt 100 miljoner kronor! Lyckan då var helt enastående. 100 miljoner kronor! Jag kunde inte tro mina ögon, inte ta in det. Vad gör man med en så stor summa pengar?

Kapitel 2
Hur hjälper man Afrika?

Jag gick längst de snötäckta gatorna och kunde fortfarande inte ta in att jag vunnit en sådan stor summa pengar. Det stod fortfarande inte klart för mig vad jag skulle göra med pengarna, även om jag visste att jag kunde göra nästan vad som helst med dem. En sak var säker, jag ville göra skillnad.
Efter en stunds funderande såg jag en broschyr som fångade upp min uppmärksamhet. “Hjälp Afrika idag!” stod det på broschyren med stora guldfärgade bokstäver. Det var då tanken slog mig. Jag skulle hjälpa Afrika. Men hur gör man det?
Nu hade jag en idé, en idé som inte var helt färdigställd, men å andra sidan så var det en bit på vägen. Jag började gå raskt hemåt medan snön fortsatte falla längst marken. I denna stund var jag fruktansvärt nöjd över mig själv. Ett: Jag hade en fantastisk idé. Två: Det fanns ingen anledning till att jag inte kunde fullborda den.
Så efter många om och men visste jag nu hur jag skulle göra. Planen var att med pengarna bjuda in 5 000 afrikanerna hit till Sverige och låta dem uppleva julen. Detta skulle vara den bästa jul i mitt liv, en jul där jag bara skulle tänka positivt och släppa allt det negativa.
Kapitel 3
Förberedelserna

Jag kollade blankt in i datorskärmen med pilen ovanför “köp” och såg slutsumman. Bara resan för de 5 000 afrikanerna skulle gå på 2,8 miljoner kronor. Men vad hade jag för val? Det var nu eller aldrig och tiden stod stilla. Klick. Köpet var gjort och de skulle anlända till Arlanda om en vecka, med andra ord den 23 december. Efter att jag bokat resan för dem hyrde jag en stor gård långt uppe i Norrland. Gården hade 1 000 stugor som afrikanerna senare skulle bo i samt en stor hall som rymde 5 000 personer där jag tänkt att vi skulle äta. Och självklart så skulle vi också ha julmat. Jag tog kontakt med ICA och beställde julmat för alla som skulle fira jul på gården och nu var det mesta färdigställt.
Dagen därpå tog jag min tid för att åka upp och kolla på gården. Spänningen och förhoppningarna för gården var stora och förväntansfulla. Jag svängde av vägen med min bil, fortsatte längst en smal grusväg och lade samtidigt märke till att snön här i Norrland var mycket djupare. Jag svängde åter in på en grusväg, bara att denna gången var det åt vänster.
Jag blev chockad av gårdens enastående storlek och dess mycket stora hall som rymde
5 000 personer. Jag öppnade bildörren, klev ut i snön, tog ett djupt andetag och kände att jag hade lyckats. Detta var det perfekta stället för att fira jul.

Kapitel 4
Afrikanerna anländer

Dagarna gick och snön fortsatte falla från den vackra himlen. Julgranen var uppsatt och var 10 meter hög. Presenterna skulle afrikanerna själva få köpa åt varandra med hjälp av en tusenlapp som varje afrikan skulle få, pluss att jag skulle ge varje person 10 000kr. Med
10 000kr till varje person skulle alla enskilda individer ha en förhoppning om att byta livsstil, från fattig till rik. Jag hoppades att denna jul skulle göra en liten skillnad på människornas världsbild om Afrika.
Efter att ha funderat ett tag tog jag mig i kragen och satte iväg mot Arlanda. Vägen dit kändes som en evighet då tankarna bara snurrade runt i huvudet. Allt kändes dystert och förhoppningsfullt på samma gång.
När jag slutligen anlände vid Arlanda kände jag hur nervositeten spred sig från magen och hoppades innerligt att detta skulle bli en bra jul oavsett vad som hände. Och där stod de, ja där stod de. De stod där så oskyldigt och darrade. Jag hade redan innan beställt 96 bussar som skulle ta alla upp till Norrland där de sedan skulle fira en riktigt bra jul. Men före resan mot Norrland avgick samlade jag Afrikanerna och sa:
“Varmt välkomna till Sverige där ni nu ska fira den bästa jul ni någonsin kommer att uppleva.”
Därefter åkte vi med bussarna in mot centrala Stockholm där Afrikanerna skulle få köpa presenter åt varandra för 1 000kr. När 5 000 Afrikaner för första gången handlar på ett köpcenter precis innan jul kan man nog säga att det blir rörigt, väldigt rörigt. Medans de handlade började jag åka till stugan så att jag skulle kunna vara där en bit före dem.

Kapitel 5
Dagen före jul

96 busar svängde in på gården med glada Afrikaner som passagerare. De hade rest hela vägen från Afrika för att uppleva julen för första gången och hoppades på att denna jul skulle förändra deras liv. Lyckan i deras upplysta ögon var enorm och ofattbar. Jag stod på balkongen och kastade iväg en snöboll med full fart mot dem, vilket resulterade till att jag fick några tillbaka.
Efter att vi haft ett rätt stort snöbollskrig samlades vi i den stora hallen där jag återigen hälsade alla välkomna och tackade dem för att de hade rest hela vägen från Afrika. Jag minns att mina nerver var på gränsen att svämma över de första gångerna jag höll tal för Afrikanerna. Maten som jag tidigare beställt från ICA hade anlänt föregående dag och eftersom att vi var så många hade jag också hyrt in 100 kockar. Medan jag hade tal i den stora hallen påbörjade kockarna kvällens middag som också skulle ätas i den stora hallen lite senare.
En stund senare var jag färdig med mitt tal och vi satt nu i stora hallen med enorma mängder av utsökt mat framför ögonen på oss.
“Gud vare oss evig” sade alla Afrikaner med stor respekt före de började stoppa i sig av den utsökta maten.
Jag såg hur de njöt av maten. Nu kunde de äta för full hals, då de innan i Afrika ibland dog av svält. Detta var rena paradiset för dem och det var det för mig också. Nu var det min tur. Jag stoppade in skeden i munnen med den perfekt tillagade prinskorven och kände hur värmen spred sig i kroppen. Fruktansvärt gott! Utsökt!

Kapitel 6
Julafton

Nu var dagen inne, julafton var här och allting var sedan innan förberett i högsta grad. Detta skulle bli den bästa julafton någonsin. Jag klev upp ur sängen som har hade sovit i de föregående nätterna och betraktade några hundra Afrikaner på utsidan genom fönstret. Jag log inombords när jag såg deras glädje.
Frukosten åts i den stora hallen och smakade som all annan mat utsökt. När alla ätit upp sin frukost tog vi på oss skridskorna och började åka skridskor på sjön som nu var täckt av ett tjockt lager med is. Nackdelen var att eftersom att vi var så många så kunde vi inte åka alla samtidigt, men detta löste vi lätt genom att dela upp oss i grupper.
Känslan när jag gled över den blanka isen var fantastisk och afrikanerna började också få ordning på åkningen. I början låg hälften av alla på magen på isen, men nu gled de glatt över isen, i alla fall de flesta.
När en timme hade passerat var det dags för tipspromenaden. Där skulle man också gå i olika grupper. Tipspromenaden började uppe vid stora hallen och slutade där igen efter att man gått runt hela sjön.
Klockan gick och snön fortsatte falla. När afrikanerna var tillbaka efter tipspromenaden var snön en halv meter hög. Efter denna långa promenad var de nu hungriga och hoppades nu på mat, deras önskan gick i uppfyllelse då lunchen nu skulle serveras i den stora hallen. När vi åter igen ätit utsökt mat som serverades av kockarna började vi göra om stora hallen från en matsal till en bio. Det som visades på den stora skärmen i den stora hallen var några klassiska julfilmer som afrikanerna tyckte var väldigt underhållande.
Utanför började det nu mörkna och stjärnorna lyste fram i mörkret. “Det är något speciellt med denna kväll” tänkte jag. Denna kväll var magisk och helt underbar.
Tomten var nu påväg genom den mörka och tysta skogen som spred sig runt gården. Han stannade helt plötsligt i ett steg och kollade upp mot himlen. Där på himlen fanns en stjärna som lyste lite extra starkt idag och han visste varför.
Stora hallen byggdes åter igen om till en matsal och maten var snart färdig. Denna mat som nu skulle serveras skulle för alltid vara den bästa mat jag ätit. Buffén som stod på bordet tog aldrig slut eftersom att utbudet var så stort.
“Skål” sade vi alla tillsammans och började sedan äta av maten.
När vi var mätta och belåtna började vi med julklappsutdelningen. Var och en hade fått en tusenlapp att köpa presenter för och därför delade jag inte ut några julklappar. De hade även fått 10 000kr var så att de förhoppningsvis kunde ändra sin livsstil. Presenterna som de köpt var kloka och det mesta bestod av kläder. Julafton började nu att närma sig sitt slut, bara en sak återstod.
Jag förde tändstickan mot tråden på fyrverkeriet och raketen flög iväg i rasande fart mot stjärnorna ända tills den stannade upp och exploderade i en öronbedövande smäll.

Pengar är som gödsel, till ingen nytta om de inte sprids-Francis Bacon

Av:Kasper Riedel, 13 år


Författare:

Publicerat

Dela: