Tunnelns slut

Tunnelns slut

Jag var ensam hemma. Det enda ljud som hördes i lägenheten var klockan som slog i köket. Den var redan nio och det betydde att jag var en kvart försenad till Discot . Mascaran klumpade ihop sig och tovorna ville inte ge vika för hårborsten. Klänningen som jag valt till kvällen i ära var svart med smala axelband. Den passade mig perfekt.

Mitt hjärta slog volt så fort jag tänkte på Daniel. Hans brun lockiga hår och de glittrande leende ögonen .Han var allt för mig ,min första riktiga kärlek.
Jag kan så väl minnas när våra läppar mötes för första gången. En kyss så varm och mjuk.

Bara han kände som jag.
Jag släppta alla tankar när jag stängde dörren till lägenheten. Väl ute var det mörkt och en svaga vindar lekte med mitt hår. Det var kallt och jag knäppte alla knappar på täckjackan.
Mina höga klackar ekade mot trottoaren , Discot var bara några kvarter bort så jag gick till fots.

När jag kom till tunneln tvekade jag för någon sekund. Det var ännu mörkare där inne. Men det var den kortaste vägen och jag var redan försenad.
De första stegen var osäkra men sedan intalade jag mig att inget kunde hända.
När jag närmade mig tunnelns slut hörde jag röster. De kom bakifrån så jag ökade tempot , men de bakom mig gjorde också det. Jag hörde sakta hur deras andetag kom allt närmare och tills sist kände jag hur mina ben började springa ut från tunneln bort här ifrån tänkte jag. Men det var redan för sent. Rösterna flåsade mig nu i nacken.

- Va fan gör du ute så här sent ??
- Släpp mig jag har brottom!!!!!!
- Grabbar ska vi inte ha lite kul med den här tjejen!!
- Va låt mig vara släpp mig nu !!!
- Du ska inte säga så mycket!!

Några av killarna tog ett hårt tag om mina hanleder. Det värkte och deras naglar trängde djupt in i mitt skinn. Jag skrek så mycket jag orkade men inte ens tunnelns eko hjälpte mig. De tryckte upp mig mot väggen.
- Hjälp mig jag vill inte ,,någon hjälp!!!


Jag vred och vände mig men kom inte låss deras grepp .De började nu slita av mig kläderna. Täckjackan för till marken och jag kände direkt kylan som träffade mig precis som hundratals nålar. Men i deras blickar fanns inget som helst medlidande. Några av dem stank dessutom sprit och de visste förmodligen inte ens va de gjorde.
När alla mina kläder var bortslitna, jag stod naken framför killar/män som jag aldrig tidigare träffat kände jag hur hela min skäll blottats och mina rättigheter helt dragits ner i skiten.

De började med att ge betyg på min kropp. Vad som var fulast och vad som såg bäst ut. Några började tafsa på mig och jag kämpade såklart emot med all den kraft jag hade kvar.

Mina ögon sved av alla salta tårar och kroppen värkte av kylan. Några av killarna gick bort för en stund men återvände snart med snö som de kastade på mig. De tävlade om den som kastade hårdast. Nu är det slut tänkte jag och sedan minns jag inte mer eftersom att jag då svimmade.

När jag vaknade trodde jag först att det var en grym mardröm men smärtan bevisade motsatsen, det var verklighet. Jag slog upp ögonen och det första jag fick se var ett par bruna ögonen som tittade på mig. Det var Daniel, han satt hukad över mig och då kände jag filten som låg över min nakna kropp.
- Det är över Frida ambulansen kommer snart.
Jag hörde inte allt som han sa men hans närvaro gav mig lugn och trygghet.

Då böjde han sig ner mot mig och våra läppar mötes. Hans varma andetag spred sig i mina lungor , det gav mig liv och kraft att orka leva vidare.





Författare:

Publicerat

Dela: