Publicerat
Kategori: Novell

Under en och samma natt

Hur skall jag börja...
Jag och Dominik hade varit hos dig i två veckor. Vi åkte hem, till Viksjö och träffade min mor och lillebror.
Vi gick och satte oss på ett nytt fik under viksjöfontänen. Jag bad min mamma ta hand om Dominik medan jag gick upp och satte mig ett litet tag.
Där träffade jag en äldre dam och hennes yngre vän.
Vi började prata och hade riktigt trevligt.
När jag ätit upp min bulle och tömt mit glas kände jag en fisksnärt i magen. Jag kände igen den där rörelsen.
Jag blev förskräkt och bad kvinnan känna på min mage. Hon kände det.
Den yngre kvinnan som var i min ålder kände också. Det var något som sparkade!
Hon sa att jag skulle skynda mig till Apoteket.
Jag sprang in i saluhallen, men apoteket fanns inte där, jag kom då på att det hade flyttat till en lokal bakom centrum.
Jag skyndade mig dit. Ullas Tyger, Olles kjosk, Bengts herrfrisering, men vart fanns Apoteket?!
En gammal dam som var ute och rastade sin hund kom emot mig. Jag stannade henne och frågade nervöst om hon viste vart Apoteket fanns.
Hon sa kortfattat:
-Jag har ingen aning.
Paniken blev bara större och större. Vad skulle jag göra?!
Vårdcentralen!
Jag sprang ivrig och anfådd upp för trapporna. In till närmaste sköterska. Annfådd, och svettig och förtvivlad frågade jag henne:
-VART FINNS APOTEKET?!
Som svar fick jag höra med en lugn och sansad röst att valet 2004 var orsaken. Det fanns inte längre Apotek. Fel parti hade vunnit och avskaffat alla Apotek innom sveriges gränser.
Flera läkare kom men gick senare åt varsigt håll två och två viskande till varandra att de inte hade tid med sådana som mig.
Förtvivlad letade jag runt efter ett bättre svar, snurrandes såg jag omgivningen bli sudigare och suddigare. Och där! I reseptionen satt en liten tant. Hon hade kortklippt mörkt hår. Stora bruna ögon. Lite småbränd i ansiktet och insmetade läppar med rött läppstift log åt mig.
-Vad ville du Apoteket? frågade hon mig med en lätt irriterad röst.
Jag lutade mig närmare mot henne, viskande de sipprade ljuden av några stavelser ur min mun.
-Gravtest, jag behöver ett graviditetst.
-Jasså, sa kvinnan.
Hon rotade lite i sin låda och tog upp en liten brun flaska.
Innehållet var vitt påminnde om en mannlig utlösning. Hon sprutade en del på min mage och sakta sakta började bokstäver och siffror framträda.

ATG 1579-2
20/4 2005

-Grattis utbrast hon! Hon log och småskrattade!
-Grattis! Du ÄR gravid!
Mitt hjärta stannade upp en sekund. Sen brast allting.
-NEEEJ! Jag grät, Nej!! Det går inte! Jag får inte, kan inte, Nej!
Jag stod och bölade framför reseptionisten som såg på mig med stora förvånade ögon.
-Jag kan inte ha barn nu fortsatte jag.
Jag har redan en son på 1,5 år, min pojkvänn bor 43 mil från mig!
Vad skall han säga! Han vill inte ha barn, inte med mig!

Allt var tomt, svart. Tiden bara rann på utan att jag märkte något.
Sen stod jag där. I hans lägenhet. Jag skulle berätta, berätta ett ett liv skulle bli till. Ett liv skapat av oss två, ett liv jag inte axepterat men som nu började kännas välkommet.

Jag hörde några ljud från duschen. De tystnade och dörren sköts sakta upp.
Ut kom en blon tjej med stora bröst. Naken som en nyfödd tittade hon på mig men fortsatte bara gå.
Hjärtat startade inte. Jag försökte få det att slå.
Här stod jag, med hans frö som gror innom mig. Hur kan han, hur!
Då såg jag en mansfot, följt av ett hårigt ben, han steg ut. Tittade på mig förvånat. Liksom jag. Det var inte han! Det var inte du!
Klumpen lossnade från bröstet. Hjärtat började pumpa igen. Min kropp blev av med minst 7 kg sorg.
Det var din vän. Han sa till mig att du var ute på ett Expo. Att du skulle vara hemma innom 1-2 timmar. Att han fått låna din lägenhet så länge.

Timmarna gick. Det tog nog 2,5 timmar tills du var hemma. Jag satt där på din säng i sovrummet som var mörkt, med bara några fåtal ljusstrålar sipprande mellan persiennen från gatlycktan som lös utanför fönstret. Du steg in i rummet, stannade upp, såg på mig med förvånad blick.
-Hej, sa du.
-Vad gör du här?
Du satte mig brevid mig och jag kröp inn i din famn.
Jag har något jag måste tala om, vi ska ha barn.
Det blev tyst. Inte ett ljud hördes.
-Jaha, fick du fram.
Du log, men leendet följdets av en osäker blick. Du for längre och längre bort och allt blev åter mörkt igen.


Mamma! Mamma!
Jag vaknade!
Det var Dominik. Han satt brevid min blöta kropp.
Jag har drömt, Jag har DRÖMT!
Jag ska inte ha barn, inte ett till. Lättande steg jag ur sängen och satte på tv:n


Detta var nattens dröm.

Skriven av: Andréa Fässler

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren