Under hökens vingar kom

Han tryckte sina små händer mot skyltfönstret och försökte pressa ansiktet igenom, fast han förstås förstod att det var omöjligt. Det var byns godisbutik och han ville så gärna åt det söta guldet.

En rultig gammal dam klev så ut ur butiken och ställde sig bredvid honom.
- Vad kan en sådan här söt liten pojke heta då, frågade hon.
Han vände sig mot tamten;
- Hitler.
Tanten ryggade bakåt och såg dumt förskräckt ut.
- Hitler??!
- Ja vad kan det måhända vara för konstigt med det då, kontrade han snabbt.
- Men inte kan man väl heta Hitler, är du nazist?

Med ens blev han arg

- Nej jag är ett litet barn, ser du inte det? Mamma var en hippie och då kan det gå som det går, sådetså!

Han lipade tramsigt mot henne.
- Jo nu när du säger det, så ser jag såklart att du är ett litet barn, men du talar och för dig verkligen som en vuxen.
- Ja min pappa är bankir, då blir det lätt så, förklarade Hitler.

Damen synade den lilla pojken, han var oemotståndligt vacker. Hitler synade i sin tur även tanten, hennes stora byst såg ut att vilja strypa honom.

- Hur gammal kan du vara då lille pojk, undrade hon och böjde sig ner en bit till.
Hitler såg genast blyg ut, blev röd om kinderna och skrapade med ena foten i backen.
- Så många svarade han barnsligt och sträckte upp en liten hand med 4 korviga fingrar med tummen tröstsökande i handflatan.

Damen sträckte så på sig, hon såg genast mycket nöjd ut, extremt nöjd. Hon nickade tacksamt mot Hitler och började gå nedför gatan.
Hitler pustade ut. Äntligen var det slut. Han vände på klacken och sprang efter henne, hans lilla hand söktes pliktroget in i hennes.
- Mamma, måste vi leka den här leken varje gånf vi ska handla?
- Ja det måste vi min son.

Författare:

Publicerat

Dela: