Ungkarlsliv

Kapitel 1
John vaknade och kände att det blev visst några öl fler än tänkt igår. Naturens behov efter en rejäl utekväll gjorde sig påminda. Snabbt iväg till toaletten. Alltid dagen efter måste veckans rester ut och det finns inget bättre sätt än dagen efter. Kroppen fungerar på ett intressant sätt. Mycket öl och whisky gör att man tappar mycket vikt men det laddas alltid upp direkt dagen efter på pizzerian eller hos grillen runt hörnet. Efter att toaletten var avklarad var det tid att se förödelsen i lägenheten.
Martin hade kommit över efter jobbet för att snacka om livets väsentligheter och ta lite whisky. John och Martin är båda stora whiskyälskare. Livets alla problem brukar de gå igenom under en kväll med Lagavulin, Laphroaigh och Oban. Alla dessa är njutningsdrycker som bör inmundigas i goda vänners lag. Igår hade Martin berättat om en person på sitt jobb som hade varit på rådjursjakt. På denna jakt hade han skjutit ett rådjur. När han hade kommit tillbaka till jobbet så hade han tagit in rådjuret till verkstaden för att stycka det med verktygen som fanns där. När sedan chefen kommit in och frågade med mycket förvånad uppsyn vad som händer här hade kollegan bara svarat ”Jag styckar mitt rådjur och jag är snart klar”.
Det var inte den enda rätt absurda händelsen som inträffat med den kollegan. Minst ett par gånger per år hände det något konstigt som är svårt att föreställa sig för den vanlige medborgaren. Att det på ett vanligt storföretag alltid finns idéer till komiska berättelser är helt klart. Författaren och tecknaren Scott ”Dilbert” Adams är ett levande bevis på detta. Han har gjort sin karriär på att skriva och teckna alla absurdheter som han och hans läsare har upplevt.
I lägenhetens kök stod det allt för många ölburkar för att John ska orka plocka undan dessa direkt. På matbordet stod resterna av whiskyn och några nästan utätna påsar chips. All mat var dock slut. Varken John eller Martin är mästare i matlagning men en rejäl entrecote med pommes frites går alltid att fixa till. John kollade på klockan. Det var inte riktigt tid att gå till pizzerian så han får hålla tillgodo med det som fanns kvar av chipsen tills pizzerian öppnade. Efter att konstaterat att det nog fanns över 30 kronor i pant beslöt sig John att samla ihop burkarna och flaskorna och gå ner till affären och panta dem. I affären köpte han munkar med vaniljkräm och en påse ostbågar. Kollade på klockan igen och började gå mot pizzerian. Italienaren som hade pizzerian hade varit sjuk ett tag men nu var han tillbaka igen. Han bakade stora pizzor med mycket fyllning. John tog en dubbel inbakad med mycket onyttig fyllning.
Hemma öppnade John en läsk och åt pizzan. Kollade på TV. Det var inget speciellt som intresserade honom men om ett tag skulle kvalet till Formel 1 börja och efter det GP2 loppet. John älskar att kolla på bilracing. Formel 1 är kanske världens med politiskt inkorrekta sport, kostar mycket, bara män som kör, förbrukar mycket bensin och gummi, sponsras av bensinbolag, tobaksbolag och öltillverkare. Men så är det också en av världens största sporter räknat i publik. En god vän hade påpekat det eftersom antalet förare sällan överstiger 24 personer per år. John har en dröm att åka på ett Formel 1 lopp i framtiden. Att det inte blivit av än beror på att han inte har någon att åka med som har råd. Hans kompis Sven norrlänningen har lust men efter att han fick sparken andra gången från ett IT företag har han börjat studera och har inga pengar längre.
John åt klart och la sig i soffan. Kvalet skulle just börja. När GP 2 loppet börjat ringer Martin. Han hade just vaknat och undrar om de ska gå på tjeckiska ölpuben ikväll. Martins kompis Thor från förorten som tidigare hette Slem hade äntligen fått sitt studiebidrag efter 6 månaders väntan och ville spendera några kronor på en god tjeckisk öl. Den tjeckiska ölpuben som ligger inte långt från John har antagligen ett av storstadens bästa sortiment av kvalitetsöl. Det allra flesta pubar har endast ljus blaskig lager på fat i alltför små glas men på denna pub får man alltid en pint när man beställer och den tappas upp på traditionellt vis det vill säga att man låter ölen skumma av under upphällningen. Det lyfter smaken. John och Martin bestämde att de skulle ses på puben och äta en tjeckisk måltid med schnitzel och knödel. John konstaterade att han måste ta en dusch för att kunna gå ut igen. Sagt och gjort.
John gick en sväng förbi affärscentrat som ligger en bit från hans lägenhet. Kollade om det fanns något intressant i designbutiken. Det brukar finnas många små praktiska saker som John brukar gilla. Han har köpt många saker i den butiken. Den bästa sak han köpt där är nog ett knivställ som anpassar sig efter knivens storlek och form. Inte som de vanliga knivställen som bara har en passform för varje kniv och bryne. Idag hade inget nytt av intresse kommit in. John gick vidare mot det nya biopalatset som man byggt mitt i stan. Inte för att John går så mycket på bio men han gillar att gå igenom galleribyggnaden eftersom det finns många restauranger och små skojiga butiker som säljer det mesta som man behöver och inte behöver.
Denna dag var det sol och vårvärmen hade kommit till stan. Det kändes som att sommaren var på väg. Folket satt på uteserveringarna och njöt av solen. John har inte varit någon fan av att ligga eller sitta i solen utan föredrar att göra saker ute när det är fint väder.
Väl framme vid den tjeckiska puben såg han att Martin redan var där. Hans långa och rätt smala kropp såg ut att vara tröttkörd efter gårdagens whiskyprovning. Hans lite stirriga uppsyn gjorde att det var lätt att missta honom att vara mer berusad än han egentligen var. Det hörde inte till vanligheterna att Martin kommer i tid direkt. Han hade redan beställt en Platan. John satte sig vid bordet. Tog en Budweiser-Budvar, bryggeriet som fått det stora amerikanska mastodontbryggeriet med samma namn att ge upp sina försök att tvinga anrika tjeckiska bryggeriet att ändra sitt namn. Medan de väntade in Thor började de diskutera om situationen på bostadsmarknaden. Storstadens bostadsbrist har nu fått absurda konsekvenser. John och Martin har lite olika syn på en del saker i livet men det är kanske därför de gillar att diskutera saker eftersom det inte blir konsensus direkt. Martin är en anhängare av frihet tycker att allt borde fungera med marknadslösningar eller marknadsekonomi. Problemet med det tycker John är att allt är reglerat i bostadsmarknaden och det finns ingen markandsekonomi inom detta område. Det finns inte en åtgärd som kan lösa bostadsbrisen i storstaden. Diskussionen tar snabbt slut när Thor anlände lite försenat. Det var problem med kollektivtrafiken som vanligt. Pendeltågen har inte fungerat smärtfritt på flera månader nu.
”Jag gick ner till stationen och väntade. Efter 10 minuter kom det ett meddelande på informationstavlan att tåget som jag skulle ta är inställt på grund av vagnbrist. Nästa tåg skulle komma inom 10 minuter men efter 15 minuter stod det att tåget skulle vara lite försenat. Så äntligen efter 35 minuters väntan kom det ett tåg men det är redan sprängfullt och jag lyckas precis trycka mig in. Hälften av de som stod på perrongen kom inte med. Det ska bli skönt med en Staropramen nu!” sa Thor.
”Tur att du kom med i alla fall.” sa John.
”Jag undrar om det kommer att bli någon förbättring av pendeltågen. Det verkar inte som att något händer.” fyllde Martin in.
”Jag fattar inte att man fortfarande har ett trafiksystem som är dimensionerat för hur staden såg ut för 30 år sedan. Det ser inte ut som att någon är intresserad av att ändra på det heller.” fortsatte Thor.
Diskussionen om trafiksituationen i storstaden fortsatte tills servitrisen kom med menyn. Alla tog var sin schnitzel med knödel. Den tjeckiska ölen fortsatte komma in. Senare när diskussionen har övergått till film beställdes en ost- och ölkorvstallrik.
När Tjeckiens åtta finaste ölsorter gåtts igenom och notan på 1450 kr var betald, gick alla hem till John. Det var whisky-time. I sitt jobb reser John en del utomlands och tillhör därmed den utvalda skara arbetande som har arbetsförmånen att kunna handla taxfree alkohol och tobak, eller i alla fall väsentligt mindre beskattad än i landet. Det brukar bli några bra buteljer skotsk singel malt och några dosor snus till Martin som är riktig kedjesnusare. Enligt sina egna beräkningar går det åt ungefär tre till fyra dosor lössnus varje vecka. En inte oäven mängd tobak men enligt Martin är det inget jämfört med att röka. John och Thor håller med om att det inte stör dem när någon snusar eller att kläderna luktar rök efter ett besök på puben eller nattklubb. Martin som läst på universitet skulle bara prova snus för att veta vilken sort som är bäst och sedan bara ta det på fest. Dock efter att testat fyra olika sorter under en månads tid har han snusat varje dag i tio år. Han har försökt att sluta flera gånger men så fort det blir stressigt på jobbet går det inte att stå emot suget. Johns pappa har slutat men Martin kan inte begripa hur det har gått till.
”Det är intressant att staten lägger en högre skatt på snus än på cigaretter trots att snus är mindre skadligt än cigaretter. Det beror nog endast på att snus är förbjudet i resten av Europa men inte cigaretter och därför kan man inte köpa det billigt i andra länder.” säger Martin.
”Jag har sagt det tidigare att skattesystemet har ingenting med rättvisa eller hälsa att göra. Det handlar bara om att dra in så mycket pengar man kan till staten för att sedan pytsa ut dessa till de olika intressegrupperna som trycker på hos regeringen.” flikade John in.
”Visst vill våra politiker att vi ska tro att det är för vårt bästa som vi betalar skatt men varför är det så att de allra rikaste i landet är undantagna från skatt men till exempel dina och mina föräldrar betalar massa förmögenhetsskatt på sina hus utan att få någon inkomst från dessa? Jag tror att folk kommer att se igenom systemet snart men tyvärr är det ingen som vågar göra någonting åt det för alla som bestämmer sitter i sina billiga hyresrätter eller fina bostadsrätter i innerstan. Så fort någonting ska ändras hittar man alltid någon gammal dam eller barnfamilj som tjänar på systemet och det blir snyftreportage i tidningarna.” fortsatte John.
Väl framme hos John satte de sig runt bordet. John tog fram sex av sina mest intressanta whiskys. Det blev en genomgång av samtliga. Thor som har haft massor med problem senaste åren i labyrinten av bidrag och administrationsdjungeln som existerar för att få ersättning när man råkat vara född med ett handikapp, njuter av denna stunds verklighetsflykt. Under de senaste åren har Thor åkt mellan olika handläggare på flera myndigheter för att ingen vet vad det är för regler som gäller.
Martin tog fram Rammstein skivorna och drog igång stereon. John hade konstaterat att det inte gör något att spela hög musik eftersom alla hans grannar är pensionärer och antagligen döva eller åtminstone halvt döva. Det är ingen som vågat klaga än så länge. Rammstein upptäckte John och Martin när de var på Roskildefestivalen 1998. Ingen av dem hade hört talas om gruppen innan men eftersom det var någon artist som ställde in sin spelning på orangea scenen blev det Rammstein som flyttades dit och det var en spelning som ingen av dem sett tidigare. Mer eld och fyrverkeri går det knappas att få in under en två timmarsföreställning. Roskildefestivalen är en upplevelse som John och Martin gillar. Det har varit där sex gånger och det kommer att bli fler om inte festivalen läggs ner. Den första gången de var på Roskildefestivalen åkte de med en gammal Ford Transit som vibrerade alltför mycket när hastigheten översteg 113 km/h. Det var en riktig sopbil som passade bra in på Roskilde. Den hade även den stora fördelen att det gick att lasta mycket. Alltså var bilen fylld med öl från Danmark när de åkte tillbaka efter festivalen.
Johns lägenhet är cirka 50 kvadratmeter med två rum, badrum och ett amerikanskt kök. Denna söndag vaknade John i sängen och såg att Martin somnat i fåtöljen och Thor sov på soffan. På golvet låg det rätt mycket dammråttor och bordet i rummet var fullt av glas och whisky flaskor. Några öl hade det visst blivit också. För några veckor sedan gjorde Martin och John tillsammans med ytterligare två kompisar en inköpsresa till utlandet. Man hade lånat ett släp från Martins pappa och åkt till färjeläget där ett rederi förtöjt en pråm som inretts till affär. I denna affär såldes all möjlig alkohol och andra konsumtionsvaror till mycket lägre priser än hemma. Efter medlemskapet i Europeiska Unionen har det nu blivit tillåtet att ta med sig så mycket öl, vin och whisky hem efter en utlandsresa som man kan tänka sig. Man passade på att handla upp ett lager som antagligen räcker ett par månader.
Kapitel 2
Lägenhetens väggar hade John målat i en ljusblå färg som han fått av en kollega till sin far. När han köpte lägenheten var den inte renoverad sedan den byggdes på sextiotalet. Det var alltså mycket konstiga färgkombinationer som ingen idag kan begripa hur man kunde vilja ha. John och Martin misstänker att det var för att folk knarkade för mycket under sextio och sjuttiotalet som inredningen ser ut som den gör från den tiden.
John slog på teven. Tog fram pizza som fanns kvar från tidigare i veckan. Körde den i mikrovågsugnen. Formel 1 hade inte börjat än, men väl försnacket. Det verkar som att det inte finns någon stopp på alla finländare som får köra racing. Efter ett tag vaknade Thor. Han gick direkt på toaletten. Efter tio minuter var han tillbaka i rummet. Formel 1 loppet skulle just börja. Thor tog också pizza. Martin dåsade fortfarande i soffan. Han har alltid haft svårt att komma igång dagen efter.
”Det är mer drag i Formel 1 i år. Ferrari är inte lika dominerande som tidigare. Skulle vi inte ta och åka ner till Magny Cours och kolla på loppet?” sa John.
”Det vore kul men det kostar ju över 1000 kr bara för biljetten. Sedan ska vi ner dit och bo någonstans. Det blir dyrt. Jag slavar på ett snålbolag som du vet. Om man betalar ut lönen den 27:e varje månad för att tjäna lite ränta så blir lönerna därefter.” svarade Martin.
”Jag häger inte med. Det ligger helt utanför min budget.” sa Thor.
”Men vi måste väl hitta på nåt att göra till efter midsommar. Vi kan inte sitta här i storstan och uggla. Jag har tagit semester från efter midsommar. Vill inte vara i stan eftersom då finns alltid risken att chefen ringer och vill ha mig att ta hand om något besök eller måste jobba med något som strular i Asien. Du vet hur det varit tidigare somrar. Bäst att hålla sig utanför landet på en plats helst utan mobiltäckning.” sa John.
”Men vad säger ni om Roskilde? Det var två år sedan vi var där. I år ska det vara flera intressanta band. Jag vill se Iron Maiden.” sa Martin.
”Roskilde låter intressant men det går väl på en 1300 kr plus resa och öl där.” flikade Thor in.
”Jag är med på Roskilde. Vi kan ta gamla skåpbilen som Erik har på landet. Den går nog ner till Roskilde med lite tur och mekhjälp. Vi kan även ta en sväng över till Tyskland och handla i färjelägret. Det blir ju bra mycket billigare. Åker vi direkt efter midsommar så hinner vi få en bra plats och åka till Tyskland för att handla. Visserligen är det mobiltäckning på festivalen men jag får stänga av eftersom det blir för dyrt för företaget och sedan vill jag ju inte störa konserterna. Du vet min chef var på mig för att jag använt mobilen på förra resan när vi bunkrade i Tyskland.” fyllde John på.
”Men blir det inte lite dyrt om vi bara är tre i skåpbilen? Vi kanske skulle ta med några till på resan? Vad säger ni?” frågade Thor.
”Det skulle vi kunna göra. Vi kan alltid fråga Nisse. Han är ju Roskildeveteran vid det här laget.” sa Martin.
”Jo visst, men jag betvivlar att han kommer att kunna åka direkt efter midsommar. Han jobbar som du vet rätt mycket och det går aldrig att få loss honom i tid. Det händer att han kommer för sent till Bajen-matcher ibland för att han jobbar hela tiden.” svarade John.
”Vem mer kan vara intresserad?” frågade Thor.
”Jag kan fråga Örnulf. Han är alltid sugen på att följa med när det vankas brudar. Han behöver en brud tror jag. Han följer med är jag nästan säker på.” sa John.
”Men han är rätt jobbig. Det tycker du också.” sa Martin.
”Jo men det är du som släpat med honom tidigare på Roskilde. Nu behöver vi en till i skåpbilen och jag är helt säker på att han följer med. Vi kan köpa lite porrtidningar åt honom på resan ner.” svarade John.
”Ok, då gör vi det.” konstaterade Martin.
John skickade ett SMS till Örnulf där han undrade om han var intresserad av att följa med till Roskildefestivalen. Det tog inte mer än 15 sekunder innan svaret kom. Självklart ville han följa med och undrade om han kunde komma direkt för att planera. John skickade ett SMS tillbaka och sa att de ska ta planeringen nästa helg. Köpa biljetter fick var och en göra i veckan.
Kapitel 3
John köpte sin Roskilde biljett redan på måndagen. Bäst att vara på den säkra sidan resonerade han. Biljetterna har oftast tagit slut innan festivalen börjat de senaste åren eftersom man minskat antalet biljetter efter den tragiska olyckan år 2000. Det året var ingen av dem där. Veckan förflöt rätt lugnt. Eftersom det var ungefär åtta veckor kvar till Roskilde tyckte John att det var läge för en uppdatering av sin garderob till sommaren. När han varit i Asien hade han varje gång handlat massor med kläder till sig, sin familj och sina kompisar. Det gick inte en resa utan att han var tvungen att köpa en eller flera nya väskor i Asien. Johns syster gillar kläder och har stående beställningar på billiga modekläder från alla kända märken vilka man kan köpa på marknaderna. Men eftersom ingen resa till Asien var inplanerad tänkte han åka ut till fabriksutförsäljningen som med ett finare ord kallas för factory-outlet. Där säljer de olika modeföretagen ut sina utgående modeller till mycket rabatterade priser. John gillar att handla där. Han har bland annat köpt ett par kostymer av god kvalitet samt skor. Han undviker att köpa skor i Asien eftersom de ofta inte passar bra eller kvaliteten är alltför dålig. Tyg och skinnkläder är dock nästan alltid bra. Det är Johns erfarenhet. Han ringde till sin polare Nisse för att få med honom till factory-outleten. Till sin stora förvåning hade Nisse inte fullt upp på jobbet utan hängde med direkt. Efteråt misstänkte John att Nisse bara var bakis och inte kunde koncentrera sig på jobbet och därför hängde med.
Nisse tillhör den gruppen människor som har naturliga förutsättningar att bli jättemuskulösa och kanske mästare K1 eller amerikansk låtsasbrottning. Det har dock inte Nisse satsat på trots sin 1,90 meter höga kropp och kroppsbyggnad för muskler. Men fördelen med den kroppshyddan är att man ofta lätt hittar kläder på factory-outleten eftersom hans storlekar inte går åt så fort. Detsamma gäller även för de med små storlekar. Tyvärr tillhör John varken den lilla storleken eller den stora.
Factory-outleten är ett myller av butiker som är samlade på en liten yta utanför stan med ytterligare ett antal stora kedjor som ligger vägg i vägg. John hittade ett antal intressanta plagg som han köpte. Nisse som jobbar med data på ett finansbolag tjänar mycket bra och lägger ”kortet i baren”. Han passade på att byta ut sin garderob nästan helt men det var på tiden tyckte John utan att säga det till honom. Efter att ha spenderat tid i ett antal butiker bär det av mot en av snabbmatsrestaurangerna som finns belägna i området. Både John och Nisse föredrar den lokala hamburgerkedjan som lyckats med konststycket att konkurrera ut världens största hamburgerkedja i norra delarna av landet. Antagligen beror det på dels protest mot multinationella företag och på att hamburgarna på denna kedja tillagas på ett annat sätt samt att portionerna är stora. Under tiden de äter sina hamburgare ringer en av Nisses polare. Han förklarade att han inte kan gå på Hammarby matchen som är dagen efter. Undrade om någon ville köpa biljetten. John som är supporter men inte har årskort till Söderstadion hänger gärna med. Stämningen på en match är alltid speciell på Söderstadion. Nisse som haft årskort under många år har tjatat på John att skaffa ett årskort också men John tycker att det är ett för stort projekt att gå på alla matcher under en säsong. Det räcker med ett par matcher per år.

Solen skiner på matchdagen. Folket och fansen har samlats på söders torg för att ladda upp inför matchen. Nisse och John går till Nisses stamställe där han alltid laddar upp inför matcherna. Ölen är billig och inte av högsta kvalitet så John tar en Guinness istället. Den vanliga ljusa lagerölen som säljs billigt på stadens pubar och restauranger håller aldrig hög klass tycker John. Han ser sig inte som kännare men efter att smakat på kvalitetsöl har han svårt att förlika sig med att dricka enkel ljus lager innan smaklökarna har blivit bedövade. Det är samma med vin och whisky. Det måste vara bra kvalitet i början men vad kvällen lider byter han till billigare sorter. Alla på puben har grönvita kläder och stämningen är på topp. Som det brukar vara. När det börjar närma sig matchstart rör sig fansen ner i tunnelbanan för att ta sig ut till Söderstadion. Det är inte alla passagerare i rusningstrafiken som uppskattar denna invasion av supportrar i deras dagliga pendling hem. Titt som tätt händer det att någon trafikant säger åt fansen att bete sig som folk. Matchen var en ordinär tillställning men ändå spännande. Motståndarlaget tog ledningen men efter att supportrarna sjungit fram Hammarby till nytändning i andra halvlek blev det till slut seger för hemmalaget. Efter matchen blev det ytterligare några öl på en supporterpub. Dagen efter tog John ut några timmar flextid för att inte komma alltför bakis till jobbet.

På fredagen träffades John och Martin på tjeckiska puben för att ta några öl efter jobbet och prata igenom veckans händelser. På Martins företag är det alltid strul med datasystemen. Denna vecka har Martin inte kunnat använda sin arbetsstation för CAD mer än några timmar.
”Det borde vara billigare att investera i ett nytt system som fungerar än att ha detta gamla system som inte fungerar. Sedan betalar företaget licens för dessa system varje månad som inte fungerar. Dessutom alla konstruktörer som inte kan jobba men ändå kostar lön. Jag fattar inte hur detta kan accepteras av cheferna. Om jag vore chef skulle jag slänga ut systemet direkt och sätta in något som fungerar när man ska använda det.” klagade Martin.
”Jag förstår vad du menar. Skulle en bil fungera lika dåligt som en dator skulle det inte vara många bilförare som levde efter några månader. Det är knappast någon som accepterar att en bil skulle tappa alla fyra hjulen när man sitter på motorvägen i 110 km/h.” fortsatte John.
”Nej men med datorer gör vi det. Varför?” frågade Martin.
”Jag tror att det är Bill Gates fel. Det är hans bolag som infört att det är acceptabelt att ha ett system eller en produkt som helt utan anledning lägger av och allt som man gjort med den produkten förstörs eller blir allvarligt skadat. Vi sa inte ifrån i början och nu sitter vi där med en standard som är kass men ingen gör något åt det.” svarade John.
”Vi måste satsa mer på Linux. Då slipper vi i alla fall betala dyra pengar till Bill Gates. När jag skulle köpa dator förra månaden skulle de ha 2000 kr för Windows. Jag sa att jag inte behöver det. Köpte en kopia för 200 kr från Gula Tidningen. Den fungerar lika bra tycker jag.” sa Martin.
”Det tror jag nog. Det är samma programkod så det ska nog inte vara någon skillnad.” svarade John.
”Imorgon tänkte jag att vi kan träffas hos mig med Thor och Örnulf för att snacka om Roskilde. Efteråt kan vi ta en sväng på något ställe med dansgolv. Örnulf är nog med på det. Vad säger du? Har du någon idé för att äta?” sa John.
”Det vore gott med en grillad kyckling. Det fixar du bra med klyftpotatis.” svarade Martin.
”Ok, då säger vi det. Jag köper kyckling och fixar med maten så tar du med dig ett flak öl. Örnulf vill nog ha lite cider. Du kan väl ordna det?” sa John till Martin.
Kapitel 4
Det var ännu en seg morgon. John känner sig inte helt i form. Han tänkte att det är tid att städa lägenheten. Det var ett tag sedan nu och dammråttorna börjar krypa fram under soffan. Det är nog bäst att ordna det med en gång annars blir det inte gjort vet John mycket väl. Efter att städat lägenheten och slängt allt skräp som samlats under senaste veckorna sjönk han ner i soffan och kollade på senaste musikvideorna. Det var inget speciellt som han uppskattade. Dessvärre fick han höra att Rolling Stones ska ut på turné igen. ”Gubbarna sitter i rullstol, det är nog med att Ozzy inte kan prata i sin teveserie.” tänkte John.
John smålog när han tänkte på det som Martin berättat igår. Tydligen hade en av hans kollegor skrivit ett inlägg till staten där han förklarade att han ville att hans tomt skulle bli ett fristående område där han inte skulle behöva betala skatt till staten men inte heller få rätt till samhällstjänster. Han skulle betala för dessa när han behövde utnyttja några, han hade till och med tagit fram en prislista över vad saker skulle kosta och hur allt skulle regleras. Han hade skickat in det hela och efter viss tid fått vänligt avslag där staten förklarade att den inte accepterade den lösning som han beskrivit. Efter det hade han sedan överklagat beslutet i domstol men även där fått avslag. Fortfarande tycker han att det inte är rätt utan jobbar vidare med ett nytt förslag som han ska skicka in i framtiden.
Affären där John oftast handlar har ett stort utbud av färskvaror och därmed även rätt dyrt. John brukar fundera på varför det måste vara dyrare med inhemskt kött jämfört med importerat? Man hör inget om massdöd av folk som ätit kött i andra länder som man skulle kunna tro när förespråkarna för inhemskt kött talar. Idag gör John ett undantag eftersom Örnulf kommer på besök. Örnulf är en komplex figur. Han har en del fobier som inte riktigt går att förklara. Utöver detta har han även ett rätt selektivt riskmedvetande som lett till ett antal komiska situationer. John tänker tillbaka på första gången Örnulf följde med till Roskilde. När de hittat en plats att slå upp tälten tyckte han att det inte var någon bra plats trots att de gått i över en timme för att hitta en bra plats bärandes på förutom campingutrustningen även några backar dansk öl. Eftersom Danmark inte hade aluminiumbrukar på den tiden blev det rätt tunga backar med 33 centiliters ölflaskor. Det visade sig att det gick en kraftledning över den äng som hade omvandlats till campingplats för Roskildefestivaldeltagarna. Detta sa han i samma ögonblick som han tände en cigarett och öppnade en öl. Örnulf är alltså rädd att magnetfält från elledningar skadar hälsan men inte rökning eller alkohol. En inte helt solklar logik men efter ett tag har John lärt sig att ignorera dessa resonemang.
När John kom hem till lägenheten passade han på att kolla vilka band som var bokade till sommarens Roskildefestival. Tills sin glädje såg han att Rammstein skulle spela. Det skulle bli intressant se hur de har utvecklat sitt koncept. Det går inte att fortsätta bara med mer eld och fyrverkeri. Det blir lite tjatigt tycker John.
Thor anlände först. Han hade varit inne för att handla några hårdrocksskivor samt låna några böcker om antikhistoria. Han har läst i evigheter på universitetet men aldrig fått klart någon examen. En dag har han sagt att minst en filosofie kandidatexamen ska tas ut men det återstår att få ihop det till en examen som fakulteten vill godkänna. Drömmen för honom vore att jobba på ett museum men eftersom arbetsmarknaden är rätt begränsad har han inte hittat något än. Thors utseende är på många sätt en karikatyr på hårdrockare. Han har svart långt hår och skägg. Går nästan alltid i svarta hårdrocks t-shirtar med jeans och läderjacka på vintern. Thor föddes med ett handikapp som gör att han inte kan jobba eller vara aktiv på heltid. Tyvärr har han dock fått kämpa mot myndigheter hela sitt vuxna liv för att få den hjälp som han behöver. Han misstänker att det är för att han inte har ett synligt handikapp. Han brukar säga ”Saknar man ett ben eller sitter i rullstol är det inga problem att bli klassad som handikappad men jag som har en sjukdom som gör att jag inte kan arbeta heltid men i övrigt inte ser annorlunda ut jämfört med alla andra måste hela tiden bråka och ligga på för att få någon hjälp över huvudtaget.”. När John fick se hans korrespondens med de olika myndigheterna förstår han vad han menar.
Alla hade anlänt till Johns lägenhet för planering inför årets Roskildefestival. En hel ugnsgrillad kyckling med tillbehör blev en måltid att avnjutas.
”Ska vi ta med stövlar och regnskydd till Roskilde?” frågade Örnulf.
”Om du vill.” svarade John, ”I år har vi en skåpbil så det är ingen platsbrist direkt men tänk på att man bär sina egna saker till tältplatsen.” fortsatte John.
”Vi tänkte åka till Tyskland och bunkra innan. Det är bara att bestämma vad du vill ha. Vi kan lasta hur mycket du vill i skåpbilen. Jag ska nog passa på att köpa lite whisky med mig hem. Det kan vara gått att ha även på Roskildefestivalen.” sa Martin.
”Det kan vara smart att vi inte handlar allt för mycket och lägger i bilen eftersom risken för inbrott ökar med kvadraten på mängden alkohol som finns i bilen. Vi kan ta en tur till efter festivalen så att alla blir nöjda. Vi kan även handla åt Nisse med flera. Då blir det billigare med färjan.” sa John.
”Vad ska vi göra där i en hel vecka innan?” frågade Örnulf.
”Förutom att sola, dricka öl så kan du alltid ragga på brudarna.” sa Martin lite ironiskt.
”Det låter som en bra plan.” svarade Örnulf.
”Vad ska vi göra ikväll?” frågade Thor.
”När vi är nöjda här åker vi in till den där stora nattklubben eller om det var ett disko som öppnat inne i stan. De har ett stort dansgolv och det är gratis inträde före elva. Min polare Johan tycker att det är ett riktigt bra ställe. Han kommer att vara där.” sa John.
”Men innan vi åker måste vi ta en avsmakning av lite kvalitetswhisky. Den är helt omöjlig att köpa ute på stan. Där finns endast blask.” sa Martin.
”Visst ska det bli single malt!” utropade John.
”Jag tror att jag föredrar en Lagavulin idag.” sa Thor.
”Lagavulin ska det bli.” svarade John.
Efter avsmakning av fyra single malt whisky bar det av in mot diskot. Lördagskvällar i storstaden drar till sig en stor mängd udda och speciella människor. När man rör sig i tunnelbanan finns det en uppsjö av karaktärer som passerar revy. John har som hobby att försöka ta kort på lustiga personer med sin mobil för att sedan sammanställa dessa i ett galleri av personligheter. Än så länge har det blivit ett femtiotal bilder. För den som inte är van vid lördagskvällar i storstadens tunnelbana är det kanske obehagligt. Sven norrlänningen, när han just flyttat till storstaden och hamnade på tunnelbanans sista tur men missade sin station och efter att blivit inlåst i tunnelbanan lyckades med att riva sönder sin rätt nya skinnjacka när han skulle klättra över staketet. Det är ett talande exempel på personer man kan stöta på. Denna kväll är det bara en övervintrad punkare som spelar på en ostämd gitarr som står ut i nattens brus.
Framme vid nattklubben var det ingen kö. De hade kommit lite före rusningen. Rätt bra eftersom det dels är gratis inträde och så är dörrvakterna trevligare tidigare på kvällen. Väl inne gick hela inredningen i en blå ton. Det var lysdioder i blått runt alla barer och hörn. Dansgolvet var glest befolkat. Direkt när John hade kommit in stötte han på Johan. Johan bor en bit utanför storstan och tar pendeltåget in varje gång det blir utgång. Han är även den som håller John uppdaterad om vilka ställen som är bra uteställen. Själv har John bara koll på pubar med kvalitetsöl vilket inte är så många i storstan.
”Kul att ni är här!” sa Johan.
”Vi hade inget annat bättre ställe att gå till.” sa John lite ironiskt.
”Jag har fixat ett bord som ligger bra till. Utsikt över hela stället. Vi sätter oss ett tag. Det dröjer innan det kommer mer folk.” fortsatte Johan.
”Ok, vad har de att dricka här?” frågade Martin.
”Vodka lime är en storsäljare. Den rekommenderar jag.” svarade Johan.
”Vi tar var sin vodka lime.” sa Martin.
”Om en timme börjar bandet att spela. Då blir det bra drag. Jag skulle tro att det är helt packat med folk här då. Det går fort när väl folket börjar droppa in.” fyllde Johan på med.
Folket inne på nattklubben var en brokig skara. Det fanns allt från studenter till några brats. John noterade att det var lite rök i lokalen. Kändes bra för en gångs skull att inte behöva inandas rök en hel utekväll. Visst tände Örnulf en cigarett men han höll utkik på dansgolvet efter ragg. Det lustiga med Örnulf är att han alltid är ute efter ragg men det går inget vidare. Kanske beror det på att han är för desperat. Det säger de tjejer som känner till Örnulf. Till hans nackdel kan väl även adderas alla hans emellanåt rätt otaktiska kommentarer. Som den gången när han satt och pratade med en tjej som var lite intresserad och bytte ämne och började prata om könssjukdomar. Lite i osmidigaste laget, när man ska lyckas få hem en brud. John tycker att Örnulf borde lärt sig något under livet men det verkar inte som att det hans vänner säger till honom fastnar i hans medvetande.
Var sin vodka lime hade kommit in på bordet. Ur högtalarna strömmade den senaste topplistan från radion kryddat med några klassiker. Det är en musik för allätarna och inte för hårdrocksveteranerna som Thor och Martin. Martin har dock lärt sig att det finns annan musik än hårdrock på senaste åren. Det satt långt inne men det var nog Spice Girls som öppnade hans sinne för annan musik.
I andra ändan av lokalen spanar Örnulf in ett gäng tjejer. Resten av gänget sitter kvar vid bordet. Har man väl fått ett bra bord ger man inte upp det i första taget. Diskussionen handlar om Roskildefestivalen. John och Martin försöker övertala Johan att följa med. Johan har aldrig varit på en festival och det kommer han inte att ändra på under detta år verkar det som. Johan har ett rätt bekvämt jobb. Han säljer sängar i den dyrare skalan. Därför vill han inte ligga på marken i sovsäck under en vecka i Roskilde. Han tillhör även de som tror att Roskilde är en leråker där tyska punkare badar i leran varje år. Visst stämmer det att det ligger utslagna tyska punkar i diket och det blir lervälling ibland men för det mesta är det bra väder.
Efter ett tag kommer gänget som Örnulf har spanat in och snackat med över till deras bord. Johan började limma på en tjej som hette Jessica. Hon hade blont hår. Det var allt John kommer ihåg. John blev upptagen med en mörkhårig tjej vid namn Lina. Hon jobbade visst som läkare. Efter lite snack började livebandet att spela. De radade upp olika covers men varvade också med några egna låtar. Ok tyckte John. Örnulf ville tala med John. De gick undan en bit från den högsta volymen. Musiken är ofta för stark på många diskon.
”Det går lite segt med Johanna .” sa Örnulf ”Har du något bra som jag kan säga för att det ska lossna?” fortsatte han.
”Tja, det är väl bra om du kan berätta att du ska till Roskildefestivalen och att du varit där tidigare. Det är något som är kul och intressant. Det gillar brudar.” sa John.
”Ok men det verkar inte som att hon gillar mig.” insisterade Örnulf.
”Ska jag vara ärlig med dig, vilket jag är med polare så skulle jag råda dig att ta ut dina gula öronproppar och stoppa dem i fickan. Det skulle nog göra susen.” svarade John.
”Men det är så stark musik. Jag kan skada min hörsel.” svarade Örnulf.
”Jag håller med om att det är stark volym men det skulle vara ett stort lyft om du tog ut öronpropparna.” fortsatte John.
”Är du helt säker på att det fungerar?” frågade Örnulf.
”Helt säker kan man inte vara men jag uppskattar att det kommer att öka dina chanser med Johanna säkert 100 gånger om du tar ut öronpropparna.” svarade John.
”Ok jag gör det men jag måste hålla mig en bit ifrån högtalarna då.” sa Örnulf.
”Var du står på golvet spelar inte så stor roll. Det är öronpropparna som spelar roll.” sa John.
Örnulf tog ut öronpropparna och stoppade de i fickan och återgick till Johanna som var märkbart mer intresserad när han kom tillbaka. John fortsatte att snacka med Lina. Vad som hände efter samtalet med Örnulf är otydligt.
Kapitel 5
John vaknade av att det var någon som kokade något på spisen. Han försökte återkalla i minnet vad som skedde under gårdagskvällen och natten. Steg upp ur sängen och tittade in i rummet som inte var i bästa skick efter gårdagen. Han hade glömt att duka av innan de lämnade lägenheten igår kväll. Lina stod i köket och hade hittat några av Johns kläder som såg rätt för stora ut på henne. Hon var kanske 1,70 lång och hennes svarta hår var uppsatt med en knut. En situation som kan bli pinsam vet John sedan tidigare. Hur skulle han hantera denna situation? Lina hade kokat te och ägg som John glömt bort i kylen. Hon plockade fram frukostbrödet.
”God morgon!” sa Lina.
”God morgon!” svarade John.
”Jag kollade i din kyl. Du lagar inte så mycket mat här eller hur?” frågade Lina.
”Jag gillar att äta ute. Det blir mindre disk.” sa John.
”Jag har kokat te och tagit fram det som finns till frukost ifrån kylen. Vill du ha något annat som jag inte hittar?” frågade Lina.
”Det blir nog bra.” sa John medan han satte sig vid det ostädade bordet.
Lina hade ställt fram tekannan, äggen och formfranskan. Hon hade till och med hittat brödrosten som inte använts på ett tag. Det här kan bara betyda två saker tänkte John. ”Antingen är hon psykopat som kommer att förfölja mig till graven eller så är hon bara hungrig. Får hoppas på det senare”. ”Bäst konversera lite. Obekväm tystnad är inte det som jag behöver nu.” tänkte John.
”Så vad har du planerat inför sommaren? Kommer du att jobba? Det är väl ett bra sätt att tjäna lite extra på för er i sjukvården?” började John.
”Visst är det bra med extrapengar. Jag kommer att behöva det. Jag hade tänkt åka till Roskildefestivalen i sommar. Jag hörde att du hade planerat det också.” sa Lina.
”Skit!” tänkte John ”Av alla brudar på stället måste han träffa den som ska till Roskilde i sommar.”
”Det låter kul. Jag ska dit med mina polare. Vi hade tänkt vara där från midsommar. Då hinner vi åka en sväng över till Tyskland för att handla öl.” sa John.
”Du vet att det inte är smart att ha stora lager med öl hemma. Man dricker mer då. Jag ser alkoholskador rätt ofta på jobbet. Det är inte alltid så kul att se hur alkoholen påverkar folk. Jag tror att du skulle bli förvånad om du skulle besöka akuten en lördagskväll.” sa Lina.
”Kanske det? Det finns trots allt en anledning till att man vill dricka öl. Det kanske är det som är det stora problemet och inte att folk dricker.” sa John.
”Man kan alltid diskutera orsakerna och visst vore det bra om alla hade det bra men nu är världen inte så än i alla fall. Jag tycker bara att det är tragiskt med alla hemskheter som jag ser på jobbet.” fortsatte Lina.
”Jag tycker att det är rätt mycket dubbelmoral runt allt som rör alkohol. Det är helt ok för en politiker att vara alkoholist och ingen tycker att det är konstigt. Men en politiker som rökt hasch någon gång är för alltid stämplad som knarkare och alltså kan han inte betros med förtroendeuppdrag. Det spelar ingen roll hur länge sedan det var han eller hon brukade knarket. Men att det finns alkoholister som är partiledare och riksdagsledamöter verkar ingen bry sig om. Det är normalt verkar det som. Inte undra på att folk i landet ser igenom vad makten säger. Man säger en sak men gör en annan. Klart att folk gör som makten gör. Det är som vilka barn som helst.” sa John.
”Intressant utläggning. Har inte tänkt på det i dessa banor. Men det stämmer nog till viss del.” svarade Lina.
”När jag lyssnar på debatten så förundras jag ofta över hur det kommer sig att någon tror att någonting kommer att förändras i vårt alkoholbeteende när allt som följer den fastlagda ideologin betraktas som antingen idioti eller alkoholpropaganda. Folk dricker för att det är kul. Om det inte fanns något positivt med öl och sprit skulle ingen dricka något. Det finns frågor som inte blir ställda eftersom ingen får eller vågar ställa dem. Detsamma tycker jag gäller narkotika. Ingen skulle ta knark om det inte fanns positiva saker med det.” fortsatte John.
”Visst finns det säkert positiva saker med alkohol och droger men jag ser bara det dåliga på jobbet. Det vinklar min syn en del.” svarade Lina.
”Hur kommer det sig att du har hela lägenheten full med dyr kvalitetswhisky?” frågade Lina.
”Det beror på att jag gillar dem. Sedan har jag förmånen att jag reser en del i jobbet till Asien och därmed kan köpa taxfree eftersom jag reser utanför EU.” svarade John.
”Är det kul jobb?” fortsatte Lina.
”Kul och kul, det är inte roligt att resa. Sitta i en flygplansstol i 14 timmar för att komma fram och sedan ställa om dygnet. Nej det är segt men det finns sina plus också. Taxfree, billiga märkeskläder, bra traktamentsersättning och inte allt för dålig lön. Något måste jag jobba med.” sa John och fortsatte ”Halkade in på ett bananskal. Hade egentligen tänkt flytta till Frankrike och jobba i Alperna men det blev inte så.”.
”Vad hände?” frågade Lina.
”Jag började plugga och tiden gick, sedan började jag jobba innan jag var klar med studierna och nu sitter jag med lägenhet och ett stort barskåp.” svarade John.
”Konstigt. Själv har jag alltid vetat att jag ska bli läkare. Det är nog mitt drömyrke. Jag skulle nog inte kunnat jobba något annat tror jag.” sa Lina.
”Det var en kul konversation vi haft. Jag måste åka nu. Ska jobba senare ikväll. Och ett råd. Du behöver byta sängkläder.” sa Lina.
Lina gick en sväng in i badrummet innan hon gick iväg. John tänkte det gick smidigare än väntat. Hon var en skärpt brud. ”Hon kanske hade rätt, det var ett tag sedan jag bytte sängkläder. Fixar det senare.” tänkte John innan han gick in på toaletten och tog sin dagen efter skit. John funderade på vad som var mest krisigt att fixa. Hans syster skulle komma förbi senare under dagen. Hon lider av bacillskräck vilket inte gör något eftersom hon arbetar på ett läkemedelsföretag där allt ska vara kliniskt rent. Varje gång hon kommer på besök måste hon städa badrummet för att kunna använda det. Lika bra att lämna det ostädat och satsa på resten av lägenheten. Det är ändå där som de kommer att vara mest.
John pockade ihop efter frukosten och dammsög rummet. Det var på tiden märkte han. Dagen efter en utgång är alltid seg och inte bästa tillfället att ha lillasyster på besök. Men nu var det för sent för det. John tog fram sina chinos. Bytte sängkläder.
Som väntat blev badrummet städat. Det tog inte många minuter innan syster Emma var tvungen att använda det och således även städa det. Taktiken fungerade. Badrummet var städat. Emma hade varit ute på ett annat disko i storstaden. För inte alltför länge sedan tyckte John att hans syster var en tonåring som inte fick gå ut på stan men nu har hon helt plötsligt blivit stor och hennes kompisar rätt snygga ibland. Ett obehagligt uppvaknande tycker John, för om nu systerns kompisar blivit brudar man kan ragga på måste det betyda att även han blivit mycket äldre. Emma är trots allt fem år yngre än han. Det känns både konstigt och lite komiskt på samma gång. Det Emma verkligen ville med sitt besök var att få skjuts till factory-outleten till veckan. Det är det man har storebröder till har John räknat ut. Det skulle visst komma in en stor sändning med kläder till de diverse modemärken och då ville Emma och två av hennes kompisar vara där för att kapa åt sig några godbitar. John tycker att Emma är i ytligaste laget emellanåt. Det finns inte mycket seriöst att diskutera med henne utan det blir mest saker som handlar om släkten och vad hon ska göra på semestern. I år ska hon åka till Italien och sola eftersom hon inte är intresserad av kulturella sevärdheter eller kulturevenemang. Det John konstaterat är att hon antagligen är nöjdare med sitt liv än vad han är. Hon grubblar mindre på saker utan är nöjd med att ligga på stranden i två veckor. Det skulle inte fungera för John. Efter två timmar är han uttråkad och måste göra något annat. Det hjälper med en tidning eller bok. När Emma gått gick John ner till pizzerian och beställde en dubbeltefats pizza. Smakade gott.
Kapitel 6
På tunnelbanan till jobbet funderade John på Lina. Det var en annorlunda tjej som han hade träffat. Det hörde inte till vanligheterna att han kunde han ett seriöst samtal med någon dagen efter ett one night stand. Rusningstrafik i storstaden är inte kul. Denna morgon stod trafiken stilla på grund av ”vagnfel”. Ingen vet vad det betyder förutom att det inte kommer något tåg och det blir omöjligt att komma in i nästkommande tåg. John har seriöst funderat på att flytta till landet för att slippa rusningstrafiken. Det har dock alltid stupat på att det inte finns något arbete som han skulle kunna ha på landet. Inte bonde för han ogillar djur och tycker att de är bäst färdigstyckade och vältillagade. Skogsarbetare fungerar inte heller för han har tummen mitt i handen. Väl på jobbet kom chefen in på kontoret och ville att John skulle åka till Tyskland och presentera en ny produkt till ett gäng kunder från Asien resten av veckan. Inte direkt Johns drömuppdrag denna vecka. Kundpresentationen är ok men inte Tyskland, förutom när det gäller att handla billig öl. Det hela grundar sig på tyska gränspolisen som enligt John måste vara gamla Stasi agenter som inte fick något att göra efter sammanslagningen av Väst och Östtyskland utan blev omplacerade till gränsvakter. De enda gångerna som John har haft problem i gränsövergångar är vid den tyska gränsen. Dels talar ingen annat än tyska, sedan tror de att alla som kommer till Tyskland är illegala invandrare, kräver pass och söker igenom bilen. En gång när Johns polare åkt till Tyskland med en gammal skåpbil hade de skrivit i smutsen på vindrutan ”De dumme schweden”. Vid gränsen hade gränspolisen självklart stoppat de och kommenderade ut alla ur bilen. ”Komt mit mir!” sa gränspolisen bestämt och gick fram till texten som de skrivit på vindrutan. Han skrev till ”De dummen Schweden”. Sedan fick de åka vidare. Till Tyskland får man inte köpa taxfree heller vilket sänker glädjen av en utlandsresa betald av jobbet. Visserligen finns det bra whisky att köpa till vettiga priser på tyska flygplatser som inte är taxfree men det är just grejen att köpa taxfree som John gillar. Man betalar inte skatt.
Veckan förflöt bra för John. Han hade blivit inbokad på både business class på flyget och fick bo på ett bra hotell för att vara Europa. Företaget har som policy i Europa att inte boka in personal på lyxhotell för att spara pengar. I Asien fungerar det dock inte. Där måste man bo på bra hotell när man är på arbetsresor. Ytterligare en anledning till att John gillar sitt jobb med asiatiska marknaden.
Hemma igen i storstaden på fredagen. Tog tåget in från flygplatsen. Det brukar gå smidigast när det är mycket trafik. John tycker även att det skönt att sitta i en stor stol efter suttit i en flygstol under lång tid, ofta 14 timmar när han kommer från Asien. I Tyskland hade John bunkrat upp med fyra buteljer kvalitetswhisky som han tänkte att Martin och han skulle smaka av senare på kvällen. Skickade ett SMS till Martin. Svaret lät inte vänta på sig. Martin var helt med på att ta en whiskyprovning.
När John kom fram till lägenheten så såg han Lina sitta på en bänk och läsa en bok. Han gick fram till henne.
”Hej, vad gör du här?” frågade John.
”Jag läser den här boken om hur olika miljögifter påverkar våra organ. Väntar på att du skulle komma.” svarade Lina.
”Varför då?” frågade John.
”Kände att jag ville träffa dig. Örnulf sa att du varit i Tyskland och jag tänkte att jag väntar på dig här. Tänkte att du kanske vill äta något nyttigt som omväxling.” sa Lina och tog fram två portionsförpackningar skaldjurssallad.
”Tja, varför inte? Det kan kanske vara bra för hälsan. Jag hade inte väntat att du skulle dyka upp igen.” sa John.
Lina var klädd i en kort kjol med en rätt sexig blus tyckte John. Hon verkar dock inte gilla att ligga i solen. Det var hon alltför blek för. John släpade in resväskan och påsarna med whisky.
”Jag måste packa upp lite innan vi äter om det går bra?” sa John.
”Det går bra. Jag dukar fram lite bestick och tillbehör om du har något kvar i kylen.” svarade Lina.
”Hur kommer det sig att du träffat Örnulf i veckan?” frågade John.
”Han talade rätt mycket med Johanna efter han tagit ut öronpropparna. Var det du som rådde honom att ta ur dem?” frågade Lina.
”Jag har försökt att lära honom lite saker men det är inte så lätt.” sa John.
”Det kan jag förstå. Efter att ha talat med Johanna en del så har jag förstått att han har några ganska underliga idéer om saker och ting.” sa Lina.
”Så kan man uttrycka det. Han är dock rätt snäll och trevlig.” sa John.
”Har Örnulf och din kompis fått ihop det då eller?” fortsatte John.
”De har inte kommit så långt som vi gjort men jag skulle inte bli förvånad om det händer något vad tiden lider. Johanna tar det lugnt när det gäller killar.” sa Lina.
”Vad hade du tänkt göra ikväll?” frågade Lina.
”Jag och Martin, kanske du kommer ihåg honom från förra helgen, tänkte provsmaka den whisky som jag köpt i Tyskland. Han kommer nog hit runt åttatiden.” svarade John.
”Kunde tänka mig det. Inte en helg utan whisky. Har du lust att gå på en gratiskonsert inne i stan imorgon?” frågade Lina.
”Vad är det för något som händer då?” frågade John.
”Det är ett evenemang som sponsras av någon radiostation med en del artister som inte är allt för kända. Det kommer inte att vara en massa tonåringar utan lite mer äldre. Det är nog en och annan artist som du gillar efter att beskådat din skivsamling. Det är mest elektronisk musik på den konserten.” svarade Lina.
”Ok, när ska vi träffas?” frågade John.
”Möt upp mig vid Dramaten klockan sex så tar vi oss ut till konserten tillsammans.” svarade Lina.
”Tack för middagssällskapet. Nu åker jag så ni killar får vara ifred med er whiskyprovning.” fortsatte Lina.
Lina åkte och John plockade undan. Lägenheten såg rätt välstädad ut idag. Det var en bra dag att ha välstädat på. Det var över en timme innan Martin skulle dyka upp. John tog en koll på posten som kommit under veckan. Det var inget kul. Bara reklam och propagandatidningen från företaget som hade kommit. Folk skriver inte brev längre. Det är nog Bill Gates fel också. Alla skickar email eller SMS när man vill säga någonting till någon. Det känns lite opersonligt tycker John men det är väl så världen kommer att utvecklas. Dock har han läst att det finns en rörelse i gång i världen som propagerar för handskrivna brev och mer personligt bemötande. Kanske har den samband med slowfoodrörelsen som växt lavinartat världen över. Slowfoodrörelsen är fastfoodens motsats. Det föddes i Italien har John för sig. Han besökte i alla fall en by i Italien där hela samhället hade inrättats efter slowfoodsmentaliteten. Det var visserligen mysigt och trevligt men John skulle aldrig kunna leva konstant i en sådan miljö.
John hällde upp en whisky och satte sig i soffan. Det var rätt avslappnande. John reflekterade lite över veckan som gått. I Tyskland hade det varit mycket umgänge med kunderna. Både dags och kvällstid. Aldrig tid för avkoppling. Det är nackdelen med kundpresentationer. Det blir mycket arbetstid under hela besöket. En annan sak som är lite jobbig med kundbesök från Asien är alkoholkulturen. Eftersom Asiater inte tål starksprit speciellt bra och vi långnäsor gör det får man som långnäsa och värd eller gäst beroende på situationen alltid skåla med hela bordet. Det ska vara botten upp med varje person med start hos chefen i sällskapet. Sedan kommer alla andra och vill skåla med en. Det kan bli rätt tunga kvällar. I Asien är det dock inte något större problem eftersom där finns det alltid personer som ser till att utlänningarna kommer hem till rätt hotell efteråt. Den servicen finns inte när man är ute med asiater i Europa. Det hände som tur var inga incidenter i Tyskland. Det har tidigare hänt att kollegor till John har hamnat på diverse skumma ställen efter representationskvällar där både kontokort och plånböcker försvunnit. Det har John än så länge klarat sig ifrån.
Kapitel 7
Martin ringde och meddelade att han kommer några minuter försenad. Det överraskade inte John. Martin är en notorisk tidsoptimist. Det spelar ingen roll vad det gäller så kommer han alltid för sent. John kommer ihåg en gång när Martin skulle besöka en kompis i en annan stad. Han hade köpt en biljett till bussen som skulle gå efter jobbet. Efter jobbet gick Martin hem och skulle ta en så kallad ”powernap” på 20 minuter för att vara pigg till resan. En timme efter bussen gått ringde han till kompisen och undrade när nästa buss gick. Han hade sovit i över tre timmar. Nästa buss gick inte förrän dagen efter på morgonen. Vid lunchtid nästkommande dag det vill säga tre timmar efter bussen gått ringde han till sin kompis än en gång och meddelade att han inte kunde komma för han missat bussen igen. I storstaden är det inget problem att missa en buss för nästa kommer inom tio minuter så man blir bara tio minuter förenad men går det bara en buss per dag så blir det avsevärt besvärligare att missa en. Därför råder John Martin att inte flytta till landet. Det skulle inte fungera för honom heller.
Martin kom insläntrande med en hamburgare i ena handen och en påse chips i andra.
”Jag var tvungen att äta något innan vi börjar med whiskyprovningen. Jag har inte hunnit äta sedan lunchen idag. Det var ingen vidare lunch heller.” sa Martin.
”Låter vettigt. Själv åt jag middag med Lina idag. Hon väntade här utanför när jag kom hem från Tyskland.” sa John
”Låter som att hon är intresserad av dig. Du har nog något på gång med henne.” sa Martin.
”Vet bara att det är lätt att snacka med henne. Vi verkar ligga på samma våglängd som det heter.” fortsatte John.
”Det är bara satsa på det så får du se var det leder.” sa Martin.
”Visste du att hon och hennes kompisar ska till Roskildefestivalen i sommar?” frågade John.
”Nej men det låter som att ni har en dejt då.” sa Martin.
”Vi får ta det lite lugnare än tidigare år kanske. Vi börjar bli lite gamla. Det är tungt att hålla igång en hel vecka. Det är inte någon hälsoresa direkt till Roskildefestivalen.” sa John.
”Det har du helt rätt i. Men nu skulle det smaka gott med en virre. Jag har laddat upp med tre dosor snus.” sa Martin.
”Tre dosor! Du kommer att bli helt stirrig, jag menar mer än vanligt.” sa John.
”Ok, här ser du kvällens whisky. Vilken väljer du att starta med.” frågade John och ställde fram det fyra buteljer som han inhandlat. Det var Oban, Glenlivet portcask, Talisker och Cragganmore. De började med Oban. Oban är en ö i Skottland där man tillverkat whisky som tillhör högsta division bland whisky länge.
”Vi måste åka på en whiskyresa till Skottland. Det ska inte kosta skjortan om vi åker lågsäsong och planerar lite.” sa John.
”Jag är med. När ska vi åka?” frågade Martin.
”Läste om rundresa under en vecka där man besöker ett destilleri varje dag. Provning och middag på respektive ö. Så får man se den skotska skärgården. Det kommer du att gilla som har segelbåt.” sa John.
”Det är bestämt. Vi åker på en rundtur i Skottland.” sa Martin med bestämd röst.
”Jag har funderat på att flytta söderut. Börjar bli less på allt strul här i stan. Inget fungerar smidigt längre och skatten höjs varje år. Sedan alla dessa bilköer.” sa Martin.
”Du vet att jag avråder dig från att flytta. Du skulle nog inte trivas så bra någon annan stans. Du har alla dina polare här. Du har allt i ditt sociala liv här. Det tar tid att bygga upp ett nytt. Sedan är du van vid alla storstadens möjligheter och bekvämligheter. Ta bara det med konserter som du jämt går på. Flyttar du blir det mycket resande för varje konsert du vill se. Publivet är inte heller samma. Tjeckiska ölpubar finns inte i varje stad i det här landet. Du kommer väl ihåg när du skulle till Torbjörn. Det gick bara en buss per dag dit. Missar du den så är det kört.” sa John.
”Men mina polare kan alltid komma på besök och jag också för den delen.” kontrade Martin.
”Visst men hur ofta tror du att det kommer att ske när du bor 50 mil bort och det endast går en buss per dag som tar sex till åtta timmar att komma fram med?” sa John och fortsatte ”Det kommer inte bli så att folk kommer över till dig en helg. Det blir när det är långledigt eller semester.”
”Jo, men jag har bara bott i denna stad hela livet. Jag skulle vilja se något nytt. Det är tid för det nu. Det kanske blir för sent snart. Du brukar säga att man lever bara en gång.” sa Martin..
”Det är rätt. Jag tycker bara att du ska tänka dig för innan du får för dig att flytta. Det är inte som att köpa segelbåt och få några missöden i början. Flytta gör du definitivt och ångerveckan är snarare år.” sa John.
Martin la in sin fjärde prilla sedan han kom. John hällde upp ytterligare whisky. Han hade nu runt 35 olika sorter i barskåpet som egentligen var ett skafferi. Alla flaskor var dock öppnade förutom Johnny Walker Blue Label. Det var en whisky som John druckit en gång tidigare och smakupplevelsen var magnifik. En len och behaglig smak som värmde i hela kroppen. Den lilla 20 centlitersflaskan som han köpt tog slut rätt snabbt. När han senare på ett besök i Macao hittade en literbutelj av den till det facila priset av 850 kr slog han till direkt. Det normala priset i Europa på taxfree ligger mellan 1300 till 1500 kr per liter. Med det barskåp som John hade kunde man alltså dricka olika whisky en hel kväll och bli rätt full fast utan att det syntes att man tagit speciellt mycket.
”Vad säger du om att ta en sväng förbi tjeckiska puben snart?” frågade John.
”Det gör vi!” utropade Martin lite dragen.
Båda var lite sliriga efter gått igenom sju whiskysorter. När de kom fram till puben hade det börjat regna. Sommaren har börjat konstaterade de i samklang. Inne på puben blev det öl av Primator, Pilsner Urqell, Bohemia Regent och Purkmister samt en ost- och ölkorvstallrik. Just ost- och ölkorvstallriken var en av specialiteterna på stället. Det blev en sån nästan varje gång de var där.
John gick sedan hem i regnet. Han tänkte lite på morgondagen. Det hörde inte till vanligheterna att han gjorde det. Normalt brukar han ta dagen som den kommer och inte planera. Regnet måste sluta till imorgon tänkte han annars blir det inte roligt. Vad skulle han annars göra med Lina? Det kunde trots allt bli så att de inte hade så mycket gemensamt ändå och då skulle en konsert vara helt rätt för att slippa tala. Medan han tänkte på det kände John hur den där ost- och ölkorvstallriken inte vill stanna i magen utan ville ut. En spya framför en Mercedes S-klass fick bli lösningen. Han behöver inte tvätta själv ändå tänkte John.
Kapitel 8
John vaknade av att solen stack honom i ögonen. Han visste vad det betydde. Klockan var minst tolv. Solen kom inte till sovrumsfönstret förrän efter klockan tolv. Det betydde även att han glömt stänga persiennerna. Det var inte så bra. John misstänkte att det finns en fönstertittare i huset mitt emot. Han har flera gånger observerat en person som står och kollar i fönstret på fjärde våningen. Visserligen brukar John laga mat naken men då är det självvalt för andra att beskåda honom. När han kommer hem från krogen är det inte lika kul med fönstertittare. Det skulle kunna komma en till spya. Trots att han hade kräkts upp ost- och ölkorvstallriken kände han att kroppen ville bli av med mer dagen efter. I toalettstolen kom det bara galla. Det kändes inte bra. När gallan kommer upp vill man bara snabbspola fram livet men det gick inte denna dag heller. Efter en ungefärlig timme med resterna av chipsen och avslagen läsk liggandes i soffan hade John återhämtat sig tillräckligt för att ta en dusch.
Emma ringde. Hon var sur för att hon inte fått skjuts till factory-outleten. John försökte förklara att han inte kunde göra något åt sin Tysklandsresa men det bet inte på henne. Istället fick han lova att skjutsa henne dit på söndagen. Visserligen hade hon ändå tagit sig till factory-outleten men hon kunde shoppa en hel dag till där. John tror att hon skulle kunna shoppa hela dagarna om hon bara hade tid och pengar. John undrar ibland om det blivit en miss när Emma föddes och de fått en annan bebis. Det är inte mycket som de har gemensamt i personlighet eller intresse.
John grubblade på om han skulle äta något innan mötet med Lina. Slutsatsen blev en sväng in på hamburgerbaren innan han träffar henne. Bakfyllehungern måste stillas innan han kan bli människa igen. Det behövdes för att kunna umgås med Lina utan att verka alltför borta. Det blev en extra stor dubbelburgare meny med mycket dippsås. Varför kroppen har ett så stort sug efter fet mat dagen efter en fylla har John och Martin pratat om många gånger men inte klarlagt. Han skulle fråga Lina om det. Hon var trots allt läkare och borde kunna ge någon förklaring om varför det förehöll sig så.
Medan John åt sin super stora onyttiga måltid kom Sven norrlänningen fram till honom. Han hade också varit ute på krogen kvällen innan. När han jobbade i IT branschen var det utgång varje dag nästan för honom men nu när han blivit student händer det bara någon gång i månaden. Kan även bero på tjejen han träffat. Tjejer kan vara bra för hälsan ibland tänkte John.
”Tjenare på dig! Var du ute igår?” frågade Sven.
”Syns det så tydligt?” svarade John.
”Nä, det syns inte men jag misstänkte det. Super meny, massor av dippsås på eftermiddagen. Ett tecken om något.” sa Sven.
”Vad gör du här idag?” frågade John.
”Vi hade tenta igår. Blev några öl efteråt. Ska träffa tjejen senare. Vi tänkte gå på bio.” svarade Sven.
”Låter som en lugn kväll för er.” sa John.
”Jo, det blir det. Det gick mycket stålar igår. Ungefär 500 spänn. Det har jag inte råd med varje kväll direkt. Du kanske kommer ihåg hur det var när du studerade?” sa Sven.
”Det har du rätt i. Jag ska ut på konsert senare i kväll. Det är en gratisföreställning. Kanske något för er?” sa John.
”Vem är det som har lurat med dig på den?” frågade Sven.
”Jag träffade en tjej förra veckan. Trevlig, snygg och klipsk. När jag kom hem från Tyskland igår satt hon utanför huset och väntade. Vi åt middag och hon undrade om jag ville följa med. Tänkte varför inte? Annars blir det bara en utgång i stan och vi vet hur det brukar sluta eller hur?” svarade John.
”Det lät väldigt romantiskt.” sa Sven.
”Men” fortsatte Sven ”du var inte ute med henne på krogen igår. Så bakis som du är blir man inte med en sån tjej. Det vet jag.”
”Nej, det blev bara middag. Sedan gick hon och Martin kom över på whiskyprovning. Efter den blev det tjeckiska puben. Det var förresten länge sedan du var över på en whiskyprovning. Du har kanske tappat stinget?” sa John.
”Nej inte tappat stinget men det är stålar som du vet. Bidraget från staten är inte fett. Jag kan inte bara dricka upp din whisky hela tiden. Måste ta med något ibland.” sa Sven.
”Men du vet att vi inte är i Norrland nu. Det går inte med hembränt. Du kommer väl ihåg hur det gick när du hade med det till Martin?” sa John.
”Hur kan jag glömma det. Det är omöjligt.” sa Sven ”Men kul var det och hela femlitersdunken gick åt.” fortsatte Sven.
”Jag måste gå bort till Dramaten. Vi ska träffas där för att ta oss ut mot konserten vid Sjöhistoriska.” sa John.
”Ok. Jag ska prata med tjejen och se om hon vill. Vi kanske kommer ut. Jag hör av mig om vi kommer.” sa Sven.
John gick ut på gatan. Det såg ut att bli en riktigt fin sommarkväll. Han strosade runt lite bland butiksfönstren inne i cityområdet. Hela centrum har lyfts senare åren. Fler lyxbutiker har dykt upp och storstaden börjar mer se ut som alla andra storstäder i världen. John är kluven till utvecklingen. Å ena sidan är det bra med nya fräscha områden men å andra sidan förlorar man den charm som fanns i de gamla butikerna. Utvecklingen är det samma för till exempel hotellen. Hotellrummen ser lika ut oavsett om de ligger i Asien, Europa eller Amerika. Likformigheten sprider sig över världen. Han påminner sig boken ”No logo” som han läste för ett tag sedan. I den förklaras hur världens stora varumärkesföretag har likriktat befolkningen i västvärlden. Man har likadana kläder, skor och elektronikprylar i Japan, Europa och Amerika. Man lyssnar på samma musik, ser samma filmer och teveprogram samt äter liknande mat på de stora franchisekedjorna. Intressant utveckling tänkte John. Framme vid Dramaten satte han sig på trappan utanför och väntade i solskenet på Lina. Hon dök upp efter ett tag. Han hade inte koll på tiden. Dagen efter är tid inte det viktigaste som existerar.
”Hej! Hur mår du?” frågade Lina.
”Jag mår bara bra nu. Lite seg var jag i morse men det har gått över nu.” svarade John.
”Jag ser att det blev en hel del whisky igår.” sa Lina.
”Vad har du haft för dig idag?” frågade John.
”Inget skärskilt.” svarade Lina och fortsatte ”Jag tänkte att vi kan gå ut till konserten. Det är så bra väder att vi måste bara göra det.” sa Lina.
”Det går bra för mig.” svarade John.
”Du har en skarp blick. Hur kommer det sig att du uppfattar och noterar så mycket detaljer?” frågade John.
”Jag har alltid varit observant. Det är viktigt för mig bland annat i jobbet. Det vore inte så bra om jag glömde något efter en operation. Sedan har jag spenderat mycket tid under mi

Skriven av: Robert Carlsson