Publicerat
Kategori: Novell

Upp på nästa sida

*
Jag kommer hem vid femtiden.
Han sitter i hallen och väntar.
Stirrar på mig.
Tar av mig skorna, skinnjackan.
Posten ligger på golvet, orörd. Jag samlar ihop den, går in i köket, lägger den på bordet. Han följer mig med blicken, vrider bara på huvudet, sitter orörlig. Han sitter så där, stirrar på mig. Varje dag. Följer mig med blicken, ständigt iakttagande mig. Jag går in i vardagsrummet, han följer efter mig. Hasar i mina hälar. Jag sätter mig i soffan. Lutar mig framåt, stöder armbågarna på knäna, vilar huvudet i mina händer. Håret spretigt, flottigt. Det luktar instängt. Luften är tung, grå och kvav. Persiennerna är neddragna. Han sitter på mattan framför mig.
Stirrar på mig.
Så går dagarna, så går mitt liv. Våra liv.
Det har inte alltid varit så här.
*
Något ständigt undanglidande. Jag har kämpat emot, Gud vet… jag försöker. Men hans ögon… han var såå söt. Liten mustasch hade han visst, ja det såg ut som en mustasch. Han sprang i gräset, yr av solen. Vi rullade runt och brottades. Sedan, när vi var trötta och fulla av ingnuggade gräsfläckar, eftermiddagssolen hängde matt och slapp, hängde tung och jäsande i den mattblå himlen, då satte jag koppel på honom. Jag ledde honom hem.
*
Hur lång tid? – Det är nog tre år, nu. Han sitter där på mattan. Stirrar på mig. Tre år har han suttit där och stirrat på mig. Mattan nött, en fördjupning i soffan. Vi gror fast. Vi gror fast i den här lägenheten. Gror fast i vår liv. Han följer fortfarande mina steg. Fortfarande. Men ändå…
Han mustasch börjar slokna, gråna… så går dagarna, så går våra liv. Det har inte alltid varit så här, jag minns innan… åh innan!… det var sol och tidig morgon, och allt var liksom… luftigare… vi kunde se på varandra, inte stirra… och han var söt… den sötaste valp jag sett.
*
Promenad.
Ensam.
Går de ensliga vägarna, i utkanten av medellyckan. Små villaområden. Små fyrkantiga lådor. Tafatta slapphänta fäder leker med sina döttrar på uppfarterna, små barn med tjocka röda kinder, springer runt fruktträd, luktar friska barnkroppar. Inomhus: glasbord och böckerna i bokstavsordning i bokhyllan. På söndagar klipper man gräset – att leva i sitt liv i en fyrkant.
Det drar kallt, och allt är så förbannat trist. Och när jag står i trappuppgången, jag känner honom…
Han sitter i hallen och väntar på mig. Han sitter och väntar på att få stirra på mig när jag kommer in genom dörren. Han kommer hasa efter mig in i vardagsrummet.
*
Vi brukade också gå promenader. Det var april och över trottoarerna hängde trädens knotiga fingrar, inramande en värld.
- Hej, vad visslar du?
- Dig och mig! Och när man kommer hem frisk, och när kaffet puttrar och solen är skarp och man sitter på verandan!
- När är solens ljus skarpast?
- På morgonen! På morgonen!
Morgan går bredvid mig, tittar ibland upp på mig, vrider på huvudet. Ja han går fot fint, ängslig att jag inte ska se det, att jag inte ska uppskatta honom och hans konster. Men åjo, jag ser dig nog, och du ser mig, du ser mig…
- Hej sol! Hej träd! Hej skugga, du kastar dig över mig, nej bakom mig, svärtar trottoaren. Bort bort bort
*
Vårt land ligger långt under havet, åh varför byggdes vårt land så lågt? Du och jag Morgan, vi sjunker. Vårt land sjunker, men släpper jag kopplet? nej aldrig, men du… solen gick i moln, såg du det? Såg du hur allt skiftade till grått?
*
Jag. Jag är. Jag är Morgan. Jag är varje morgon. Solen går upp. Jag förnimmer det. Solen går ner. Det blir kallt. Kallare. Jag. Jag jajajj jaj jag ja jaa a jag aag g g. Min päls. Sådan är jag. Och även jag. Även jag talar. Vi tiger. Du. Jag. Vi tiger. Jag ser dig. Jag sjunger. Högt. Lågt. Sjunger om mig. När du är. Du är. Inte hemma. Jag är. Jag är Morgan. Morgan. Morrrrrr-gan. Mitt namn. Min sång. Jag är mitt namn. Och du.
*
- Sitter du här? Hör, jag talar till dig.

Skriven av: André Wikdahl

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren