Utanför

Det ringer till rast, men hon sitter kvar i bänken. Det dröjer en minut innan hon med tunga steg går ut ur klassrummet, tar jackan från skåpet och öppnar dörren till skolgården. Där är det fullt av elever som håller på med än det ena, än det andra. Nästan alla är i grupp, och ingen grupp tycks ha plats för en till. Så har det alltid varit, och hon väntar sig ingen förändring. Hon har vant sig vid att vara utanför nu, men hon hoppas fortfarande att hon ska få en vän. Någon gång.
Med minst lika tunga steg som förut börjar hon gå runt skolan, varv efter varv. Det är ingen som ser henne. När hon började göra det var det några som tittade en kort sekund på henne, men det var ungefär ett år sedan och nu har alla vant sig vid att hon går där. Nästan ingen ser henne. Hon bara finns, och knappt det. Många tycker att hon har börjat tyna bort, och det är också så det ser ut. Men i själva verket gjuter hon ett skal kring sig, en mur som isolerar henne från omvärlden. Inom den kan hon leva ett ostört liv, hon har en hel värld som hon själv har byggt upp, och från den hämtar hon varje dag kraft att leva vidare.

Det är så det är att vara utanför. Har man inga vänner att var dag hämta kraft ifrån, får man skaffa sig en annan, en egen kraftkälla.. Källan behöver inte vara som den här flickans; en fantasivärld full av glädje och vänskap. För en del kan kraftkällan bli alkohol eller kanske droger. Så försök att hjälpa den som är utanför, ge den en chans. Du kommer inte att ångra det.

Författare:

Publicerat

Dela: