Uttaget

Jag hade gått arbetslös en längre tid. Mina dagar flöt ihop med nätterna. En dag så hände det nå skumt. jag satt som vanligt och inmundigade mitt ”morgon”-kaffe vid 3-snåret på eftermiddagen. Jag slog på min tv. Det var ett program om sälar. Berättarrösten förklarade allt på ett sånt enkelt sätt. jag tittade en stund på programmet. Började fundera lite på vad som hade hänt igår. Min granne hade kommit över med platta kryssnings-öl och två liter hembränt. Hade svaga minnen av att jag och min granne ringt efter en taxi. Jag hade även fragment av minnen från en krogkö.

Då ringde telefonen. Jag hasade fram för att svara i telefonen. Jag hade väldigt ont i kroppen. Svara med en hes röst.

”Anders!”
”tja... det är jag”
Det var min granne, han lät ännu mera sliten än jag…
”vad gör du?”
”Inget sitter här och dricker en kopp kaffe…jag försöker minnas vad som hände igår… var vi ut på krogen? Jag har ett svagt minne av en krogkö… är du hemma?”
”Nää… jag är inte hemma… säker att du inte minns nåt?”
”Njaa… jag minns att vi satt här och drack… och att vi tog en taxi ner på stan… sedan nå tjafs i krogkön”
”du vart ju helt skum i kön… du började säga åt alla att tjejer att dom var horor… och att du minsann skulle knulla allihopa”
”va?”
”Jaa… sedan började du stirra på vakten… du stod och stirra på honom skitlänge… han vart tjurig och bad dig sluta...då sa du åt han att det var första gången du sett en död man”
”jaha?... vad hände sedan då?”
”Du sa åt mig att du skulle åka hem… Du hade tröttnat på att stå i den här boskapskön… du mumla nåt om trotyl… sedan drog du”

nu vart jag för första gången lite nervös. Jag hade ju trots allt pratat om nåt som ingen skulle få veta nåt om. Jag runda av samtalet hastigt. Jag gick ut i hallen. Jag hade gömt grejerna längst in i garderoben… vet varför jag hade haft dom kvar. Fanns egentligen ingen orsak till det. västen låg där. Men det var nå skumt med den. Rören var borttagna. Jag vart rädd. vad i helvete har jag gjort? Fan… det är 12 kilo trotyl. jag började må illa. Jag rusade in på toan. Drog upp toalocket. var länge sedan jag hade spytt. När jag stod där på alla fyra så upptäckte jag att duschdraperit var fördraget. Fick en olustig känsla att jag inte skulle kolla bakom det. Jag tog mod till mig och drog bort det. Badkaret var fyllt till hälften av vatten. Vattnet var färgat. En varm blå färg. Jag stoppade försiktigt ner en hand i det kalla vattnet. Då ringde telefonen.
”Jaaaa”
Det var min granne igen.
”vad gör du?”
”jag spyr och badar”
”öh?..ok?… har du hört vad som har hänt?”
Samtidigt som han frågar det så hittar jag något konstigt i mitt badkar. Jag blev tvungen att sätta mig ner på toastolen.
”Nää… jag har inte hört något…jag har stått och vomerat sedan vi prata sist”
”det är någon som sprängt Minuten på Skiljebo”
Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag satt på toastolen med en näve blöta tusenlappar i handen.
”ojdå… fick dom tag i några pengar?”

”vet ej... men dom säger att sedlarna kan ha blivit förstörda av färg”
”vilken färg brukar dom ha?... blå?”
”Fan vet jag… Varför frågar du det?”
”inget... Bara undra… Måste lägga på nu… Ska ta mig ett bad”

Jag började få lite panik. Tittade lite mera noga på dom blöta sedlarna. dom såg rena ut. hade färgen lossnat? Jag drog ur proppen ur badkaret. Det blåa vattnet började sakta rinna ur. Jag satte mig åter på toastolen och titta… Tyckte det såg vackert ut… Fick lite sommarkänslor av den blåa färgen. Började få ont i huvudet. Jag gick ut i vardagsrummet för att leta efter Alvedon. Gick tillbaka till badrummet. Badkaret var tömt på vatten nu. Jag stirrade länge på det som var kvar. Ojdå. Hur fan torkar man så här mycket pengar?

Skriven av: K.Niemi