Vackra flicka

Den vackra flickan log. Hela hennes ansikte lyste i skenet av blått och rött. Det utstrålade värme, en inbjudande blick som fick törsten att bli självklar. Hon rörde sig i takt till musiken. Hon hade gjort det förut, många gånger, och visste precis hur hennes kropp på bästa sättet fick till sig uppmärksamheten. Hon snurrade, höll kvar blicken en extra sekund för att sedan slänga med det långa håret och fästa tillbaka blicken igen.
Han var som förstenad. Stod och bara stirrade. Svetten kröp sig över ryggen, kallsvetten. Hennes blick var fäst i hans. Han kunde inte röra sig, omöjligt. Hon skrattade lite lätt och tog några steg framåt. Sträckte fram en smal hand, rörde vid hans kind.
”Vad roligt att du är här” Det lät som hon menade det. Det lät som att hon menade det för att vara så elak som möjligt.
Någonting i honom sade nej. Någonting sade att det här inte var rätt. Någonting sade honom att det var henne det var fel på. Någonting sade att han fortfarande älskade henne, samtidigt som han hatade så djupt. En lång film. Hans film från tidigare det här året spolades fram och tillbaka, galet och narrande. Hennes nakna kropp syntes. Hennes mjuka läppar som mötte hans. Hennes få men värmande ord. Hennes lögner, det som gett honom hopp. Så en snabb vändning; bilden av honom, gråtandes. Bilden av henne dansandes i ruset och så, den bilden som gjorde ondast av alla. Bilden han inte sett. Den han försökt sudda bort. Henne, tryckt mot någon annan. Någon idiot, han vet inte vem, men ansiktet har han målat upp så många gånger. Han ser henne le mot någon annan. Han ser hur hon kryper upp i någon annans famn.
Hon log och handen snuddade vid hans kind. Det var som att hon inte kunde minnas. Som om att de aldrig brytit upp eller som om att han aldrig blivit sårad. Hennes överlägsna, men ändå underbara blick, intensivt och lite undrande fäste den sig på hans läppar. Han ryggade tillbaka. Lamporna gick från rött och blått till svart och vitt. Hackiga rörelser och lampan i ett likblekt ansikte som just då hatade djupt.
Han backade. En räddande ängel tog tag i hans hand och drog honom bort. Han såg leendet i hennes vackra ansikte som förut varit hans, försvinna in i mängden. Han drogs av ängeln ut för att fortsätta undvika. Forstätta tvivla och hata.

Skriven av: Julia Holmström