Publicerat
Kategori: Novell

Vad har jag gjort?

VAD HAR JAG GJORT


Allt blev så fel

när guld blev till stål.

Hur är man hel

i ett färglöst hål?



Besviken och trött

la jag skulden på dig

att kärleken dött

berodde inte på mig.



Jag sänkte min blick

mitt hjärta blev kallt.

Ditt namn blev ett stick

som punkterade allt.



En hand mot min kind

så smekande öm.

Som en fridfull vind

det var hon från min dröm.



Hon log och jag grät.

Allt gick så fort

när jag inte förlät.

Vad har jag gjort!



En gång så bitter, nu så ren.


Peter Gripenberg

-----

EN SYSSLA SOM VÄCKER TVIVEL

(Vad har jag gjort)


Ellen hade bara några veckor kvar av datastudierna. Därför hade hon
börjat söka jobb. Hon ville vara ute i god tid. Det var en lätt sak.
Att söka jobb alltså. Hon sökte jobben på Altavistas Jobbsök. Satt
framför datorn en lördagskväll med en färdig dokumentmall som hon bara
ändrade namnen på. Sedan mailade hon iväg dem. I rask takt. Det var hur
enkelt som helst. När hon sedan åkte till skolan på måndagen började
mobilen pipa när hon skulle gå på tåget. Det var ett meddelande. Så
fort hon kom till skolan ringde hon upp numret i meddelandet. Det var
till ett av de jobb som hon hade sökt. Det bestämdes att hon skulle
träffa Torbjörn som killen hette redan nästa dag. Som vanligt när hon
skulle in till stan åkte hon kommunalt. Som så många gånger förr sitter
hon på de obekväma sätena. Tåget kränger hit och dit. Undglidande
blickar gör sitt bästa för att slippa se in i andras ögon. Även hennes
egna. Kunde inte fler av sätena vara vända åt samma håll. Som i de nya
vagnarna. Då s!
kulle man slippa stirra ut genom fönstret hela tiden. Eller läsa
ointressanta notiser och artiklar i en lika ointressant tidning. Hon
skulle helt enkelt vilja sitta och titta rakt fram. Bara tanken kändes
skön och tilltalande. Kanske skulle man då slippa den där stelheten i
nacken efteråt.
Det var på förmiddagen hon skulle träffa honom. Efter det skulle hon
till skolan igen. Arbetsplatsen låg centralt inne i stan och hon hade
inga svårigheter att hitta. Ellen blev inte speciellt imponerad av
lokalerna som egentligen bara bestod av ett rum. Men Torbjörn verkade
trevlig så hon konstaterade att det kanske var en trevlig arbetsplats
ändå. Torbjörn var den enda anställda på företaget för tillfället och
de hade behov av att anställa någon mer snabbt. Inom en vecka fick hon
träffa arbetsgivaren som sedan anställde henne. Ellen hade fått jobb
innan hon ens hade hunnit sluta skolan. Men eftersom hon bara gick i
skolan på eftermiddagarna kunde hon jobba halvtid de två första
veckorna.

Ellen hade ett litet problem. Hon hade inte varit hos en optiker på
flera år så hon hade börjat se dåligt med de glasögon som hon hade.
Antagligen hade hennes syn försämrats under dessa år. Och hon märkte
omedelbart att hennes glasögon inte räckte till för hennes nya arbete.
Allt för ofta blev texten suddig och hon såg inte att läsa. Hon var helt
enkelt tvungen att skaffa nya glasögon. Annars såg hon inte den
pyttelilla texten på de små askar som kontaktlinserna låg i. De askar
som sedan skulle skickas med posten till beställarna. Och kunde hon inte
se texten skulle hon inte kunna utföra sitt jobb. Så hon hade med andra
ord inget val. Om en vecka skulle hon gå på synundersökningen och sedan
skulle det säkert ta ytterligare en vecka innan de nya glasögonen var
klara. Det var nu inget som hon kunde påskynda så hon tog det med ro.
Det fanns så mycket annat att lära sig om jobbet så det spelade inte så
stor roll. Jobbet gick ut på att ta emot beställningar från kunder som
ville !
beställa kontaktlinser. Men många valde att beställa dem själva direkt
på nätet. Så hon fick posta många fler än de beställningar som gjordes
på telefonen. Men hon beklagade sig inte. Hon tyckte om att ha mycket
att göra.

Så var då dagen för synundersökningen inne. Det är på en lördag så hon
behövde inte ta ledigt från varken jobb eller skola. Optikern som
undersöker hennes ögon är trevlig och de har en lätt konversation med
varandra. Ellen berättar bland annat att hon säljer kontaktlinser på
nätet. Optikern reagerar inte nämnvärt med påpekar att om någon får
besvär av de linser som säljs så är det linsföretaget som bär ansvaret
för det. Och med tanke på att det var så lätt att köpa linser på nätet
kunde människor kanske lockas att köpa sådant som inte passade deras
ögon. Det var inte ovanligt att personer handlade linser som de aldrig
provat förut. De tyckte att nu kunde de passa på och prova sig fram
själva. Och varför skulle de inte göra det. Så enkelt som det nu var att
handla på nätet. Nätet var en välsignelse. Den gav frihet åt
människorna. En frihet som ibland ledde till ögonbesvär. Vid ett par
tillfällen hade personer uppsökt optikern för besvär som uppstått av
linser som köpts av nå!
got linsföretag. Han bad henne begrunda det lite grann. Vilket hon
också gjorde. Hon tyckte att det vore beklagligt ifall människor for
illa av de linser som just hon skulle komma att sälja på nätet. Men hon
motade bort sin oro. Hon intalade sig själv att något sådant inte hände
ofta. Efter det kände hon sig betydligt bättre till mods. Hon var
övertygad om att det inte var något fel alls att sälja linser på nätet.

När Ellen kommer till jobbet på måndagen berättar hon för Torbjörn vad
hon och optikern har pratat om. Hon får ett märkligt svar och redan nu
börjar hon så smått ana att något inte står helt rätt till. Torbjörn
tycker att hon inte borde ha nämnt för optikern vad hon jobbade med. Ju
färre som visste vad hon sysslade med desto bättre var hans åsikt. Ellen
känner sig lite irriterad. Hon tycker att hon har rätt att prata om vad
och med vem hon vill. Speciellt om det är om henne själv. Men hon
väljer att tiga. Hon vill inte ha en konflikt i ett så här tidigt skede.

Att hon inte får tala om för telefonkunderna var de befinner sig tycker
hon däremot inte är så märkligt. De är ju ett e-handelsföretag som man
kan nå via telefon, mail eller fax. Därför tycker hon inte att det är
nödvändigt för kunderna att veta var de sitter. De tar faktiskt inte
emot några kundbesök ändå. Hon tycker alltså att just det är i sin
ordning. Till en början.

Inom en tidsperiod av några veckor flyttar de ut verksamheten till en av
Stockholms förorter. Och så börjar två tjejer till på företaget. Det är
enbart trevligt tycker Ellen. Är man flera finns det mer att prata om
resonerar hon. Ellen resonerade helt rätt. En av de nya tjejerna är
riktigt pratsam. Så pratsam så att ingen annan knappt behöver säga något
alls. Och trots att det nästan bara är en som pratar så är det nästan
aldrig tyst. Men Ellen misstycker inte. Av den orsaken behöver ju inte
hon själv säga så mycket.

Ellen märker av fler konstigheter De får instruktioner om vad som får
och inte får sägas på telefon till kunderna. Och det ena är mer
uppseendeväckande än det andra. Sedan tidigare visste hon att de inte
fick tala om var de befann sig. Men nu fick de inte heller tala om att
linserna som de skickade till kunder postades i Sverige. Nej, istället
skulle de sitta och ljuga kunderna rakt i ansiktet och säga att linserna
skickades direkt från Holland. Ellen tyckte att det är löjeväckande. Om
linserna postades i Holland hur skulle de då förklara att det satt en
svensk poststämpel på breven. Det var ju nästan skrattretande. Och
arbetsgivarens förklaring var nästan än mer skrattretande. De skulle
säga att alla breven först budades från Holland till Sverige. Och att de
sedan postades inne i Sverige. Ellen tyckte att det är löjligt alltihop
men väljer att hålla god min. Hon har ännu inte börjat fundera på ifall
hon ska jobba kvar eller inte.
Saker och ting förvärras. Ellen har inte haft helt klart för sig att det
bara får säljas linser mot recept i Sverige. Hon använder inte själv
linser och har därför aldrig haft anledning att fundera över det. Men
här sitter hon mitt i Sverige och säljer och postar linser utan minsta
krav på recept. Hon undrar vad hon håller på med. Om hon överhuvudtaget
borde fortsätta med det. Har hon inte haft tvivel innan så har hon det
definitivt nu.

Jobbet som Ellen först gladde sig åt börjar kännas smått olustigt. Det
var inte ett sådant här jobb hon ville ha. Hon vill ha ett jobb som
kändes hederligt . Än märkligare blir det när de uppmanas att inte nämna
sin arbetsgivares namn för någon utomstående. Och det innefattade de
flesta. Det var något helt nytt för Ellen. Aldrig tidigare hade hon
jobbat under så underliga omständigheter. Hon börjar känna motvilja mot
sitt jobb. Hon trivs inte alls att jobba under sådana
arbetsförhållanden. Men hon har fortfarande inte bestämt sig för vad hon
skall göra. Jobba kvar eller sluta. Det finns mycket att ta ställning
till. Men hon börjar till slut få på känn hur hon ska göra. Torbjörn ger
henne lite hjälp på traven. Vid en diskussion en dag när det var lite
att göra säger han att han helst undviker att anställa annat än unga
tjejer. Ellen förstår att det var riktat mot henne. Hon ensam var runt
40 och alla de andra var under 30. Så nog var det riktat mot henne
alltid. Torbjörn f!
örklarade sitt påstående med att många kvinnor har svårt att ta order
från personer yngre än de själva. Ellen tyckte att det var en löjlig
anklagelse. Bra ledarskap i Ellens tycke hade inget med ålder att göra.
Det var istället en fråga om personliga egenskaper och kompetens. En bra
chef ska helst vara en person som har både goda ledaregenskaper och hög
kompetens. Men det var något som alla de inblandade saknade helt. Där
fanns ingen som man kunde lära sig det minsta lilla av ens. Det var
annars just sådana personer som Ellen helst ville jobba för. Föredömen
som man kunde lära sig av. Lärdomar som man sedan kunde ta med sig genom
livet. Det diskuteras vidare om mer eller mindre viktiga saker. I
ärlighetens namn får man väl säga att diskussionsämnet inte tyngdes allt
för mycket av vikt. Frågan var vilka som passade bäst som telefonister.
Män eller kvinnor. Någon tyckte att kvinnor, speciellt unga sådana,
passade bäst. För att de hade så trevliga och käcka röster. Någon ann!
an tyckte att män hade mer behagliga röster. Ellen själv sa inte så
mycket. Hon undrade bara lite för sig själv. Att lyssna på pipiga,
tillgjorde kvinnoröster, till exempel. Hur kul är egentligen det?

Det har kommit ett välkommet avbrott i tillvaron för Ellen. Det är
semester. Under semestern bestämmer sig Ellen mer eller mindre för hur
hon ska göra. Men för övrigt undviker hon att tänka på sitt jobb. Hon
ägnar sig istället åt familjen. De har hyrt en stuga i Lysingsbadet i
Västervik. Dagarna går åt till bad, fiske och rundturer i omgivningarna.
Det är faktiskt välgörande för Ellen att ägna sig åt annat än jobbet.
Semestern är slut och de befinner sig hemma igen. Ellen är fortfarande
ledig från jobbet. Resten av familjen också. Nu kan de äntligen ägna sig
åt saker som de tyckt att de inte hunnit med tidigare. De gör ett besök
på Gröna Lund. Som uppskattades rejält av barnen.
Ellen tittar i Lokaltidningen. Där står något på förstasidan som fångar
hennes uppmärksamhet. Hon bläddrar fram i tidningen för att läsa mer.
Till slut kommer hon fram till rätt sida. Där står att läsa om Ellens
arbetsplats. Det var verkligen en överraskning. Men inte i positiv
bemärkelse. Snarare tvärtom. Det som står skrivet är ingen upplyftande
läsning för Ellen. Det står att företaget hon jobbar på bryter mot
lagen. Det är alltså det hon har gjort de senaste månaderna. Brutit mot
lagen. Hon har haft det på känn rätt länge. Men har valt att blundat för
det. Men nu kunde hon ju inte fortsätta att låtsas vara blind. Eller
döv heller för den delen. Hon kan läsa en del märkliga påståenden.
Gjorda av företagsledningen. De påstår att de inte behöver följa svensk
lag. Den uppfattningen grundar de på det faktum att det inte finns något
huvudkontor i Sverige. Det ligger i Holland. Men Ellen tvivlar på att
det finns något bemannat kontor överhuvudtaget i Holland. För hade det
fun!
nits det borde de väl inte få så mycket eftersänd post från Amsterdam.
Hon tänker speciellt på ett brev. Ett brev adresserat till kontoret i
Amsterdam som hon skickade iväg själv. Efter ett par veckor kom det
tillbaka. Det hade blivit eftersänt.

Artikeln i lokaltidningen får avgörande effekt för det beslut som Ellen
nu fattar. Hon bestämmer sig för att sluta. Och varför skulle hon inte
göra det. Hon hade inte ens fått något anställningsbevis. Men det hade
ingen av de andra tjejerna heller. Så på den punkten var det jämnlikt.
Ellen kan sluta på en gång. Hon hade valt att säga upp sig på månadens
sista dag. Och eftersom inte hade något anställningsavtal så slapp hon
uppsägningstiden. Ellen tänker lite på tjejerna på jobbet. Hon önskar
att det ska gå bra för dem. Och att ingen optiker ska bli allt för sur
på deras arbetsgivare. För det hade stått att läsa i tidningen att
socialstyrelsen inte tänkte vidta några åtgärder mot dem. Så vida inte
någon sur optiker anmälde dem.


Ellen

-----

VAD HAR JAG GJORT?

Min hals värker av ett skrik som aldrig stiger

springer

........springer

...............springer

De långa grå korridorerna, befolkade av djävlar

Tomma fönster utan utsikter

Jag är skuggan.

Där står ni och skrattar och pratar

Era munnar, så stora

Blanka, vita, vassa tänder framför kluvna tungor

Ni är färg

Jag är svartvit.

Utan tro väger ord inget

......- men jag gav dem villigt mitt hjärtas tyngd!

Era ord byggde bo med klor i mitt bröst

Jag lät dem leva där så länge. Detta trygga, varma bo av blod.

Min hals värker av ett skrik som aldrig stiger

- Vad har jag gjort? – Vad har jag gjort?


Malin Wistrand

Skriven av:

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren