Vägen ut å in i livet igen

Vägen ut å in i livet igen!
Vid stupet står jag tillsammans med min familj och vänner,
Trots deras vädjande ord om att dom älskar mig, väljer jag att hoppa mot avgrunden.
Vägen ner är fylld av smärta å ångest.
Den första avsatsen jag passerar är ensamheten å förlusten jag känner av att mista mina fina, sunda relationer till alla mina nära å kära.
För att hantera ensamheten jag nu känner proppar jag mig full av sinnesförändrande medel.
Innan jag vet ordet av befinner jag mig nu vid nästa hållplats på min färd nedför stupet.
Ekonomin raserar, lögnerna å sveken tar vid.
De börjar med lite hasslande affärer här å där för att kunna uppehålla mitt missbruk.
Men snart räcker inte de åt.
Förnedringen jag känner av att vara tvungen att stjäla och bedra, använder jag gärna på.
Det finns dock en sak knarket inte biter på?
De är ångesten jag känner över att tvingas stjäla från mina föräldrar samt sveket mot mina barn, Filip å Felicia!.
Föraktet mot mig själv är nu totalt, jag vill nu helt slippa känna till livet.
Eftersom den här historien handlar om mitt liv tillbaka så tänkte jag nu berätta hur.
Sönderslagen å utmattad tar jag modet till mig å lyfter mobilen.
Jag slår numret till min pappa, orden som sen kommer ur min mun är, snälla pappa hjälp mig för jag orkar inte mer!
Efter dom orden dröjer de inte länge innan jag står framför dörrarna till ett behandlingshem.
Vårnäs heter de och jag tillbringade nästan sex månader av min tid där.
Efter de väntade livet där ute igen och vägen tillbaka.
Hastigheten ner gick fort men tillbaks tar de betydligt längre tid.
relationen till andra beroende går ganska fort men till mina nära å kära går de betydligt långsammare.
Jag känner mig fortfarande smutsig när jag befinner mig med mina nära å kära.
Hur ska dom någonsin kunna förlåta mig surrar hela tiden i mitt huvud.
Tiden som kommer just nu handlar just om såna tankar så som skuld, skam.
En nybliven vän jag fått berättar för mig, att för honom handlade de mest om att kunna förlåta sig själv å gå vidare.
Dom orden har påverkat mig mycket.
Trots att jag kände mig kraftlös fortsatte jag att göra saker som va bra för mig.
Ett av dom viktigaste valen jag gjorde va att söka till hälsocach på en folkhögskola i Trosa.
Stensund hette den å ligger vackert belägen nere vid havet.
Första dagen på skolan samlades alla elever framför slottsbyggnaden.
En man intar podiet på slottstrappan å börjar tala.
Dom enda jag kommer ihåg från de talet är order, "Välkommen till Stensundsfolkhögskola, ett växthus för människor"
Dom orden klingar fortfarande starkt i mitt huvud.
Jag har nu också gått en utbildning å blivit behandlingspedagog å njuter av livet.
De stup jag en gång valde att hoppa ifrån har nu ett högt staket framför sig tack vare alla Er som hjälpt mig tillbaks till livet igen!.
Den tacksamhet jag känner till ALLA Er, kan jag inte beskriva i ord.
Men tack ska ni ha allihop för att ni hjälper å visar mig hur sunda relationer fungerar.
Jag har idag fått tillbaka min familj samt relationen till mina barn Filip å Felicia och har idag förmånen att försöka hjälpa andra ungdomar och familjer som hamnat lite snett.
Utan Er hade aldrig detta varit möjligt

Författare:

Publicerat

Dela: