Vandrare?!

En mörk och ensen gata fram, mina steg har inte längre någon destination.
Jag är, har blivit en vandrare, har inga mål inga drömmar.
Dom säger: Minns gårdagen.
Drömm om morgondagen.
Lev idag.
Gårdagen är en hel livstid, ett enda gytter av tankar, och saker som jag borde ha gjort. Morgondagen,,,, den finns kanske inte,, vad vet jag... Idag,, är idag och jag är fortfarande en vandrare.
Vad är meningen med detta,, vad är meningen med att jag lär mej skriva, läsa, lära.
Jag har ju ändå inget hopp,,, varför blev jag en av dem alla som bara finns... Bara fyller ut. Har jag själv valt att vandra denna vägen? eller har jag drivits till det?
Varför kan jag inte få svar? Varför frågar man alltid varför? Det finns en massa frågor, varför? Det finns en massa måsten! Varför? Jag uppfyller inte alla dessa måsten därför vandrar jag... Men se! En insikt.. En insikt som för mej kan betyda en hel del... Kom på det bara genom att skriva om det. Tycker jag bara synd om mej själv? Är jag för ung att bedömma? Vem är 'jag' för den delen? Vad står jag för? Vad har jag för åsikter, Har mina åsikter en mening? Hur ser andra på mej? Spelar det någon roll?

Författare:

Publicerat

Dela: