Publicerat
Kategori: Novell

Vandring genom staden

Vandring genom staden.

Tidig morgon, jag sitter på T-banan och väntar på att tåget ska komma. Tåg efter tåg åker in på perrongen. Plötsligt rullar tåget mot Karlberg in, mitt tåg. Jag förstår inte riktigt själv varför jag inte går på, någon konstig känsla av att något kommer att hända. Det luktar unket där jag sitter och väntar. Jag reser mig och börjar gå, jag vet inte vart, jag bara går. Rulltrappan mot utgången maler på, runt, runt. Jag ställer mig på ett trappsteg och låter det föra mig upp mot Stockholms gator och torg. Det känns som en evighet innan jag känner den av bensin fyllda luften mot mitt ansikte. Det är ganska kallt, jag gissar mig till att det bara är runt 5 grader. När jag kliver ut på trottoaren fångar jag en berusad man med blicken. Han stapplar längs gatan och snubblar ibland. När mannen stapplat bakom en krök och in i en gränd går jag vidare. Jag befann mig nu i slummen där det fanns massor av pubar och krogar. Jag höll mig i skuggorna för att inte synas så bra. Lite rädd var jag nog, för jag kände hur pulsen steg. Jag gick förbi en pub med särskilt mycket väsen, de skrek och skrålade.
Helt plötsligt slogs dörren upp och en man bokstavligt talat flög ut. Han var röd i ansiktet av blod och med en öl flaska i handen, fast den hade gått sönder på vägen ut så han höll bara i flaskhalsen. Den vita skjortan var här och där färgad röd av blod från ett sår vid axeln. Medan han kommit ut från puben hade jag gömt mig bakom några backar och betraktat händelsen därifrån. Jag avlägsnade mig nu från mitt gömställe och rörde mig mot mannen. Först lite försiktigare men sedan mer bestämt. Jag stannade en liten bit ifrån honom, han bara låg där och svor hela tiden Jag hade förut varit lite rädd, men nu gick jag fram och högg tag i honom.
Jag drog upp honom på fötter medans han hela tiden svor. När han stod där och såg på mig lade jag märke till hans ovanligt bevakande ögon. Han talade till mig med hes röst, han var rädd.
- Vem är du? Undrade den främmande mannen.
- Jag är jag. Svarade jag eftersom jag var rädd att uttala mitt namn.
Ingen fick veta vem jag är och det kommer ingen heller att få reda på. Han brydde sig inte mer om mig och slet sig ur mitt grepp och gick iväg. Jag visste att det fanns ett sjukhus inte så långt därifrån, och såret i axeln såg inte ut att vara så djupt. Jag vandrade alltså vidare längs alla gator och gränder. Jag hade alltid tanken på mannen i bakhuvudet och det resulterade i att jag var väldigt försiktig. Jag kände mig som en fantom där jag smög runt alla hörn och ljudlöst undersökte alla vrår. Jag började bli säkrare, jag rörde mig inte lika försiktigt. Vart jag gick visste jag inte men vissa gränder var kusliga. Just en sådan gränd vek jag nu in på. Uppfattade det själv gjorde jag inte men gränden var lång. Jag stannade till och såg mig omkring. Husen var förfallna, de såg ut som kala väggar om man bortser från gluggarna lite här och var som tydligen agerade fönster.
Likt spindelnät hände tvättlinor mellan husen. Solen verkade aldrig nått ner till gränden.
Fast utan ljus slickade egendomliga skuggor de våta väggarna. Marken var hal som av alger, det var något speciellt med det här. Jag såg att långt, långt borta kom en man gående mot mig genom gränden. Han hade något i handen, om jag bara kunde se vad det var!
Han gick och gick när han stannade var han ungefär 20 meter ifrån mig.
Han verkade lugn och sansad, jag gissade det på hans kroppsspråk för jag kunde ännu inte se mannens ansikte i det eländiga mörkret. En vindpust drog igenom gränden. Plötsligt hördes ett hundskall, jag vände mig om och till min fasa infångade min blick en stor hund.
Hunden som nu kom rusande mot mig för högsta fart var den största jag någonsin skådat. Den var svart som den mörkaste timmen om natten och tänderna glimmade som juveler i dess käftar. Jag ställde mig rakt mot den och väntade, jag hade inte kraft att försöka springa ifrån den dessutom var det lönlöst. När hunden befann sig ungefär 5 meter ifrån mig tog den ett språng, spärrade ut sina gigantiska klor och lät dem tränga in i vardera av mina axlar.
Jag han inte mer än resa mig upp innan hunden kastade sig mot mig igen. Men den här gången var jag bättre förberedd, jag slängde mig åt sidan i sista sekunden och rasade in i väggen.
Jag kom upp på fötter igen men nu att hunden stod bredvid den konstige mannen längst ner i gränden. Den hade tydligen återvänt till sin herre. Jag sjönk i utmattning ner på gatan.
Jag vaknade i ett rum väldigt likt ett rum på ett sjukhus (faktum var att det var ett sjukhus).
En läkare kom in i rummet och började tala till mig:
- Du har haft en arbetsam natt och du skall vila, du har också sår i axlarna som av hundklor. En man hittade dig i pisksnärtsgränden och tog med dig hit i sista sekund.
Som en blixt kom jag ihåg nattens händelser.
– Att jag inte kommit på det förut! sade jag för mig själv fast läkaren också var i rummet.
Det jag uttalade mig om var vad mannen haft i handen nere i gränden, det måste ha varit en piska! Jag berättade för läkaren om vad jag varit med om hela natten.
Han svarade med att berätta en högst intressant historia om en man som hade bott i den gränden för ganska många år sen, han var missbrukare och blev en dag ut sparkad och slagen på en pub. Samma kväll överfölls en man som var på väg hem från en fest av en stor svart hund i precis den gränden där du blev överfallen. Han såg också en man med något i handen som han sedan kom på att det var en piska. Det bodde förut en man i dom husen med en svart hund och som var väldigt skicklig med piska. Man trodde att det var han som gjorde det men han påstod sig ha alibi, det var riktigt. Men jag är i alla fall säker på att det var hans spöke eller så som överföll dig i gränden.
– Spöke? Frågade jag.
– Ja, ett spöke. Du förstår mannen dog av en överdos droger inte så långt efter överfallet på mannen från festen.
– Jaså, så det kan alltså ha varit ett spöke som jag såg, men hur kunde hunden då göra illa mig så pass som han gjorde?
– Det har jag ingen lösning på men vissa saker går inte att förklara…
Med dessa ord lämnade läkaren rummet och jag lät huvudet sjunka ner på kudden, drömde mig tillbaka till föregående natt och påbörjade en välförtjänt sömn.

Skriven av: Gustaf

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren