Väntan

Slutet var nära.
Taggtråden höll fast David i ett järngrepp, ökensanden for in i mun och ögon, solen var mördande het. Gamarnas cirklande rörelser skvallrade om det oåterkalleliga.
Döden.
För varje minut kom den allt närmare. Döden, slutet eller en ny början? David hade tidigare inte reflekterat så mycket över detta. Nu, naken inför detta faktum var han som besatt av dessa tankar, de och minnena av hans älskade fru Mary och barnen Jack och Jessica. Fanns det ett liv efter detta? Skulle han få träffa sin familj igen? David visste inte vad han skulle tro, han kunde bara hoppas.
Hoppas att det var sant det som prästerna hade talat om. Hoppas att hans kyrkobesök och skötsamma leverne skulle vara tillräckligt. Hoppas att de en dag skulle återses.
Mörkret skulle snart komma och en sista gång ville han få se dem. Plånboken låg i ryggsäcken bara två decimeter framför honom och i den fanns det ett fotografi med Mary och barnen. Han hade försökt att nå den men smärtan ifrån taggtråden hade hela tiden hindrat honom. Nu var det troligen sista chansen, mörkret skulle snart vara här och sedan döden. David gjorde en sista kraftansträngning och viljan att få se sina käraste segrade över smärtan. Han fick upp fotografiet, tittade, började gråta och skaka. ”Nu är det fullbordat, nu kan du få komma” sa David tyst för sig själv medan hans tårar blandade sig med blodet från hans sår.
Så kom mörkret och i gryningen var det gamarnas tur. De gjorde sitt arbete grundligt och efter dem kom en sandstorm och begravde resterna efter David Smith och hans tillhörigheter. Vinden förde fotografiet allt längre in i den heta, obarmhärtiga öknen.

Författare:

Publicerat

Dela: