...väntans förväntan

Klockan på väggen visar sin tid, jag har min, ljudet från se-kundvisaren ökar, det är svårt att synkronisera.
Blicken, jag känner hur blicken fastnar igen, igen och igen på urtavlan. Medvetenheten, om vad som händer inom mig, reser jag mig från soffhörnan, ser ut i mörkret och ser ingenting, det är kolsvart – lika svart som de tankar jag har.
Händerna stryker jag ideligen genom håret. Käkarna är spända som en båts förtöjningslina mellan land och hav. Axlarna är uppdragna mot öronen. Skulderbladen står ut som om bysten vore bak i stället för fram.
Jag sätter upp ena foten mot blomsterfönstret, vilar ena armbågen mot knäet och handen i hakan. Utanför möter en bil en annan, ljuskäglorna korsas.
Tankarna formligen galopperar, vad är det som händer med mig? Jag känner plötsligt pulsen i tinningarna, nej, det kan inte vara rätt!
Talar högt med mig, till mig själv. Sätter båda fötterna på golvet, lyfter huvudet, sänker axlarna, jäspar högt, energin är lika plötsligt borta som pulsens slag. Jäspar igen, genomtrött, rannsakande mig själv.
Jag vänder in i rummet, går mot fönstret på motsatta sidan. Nere på marken är det skuggor från grenar i ljusskenet från fullmånen.
Jag intalar mig att göra mig klar för natten, en andra gång för kvällen, så blicken mot uret genom dörren, Alla lampor är släkta, stegen mot dörren till sovrummet avbryts då ett ljussken ger skuggor i taket.
Jag skyndar mig ner i sängen, lyssnande ljudlöst. Pulsen dunkar i hela skallen, ljudet ökade från min hyperventile-rande andning. Aldrig skulle detta någonsin avslöjas. Låtsassova är jag expert på.
Klockan slår två slag. Nycklarna rasslar ovanligt mycket. Stegen på hallgolvet är ojämna.
”Han är inte nykter” far tankarna genom huvudet. Jag är klarvaken och lyssnar, jag undrar vad han har för sig och jag kan inte röra mig.
Han går in i badrummet, stänger dörren och låser.
En sekund tar det mig att hoppa ur sängen, ta mig ut i hal-len, jag lägger näsan mot hans jacka, stoppar händerna i hans fickor och letar efter något jag inte vill hitta.
Jag hör honom nynna stillsamt på en av ”våra” melodier. Han borstar tänderna, klockan slår ett slag.
Jag skyndar in i min säng igen och väntar förhoppningsfullt, att han snart skall vara klar, jag skall möta med öppen famn.

Skriven av: Karotta