Publicerat
Kategori: Novell

Värden/Värdinnan

Värden/Värdinnan
av Flera författare

Värdinnan höjde glaset, och satte den mot sina läppar och drack min mun.
Sedan pratade hon högljutt med sin bordsgranne, och ett skorrande ljud
hördes tyst i mitt skrev.
Hennes röda läppar formade ord, men jag bara såg å- och o-ljuden.
Bordsgrannen hörde tydligen de andra bokstäverna, för att han svarade
henne artigt.
Det klirrade i glassen när hon skrattade, och mitt ansikte sprack. I
sprickan glänste en massa tänder. Jag såg på henne, och alla de andra
ansiktena med sina sprickor försvann. Jag såg en mun utan ansikte forma
ord, och jag räknade antalet förgreningar i hennes regnbågshinnor. Varje
gång hon tittade sig omkring, så studsade hennes blickar förbi mig. Jag
trevade efter kniven, för att jag tänkte att så fort hennes blickar kom
förbi mig, så skulle jag sticka hål i dem. Då hade dom studsat färdigt!
Sedan skulle jag stoppa dem innanför skjortan mot mitt bröst. Fan, vad
de andra gästerna skulle bli förvånade om de inte fick någon ögonkontakt
med värdinnan! Men istället knackade jag med kniven mot mitt glas, reste
mig upp och sade:
- Ärade gäster och kolleger inom ögonmottagningen.


Göran Selin


-----

EN PERFEKT VÄRD

Avsnitt 1

Seth kände igen tillståndet han befinner sig i. Det är välbekant för
honom. Sedan urminnes tider. Men de senaste 40 åren hade han haft en
kropp. Men nu hade han lyckligtvis blivit befriad från den. Det hade han
gått och väntat på de senaste fyra, fem åren. Och nu hade det alltså
äntligen inträffat. Han skänkte en tacksam tanke till den kula som hade
ändat livet på hans fysiska kropp. I det här tillståndet kunde han göra
så mycket mer. Han hade ingen kropp som satte gränser. Nu kunde han
förflytta sig hur, när och vart han ville. Nu skulle inget kunna stoppa
honom. Hans första åtgärd skulle bli att skaffa en värdkropp. Den han
lämnat hade faktiskt varit hans egen. Den hade han fötts och levt med
tills den ”dog”. Den hade varit bra men blivit lite ringrostig mot
slutet. Han hade slitit ganska hårt på den. Den nya han skulle skaffa
sig skulle vara av prima kvalitet. Det skulle han se till. Han skulle
också söka upp Lenore. Och han visste var han skulle leta. Men hon hade
fortf!
arande kvar sin fysiska kropp. Men det var inget större hinder för
honom. Det var bestämt att hon skulle behålla den ett antal år till. Det
var ok för honom. Han visste att hon nyligen börjat på ett nytt jobb.
Inga problem. Han hade utsett några lämpliga kandidater till värd. Och
en av dem var hennes chef. En kille runt trettio som hette Tobias
Johansson.
Tobias var en kille med god kondition och bra utseende. Han var
mörkhårig, av medellängd och ganska välbyggd. Lite tunn kanske. Men inte
värre än att han dög. Men han var en mes. Sa ja och amen till allt som
hans arbetsgivare sa. Karl-Erik Eriksson som arbetsgivaren hette var ett
skämt. Med ett löjeväckande utseende. Smal och inte särskilt lång. Med
vitt halvlångt bakåtkammat hår. Han såg faktiskt ut som något av en
hallick. Och hans röst var för ljus för att låta manlig. Och så pratade
han med en fruktansvärd stockholmdialekt. Ingen sympatisk gubbe precis.
Men precis något som Seth behövde. Hans typ var bland det bästa han
visste. En typ som hade höga tankar om sig själv. Som aldrig såg sina
egna brister eller begränsningar. Tyckte väl att han inte hade några.
Som ansåg att världen låg öppen mer för honom än de flesta andra. Honom
kunde han roa sig en hel del med. Seth visste inte riktigt hur han
skulle gå till väga i början. Skulle han avlägsna Tobias med en gång. Så
att h!
an kunde ta över kroppen. Eller skulle han bara låna kroppen till att
börja med. Det kunde bli roligare på det sättet. Han beslutar sig för
att låna kroppen.

Den första dagen finns han bara där för att göra iakttagelser. Han vill
lära sig arbetsrutinerna. Det är en e-handelsföretag han kommer att
jobba på. De säljer datatillbehör på nätet. Det är en liten firma. Det
finns egentligen bara två avdelningar med sammanlagt 8 anställda. En för
ordermottagning och en för leverans. Och så finns där en
växeltelefonist. Det är Lenore. Hon tar emot samtalen och kopplar dem
vidare. Och så utför hon enklare sekreteraruppgifter. Hon vet inte om
att Seth finns där. Det är det ingen som gör. Han tänker inte ge sig
till känna ännu. De kommer att märka förändringarna tids nog ändå. Så
tills vidare kommer han att hålla sig osynlig. Den första som kommer att
märka att allt inte stämmer är Tobias. Seth ser fram emot hans
reaktioner med välbehag. Det brukar alltid vara intressanta upplevelser.

Seth hjärna fungerar inte på samma sätt som vanliga människors. Den har
en mycket högre energinivå. Tack vare det har han mycket lättare för att
lära sig allt nytt. Oftast räcker det med att han studerar det en gång
för att han sedan ska kunna det. Och en dag är allt han behöver för att
lära sig Tobias jobb och mycket mer därtill. Nu är den viktiga delen
avklarad för hans del. Nu kunde han passa på att roa sig lite. På Tobias
bekostnad förstås.

Nästa dag så får de besök av Kalle. I vanlig ordning hälsar Tobias på
sin arbetsgivare överdrivet inställsamt. Något som irriterar Seth
oerhört. Men han håller sig lugn. Han får inte förstöra det roliga.
-Jag vill att ni ska hålla lite längre öppettider, säger Kalle efter
tompratet.
-Javisst, hur länge tycker du att vi ska ha öppet då, svarar Tobias
ivrigt.
-Till att börja med ska vi ha öppet till sex. Sen får vi se.
En annan som inte gillade idén var Lenore. Hon skulle inte tycka om att
komma hem så sent. Och nu skulle hon komma hem en timme senare än vad
som från början bestämts. Hon tyckte att det var irriterande.
Kalle pratar ytterligare en kort stund med Tobias sen går han. Seth
känner en viss tillfredsställelse. Nu vet han vad han ska göra. Han
tänker inte låta Tobias lyda order. Så när dagen börjar lida mot sitt
slut och klockan är fem och alla tror att de blir tvungna att stanna en
timme till inleder Seth sitt elaka spel.
-Nu slutar vi för dagen, utbrister Tobias plötsligt glatt.
-Men klockan är bara fem, opponerar sig Tina Jäger.
-Strunt samma. Jag tänker inte stanna här till sex. Och inte ni heller.
-Ja men det ringer faktiskt ganska mycket folk fortfarande och Kalle sa
till oss att stanna till sex. Seth hade lagt märke till att Tina var en
person som gärna skulle vilja vara i ledande ställning. Det var något
som roade honom en aning. Så han tänkte ta det lite varligt i början med
henne. Hon kunde gott få tro att hon hade något att säga till om. Tills
han bedömde tiden som mogen att plocka ner henne. Och då skulle han göra
det med besked.
-Lilla Tina är det du eller jag som är chef, frågar han lent.
-Det är du men jag vill inte få skäll av Kalle, svarar hon lite kaxigt.
Hon sträcker på sig omedvetet och spänner demonstrativt ut sina stora
bröst. Försöker på så sätt göra sig mer respektingivande. Men det har
ingen som helst effekt på Tobias.
-Varför skulle du få skäll. Det är ju jag som fattar besluten här. Eller
hur.
-Ja men…
-Nu går vi så att jag kan låsa. Tina har inget annat val än att gå ut
tillsammans med de andra. Men hon har börjat vädra möjligheter. Tina är
en tjej på 22 år med dålig skolunderbyggnad. Hon har svårt för svenskan
när hon ska skriva. Men det försöker hon kompensera på alla tänkbara
sätt. Hela tiden anstränger hon sig för att verka smartare och mer
kvicktänkt än de andra. Och hon lyckas ganska bra med det. För hon är
när allt kommer omkring inte det minsta dum i huvudet. Det är bara det
att hon är dålig på att stava. Och det kan ibland ge det intrycket att
hon skulle vara obildad. Men för att paketera och skicka iväg
försändelser behöver hon ju inte kunna skriva perfekt. Inte heller när
hon ibland sitter och tar emot beställningar. Men hon vill gärna slippa
kundkontakterna via e-posten. Det är där hennes brister kommer fram.
Och hon vill helt förståligt att så få som möjligt ska veta om dem. Hon
har långt blont löst hängande hår och är runt 1.70 lång. Hon är lite
småmullig u!
tan att verka tjock. Och hennes bästa kroppsliga tillgångar i hennes
eget tycke är de stora fylliga brösten. Som hon exponerar så ofta hon
kan. Och det helst i åtsittande korta jumprar.
När Tobias låst dörren går alla åt varsitt håll. Det blåser kallt. Det
är snart dags att byta ut höstjackan mot vinterjackan. Tobias går fram
till sin blå Audi. Han låser upp. Sätter sig i den och åker iväg. När
han kommer hem vaknar han till. Han har känt sig frånvarande den sista
halvtimman. Och när han tittar på klockan ser han att den bara är kvart
över fem. Han borde ju fortfarande vara kvar på jobbet. De skulle ju ha
jobbat till sex. Han har ett svagt minne av att de övriga också gick hem
vid femtiden. Han är lite förundrad över vad som har hänt. Men också
lite orolig. Vad kommer nu Kalle att säga när han inte hade följt hans
order. Han kan ju inte säga att han gått hem utan att han velat och
vetat om det. Det lät ju inte klokt. Det skulle inte någon tro på. Han
fick hitta på något annat. Något som lät trovärdigt. Ännu när han gick
och lade sig hade han inte förstått vad som hänt. Det var ett mysterium
för honom. Någon som däremot visste mycket väl vad som hade hänt !
var Seth. Han hade för en halvtimme tagit över Tobias kropp. Det hade
varit lätt. Han hade bara behövt fokusera sig på Tobias hjärna och sen
förflyttat en del av sin energi dit. Och eftersom han bestod av ren
energi kunde han lätt överta kontrollen av Tobias hjärna. Seths höga
energinivå gjorde att Tobias betydligt lägre inte kunde göra sig
gällande längre. Så länge Seth dröjde sig kvar var Tobias helt hjälplös.
Han fick inte tillbaka kontrollen förrän Seth avlägsnade sin energi från
Tobias. Men då var ju redan skadan skedd. Men det hade varit Seths
avsikt från början. Och det här var bara början. Det skulle komma mer.
Mycket mer.
Till Tobias förtret och förtvivlan upprepade sig detta varje dag. Och
alltid vid samma tidpunkt. Till sin lättnad märkte han att Kalle inte
verkade ha upptäckt att alla gick hem klockan fem varje dag. Och det var
ingen som misstyckte av de anställda. Mer än Tina alltså. Egentligen
tyckte hon nog att det var skönt att kunna gå hem klocka fem men hon
ville gärna vinna fördelar hos Kalle. Och om hon gjorde det på Tobias
bekostnad störde henne inte det minsta. Så hon protesterade så ofta hon
kunde. Men det hjälpte inte det minsta. Men kanske ville hon inte att
det skulle hjälpa. Hon ville nog att Tobias skulle göra bort sig. Och
det ordentligt. Så snart insåg hon att det nog var smartare att inte
motarbeta Tobias just i den här frågan. Han motarbetade sig själv så
bra. Trodde Tina. Men nu var det ju Seth som drog i trådarna. Och när
han var klar med Tobias skulle han ta itu med Tina.

Efter en vecka får Tobias och de andra besök av sin arbetsgivare Kalle.
Kalle hade ringt några gånger mellan fem och sex de senaste dagarna.
Till sin förvåning och även irritation hade ingen svarat. Han var
förargad. Han skulle verkligen gå till botten med det här och ta reda på
varför ingen svarade i telefon under arbetstid.
-Jag har ringt ett antal gånger men inte fått svar, frågar han rakt på
svar.
-När har du ringt, frågar då Tobias som börjar få obehagskänslor. Seth
är bara road.
-Mellan fem och sex. Jag har ju bestämt att det ska vara öppet till sex
varje arbetsdag.
Tobias är så handfallen så han vet inte vad han ska säga. Helst skulle
han vilja sjunka genom golvet. Mot sin vilja har han trotsat sin
arbetsgivares order. Därför känner sig Seth föranledd att rycka in. Han
tar över.
-Man har väl viktigare saker för sig än att sitta här och dega, svarar
han hånfullt.
-Du är här för att göra ett jobb och det är det du får betalt för,
svarar Kalle en aning häpet. På det här sättet hade aldrig Tobias
svarat. Aldrig någonsin.
-Jag har ett heltids jobb och mina arbetstider är mellan åtta och fem
med en timmes lunch, svarar Tobias nonchalant.
-Du kan jobba mellan nio och sex om du vill. Det blir åtta timmar det
också.
-Det är skönt att komma hem skapligt. Och jag blev aldrig tillfrågad om
jag ville jobba till sex. Jag har skrivit på ett avtal och det ska
gälla.
-Du ska jobba de tider som jag säger till dig. Om det inte passar kan du
börja se dig om efter ett annat jobb, avfyrar Kalle med hätsk röst. Han
stramar upp sig och försöker se bestämd ut. Han fixerar Tobias med en
förargad blick Tobias som hela tiden är medveten om vad som sägs men som
själv inte kan välja orden känner hur desperationen börjar växa. Han
vill gärna behålla jobbet. Han har alltid tyckt att det varit hyfsat och
bra betalt. Men nu höll märkliga omständigheter på att förstöra allt för
honom. Han är lyckligt omedveten om hur pass mycket som skulle bli
förstört. Seth däremot tyckte att allt är väldigt underhållande. Och
Seth är heller inte orolig att Tobias ska mista jobbet så lätt. Han hade
alltid varit tillmötesgående och samarbetsvillig mot Kalle. Och det
skulle ta lång tid att lära upp någon till Tobias nivå. Det var Kalle
medveten om. Därför sa Kalle inget mer utan begav sig istället därifrån.
Han var övertygad om att han satt Tobias på plats ordentligt. Det!
hade aldrig varit nödvändigt förut. Kalle funderade lite smått på det
när han kör iväg med bilen. Men snart är det glömt. Tobias däremot
känner sig ordentligt ängslig. Och skulle göra det de närmaste dagarna.
Och Seth smidde nya planer och elakheter.

Redan dagen efter dök en ny chans till djävulskap upp. Kalle ringde och
bad Tobias att boka bord i någon bra restaurang inne i staden. Han ville
bjuda några affärskollegor på julbord. Det passade bra tyckte Kalle
eftersom det var tio dagar före jul. Men han vill äta julbordet så snart
som möjligt. Vilket han upplyser Tobias om. Tobias lovar högtidligt att
han ska boka bord på bästa tänkbara restaurang. Kalle känner sig nöjd.
Tobias verkar vara sig själv igen. Så fort de har avslutat sitt samtal
ringer Tobias till en bekant som är hovmästare på en bra restaurang.
Till sin lättnad kunde han boka in Kalle och hans vänner redan efter två
dagar. Perfekt. Tobias gratulerar sig själv för sin effektivitet. Men
vad han inte vet om är att hans vän hovmästaren glömde att skriva in
Kalle i gästlistan. Han drabbades av plötslig närminnesförlust. Efter
fem minuter har han inget minne alls av att Tobias ringt och bokat bord.
Och Kalles namn lyser med sin frånvaro i listan. Seth skrattar mj!
ukt för sig själv. Ett skratt som bara han hör.
Tobias som är helt ovetande om den annalkande katastrofen ringer snabbt
upp Kalle och talar om tid och plats för restaurangbesöket. Kalle känner
sig mycket nöjd med Tobias insats. Även han kände till den
utomordentligt trevliga restaurangen. Det var verkligen en fjäder i
hatten att kunna bjuda sina kolleger dit. Det fanns inget att anmärka
på. Inget alls.
Seth känner sig så nöjd att han låter Tobias jobba till sex de följande
dagarna. Den tredje dagen skulle bli minnesvärd. För somliga mer än för
andra.

Det är den 16 december. Det är torsdag och den dagen som Tobias bokade
bord åt Kalle. Det är kallt och det snöar ute. Och så blåser det
ordentligt. Det är nästan snöstorm. Kalle tar en taxi in till
restaurangen. Hans tre kolleger åker tillsammans med honom. När de
kommer fram kliver de ur bilen. Kylan, blåsten och snön slår emot dem.
Kalle betalar föraren med sitt Visa-kort. När han fått kvittot går de
med snabba steg mot restaurangen. De vill slippa den pinande blåsten. De
går in på restaurangen och Kalle går med säkra steg fram till
hovmästaren.
-God afton. Vi har ett bord bokat här. Karl-Erik Eriksson är namnet,
upplyser Kalle hovmästaren om. Hovmästaren tittar i sin lista. Han
hittar två Eriksson. Men ingen som heter Karl-Erik i förnamn.
-Var namnet Karl-Erik, frågar han för säkerhets skull.
-Ja, svarar Kalle tålmodigt.
-Tyvärr kan jag inte hitta någon med det namnet på min lista. Är ni
säker på att ni bokat bord just den här kvällen.
-Det är inte jag som bokat bord utan en av mina anställda. Jag kan ringa
honom för att kontrollera det. Men jag är tämligen övertygad om att det
var den här kvällen. Kalle tar upp sin mobil och slår Tobias nummer.
Irritationen växer inom honom. Det här gav verkligen inte bra intryck på
hans affärskolleger.
-Ja, det är Tobbe här, hör Kalle i sin mobil.
-Det är Kalle, börjar han
-Hej hur är det. Är restaurangen bra som jag bokade åt er, svarar Tobias
snabbt.
-Det är den säkert men vi kommer inte in.
-Varför inte. Jag har ju bokat bord åt er.
-Är du säker på att det är just den här kvällen.
-Jag är bombis på att jag bokade för ikväll. Tobias känner
olustkänslorna välla upp inom honom. Han känner den annalkande
katastrofen rusa mot sig.
-Men hovmästaren här säger att mitt namn inte står med i listan.
-Men det måste vara ett misstag. Be honom titta en gång till.
-Han har redan tittat flera gånger. Och det står inte där.
-Men jag fattar inte. Jag upprepade namnet minst tre gånger när jag
bokade.
-Jag har inte tid att prata mer med dig. Vi får ta och reda ut det här
när vi ses nästa gång på jobbet, avslutar Kalle samtalet korthugget.
Tobias känner sig aningen lättad. Men inte mycket. Han får i alla fall
komma tillbaka till jobbet. Åtminstone en dag. Men oron vilar som en
stor tyngd över honom.
Kalle stoppar ner mobilen i kavajfickan. Det vilar ett missnöjt drag
över hela hans ansikte.
-Men nog finns det väl lediga bord ändå, frågar han hovmästaren.
-Tyvärr har vi fullbokat. Vi har inte ett enda ledigt bord, blir det
oönskade svaret.
-Men jag kan betala extra bara vi får ett bord. Det borde ni kunna
ordna, envisas Kalle. Hovmästaren börjar tröttna på Kalles krävande
sätt.
-Nej tyvärr. Och jag kan inte gärna placera er vid ett bord som är bokat
åt någon annan.
-Skulle du åtminstone kunna titta i morgondagens lista, säger Kalle
avmätt.
-Naturligtvis. Hovmästaren tittar åter igen i sin lista. Men Kalles
namn står inte med där. Och inte under de närmaste dagarna heller.
Hovmästaren tittar till och med på dagen innan. Men inget namn står ens
där. Ingenstans står Kalles namn. Kalle blir tvungen att gå därifrån med
sina affärskolleger. Det känns förnedrande för honom. Han går med
snabba, bestämda steg. Han har aldrig tidigare varit med om något så
pinsamt. Han känner förödmjukelsens hetta bränna i kinderna. Men
kollegerna är finkänsliga nog att inte säga något alls. De känner rent
av medlidande med Kalle. Samtidigt känner de sig tacksamma att de själva
aldrig råkat ut för en sådan fadäs. Och de hoppas innerligt att de inte
kommer att göra det heller. Det återstår inget annat för Kalle att göra
än att ringa efter en taxi så att de kan åka därifrån. Något julbord för
Kalle lär det inte bli denna jul. Han känner ingen lust alls att ens
försöka boka nytt bord efter det här. Men Tobias ska minsann få höra om
det h!
är. Kalle är inte på det klara ännu hur han ska göra med Tobias eller
vad han ska säga. Men en sak vet han. Det blir inget snällt. Han kommer
att läsa lusen av honom. Sen återstår att se om Kalle vill ha honom kvar
eller inte.

Avsnitt 2

De starka olustkänslorna som Tobias har när han åker till jobbet förtär
honom nästan. Han hade svikit Kalle. Hur skulle han ge honom
upprättelse. Tobias kunde inte komma på något bra sätt. Skulle han få
behålla jobbet överhuvudtaget. Han hoppades det. Han hoppades det
innerligt. Av hela sitt hjärta rent av. Han parkerar bilen utanför
jobbet och kliver ut. Det är kallt men Tobias märker inte av det. Han
går mot ingången fast han helst vill vända och gå därifrån. Men han
tvingar sig själv att fortsätta. Han måste igenom det här hur obehagligt
det än kommer att bli. Han måste försöka ställa allt till rätte igen.
Men han vet inte bara hur. Han hade ju inget fel gjort. Det var ju hans
kompis som hade missat att sätta upp Kalle på listan. Satans otur. Och
vilka satans jävla kompisar man hade ömkade sig Tobias. Det var
kompisens fel allting. Tobias skulle tala om för honom vilken sits han
hamnat i tack vare honom. Det skulle han verkligen. De första timmarna
på jobbet blev i stort!
sätt inte bättre. Han mådde lika dåligt. Om bara Kalle kunde komma
snart så att man fick allt det här ur världen. Varför var han tvungen
att dröja så. Satans Kalle. Tobias blir lite förskräckt över sina egna
tankar. Så hade han aldrig förut tänkt om Kalle. Men kanske var det bra
att morska upp sig lite. Han kände sig ju redan tillintetgjord. Innan
Kalle ens kommit. Till slut hör han dörren låsas upp. Det är säkert
Kalle som kommer. Det är det med all säkerhet. Tobias vill helst gå och
gömma sig. Hur ska han bete sig på vettigaste sätt. Ska han hälsa på
Kalle som om inget hänt eller ska han gå rakt på sak och be om ursäkt.
Han är beredd att kräla i stoftet för Kalle om han så skulle kräva det.
Och det skäms han för. Han önskar att det fanns lite mer stake i honom.
Och att han inte kände sig så liten och obetydlig i jämförelse med
Kalle. Han kunde innerst inne inte begripa det. Kalle var ju mindre än
han. Och inte var han vidare auktoritär heller. Det berodde väl på hans
e!
gen mesighet till största delen. Men nu behövde han i alla fall inte
vänta längre. Han önskade att även nervositeten kunde släppa. Det gjorde
den inte. Istället känner han handsvetten bryta ut. Han torkar händerna
mot jeansen. Men det hjälper föga.
-Vi har en del att prata om du och jag, säger Kalle nästan ovänligt och
placerar händerna mot höften. En mycket självsäker och nonchalant gest.
-Men innan du säger något vill jag att du ska veta att gjorde vad jag
kunde, säger genast Tobias i försvar.
-Att ni inte stod med på listan var inte mitt fel, fortsätter han av
bara farten.
-Jaså, du tycker det. Men när jag ber om något förväntar jag mig att få
det uträttat också. Tobias tycker att Kalle trots sin ringa längd
framstår som enorm. Att hans blick skär genom honom som en skärbrännare.
Han kan nästan känna den mot sin hud. Och rösten dånar nästan som åska i
hans ängsliga huvud. Han kryper ihop av ångest. Försöker stänga till
sina sinnen. Men just då händer något. Tobias börjar nu genomgå en
fullständig personlighetsförändring. Hans osäkerhet försvinner. Han
rätar ut sin hukande kropp och står till slut rak och självsäker. Hans
flackande blick söker sig mot Kalles ögon. Snart stirrar han honom stint
i ögonen. Hans ängsliga drag över munnen försvinner och ersätts av ett
hårt och sammanbitet drag. Tobias förvandling undgår inte Kalle. Han
undrar vad som håller på att ske. Men han låter sig inte skrämmas i
första taget.
-Nästa gång jag ber dig beställa bord vill jag att du begär en
bekräftelse från restaurangen att ett bord verkligen blivit bokat, säger
Kalle något osäkert. Tobias hårda blick får honom att svikta betänkligt.
Så pass att han släpper ner händerna från höften.
-Nästa gång jag beställer bord åt dig kan du själv ringa och begära
bekräftelse, svarar Tobias med en röst som överensstämmer helt perfekt
med hans hårda ögon. Kalle blir så överrumplad av Tobias nya hårda
attityd att han inte kommer sig för att säga emot.
-Nåja, bara det inte händer flera gånger är jag nöjd. Nu har jag sagt
det jag ville och hinner inte stanna längre. Tobias svarar inte. Han
tittar bara hätskt på Kalle. Kalle finner för gott att gå därifrån. Han
känner inte för att diskutera det mer med Tobias. Den gamle Tobias kunde
han ha gett några fler åthutningar. Men Kalle hade skådat in i hans
ögon. Han hade sett något som aldrig funnits där tidigare. En hård och
farlig blick som glimtade till som härdat stål. Det var ögon som skrämde
Kalle. Därför ville han fort därifrån. Han behövde också tid till att
tänka över situationen. Han kände att allt var förändrat. En förändring
som hade börjat för ett par veckor sedan. Kalle undrade vad det skulle
komma att innebära för honom. Men det vore kanske säkrast att inget få
veta. Det man inte visste hade man inte ont av. Trodde Kalle.

Seth tyckte att tiden nu var mogen för nästa steg. Han hade tagit över
Tobias kropp helt nu. Den hade fått bli hans värdkropp. Han hade enkelt
förklarat utplånat Tobias egen energi. Och ersatt den med sin egen. Men
först hade han gått igenom hela hans minnesbank. Och han visste nu allt
som Tobias sagt, gjort, hört och sett i hela sitt liv. Som så många
gånger tidigare hade det gått lätt. Han kunde göra så med nästan alla.
Utom sin egen sort. Och det var enbart bra tyckte Seth. Han behövde
jämnlikar. De var de enda som kunde ge honom motstånd. Han såg fram emot
åtminstone ett återseende. Det skulle kanske inte bli trevligt. Men
under alla omständigheter skulle det bli intressant.
Det kändes lite spännande att ha en ny kropp igen. Men en av nackdelarna
var att han nu inte kunde lämna Tobias kropp för några längre stunder.
Då skulle den börja brytas ner. Det tänkte han förhindra för han ville
ha en fräsch kropp. En kropp som var i gott trim. För att det inte
skulle bli alltför långtråkigt fick han väl se till att det hände saker
och ting. Man har ju inte roligare än vad man gör sig så att säga. Och
han hade redan en och annan idé om vad han skulle göra. Så inte skulle
någon få det händelselöst här inte.
Lenore kände han sen tidigare även om hon nu inte hade en aning om det.
Men var sak har sin tid. Så han tänkte börja med Johanna istället. Hon
passade bra eftersom hon var flickvän till Eric Aresson. Och till Eric
hade Seth ett alldeles speciellt förhållande till. Han visste inte
riktigt säkert vad som skulle hända. Det enda han visste säkert var att
något skulle hända. Det återstod bara att se vad. Men först skulle han
bara ta hand om Kalle. Där fanns ju en del kvar att göra. Och det bästa
återstod ännu tänkte Seth tillfreds med sig själv.

Seth är hemma i Tobias lägenhet. Han går runt i den och undrar ifall det
finns något som han skulle vilja ändra på. Han kommer inte på något med
en gång. Det dyker väl upp vart efter. Just som han sätter sig ner i
soffan ringer hans mobil. Det är Tobias flickvän, Anneli . Henne hade
inte Seth ägnat många tankar åt. Det var en söt och trevlig tjej. Men
hennes mor var vedervärdig. I Seths tycke åtminstone.
-Du har väl inte glömt att vi ska äta julmiddag hos min familj imorgon,
säger hon. Det kom inte som någon överraskning för Seth. Men han hade
inte minsta avsikt att följa med på den middagen.
-Jag har inte glömt det. Men jag tänker inte följa med dit, svarar han
kort och en aning besvärat.
-Ja men vi hade ju bestämt så. Sedan länge. Min familj förväntar sig att
du kommer. Du måste bara följa med. Du vet ju hur mycket dom gillar dig.

-Jag har ändrat mig. Jag orkar inte tillbringa en hel dag med din
familj.
-Vi kan väl fortsätta prata om det här när jag kommer hem till dig. Jag
är snart framme. Har bara några kvarter kvar.
-Visst. Det går väl bra, svarar Seth tonlöst. Tobias hade varit
huvudlöst förälskad i Anneli. Seth i sin tur tycker inte att det är
något speciellt med henne. Hon var som sagt söt och rar. Men sådana
tjejer har Seth träffat åtskilliga genom tiderna. Utan att han har fäst
sig vid någon av dem. Och han skulle aldrig komma att göra det vid
Anneli heller. På sin höjd kunde han tänka sig att umgås med henne lite
sporadiskt. Men inte enbart med henne. Det fanns alldeles för många
vackra kvinnor för att han skulle binda sig vid bara Anneli. Det var
något som han måste tala om för henne. Och hellre förr än senare. Och så
var det det här med hennes familj. Anneli var väldigt fäst vid sin
familj. En riktig helylleflicka var hon. Familjen var lika viktig för
henne som Tobias hade varit. Och hon hade med fast beslutsamhet
inlemmat Tobias i familjen. Tobias hade väl inte varit överdrivet
förtjust i det men ansett att det var ett pris värt att betala för
Anneli. Men det priset tänkte i!
nte Seth betala. Han tänkte inte ödsla av sin tid på Annelis familj.
Han bedömde det som helt meningslöst. Det var varken Anneli eller hennes
familj värd. Och det var något som han var tvungen att klargöra för
henne. Sen fick hon ta det som hon ville. Seth tänkte inte bekymra sig
över det. Han var snarare lite road av det som komma skulle. Och inte
tänkte han låta sig bevekas heller som Tobias så ofta hade gjort. Han
var med andra ord redo för sammandrabbningen.
Snart ringer det på dörren. Seth går och öppnar och som väntat kliver en
rödkindad Anneli in. Hon hade ännu ingen egen nyckel till Tobias men
hon skulle se till att få en. Hon hade några gånger antytt att hon
skulle vilja ha en. Och Tobias hade inte haft något att invända. Men han
glömde allt som oftast att skaffa en åt henne. Men hon tänkte se till
att han verkligen gick till en låssmed. I värsta fall kunde hon göra det
själv. Kanske var det läge att föreslå det. Ja det var det. Hon skulle
göra det idag. Anneli hänger av sig sin jacka och drar undan det långa
blonda håret så att det hänger ner på ryggen. Sedan går fram till Seth
och lägger armarna om hans hals. Det har Seth inget alls emot. Det är
rent av mysigt när hon pressar sin välformade kropp och sina fasta bröst
mot honom. Kanske skulle han vänta med det allvarsamma samtalet en stund
och låta henne hållas. Han bestämmer sig för att vänta. Anneli får ett
ljuvligt gensvar av Seth. Hon tycker att hans kyss är annorlund!
a mot de tidigare. Sen tänker hon inte så mycket på det. Hon hade tänkt
att tjata lite på honom. Men det kunde vänta. Varför avbryta nu när det
var så härligt. Så här härligt hade det aldrig varit att kyssa Tobias
innan. Så varför bryta nu när det lovade så gott. Tillsammans går de mot
sovrummet. Anneli får nu uppleva något som hon bara vågat drömma om.
Perfekt fulländad sex. Efteråt vilar hon ut. Hon är helt betagen av det
som nyss hänt. Seth går upp ur sängen och klär på sig snabbt.
-Vi hade väl saker att prata om, säger han känslolöst.
-Så bråttom är det väl ändå inte, svarar Anneli lojt. Hon njuter ännu av
eftersmaken. Hon sträcker på sin smidiga kropp. Hon är inte så lång.
Runt 1.65. Men det räcker bra åt de flesta karlar har Anneli upptäckt.
-Jag tycker det. Ju snabbare vi får det här ur världen desto bättre.
-Vi kan säkert få sova i gäststugan hos mina föräldrar, säger Anneli
förhoppningsfullt.
-Du får sova var du vill. Jag tänker sova här.
-Men vi hade ju bestämt att vi skulle fira julen hos mina föräldrar,
invänder Anneli.
-Jag tänker inte fira någon jul. Det gör man bara om man har barn.
-Vi får väl skaffa oss barn då, fnissar Anneli som ännu inte tar Seth på
allvar.
-Du får skaffa dig så många du vill.
-Menar du det. Det kanske är en på gång redan. Vem vet, säger Anneli
menande.
-Det borde inte det, för du äter ju p-piller eller hur, svarar Seth lite
irriterat. Han uppskattar inte hennes anspelningar.
-Jag kan ju sluta, lirkar Anneli vidare.
-Jag bryr mig inte om ifall du äter piller eller inte. Men slutar du får
du leta upp en ny karl. Jag tänker inte skaffa mig några ungar ännu,
svarar Seth lätt uttråkat. Det var inte första gången han varit med om
detta lirkande. Och varje gång hade han blivit lika irriterad. Anneli
blir först förvånad och sedan besviken. Hon hade inbillat sig att Tobias
gärna skaffade barn med henne. Och visst hade hon rätt. Men det var inte
längre Tobias som hon hade med att göra. Anneli sätter sig upp på
sängkanten. Hon har ett fundersamt uttryck i ansiktet. En av Annelis
goda sidor är att hon är lyhörd och hon hade nu en stark känsla av att
Tobias inte längre ville föra det på tal. Och säger därför inget mer om
det.
-Men visst följer du med till mina föräldrar, säger hon prövande. Hon
vill inte pressa honom för mycket. Hon kan inte upptäcka Tobias
lättsamma sida. Som han så ofta visar upp. Men nu finns den inte där och
hon saknar den.
-Hur många gånger måste jag säga att jag inte följer med, undrar Seth
med tålmodig stämma.
-Inga fler gånger, skyndar sig Anneli att svara. Ett talande ögonkast
från Seth hade räckt för att hon skulle sluta tjata. Hon rycker uppgivet
på axlarna och låter armarna sjunka ner. Hon kastar en förstulen blick
på honom och tittar sedan ut genom fönstret. Utanför skiner solen i
stark kontrast mot hennes egen sinnesstämning. Seth å sin sida känner
att han vill vara ifred. Det hade hettat till ett tag men nu hade lågan
falnat. Och han var inte på humör att prata mer med Anneli. Hon är
fortfarande naken vilket föranleder honom till att be henne klä på sig.
Hon klär på sig motvilligt. Det går långsamt och under tystnad. Tankarna
mal i hennes huvud. Hon känner inte igen sin Tobias.
-Är du klar snart så att man kan få lite lugn och ro, säger Seth med
besvärad stämma.
-Vill du bli av med mig eller vadå, svarar Anneli smått ilsket. Hon har
börjat härskna till. Hon tycker inte om den ton som Seth börjat använda
mot henne.
-Något åt det hållet, svarar Seth kallt. Anneli blir överrumplad av det
korta och kallsinniga svaret. Och inte så lite ängslig.
-Är det något som är fel, undrar hon oroligt. –Har du tröttnat eller har
jag gjort eller sagt något, fortsätter hon. Det ligger lite ilska i
botten också. Om det är något som är fel tycker hon att Tobias borde
vara mer rakt på sak.
-Det är inget större fel just nu. Jag vill bara vara ifred. Och jag
undrar om det är ok för dig för är det inte det så lär det bli problem,
säger då Seth långsamt och tydligt samtidigt som han spänner blicken i
Anneli. Anneli uppfattar genast varningen. Den återfanns både i hans
röst och ögon.
-Jag ska lämna dig ifred. Men vill du att vi ska träffas något mer.
Efter jul kanske, säger hon ynkligt. Hon har insett att slaget är
förlorat men tänker inte ge upp kampen.
-Det kommer vi säkert att göra. Jag hör av mig efter jul, svarar Seth
med en mjukare stämma. Hans budskap hade gått fram så han behövde inte
ta i hårt längre.
-Se så iväg med dig nu. Låt inte dina föräldrar vänta längre än
nödvändigt, säger han avslutningsvis samtidigt som han räcker över
Annelis jacka som han tagit ner från kroken. Hon tar emot den med en
uppgiven min i sitt söta ansikte. Som ett sista försök tittar hon
bevekande på honom med sina vackra djupblå ögon. Seth ler mot henne med
Tobias lätt missfärgade tänder. Hade det varit hans egna skulle de ha
bländat henne. I dubbel bemärkelse. Men det var något som Anneli aldrig
skulle få se. Han går fram till ytterdörren och håller upp den åt henne.
Hon går därifrån utan ett ord. Anneli känner sig förvirrad och lite
skrämd. Så där hade Tobias aldrig tidigare uppträtt mot henne. Han hade
helt klart varit avvisande mot henne. Och det smärtade ordentligt. Hon
hade inte sett ett spår av den uppskattning som Tobias normalt visade
henne. Men ändå hade han älskat med henne på ett förunderligt sätt. På
ett sätt som varit främmande och nytt. Och helt underbart. Så nog kan
man förstå An!
nelis förvirring. Men det som bekymrade och skrämde henne mest var det
diffusa och knappt urskiljbara. Hon kanske inbillade sig men hon hade
instinktivt känt något hotfullt. Det hade inte varit tydligt men ändå
funnits där. Men hon intalar sig själv till sist att det bara var
inbillning. Och tränger sedan undan de onda aningarna. Hon styr stegen
mot bilen. Hon bestämmer sig för att det bara var en obetydlig fnurra på
tråden. Och sådana var lätta att lösa upp. Hon åker därifrån något
stärkt i själen. I fönstret står Seth och tittar efter henne. I hans
ögon vilar en outgrundlig blick.

(Forts. följer)


Ellen
[email protected]

Skriven av: Flera författare

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren