Varför är de hennes

Jag minns tiden med föräldrarutbildning, snickrande av vagga, inköp av alla det slag och den tiden var kort men också härlig. Jag minns hur jag klippte navelsträngen och höll min dotter i famnen. Jag minns hur jag mottog dem med ett hem i blommor. Ibland känns livet bara så lätt och det här var något jag drömt om så länge. Man blir nog lite galen av lycka och jag vimsade allt omkring som den mest otroliga hönsmamma för att ta hand om mina två älsklingar. Sen är det förstås bra att den manliga basrösten kan vara det bästa sättet att få ett barn att somna.

Det kändes lite konstigt att bli påmanad ut i arbetslivet så snabbt igen. Ibland gjorde det ganska ont att man betydde så lite och att det bara var när det trasslade till sig som man riktigt dög men blöjbyten kan verkligen vara en räddningsplanka för en kille som vill komma nära sitt barn. Sen fanns ju alltid rapport som räddaren i nöden, en halvtimme med mamma framför TV:n och någon som behövde sin pappa och godnattsagan. Föräldrardagarna rullade på och dela lika hade blivit bortglömt och plötsligt var det dags att inse att om jag inte satte ner foten så skulle de ta slut utan att en enda hamnade hos mig. Jag fick två underbara månader med min dotter och njöt med allt jag hade och min dotter kom mig så nära. Tiden var kort men vädret var bra sa jag till mig själv för att plåstra om min besvikelse. Det går inte att gräva ner sig och nu var barn två på gång.

Tänk när barn två kom var man så mycket säkrare med en härlig relation till nummer ett och en nummer två som man redan från början visste hur man skulle få att somna. Det hade däremot blivit tuffare på andra sätt. 'Min dotter' sa min fru och höll armarna om henne på ett sätt som fick mig att förvånat utbrista 'vår dotter'. Förlossningen hade varit 'fruktansvärd' även om jag tyckte hustrun varit blekare, skriken högre och värkar och krystningar hade pågått längre för första barnet. Det var så synd om min hustru numera. Hon var så trött. Hon ville inte tillbaka till sin arbetsplats där de var hemska mot henne. Två barn var så otroligt jobbigt. Det sista var dock en väldig möjlighet för mig för nu var det inte bara en halvtimme på kvällen som var min med barnen och jag somnade allt som oftast på golvet inne i något av barnens rum. Den här gången tog jag upp föräldrarledigheten tidigare men nu mötte jag svarta blickar och 'du förstår väl att jag inte kan arbeta där'. Dagarna rann iväg och inte en enda hamnade hos mig men jag sa till mig själv att jag har ju kvällarna.

Tiden kan gå fort ibland och man hinner liksom inte ifrågasätta något. Det var klart att det gjorde ont med 'min dotter' och gör det och sen gör det som om man var anställd. Det fanns dock kompensationer när hustrun var för trött för att göra något med dem på helgen. När hon allt oftare behövde sovmorgon. När studier för att 'bli något annat som jag vill' bara tog all hennes tid. Då hade jag tid med båda min underbara döttrar, då var jag ensam hemma med dem utan någon som skulle lägga sig i och då kunde jag ge mig in i en underbar värld av sagoberättelser, bus och allt det som gör tiden med barn så härlig.

Förr eller senare blir man upphunnen även om man försöker springa fort. En dag kunde jag och min hustru bara titta på varandra och undra vad vi var för några. En dag kränkte hon mig så mycket att jag frågade henne om vi hade någon framtid tillsammans. Svaret från henne kom snabbt och självklart:

- Vill du skiljas ska jag ta barnen från dig.

Åren fortsatte men jag kände hur jag krympte av att ständigt bli utskälld och hotelsen den svävade där hela tiden ovanför. Mina döttrar kämpade om den starkaste handen och mitt hjärta var deras och jag fick bara mer tid med dem. Nog var jag rädd att mista dem men ibland trodde jag att all min tid med dem skulle kunna vara en försäkran mot det. Det är förstås farligt att lämna sitt hjärta kvar hos någon. Kanske ska inte någon man ge bort sitt hjärta till ett barn som är någon annans dotter. Fast jag hade inget val när de kastade sig i min famn.

Förr eller senare blir man upphunnen även om man försöker springa fort. Man kan inte leva med en människa som bara ägnar sig åt att trycka ner en och den som ständigt är arg och missnöjd blir inte heller lycklig. Det sprack förstås! Hon slog mig och sen fanns det ingen återvändo in i spiralen av beskyllningar och gammaldags domare. Du måste inse sa min närmaste vänner 'att om hon inte är helt under isen risig så får kvinnan vårdnaden'.

Varför är barnen hennes?

Skriven av: Richard Lenander