Vargarna

Vargarna


Det var både ljuset och ljudet som väckte dem båda, där de låg och sov i den gamla kvarnen. När de sträckte sig på tå, nådde de upp till nederkanten på det smutsiga fönstret och kunde kika ut. Ulrike ropade till, skrapade bort litet smuts och stirrade häpen ut på ängen. Där rörde sig en vargflock. Den bestod av 5 stycken hungriga vargar. Dom strök runt kvarnen, med blodtörstiga ansiktsuttryck. Ulrik och Ulrike var vettskrämda. Hur skulle de ta sig ifrån kvarnen? De hade varit ute dagen innan, och jagat älg. Men vägen hem var lång, så de bestämde sig för att övernatta i den gamla kvarnen. De hade lyckats dräpa en älg, och det var antagligen blodet från älgen som hade lockat Vargarna dit. Både Ulrik och Ulrike kunde riktigt se hur vargarna hungrade efter allt kött de kunde få tag på. Timmen var sen, och ännu satt Ulrik och Ulrike var i kvarnen. De smidde flitigt på en plan. Vargarna blev allt mer desperata. De började att gnaga och rafsa på den lilla trä dörren. Två av vargarna gav sig av för att leta rätt på mat, på annat håll. Deras plan var att locka vargarna en bit ifrån kvarnen.
Detta skulle de göra möjligt genom att offra delar av deras älgkött. De finaste delarna på älgen behöll dom själva. Det var rättare sagt Ulrik som ville behålla dom, så att han kunde sälja en del av delarna, och en del för eget bruk. Detta ville inte Ulrike. Hon tyckte att de skulle slänga ut allt älgkött. Men Ulrik var en envis man. När solen sakta började gå ner bakom berget, började Ulrik att skära av de finare delarna av älgen. Ulrike samlade ihop resten av det som blev kvar efter rensningen. Hon fick klartecken av Ulrik att kasta det så långt ut hon kan, genom det lilla fönstret. Vargarna ryckte till, och kastade sig över köttet. Ulrik famnade det finare köttet, och både Ulrik och Ulrike begav sig ut från kvarnen. De sprang för kung och fosterland, men vargarna upptäckte dem. De ville självklart hällre ha fint älgkött, och människokött som räcker flera dagar framåt. Vargarna sprang ifatt Ulrik, och kastade sig över honom. Ulrikestannade till, och fick se Ulrik bli sliten i stycken. Hon var förtvivlad. Hon fortsatte att springa, hela vägen hem. Hennes mor skakade på huvet när hon hört hela historien, och tårar kom från hennes ögon. Det var Ulriks egen egoism och snålhet, som fick honom dräpt.

Skriven av: tobias