Vart ska den oskyldiga flickan ta vägen?

Vart ska den oskyldiga flickan ta vägen?

Den oskyldiga flickan står framför soffan efter att hon försökt väcka liv i sin livlösa far. Hennes far som bara låg där i soffan med ena handen full av olika slags piller och i andra handen håller han ett brev. Ett brev som den oskyldiga flickan inte kan ta tag i, hennes instinkter säger åt henne att det är fel. Hur mycket hon än vill ta tag i det och läsa det så kan hon inte. Hon står där och kollar på sin far som har proppat i sig massvis av piller. Inte en chans att det går att rädda honom vid det här läget. Inte en chans att den oskyldiga flickan vill rädda hennes far som själv har valt att ta sitt egna liv, som valt att lämna henne ensam i denna värld.
Nu ser hon det, fotot dom togs i julas. Det stod där på tv bänken bredvid tv:n som var avstängd. Fotot som fick henne att drömma sig bort. Det var jul och som vanligt enligt deras tradition skulle den oskyldiga flickan och hennes far ta sitt årliga julfoto. Det luktade saffran i hela huset och det lilla pepparkakshuset fick vara med i bakgrunden. Pepparkakshuset som den oskyldiga flickan hade gjort när hon och hennes far hade deras årliga pepparkakshustävling. Den oskyldiga flickans far betydde allt för henne, ända sen hennes mor lämnade dom för en annan rik man. Det var bara den oskyldiga flickan och hennes far nu. De var allra bästa vänner.
Nu har hon samlat sig. Hon reste sig upp från fåtöljen som står snett intill soffan. Hon hade satts sig där när hon drömde sig bort till juletiderna. Hon tog några små steg mot sin far, för att ta tag i det där brevet. Brevet som hon inte kunde ta tag i förut, eftersom att hennes instinkter hade sagt åt henne att det var fel. Men hon trotsade sina instinkter och tog tag i brevet. Nu håller hon det i handen. Hon har inte vikt upp det ännu. Hennes händer darrar. Tänk om det står att det var hennes fel, tänk. Hon viker upp brevet och tar ett djupt andetag…

Älskade dotter! Jag älskar dig mer än allt annat på denna jord. Om du läser detta brev är jag inte vid liv längre. Bara så att du vet är det verkligen inte ditt fel. Jorden är en tuff plats att leva på, du var den enda som fick mig att kämpa genom livet! Du var mitt hopp till att vakna upp varje morgon. Efter att din mamma lämnade oss så fick jag kämpa och slita ännu hårdare för att kunna ge dig ett fantastiskt liv. Innan du kom till världen så höll jag på med massa dåliga saker. Jag tog massor utav droger hit och dit. Jag har helt enkelt varit en drogmissbrukare en gång i tiden. Men när du väl kom till världen så bestämde jag mig för att sluta. Jag skulle äntligen bli en bättre människa. Jag gjorde allt jag kunde för att sluta men det gick verkligen inte! Jag kände mig hemsk. Jag ville inte vara en dålig förebild. Det var därför jag gjorde som jag gjorde! Jag har inga förhoppningar på att du ska förlåta mig. Men bara så att du vet så finns det ingen annan jag älskar mer än dig! -Din far

Brevet slant ur hennes händer och den oskyldiga flickan föll ner på marken. Tårarna bara rinner ned ifrån hennes kinder. Hon vet inte vad hon känner. Hon känner ingenting. Efter en kvart av att inte känna någonting, så hör hon hur det knackar på ytterdörren. Hon försöker resa sig upp. Hennes kropp bara darrar hon vet inte om hon kommer kunna klara av att gå hela vägen till dörren. Hon känner bara hur hennes ben nästan viker sig under henne. Hon tar tag i väggen som ett stöd. Hon är nästan framme. Snart kan hon sätta sin hand på handtaget och öppna dörren. Hon tar några djupa andetag. Hon trycker ned handtaget och trycker dörren utåt. Där stod hon, kvinnan som för ett tag sedan hade lämnat den oskyldiga flickan i stycke. Kvinnan som lämnat kvar den oskyldiga flickan med bara hennes far. Hennes far som låg där i soffan helt medvetslös med ett dussin piller i handen. Den oskyldiga flickan vet inte hur hon ska reagera. Man kan se att kvinnan som står där har fällt några tårar. Där står de. Kvinnan som står utanför ytterdörren öppnar upp sin famn och den oskyldiga flickan faller.

Författare:

Publicerat

Dela: