Vårtecken

Vårtecken av Flera författare xoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxox oxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxo Falskt vårtecken(?) av Redan när jag vaknade den där måndagen visste jag att det var något speciellt i görningen. Nere i köket fick jag det bekräftat. Solen strålade från en himmel med endast några enstaka moln här och där. Pemperaturen nådde ända till 10 plus, och jag visste att våren äntligen hade kommit. Lyckan rusade genom mina ådror. Äntligen var vintern besegrad för gott. Jag struntade i jackan den här morgonen. Stack bara ner fötterna i joggingskorna som jag inte kunnat använda på månader pågrund av snön, äntligen kunde jag börja använda dem. När jag gick på trottoaren såg jag en underbar syn. Den första tussilagon hade lyckats ta sig över gräsets yta. Den stod där lika stolt som min lillebror gjorde första gången han tog sitt första steg, och jag kunde inte låta bli att stå där och beundra den. Men så hände det något. De moln som för en timma sedan verkat så oskyldiga ut, hade växt till sig till mörka höga moln. En kall vind svepte över mig, och jag började huttra i min munk jacka. Det var nog dags att fortsätta vandringen till busshållplatsen nu. Väl där, insåg jag att jag missat morgonens ända buss, och mitt förr glada humör försvann likt den kalla vinden hade kommit. Surt muttrande för mig själv började jag gå de 6 km till skolan. Givetvis var jag försenad när jag äntligen kom fram. Samma dag, när jag gick hem, öste kallt regn över mig, och jag kunde inte låta bli att tänka på den stackars tussilagon. Jag kunde inte tänka mig att den fortfarande levde. Mycket riktigt, när jag kom till diket där jag sett den stolta blomman, var det alldeles tomt. Tyst för mig själv började jag undra om det inte bara hade varit ett falskt vårtecken trots allt. xoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxox oxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxo Vårtecken av Jessica 'jag plockar blåsippor och lägger på din grav våren har kommit nu och solen värmer mig vet du, jag tror det kommer bli ett storslaget år det här iallafall... trots allt... när jag gick till jobbet idag behövde jag ingen jacka och fåglarna kvittrade som galningar och vet du att när jag gick genom parken luktade det verkligen vår jag har redan plockat fram sandalerna och jag kastade långkalsongerna när jag tvättade i söndags och barnen spelar kula på gården våren har kommit och det är härligt och pirrigt och jag är glad i hela kroppen Jag lovar att komma hit till din grav och berätta om allt härligt som händer så får du ändå del av det på något sätt fast du valde att gå en annan slags vår till mötes i år' xoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxox oxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxo Vårtecken av Jessica Salminen Sitter på spårvagnen till jobbet. Tidigare än jag önskar men senare än vad jag borde. Som vanligt med andra ord. Den grå massan är också med på vagnen. Alla dessa människor som själlöst flyter ihop i varandra. Ibland händet det att någon i avvikande klädsel skiljer sig ur mängden för en stund, men jag finner personen mig likgilltig och den smetas straxt ut igen i allt det grå. Så har det varit hela vintern. Så är det alla vintrar. Resan blir så oändligt mycket tråkigare när det inte finns något att titta på, fundera över, fantisera kring. Bara en lång väntan att komma fram. Min resa till jobbet har inte ens kommit halvvägs. Då kliver han på. Det är alltid en han som är den första. En han som väcker intresset för världen och människorna omkring mig. Vad det är hos honom vet jag inte men en pirrande känsla vaknar i min mage. Han är mig inte likgilltig. Hans ljusa rufsiga hår, hans blåa blick och charmiga leedne. Allt är intressant. Jag vill ställa mig upp och fråga 'Var har du varit hela vintern??' Men jag vet egentligen svaret. Han har likt tussilagon funnits där hela tiden, gömd under vinterns glåmighet. Nu vid solens första värmande strålar blommar han upp. Han går förbi mig och sätter sig längre bak, men det gör ingenting. Det kommer flera. Nu är han inte längre den ende. Nu kommer de dyka upp lite varstans. Ett leende här, ett skratt där. Ett ansikte i mängden, en hand som fångar min blick. Snart kommer jag att lägga märke till tjejerna. 'Vilka fina skor hon har, såna vill jag ha' 'Undrar vart hon har köpt den där kavajen? ' Livet vaknar igen. Världen blir åter vacker. Jag har sett mitt första vårtecken, årets första läckerkex!! xoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxox oxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxo Snövit av Annika Vit som snö, du ligger i min hand. Liten, så liten du är Kraft du mig skänker, kraft att orka. Hur det nu fungerar? Bort från svarta hålet, du mig leder. Ger mig livet åter. En liten tablett, vit som snö, visar att våren är här xoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxox oxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxoxo VÅRREGN av Maria Härliga mellantid mellankrigstid tårta med mellanlägg, sa mormor och skrattade Tryggt förankrad i en bakgrund av mjukt vispad grädde och skivade bananer - fast första Tussilagon redan har slagit ut - finns det ännu tid för mig att baka min kaka slå klackarna i taket smida smutsiga planer; med ung medelålderskris lagd i kuvös som svepskäl (för att dricka mer Martini Bianco under solvarmt parasoll). Så då sätter jag väl en plopp till av ädel metall i örat, aj, steppar minst två steg vidare tankfull av ljuset yr av regnet bland droppar av upplösta alvedonbrus som stilla blänker i silver sväller och brister Det smakar salt på min kind. Ihopknollrade telefonsladdar säger adjö till vårdeppet, talar förstånd med katten men rätar ut sig till lakritsremmar som längtar ner mot blåsvart jord - inväntar the bitter end.

Skriven av: Flera författare