Våta nya kyssar

-Kysser han bra? undrade väninnorna när man varit ihop med någon ett par dagar.
Vadå kysser, vi har inte lekt sanning och konsekvens en enda gång, tänkte jag, så vi har inte behövt göra det. Och mindes med fasa Björn och Lis, som en gång kyssts utanför leken. Helt frivilligt!
Jag hade varit tillsammans med de flesta killarna i klassen. Ja utom Nisse förstås, någonstans satte man gränsen. Man frågade chans, eller killen frågade, och sen var man ihop, det var inte mer med det. Man klättrade i träd tillsammans, smällde smällare om det var runt påsk eller nyår eller tjuvrökte. Efter någon vecka gjorde man slut, det var inte mer med det heller. Kyssar och trams ägnade vi oss inte åt. Trodde jag. Det var uppenbart att jag var förd bakom ljuset.
-Johnny kysser skitbra, förkunnade Lena.
-Peter slaskar, sa Carina, jag är blöt från pannan till halsen när vi är klara.
-När man kyssts med Kalle har man bananläppar i flera dar, upplyste Mia.
Jag förstod att jag låg efter.
-Du då Monica? undrade de en dag vid juletid.
Jag hade frågat chans på Bosse en dag på skolgården. Han visste inte ens vem jag var och jag bara gick fram och frågade. Ingen tyckte jag var riktigt klok i roten. Jag är beredd att hålla med, men jag fick hans uppmärksamhet. I alla fall den stund det tog för mig att fråga och för honom att säga nej... Men faktiskt, han blev nyfiken, han sa hej i korridoren, förutsatt att ingen annan var i närheten och han tittade efter mig, om än med ett brett flin, men ändå.
Jag hade en spion och lobbyist också. My, som gick i Bosses klass pratade om mig när hon kom åt, och till slut måste han ha blivit så trött på allt tjat att han gick med på att träffa mig. Tillsammans med Peter som också gick i hans klass och Peters tjej Carina, som gick i min. Jag hade en träff!
Vi träffades hemma hos Peter och såg på film. Inte video, nej det skulle dröja vid pass tio år innan sånt fanns i hemmen. Det skulle dröja fyra, fem år innan färg-TV fanns hos vanligt folk! Vilket påminner mig om den gången jag hade fest och grammofonen gick sönder, och vi skulle partaja till radion. Det gick inte så bra. Gamle kungen gick och dog så man spelade bara sorgemusik hela kvällen. Men det är en annan historia.
Vi såg filmen om när Peter åkte skidor om och om igen. Åtminstone gjorde jag det. Peter och Carina 'slaskade' och Bosse pysslade med projektorn.
-Kom igen nu hörde jag Peter viska.
Bosse satte sig bredvid mig och la armen om mig.
Det kändes som om hjärtat skulle hoppa ur mig och ställa till någon slags soloscen i steppdans på golvet. Nu kommer det snart att hända, minns jag att jag tänkte. Det får inte hända, jag är ju alldeles torr i munnen. Bosse lutade sig fram och skulle nog kyssa mig, jag tror det. Han missade med ett par meter för jag var halvvägs ute ur rummet.
-Måste på toa, pep jag och sprang.

-Du är en idiot, sa Carina på hemvägen.
-Och du är våt i hårfästet, sa jag.

-Det är en fotokurs på måndagar, informerade mig My nästa dag, anmäl dig!
-Jag är inte det minsta intresserad av foto, sa jag.
-Bosse går där.
Tio minuter senare var jag anmäld.
Bosse såg inte särskilt förvånad ut när jag kom rantandes in på kursen. Efter fyra måndagar utan att något hänt, hamnade vi en kväll i mörkrummet tillsammans. Bosses hand låg plötsligt om min midja vid framkallningsvätskorna. Jag såg bilden träda fram och skulle just ta upp den. Då! Han vände mig mot sig. Jag kände paniken komma från tårna och på sedvanligt manér sprang jag min väg. Denna gång visade det sig dock vara ganska klumpigt. Alla bilderna blev förstörda. Bosses bilder...
Alla väninnorna var överens dagen efter när jag berättade vad som hänt.
-Det är kört.
Men se det var det inte. Måndagen efter tog han tag i mig i korridoren utanför mörkrummet och kysste mig. Det gick så fort att jag inte hann rymma. Jag såg framför mig solar, planeter och mammas bekymrade min.
-Jag tycker om dig, stammade jag fram när han släppte mitt ansikte.
-Jag vet. Sa Bosse.
-Hur kysste han? undrade kamraterna.
-Jag vet inte svarade jag, jag har ingenting att jämföra med.
-Det har tydligen han, sa elaka Gnu, han tyckte att du kysste som en matta.
Jag förstod några dagar senare att han inte visste vad han talade om. När jag mötte honom i korridoren sa han nämligen:
-Du, oss plankor emellan, vem har hyvlat dig?
Och så sa man ju bara till tjejer som inte hade några bröst...

Monica Rolfner

Skriven av: Monica Rolfner