Publicerat
Kategori: Novell

Vem är hon egentligen

Vem är hon egentligen? Denna underliga flicka som står där borta. Hon har en osäker blick och hennes ögon flyger över rummet. Man vill gå fram till henne, fråga hur det är fatt om det är något man kan göra, men hon visar tydligt kom mig inte nära. Vad tänker hon egentligen, är det någon som riktigt vet. Folk som inte känner henne får ofta uppfattningen att hon är kall och trist. Men det finns få som kommit henne nära och de vet att det hon söker är kärlek och värme. Hon tittar otåligt på klockan, väntar hon på någon speciell ? eller väntar hon på att bara någon ska korsa hennes väg ?. Men det verkar inte komma någon, med sorgsen blick tittar hon på mig men tittar lika snabbt bort. Hon vill inte att jag ska se hur ledsen och sårad hon innerst inne är. För hennes blick kan nog avslöja en hel del om man får en chans att studera den. Någon måste ha gjort henne ledsen, någon måste ha gjort så att hon känner sig så misslyckad och rädd. Men vem är denna hemska och grymma person, kanske det inte finns någon, kanske är det hennes eget fel. Jag vet att hon ofta är glad och lättsam mot andra men sen vet jag också att hon är en mycket ledsen person emellan åt. Det verkar som hon inte vill ha någon hjälp av andra hon vill klara sina problem själv. Men det kanske inte alltid är så lätt även om det gör ont att berätta så kan det va det rätta. Hon har faktiskt gjort en del försök men det verkar som det finns en gräns ett ställe där det tar stopp.
Men se nu är hon inte ensam längre, bredvid henne står en man, nej, nej inte en man i hennes egen ålder utan en man i 60 års åldern. Det syns i hennes ansikte att denne man är någon som hon litar på och känner sig trygg med. Mannen kramar flickan, hon har nog en viktig plats i hans liv, men liksom hon har han nog svårt att visa det.
Han vet nog inte hur mycket flickan behöver höra att hon är tillräcklig att hon duger som hon är. Mannen och flickan ser ut att va mycket nära släkt, det syns i deras drag i ansiktet, mannen är nog rentav flickans far. De har ett mycket livligt samtal, om vad vet jag ej men de har mycket skilda åsikter i ämnet. Varken han eller hon ger sig inte de tycker båda att de har rätt. Och kanske har de båda rätt, men var och en på sitt sätt. Jag hör att hon skriker att det är bara hennes liv inte någon annans, att han inte ska styra över hennes liv och att han inte ska bry sig. Mannen säger inget men man kan läsa in hans ögon att han blev sårad men det visar han inte, istället går han sakta därifrån. Flickan sätter sig ned på marken och sitter där i hopkrupen, vill ännu en gång gå fram och fråga hur är det fatt men innan jag hinner göra något så ser jag en kvinna krypa ihop bredvid flickan. Hon sitter där tyst och stilla och stryker flickan över håret, ingen av dem säger något, det verkar som om det pågår en tyst konversation. På något sätt verkar det som om kvinnan förstår vad som skett utan att de har växlat ett enda ord. Jag ser att det rinner tårar från flickans kinder, men hon bryr sig inte om dem låter dem bara rinna. Man kan se i kvinnans ansikte att hon är flickans mor, hennes oro syns i hennes skrämda blick, hon vet inte va hon ska ta sig till för att trösta. Jag kan inte låta bli att fortsätta i akta dem. Man kan inte läsa in deras utseende att de är släkt men man kan se det på den kärlek som finns mellan dem. Plötsligt hör jag hur flickan börjar prata tyst med sin mor, jag kan ej höra vad hon säger men jag förstår att hon försöker förklara, förklara hur hon känner och tänker. Jag ser på modern att hon inte riktigt kan förstå allt flickan menar, men hon försöker verkligen. Det måste va svårt för en mor att alltid förstå och kunna råda. Kanske har hon en gång upplevt samma sak själv och vet att det inte finns någon riktig lösning, kanske är något som måste ta sin tid. Återigen kommer mannen tillbaks, det syns att han inte är så upprörd längre utan att han tänkt över det hela. Det syns också att detta är en splittrad familj, de båda föräldrarna står på varsin sida med flickan mellan sig. Flickan verkar inte veta hur hon ska bete sig i sina föräldrars båda sällskap, det är inget hon är van vid utan hon brukar nog mest spendera tid med antingen den ena eller den andre. Men de båda vuxna verkar komma ganska bra överens trots att det troligtvis hänt en hel del mellan dem. Det de har gemensamt är att de båda vill flickans bästa men de har båda för länge sedan gett upp att förstå sig på flickan, de har båda otaliga gånger försökt men hon är ett mysterium för dem båda.. De kan inte tjata sig till reslutat hos henne, om hon bestämt sig så är det bara så. Nu har de alla tre satt sig ned på marken. De för en lågmäld konversation, som om de inte vill att andra ska höra. Kanske är det också bäst att andra inte hör, då skulle alla få veta att det kanske inte är den familjeidyll som kan tros. Jag tycker det är bäst att lämna dem ifred, så jag går sakta därifrån. Jag vänder mig om ibland för att försäkra mig om att de fortfarande sitter där, men viker efter ett tag från samma väg som dem.........

ett urdrag ur mina tankar.....




Skriven av: Linda berggren

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren