Vem e du?

Vem e du? Jag hör alltid din steg när jag är ensam. Men jag vet inte vet du är. Du förföljer alltid mej. Varför? Jag vet inte.

Sarah vaknade upp på morgon .Som vanligt gick ut och tvättade av sej I hinken på bakgården. Det kändes som om någon tittade på henne. Hon kollade sej omkring men såg ingen.
Hon gick den långa vägen till skolan men denna konstiga känslan me henne. Hon vände sej om ideligen men såg inte nån. När hon kom fram till skolbygnaden , där hennes kompisar spelade boll så försvann känslan och hon var med och spelade under glada sjut. Under hela dagen så visade inte den undliga känslan sej , så sarah glömde bort den. Men på vägen hem så kom den till baka. Hon blev rädd och sprang. Och då hörde hon stegen. Hon tvärstannad och vända sej om men där sydes ingen till. Hon hade väll inbillat sej trodde hon. Hon gick vidare. Men känslan var fortfarande kvar. Men nu gick hon lugnt och försöte intala att det inte var någon som förföljde henne. Hon träffade herr Duzelle hennes granne och vips så var den dumma känslan som bort blåst. Dom gick och samtalde om hur det gick för sarah I skolan. Hon sa hej då till herr duzelle och gikc in till sej men ingen var hemma, det kändes kallt I hyddan så hon gikc ut för att leta rätt på lite ved.

Hon gick mot den lilla skogsplätt på baksidan av skjulet. Och när hon betracktade skjulet hennes hem så undade hon hur dom kunnde bo så?trånkt ihop trängda I denna rostiga och snea skjulet.men dom klarade sej fint det kunnde man inte tro. Det va väll inte så ibörjan efter att pappa dog men hon vande sej. Hon vande sej med hungern och riset beska smak av rök. Hon vanade sej vid att laga mat till mamma och syskonen när inte mamma årkade med det. Dom var fattiga det visste hon men dom älskade varandra och dom hade det trevilgt.hon plockade upp som fucktiga grenarna en efter en. Och som en kall vind var den otäcka kännslan där igen. Hon hade lusst att sringa men hon intalade sej själv att inte vara så barnslig och fort tända brasan hemma innan mamma kom hem.hon gick in med dom blöta grenarna I fammnen, hon blöta märken på klänningen och efter att ha tänt brasan så hängde hon upp den gröna urtvättade klänningen på tork och svepte inte se själv I en brun och tunn filt. Hon frös så att hon skakadeoch eldens värma och sprakande lågor hjälpte inte.

Hon måste ha somnat för hennes mammas trötta och torra hand väckte henne.
- Jag kan inte hitta Tobias! Jag lämmnade honom bara några minuter när jag gick ner till floden för att hämmta vatten. Hjälp mej leta nu Sarah.
Hennes mammas oroliga ansiskt utryck fick henne fort att komma på fötter igen och genast börja leta efter sin lillebror. Hon letade rutn huset ner mot floden, iskogsdungen på vägnen men ingen stanns fanns hennes bror. Hon hade vart så upptagen av oro och letandet så hon hade inte lagt märket till att det stod någon bakom henne och vände sej sagt om och där står en lång man men bryskt ansikte och hatt, på kinden hade han ett egeldomligt ärr som såg ut som en orm. I ett hårt grepp höll han Sarahs lillbror som stod och kollade ner I marken och skakdade av gråt. Sarah knuffade sanbbt bort mannen som släppte hennes bror. Tobias sprang och ställde sej bakom Sarah och gömmde sej I hennes kjol.
-Den här pojken här, säger den långa mannen argt och pekar hotfullt på Tobias som skikar fram bakom hennes kjol, han försökt kjela med min vakt hund! Jag kan inte ha en hund som blir kelbenägen! Om jag vill ha en sällskaps hung så skulle jag skaffa det! Och nbär jag kom ut på gatan så ser jag den här odågan ligga och klappa min hund, en stor och farlig cheefer! Om detta uppräpas så ringer jag polisen!
Och han går bestämt ut ur skjulet. Sarah skälde inte på Tobias och berättade inte heller för hennes mamma för Tobias hade ju inte gjort något fel och så ville hon inte oroa mamma I onödan.

Sarah vaknade helt kallsvättig.Hon hade drömt en mardröm. Hon satt I en barnvagn som va jätte stor mycket styrre en hela skjulet hon tittade upp och såg mörkar skugor där uppe och en röd himmel och helt plöttsligt kom det ner en hand e vangen och tog upp henne och lade henne på en bäck. Hela marken började skaka och hon hörde dånande steg hon började springa och springa så fort hon kunnde men hon kom ingen stanns hon kollade ner på hennes fötter men där fanns inga fötter utan ett par jätte stora skor och nu såg hon att stigen va borta och där va det en rymd, en oändlig rymd med stjärnor och planeter och då började hon falla fortfarare och fortfare men plöttsligt försvann rymden lika fort som den hade kommit dit och hon stod framför en spegel som var så hög så att man inte kunde så slutet på den och när hon kollade ner så såg hon att hon svävade. Hon svävade där I intet. Hon såg sej själv I spegeln. Hon vill inte se hon försökte hålla för ögonen men nån tog tag I hennes händer bakifrån och hon var tvungen att se. Sen hur dom stora skorna kom närmare och närmare I spegeln och när dom va framme vid henne så lyftes ena foten och släpptes rakt ovanför henne och när den va precis vid hennes huvud så vaknade hon.


Sara kunde inte somna om så hon hämtade sin bok som låg vid elden. Boken handlade om en liten flicka som bodde I afrika som Sarah och hon och henns syster hade råkat kliva på en granat och hennes syster hade dött men on själv hade klarat dej men dommhade vart tvungen att ta bort hennes ben. Det va en jätte bra bok och sorlig. Hon läste och läste I ljuset av ett stiarinljus hon va rädd att hennes lillebror eller mamma skulle vakna men det gjorde dom inte.

Hon läste till gryningen då hon gick upp och tvättade sej och efter det så lagade hon frokost till hennes mamma och bror innan dom skulle till jobbet. Sarahas mamma jobbade på en jobaksfarm och hennes bror var för liten för att gå I skolan och Sarahas mamma ville inte låte honom följa med till farmen så hon lämnade in honom till en tant som hade lovat att passa honom. Tanten som hette Beatrice och var vit hon hade inga egna barn men hon älskade barn så hon erbjöd sej genast att passa Tobias.

Sarah hade var så glad över något nu och hon gick runt och visslade på en sång som dom hade lärt sej dagen inna iskolan.Nu kom hon på vad det var den otäcka känslan hade inte vista sej, men nu sträckte den ut sin skugga över Sarah och hon ville bara försvinna.

Och på det här flöt dagarna förbi och Sarah blev bara räddare och räddare. Till slut årkade hon int mer hon hade hittat en vass glasbit på marken. Hon satt emn biten I handen och kollade på den hur den glimmade och bleslutsamt skar hon sej I handleden det dröjde ett tag men sen kom blodet det strömmade ut ur jacket. Hon blev plöttsligt mycket trött och det visste hon berodde på blodsbristen. Hon la sej ner och sommande. För att aldrig mera vakna.

Sarah hade ne sjukdom. Den kallas för förföljesemani. Man tror att man e förföljd hela tiden. Och om man inte får hjälp så kan det bli för mycket för en person att kalara av. Tänk er själva hur det jobbigt det kan vara om någon skule förfölja er hack I häl hela tiden.

Skriven av: Helene Ericsson 12 år