Publicerat
Kategori: Novell

Vi Går Hem Om Du Vill

Han var en fin kille; Jesper. Mörkblond, gröna ögon, 180 cm lång och lagom vältränad. En sån där kille som alltid var populär i plugget, en sån som alltid hade en flickvän. Jesper verkade ha allt och han verkade så lycklig. Han var alltid glad och omtänksam. En perfekt kille helt enkelt.
Jesper och jag blev tillsammans en vårdag. Vi var så förälskade men många trodde att det skulle ta slut efter någon vecka. Jesper var ju sådan, bytte flickvänner oftare än vanliga människor bytte strumpor. Men jag brydde mig inte om alla rykten som spriddes ut i början av vårt förhållande. Jag var för kär för att orka bry mig, det enda jag brydde mig om var Jesper. Efter några månader accepterade folk att vi var tillsammans. De slutade prata om oss och ryktena var som bortblåsta. Då visste jag att det verkligen var Jesper och jag.
- Du, sa jag när vi stod på hans veranda en sen vårkväll. Imorgon har vi varit tillsammans i två år.
Han log och strök en hårslinga bakom mitt öra.
- Jag kommer hit imorgon så kan vi hitta på något, sa jag och ställde mig närmre honom.
- Ja visst, svarade han lugnt och la sina armar om mig.
Han kysste mig och vi skiljdes åt. Jag log för mig själv när jag traskade hemmåt. Jag bodde bara något kvarter bort och luften kändes ren och sval. Himmeln var stjärnklar och månen var full. Jag drog ett djupt andetag och tyckte att jag kunde känna doften av Jespers parfym. Den hade växt fast i min näsa och den fanns i alla mina kläder. Plötsligt tog jag några små glädjeskutt och tjoade till. Mitt liv kändes som en fin saga. Och Jesper var min prins.
Dagen därpå vaknade jag ganska sent. Jag klädde mig, åt lite frukost och gick sedan hem till Jesper. Jag ringde inte på dörren, jag visste att det bara var att gå in. Jespers föräldrar var bortresta så Jesper bodde ensam hemma. När jag kom in i hallen var det helt tyst i hela huset. Jag ropade men det kom inget svar. Jag gick upp på övervåningen och bort till dörren till Jespers rum. Den var stängd och för ett ögonblick lyssnade jag om det hördes något därinnifrån. Det var fortfarande helt tyst.
- Jesper, sa jag och knackade på dörren.
Steg hördes och några sekunder senare öppnades den.
- Tjena! sa han och log sitt berömda leende.
- Hej! hälsade jag tillbaka. Vad gör du?
Han ryckte på axlarna och släppte in mig i sitt rum.
- En polare ringde, sa han och knappade på sin mobil. Han ska ha en fest ikväll och undrade om vi ville komma.
Jag såg Jesper i ögonen. Skulle vi fira vår två-årsdag hos en polare till honom?
- Men vi går självklart bara om du vill, viskade han och kramade om mig.
Jag hörde på rösten att han ville gå.
- Visst, vi kan gå dit, svarade jag och kände hur en klump växte i magen på mig.
Han pussade mig på kinden och jag tog det som ett slags tack.
- Det kommer bli kul, sa han.
Jag nickade och fäste blicken på en nalle som låg i sängen. Den hade han fått av mig på alla hjärtans dag.
- Om du vill gå hem så gör vi det, fortsatte Jesper. Men vi kan väl kolla om det är nåt först?
Jag nickade återigen, rädd att min röst inte skulle hålla om jag yttrade mig. Han kysste mig och drog på sig en vit skjorta utanpå en t-shirt. Det mörkblonda håret var oborstat men såg ända stylat ut. De ljusblå jeansen satt perfekt på honom och piercingen i tungan var som pricken över i:et. Han var en ängel utan gloria helt enkelt. Innan vi gick till festen gick vi en sväng i parken som låg en bit bort. Han var snäll och köpte blommor till mig, sa romantiska saker och var så där gullig som han brukade. Det var de bästa timmarna i hela mitt liv och om jag hade fått bestämma så skulle de vara för evigt. Hans leende den dagen var så mycket lyckligare och hans sätt att prata med mig var så annorlunda från det sätt han brukade prata med mig. Han verkade så ovanligt lycklig och jag intalade mig själv att det var för att det var vår två- årsdag. Jag var ju lycklig för att det hade hållt så länge, så varför skulle inte han också vara det? Timmarna rann iväg som sanden i ett timglas och det blev snart dags att gå till festen. Jag var på bättre humör och tyckte faktiskt att det skulle bli rätt kul ändå. Väl där träffade jag Nina, en kompis som jag tyvärr hade glömt lite på grund av förhållandet med Jesper.
- Så hur är det? frågade hon när vi satt i soffan som stod i vardagsrummet hos killen som hade festen.
Huset kryllade av ungdomar och det var en fest som skulle vara ett samtalsämne i skolan flera veckor efteråt.
- Jag och Jesper? frågade jag och kunde inte låta bli att småle.
- Ja, hur är det att vara tillsammans med honom egentligen?
- Det är underbart, svarade jag svävande. Han är otroligt gullig.
Nina nickade och sippade på drinken hon hade i sin hand. Hon var en sån där tjej som såg bra ut, var schysst och hade humor men som alltid var singel. En mysig tjej som alltid fanns där när man behövde henne. Men hon verkade trivas med att vara singel.
- Jag har hört att Jesper ska gå journalisthögskolan efter studenten, sa hon sedan och lutade sig tillbaka i soffan.
- Ja, han fick reda på att han kommit in för tre månader sedan. Han är så himla glad för det!
Jag sökte med blicken efter Jesper men rummet var fullt av människor som jag knappt kände.
- Jag kommer tillbaka snart, sa Nina och reste sig upp. Jag ska bara gå på toaletten.
Jag nickade och började spana efter Jesper igen. Jag undrade vart han höll hus. Så jag gick en runda i huset och för att kanske kunna hitta honom. Han satt i köket med några av sina kompisar; de spelade kort och drog skämt. Våra blickar möttes och han log mot mig. Det pirrade till i magen och jag besvarade leendet och vinkade. Jag umgicks med Nina hela kvällen och Jesper var med sina kompisar. Det blev en lyckad kväll trots allt. Klockan var över två när jag inte orkade vara kvar. Jesper satt kvar i köket och jag gick dit för att fråga om han ville gå hem.
- Jag har lovat att hjälpa till och städa, viskade han i mitt öra och pussade mig på kinden.
Jag log trött och tänkte att jag hade fått tag på världens mest omtänksamma pojkvän.
- Okej, jag ringer dig imorgon då, sa jag och drog med handen genom hans hår.
Han nickade, kysste mig och följde mig till dörren.
- Hej då, log jag och gick nerför verandan.
- Hej då, log han tillbaka och gjorde en slängkyss till mig.

Solen sken in genom mitt fönster när jag vaknade nästa morgon. Jag klädde mig, satte på radion och åt ett äpple. Jag funderade på att gå hem till Jesper men ändrade mig när jag antog att han ännu sov. Det hade säkert blivit sent för honom och det sista jag ville var att väcka honom. Några timmar senare ringde telefonen. Jag var just på väg att gå till affären och suckade djupt på väg till telefonen.
- Hej, det är Clara! sa jag.
- Clara, det är Thomas. Du måste komma hit, jag har en grej som du ska få.
Thomas var killen som hade haft festen, en av Jespers kompisar. Han lät skämtsam och jag sa att jag skulle komma dit. Jag gick med snabba steg. Thomas stod i dörren när jag kom. Han såg trött ut och rörde inte en min när jag kom. Det enda han gjorde när jag kom var att sätta händerna i fickorna. Vi stod på hans veranda ett bra tag. Några fåglar hördes och en svag bris blåste mot oss.
- Vad var det du ville? frågade jag och rynkade pannan.
- Jag har en grej till dig, sa han. Ett kärleksbrev från en hemlig beundrare.
Jag nickade.
- Det är från Jesper, sa han sen.
Jag fattade ingenting. Varför hade Jesper skrivit ett brev till mig? Han var inte typen som gillade att skriva brev. Thomas tog upp ett ihopvikt papper ur ena byxfickan och gav det till mig.
- Gå hem med dig nu, sa Thomas skämtsamt. Jag ska sova.
Jag tog papperet och började gå hemåt. Sakta gick det upp för mig vad som hade hänt; Jesper hade gjort slut. Han hade följt med en annan tjej hem! Jag svor för mig själv och styrde mina steg mot det ställe som jag alltid gick till när jag ville vara för mig själv. Stranden, där bara vågorna hördes och där det blåste sköna vindar. När jag gick där ensam kändes det som om alla problem var långt borta och jag aldrig skulle behöva komma tillbaka till verkligheten. Efter en lång stund satte jag mig på en stor sten som låg nersjunken i sanden för att läsa. Jag vecklade ut papperet och blicken fastnade direkt på hjärtat han hade gjort i ena hörnet. Ett hjärta i guld med en ros som växte upp ur det. Jag suckade samtidigt som jag började läsa högt för mig själv:

Clara, det är så svårt att säga allt man vill ha sagt ibland. Det kommer liksom inte fram på rätt sätt. Ibland måste man hitta nya sätt att komunicera på, förstår du vad jag menar? Jag brukar ju inte skriva brev till dig till exempel. Men den här gången är det de enda sättet för mig att få saker och ting sagt. Och tro mig, den här gången är det mer än bara 'jag älskar dig' som ska fram. Det är alla känslor också, allt jag känner för dig. Jag vet att du egentligen inte ville gå på festen igår men du gjorde det ändå. Tack. Du kommer förstå när du lägger ifrån dig det här brevet. Jag orkar inte leva längre. Du vet ju hur det har varit med pappa och mig. Han har alltid försökt göra mig till något jag inte är. Och det känns som om allt jag gör bara blir fel. Inget jag har gjort har någonsin blivit bra. Du får förlåta mig för det här, men jag klarar inte av att leva mitt liv som ett misslyckande. Jag vill inte att du gör något dumt nu, som att fatta samma beslut som jag. Jag har tänkt över allt och fattat det här beslutet ensam. Jag vill inte att du ska känna någon skuld över det som har hänt, det ska ingen göra. Du har varit det finaste jag har haft och du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Det är svårt att hålla tillbaka tårarna när man skriver sånt här. Jag vill att du ska veta att du var det sista jag tänkte på. När jag skriver det här ska jag precis lämna mitt rum för att ge det här till Thomas. Det ligger något till dig under min kudde, ytterdörren är öppen så det är bara att gå in.
Jag älskar dig
Din Jesper

Jag var alldeles torr i munnen. Mitt huvud var precis tomt och jag kunde inte tänka klart. Allt bara snurrade runt. Jag kunde inte resa mig upp, mina ben kändes för svaga. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, sitta kvar eller springa därifrån. Vart skulle jag springa hän? Jesper, min älskling, var ju borta. Jag vet inte hur länge jag satt där på stenen men till slut började jag gå tillbaka. Jag stod utanför Jespers hus en stund innan jag tog mod till mig och gick in. Det var tyst. Det kändes som om jag gjorde inbrott. Försiktigt gick jag upp för trappan och bort till Jespers dörr. Tankarna for runt i huvudet; vad skulle jag få se? Kanske låg Jesper där inne! Alla möjliga tankar skrämde upp mig. Min hand darrade när jag la den på handtaget, öppnade dörren och var beredd att springa därifrån. Rummet var tomt. Sängen var bäddad, skrivbordet var lite stökigt, plancherna på väggarna satt kvar och lava-lampan i fönstret var släckt. Med tunga steg gick jag fram till sängen, satte mig och lyfte upp kudden. Jag luktade på den och drog in det som var kvar av Jespers doft. Kikade sedan där kudden legat. Där låg en ring i silver. En tunn ring med tre diamanter på. Jag tog varsamt upp den och satte den på ringfingret. En tår formades i ögonvrån och rann nerför min kind. Jag höjde blicken, tittade rakt fram och torkade bort en tår med baksidan av handen. Jag reste mig sakta upp, gick ut i den smala korridoren och gick mot trappen. Jag kände hur ostadigt jag gick och hur benen darrade under mig. Jag stannade upp och lutade mig mot väggen. Mitt emot var det en garderob som jag inte lagt märke till förut. Min hand sträckte sig fram och tryckte ner handtaget så dörren gled upp. Det första jag fick syn på var en stor bild på Jesper. Bredvid stod det 'Grattis!' Den var till studenten. När Jesper skulle stå på skolans stora balkong och få syn på bilden på sig själv, vinka till familjen och mig. Tårarna rann mer och mer och jag fick ont i halsen.
- Varför sa du inget, Jesper? mumlade jag och såg på honom.

Skriven av: Marie

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren