Publicerat
Kategori: Novell

Viljan räckte inte

När Eva tittade på henne när hon låg där helt hjälplös i sjukhussängen funderade hon på varför hon inte hade gjort något? Varför hade hon inte märkt vad flickan höll på med? Om Eva bara hade anat någonting så kanske allt det här aldrig ha hänt. Hon stirrade framför sig. Vad annat kunde hon göra? Hon var alldeles tom och orkade inte ens gråta. Allt kändes så meningslös. Hon visste att snart skulle hon förlora sin egen dotter som inte ens hade hunnit fylla 17 år. Varför var just hennes dotter den drabbade? Hade hon verkligen förtjänat detta? Det var frågor som ekade inuti Evas huvud. Hon kramade om sin man, Tomas och efter en stund kom tårarna i alla fall. Tomas försökte trösta henne, men det var hopplöst och han hade inga ord att trösta med eftersom han var minst lika ledsen som henne. Han hade dock sett dotterns sönderskurna handled en gång men han hade inte vågat göra någonting. Det ångrade han nu. Han hade försökt att fråga Amelia hur hon mådde, men hon hade bara nonchalerat svarat att allt var bra. Det var en lögn, det förstod även Tomas eftersom hon inte skulle skära sig om allt var bra. Han drog upp ärmen på hennes tröja och frågade vad då detta var. Hon hade blivit ledsen och börjat gråta framför sin pappa och berättat att hennes kille hade gjort slut. Men vad Tomas inte visste var varför Gustav hade gjort slut. Det förstod han nu. Gustav hade vetat vad Amelia höll på med. Varför hade han inte gjort något? Jo, han vågade förstås inte. Istället hade han lämnat allt med hopp om att någon annan skulle rädda henne.

Allting hade börjat för ungefär ett år sedan då Amelia var på fest. Hon och några klasskompisar hade stått ute i ett hörn. En av dem hade tagit upp en cigarett och tänt den. Han hade dragit ett bloss och sedan skickat den som vanligt. Amelia var van vid at röka och drog därför ett djupt bloss. Men någonting var inte som det brukade. Hon blev alldeles glad och hon såg annorlunda. Hon började fnissa och frågade vad det var. Killen som hade tagit först berättade att det var en joint och så skrattade de tillsammans. Hon hade kul den kvällen, men när hon vaknade mådde hon inget vidare bra. Hon sov i en säng tillsammans med en kille som hon kände igen, men inte visste namnet på. Hon visste inte heller vart hon var. Amelia letade snabbt upp sina kläder och sprang sedan ut ur lägenheten. Då kände hon igen sig. Det var inte så långt ifrån där hon bodde. Klockan var sju på morgonen och hennes föräldrar blev förbannade när hon kom hem så sent, men när hon berättade att hon hade sovit hos Gustav så lugnade de sig lite men de var fortfarande arga över att hon inte hade sagt något. Amelia gick in på sitt rum och låste dörren. Hon satte på hög musik för att ingen skulle höra hennes sorgsna gråt som skulle hålla på i över en timme. Hon var så ledsen! Vad skulle hända med Gustav om hon fick reda på vad hon hade gjort? Amelia visste ju egentligen inte heller vad hon hade gjort, men om man vaknar naken i en säng tillsammans med honom så kan man väl i och för sig förstå vad som hänt. Amelias kinder var helt dränkta av tårar och hennes ögon var alldeles svullna. Senare på dagen ringde hennes kompis Sofie och frågade var hon hade tagit vägen igår. Amelia ljög och sa att hon hade gått hem. Sofie berättade att hon hade sett henne kyssa en kille.
- Jag kommer inte ens ihåg det för jag var så full. Snälla, säg inget till Gustav! Hade hon sagt och Sofie hade lovat att hon inte skulle säga något.

Amelia hade lovat sig själv att aldrig göra om det. Aldrig skulle hon prova knarka någon mer gång och hon kanske skulle sluta dricka överhuvudtaget. Helgen därpå fyllde en av hennes vänner år och såklart hon inte kunde tacka nej till en fest som hennes vän skulle ha. Eftersom det var en av hennes vänner så skulle nog inte Amelia bli erbjuden något knark. Inte höll någon i hennes omgivning på med sådant. Nu visste ju Amelia vilka fyra i klassen som man skulle hålla sig ifrån. Kvällen började bra men Amelia drack bara mer och mer. Hon visste att hon borde sluta, men hon ville inte. Som tur var så var Gustav med på festen vilket betydde att det var honom hon hånglade med. Efter en stund så skulle hon gå ut och röka och lämnade därför Gustav där inne. Det hon inte märkte var att så fort hon lämnade rummet så gick en av Gustavs kompisar fram till honom och berättade att det gick rykten om att Amelia hade legat med en annan kille, Gustav blev helt knäckt. Han blev både arg och ledsen på samma gång och han förstod inte varför hon hade svikit honom så här. Vad hade han gjort för fel? Älskade hon inte honom så mycket som hon sa? Nyss hade de kysst varandra och hon hade förklarat för honom så mycket hon älskade honom och han hade sagt detsamma. Gustav förstod plötsligt varför hon hade sett så ledsen ut och hon hade döljt någonting precis som han fruktade. Hur kunde hon? Gustav gick ut till henne.
- Vad i helvete har du gjort? Hur fan kunde du knulla med Kristoffer? Skrek han åt henne.
- Förlåt. Hon tittade ner i backen med blanka ögon. Jag var så full. Jag minns ingenting.
- Det är ingen ursäkt! Du fattar väl att du inte kan hålla på så där?
När Amelia inte svarade utan började gråta istället så gick Gustav därifrån utan att ha det minsta medlidande eller förståelse. Han gick enda hem tills sig och grät hela kvällen. Han funderade på om han skulle förlåta henne eller inte. Efter många timmar kom han fram till att han inte skulle kunna leva utan Amelia. Han älskade henne så mycket så det skar i hans hjärta bara av tanken på att han aldrig skulle få möta henens mjuka läppar mer. De hade ju trots allt varit tillsammans i drygt ett år. Samtidigt som Gustav låg hemma och grät satt Amelia kvar på festen och hon grät också. Det kändes så hemskt att han hade skrikit åt henne och att han antagligen ville att deras förhållande skulle ta slut. Kristoffer kom fram till henne.
- Vill du att jag ska trösta dej? Hade han sagt.
- Nej, gå härifrån!
- Men jag har någonting som garanterat gör dig glad. Han sträckte fram en cigarett emot henne.
- Vad är det för någonting?
- Samma som förra helgen. Amelia tänkte precis tack nej och be honom dra åt helvete då hon kom att tänka på att eftersom Gustav säkert hade lämnat henne så kunde hon göra precis vad hon ville och om hon roade sig lite skulle väl inte skada? Man blir inte beroende efter någon gång. Hon tog jointen och tände den. Det var början till hennes unga död. Amelia vaknade inte hemma hos någon kille den här gången i alla fall, men tydligen så hade hon strulat med flera stycken. Under dagen fick hon massa Flashbacks som inte alls var trevliga. Söndagen bestod endast av ångest, gråt och skuldkänslor. Hon gick in i badrummet för att ta en dusch. När Amelia stod där under det rinnande vattnet så fick hon syn på sin rakhyvel. Hons träckte sig efter den och satte den emot handleden. Hons kar sig. Det sved hemskt mycket men ändå gjorde hon om det. Det rann blod och Amelias hjärta slog snabbare än vanligt. Om hon bara skar lite djupare så skulle allt vara slut, men hon vågade inte. Istället började hon att gråta ännu mer och hon höll nästan på att få panik. Hon ville skrika för det gjorde så ont i hennes hjärta, med det gick inte. Om hon skulle skrika så skulle väl henens föräldrar undra vad som hade hänt.

Hon hörde att det ringde på dörren och strax därefter knackade det på Amelias dörr. Hon hade precis hunnit ta på sig kläderna och hon öppnade dörren. Där stod Gustav. Amelia kände hur hennes ögon fylldes av tårar. Han tittade sorgset på henne. Han var nervös, men han förstod at Amelia var ledsen och hade ångest för det hon hade gjort. Gustav klev in i rummet och Amelia stängde och låste dörren efter honom. Ingen sa något. De bara tittade nervöst på varandra.
- Du, förlåt för det jag gjorde. Sa Amelia för att bryta tystnaden.
- Jag hoppas du ångrar det du gjorde för jag älskar dig så mycket och jag skulle inte klara av att det här var slutet mellan oss.
- Såklart jag ångrar mig! Amelia kastade sig i hans famn. Hon var så lättad över att han fortfarande älskade henne. Sedan kom hon plötsligt på att hon hade strulat med ett antal i går också.
- Gustav, det är nog något mer du måste få veta.
- Vaddå?
- Det är svårt att berätta, men det är bättre att du hör det ifrån mig den här gången. Igår strulade jag med flera stycken för jag trodde du hade gjort slut. Amelia tittade ner i golvet och det såg ut som om hon tänkte börja gråta igen.
- Äsch, nu glömmer vi det här och är som det paret som vi var för någon dag sedan. Vi älskar ju varandra, eller hur? När Gustav sa de orden så blev hela hon varm.
- Såklart vi älskar varandra!

Gustav visste inte vad hon höll på med. Nästan ingen visste. Ingen såg hur Amelia förstörde sitt liv. Inte ens hon själv förstod. Ho fortsatte att ta droger när hon var på fest och det gick till och med så långt att hon knarkade under skoltid. Hon började skolka och det enda hon tänkte på var knarket. Gustav började misstänka något. Han märkte att allt inte var som förut. Amelia hade förändrats så mycket på sistone. Det var inte samma tjej som han hade blivit tillsammans med från början. Vad hade hänt? En dag fick han höra rykten om att Amelia tog knark. Hon trodde inte på det först, men efter ett tag så erkände han för sig själv att allting stämde in. Men han ville inte tro på det. Att hans tjej var en knarkare, hur dumt lät inte det? Att han inte hade förstått det! Den kvällen frågade hon Amelia rakt ut om hon knarkade. Hon hade börjat gråta på en gång och sagt att hon skulle sluta. Men Gustav visste att hon inte skulle kunna sluta. Hon var redan beroende. Hon blev så arg på sig själv för att han inte hade märkt någonting och gick därifrån fastän Amelia gråtande bad om att skulle stanna. Innan han slängde igen dörren och lämnade huset för sista gången någonsin så skrek han de orden som krossade Amelias hjärta totalt.
- Det är slut mellan oss!
Gustav ville egentligen inte släppa taget om henne, men han ville inte heller vara tillsammans med en knarkare. Ville hon förstöra sitt liv, så varsågod! Det var med gråten i halsen som han skrek de tunga orden. Amelia gick direkt in i köket och tog en av köksknivarna. Ingen var hemma så hon satte kniven emot handleden och skar sig själv. Handen färgades röd och hennes kinder var våta av tårar. Hon ville inte leva mer. Inte utan Gustav. Hon trodde inte att någon skulle gråta om hon dog. Vem skulle bry sig? Hennes gamla vänner hade hon förlorat för länge sedan, men hon hade ju trots allt fått nya. Men hon förstod att om hon inte skulle festa och ta droger med dem så skulle de inte längre bry sig om henne. De vännerna betydde ingenting och hennes familj bara klagade på hennes uppförande hela tiden. Så fort hon gjorde eller sa någonting så var det fel. Hon hörde en bil som körde uppför gruset till huset. Det var hennes mamma som kom hem. Blodet från hennes handled droppade ner på golvet. Hon tog en handduk och satte den som tryck för såret. Hon ville inte att hennes mamma skulle se henne så här så hon torkade snabbt bort blodet från golvet och sköljde av kniven, sedan sprang hon snabbt in på sitt rum. Amelia kom också att tänka på att om hon slutade med drogerna så kanske hon skulle få tillbaka Gustav. Det var värt ett försök, men det tog bara några timmar innan Amelia hade tagit mer knark. Hon var beroende fast hon inte hade märkt det tidigare. Hon var fast i ett mörker och kunde inte hitta ljuset igen. Det fanns inget ljus. Jo, en liten glöd fanns det men hon behövde hjälp med att få den att brinna till liv igen. Den hjälp hon aldrig fick.

Amelia skar sig allt oftare. Inte för att dö, utan för att få känna smärta. Det hade också blivit som en vana, som ett beroende. Att skära sig så att smärtan satt på utsidan. Hon tyckte det var så skönt när smärtan i hennes brustna hjärta inte längre kändes. Den blev kvävd och ersattes av alla hennes sår på armlederna. Amelia började bli våldsam. Hon bråkade ofta med personer i sin omgivning. Hennes liv började definitivt gå över styr. Det hände ganska ofta att hon var med i slagsmål eftersom hon var så uppkäftig. Hon började också begå brott. Eftersom hon inte hade råd att betala alla droger så var hon tvungen att skaffa fram pengar på något sätt. Det började med att hon stal pengar när hon var på stan, men det handlade ju bara om småpengar. Amelia var med i olika brott i affärer och bostäder och hon stal hemma av sina föräldrar. De började fundera på vad som hade hänt med henne. Eva hade sett sin dotter ta pengar ifrån hennes plånbok, Amelia var nästan aldrig hemma och Eva hade inte sett någon gammal vän eller Gustav i huset på länge! Hon verkade alltid deprimerad och det gick inte längre att prata med henne för hon fick raseriutbrott så fort Eva öppnade munnen, och då helt plötsligt var det Eva som var dum i huvudet. Bara för att hon frågade om de skulle ha en myskväll här hemma, eller någonting sådant. Vad var det för fel på det? Var det verkligen så här att ha en tonåring i huset? En kväll gav hon Amelia utegångsförbud. Hon måste ju ta och skärpa sig tänkte Eva. Amelia hade blivit helt galen och slagit till sin mamma rakt på käften. Sedan dess vågade Eva inte gör något motstånd alls emot henne. Hon var rädd för sin egen dotter.

Det tog inte lång tid därefter som Amelia satt vittne i ett mord på en av hennes gamla vänner. Den skyldige hade varit drogpåverkad och han hade misshandlat offret till döds. Amelia hade nästan tvingats att vittna fastän hon inte ville. Hon kände tydligen mördaren. Det var en i hennes skola vid namn Kristoffer. Det som ingen visste var att Amelia hade strulat ihop det med honom många gånger. Sedan Gustav hade gjort slut så hade hon tröstat sig hos Kristoffer, han som först gav henne det som hade ”räddat” hennes liv, jo knarket. Han hade fått henne att se allt från den ljusa sidan. Nu kunde hon hålla på med hur många killar hon ville. Hon var ju singel och det kändes som om hon kunde få vem som helst. När Kristoffer hade misshandlat en av hennes gamla kompisar till döds så hade hon bara tittat på, inte gjort något motstånd alls. Hon hade till och med slagit till henne en gång, men det sa hon naturligtvis inte i rättegången. Kristoffer fick fyra års fängelse. Amelia tänkte inte på att om man vittnar mot en kille med många kontakter så kan man få stora konsekvenser…

Amelia stod och spydde. Det var tredje gången den här veckan och hon hade inte fått sin mens heller, fast än det var länge sen hon borde ha fått den. Hon blev orolig. Det var ju symptonerna till en graviditet. Amelia hade också haft ont i brösten. Hon bestämde sig för att göra ett graviditetstest. Resultatet visade precis det hon fruktade. Hon var med barn. Det måste ha varit Gustavs, för om det hade varit Kristoffers så skulle hon inte ha hunnit mått illa. Hon måste ha varit gravid länge för det var länge sen hon skulle ha fått sin mens. Vad skulle hon nu göra? Hon hade ett barn i magen som skulle ta mycket skada om hon fortsatte med alla dessa droger. Amelia bestämde sig att hon måste berätta det här för Gustav, men bara om han inte tvingade henne att göra abort. Det här var ju det enda hon hade kvar av honom, killen hon fortfarande älskade.

Gustav hade först blivit chockad och våldsamt förklarat att hon inte kunde behålla barnen. Hon var ju bara 16 år! Sedan hade han lugnat ner sig lite och börjat gråta. Han visste inte vad han skulle göra och han hade verkligen inte förväntat sig det här. Barnet skulle ändå inte överleva med alla droger som den skulle få i sig, men han hade inte hjärta att tjata på Amelia. Hur skulle de överhuvudtaget kunna ta hand om det? Allt verkade negativt. Det skulle bara bli en massa jobbigt ansvar, om han nu skulle bli pappa. Det skulle aldrig fungera. Gustav och Amelia hade inte sett varandra sedan det tog slut mellan dem. Båda kände en pirrande känsla i magen när de var tillsammans. De visste båda att det var kärlek. Kärleken skulle aldrig vissna, men den vågade inte blomma heller. Gustav ville så gärna ta tillbaka Amelia, men han visste att det inte längre var samma tjej som han hade blivit tillsammans med från början. Det var bara samma skal, men inuti gömde sig slukande mörker omkring den stackars unga flickan. Hon skulle aldrig kunna bekämpa mörkret ensam. Varför fick hon inte den hjälpen hon innerst inne ville ha? Hade hon förtjänat detta öde? Amelia lämnade den kvällens Gustavs hus med fjärilar i magen, men ändå en stor klump. Hennes hjärta kändes som en stor och tung sten. Gustav hade med ömhet och sorgsen röst försökt förklara hur dumt det var att förstöra sitt liv på det här sättet. Men han förstod inte att det inte bara var att sluta knarka. Hon kunde inte, fastän hon ville. Hon ville inte heller tillräckligt mycket eftersom det var en härlig upplevelse att ta drogerna och för att hon skulle kunna agera som vanligt så var hon tvungen att knarka. Det var som en ond cirkel. Hur hon än gjorde så blev allt dåligt. Skolan gick väldigt dåligt för Amelia. Hon hade underkänt i flera ämnen och hon hade ett väldigt dåligt rykte. Hon blev klassad som skoland hora men hon hade ändå respekt. Alla var rädda för henne eftersom de visste att om de var uppkäftiga mot henne så fick hon minst en käftsmäll. Skolan såg henne som ett stort problem. De blandade in kuratorn, skolsystern och föräldrarna men ingenting hjälpte.

En kall novemberkväll blev Amelia våldtagen och misshandlad av Kristoffers vänner som hämnd för att hon hade vittnat emot honom. Hon förlorade sitt barn. När Amelia fick höra de orden som talade om att hennes barn hade dött så skar det djupt inne i hennes hjärta. Hon kände sig alldeles tom och ensam. Nu hade hon förlorat hela Gustav. Hon hade inget mer än minnen kvar av honom. Det fanns inget som band ihop henne med Gustav. Ingenting som skulle kunna göra att de blev ett par igen och inget sätt som skulle kunna hela Amelia och få henne glad igen. Aldrig någonsin ville hon le mer. Hon var död inombords. Hon hade ingen anledning kvar att få träffa Gustav. Hon var tvungen att ligga kvar på sjukhuset i tre nätter minst sa läkarna. Redan efter några timmar utan att ha knark i blodet så fick hon panik. Hon skrek och blev riktigt aggressiv, men hon kunde inte göra så mycket med sin skadade kropp. Hennes föräldrar var bortresta till Turkiet under två veckor så de visste inte vad som hade hänt. Sjukhuset hade inte deras mobilnummer och Amelia vägrade att ge ut det. Hon låg kvar på sjukhuset i nio nätter, sedan skulle hon bo hos sin kusin, Nathalie och hennes föräldrar. De skulle ta hand om henne tills hennes föräldrar kom hem igen och skulle kunna lägga in henne på ett behandlingshem för knarkare. Amelia hade varit utan droger i nio hela dygn och hon mådde inte bra alls. Inte ens tanken på Gustav kunde få henne lugn. Hon grät och skrek hela nätterna. Två dygn senare rymde Amelia. Hon tänkte ta Nathalies föräldrars bil och köra till Gustav. Men allting gick inte som planerat. Amelia krockade med en annan bil och blev allvarligt skadad. Hon fördes med ambulans rakt till sjukhuset. Det var samma kväll som Eva och Tomas kom hem och fick chockbeskedet. När de kom till sjukhuset fick de reda på att hennes dotter snart skulle dö. Hon hade endast några timmar kvar. De fick också reda på att Hon hade tagit droger i snart ett år.

Nu stod de där och tittade på deras hjälplösa dotter. Om det bara hade funnits någonting du kunde göra, då hade de inte ens tvekat. Det var inte rättvist, hon var ju bara 16 år. Tomas gick ut därifrån för att ringa till Gustav. Han visste att det var slut mellan dem men han förstod att han var den enda som skulle bry sig för han var den enda vän hon hade kvar. Varför hade han inte gjort någonting? Det var med tunga ord och gråten i halsen som han förklarade för Gustav att Amelia var döende. Han hade inte kunnat tala om det i telefonen så han bad honom att åka till sjukhuset så fort han kunde. Gustav kände hur han ville sjunka igenom marken. Han älskade ju fortfarande henne och snart var hon död. Han skulle aldrig mer få uppleva deras underbara stunder och hennes ömma kyssar. Han gick fram till henne. Hon kunde fortfarande prata. Så fort Amelia fick syn på honom så blev hennes ögon blanka av tårar.
- Hej gumman.
- Hej. Sa hon och log.
- Gör det ont?
- Nej, jag känner nästan ingenting. Jag var på väg till dig. Tack för att du kom och mötte mig. Vet du, jag har inte tagit knark på snart 13 dygn. Henens röst sprack och Gustav kunde inte hålla tårarna tillbaka.
- Åh, jag älskar dig Amelia! Jag vill inte att du ska försvinna. Snälla, stanna här hos mig. Han tog tag i hennes hand och när han såg att det rann en tår nedför hennes kind så kändes det som om han ville dö. Han hade offrat livet för henne och det hade varit möjligt.
- Jag älskar dig också. Det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra. Fastän jag snart inte finns vid din sida så kommer jag aldrig att försvinna. Jag kommer alltid att vaka över dig.
- Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Viskade Gustav. Fler röster hörde aldrig Amelia. Hennes själ flög i väg. Fast hon hade kämpat så för att få stanna kvar hos Gustav så var hon inte tillräckligt stark. Gustav glömde aldrig Amelia. Hon fanns alltid i hennes hjärta, precis som han hade lovat.

Skriven av: Jenny Högblad

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren