Viljan som styr kraften

VILJAN SOM STYR KRAFTEN




Ledaren för ett av de mäktigare länderna hade svårt för att tro på det som hans rådgivare berättade för honom. Han tyckte att det lät för osannolikt helt enkelt. Han hade suttit på ledarpositionen i snart ett år. Men det var första gången han hörde talas om det som nu blivit sagt. För ett kort ögonblick övervägde han möjligheten att rådgivarna helt mist förståndet. Men det slog han ur tankarna ganska snabbt. Inte kan väl alla tre rådgivarna ha blivit galna på samma gång. Det verkade lika osannolikt som det som de just berättat. Han bestämmer sig för att låta saken bli närmare undersökt. Han vill inte avfärda sina rådgivare men han måste ha bevis för det som berättats. Hans närmaste åtgärd blir att låta underrättelsetjänsten ta tag i saken. Så får man se vart det leder. I korthet har han fått veta att det finns ett antal personer. Faktiskt ett ganska ansenligt antal människor som har alldeles speciella egenskaper. De finns i flera länder och i många olika samhällsklasser. Det intressanta i det hela är att i många fall är de själva inte ens medvetna om att de är avvikande. Men och andra sidan finns det personer som är högst medvetna om sina egenskaper. Och som också ser till att använda sina färdigheter till syften som inte alltid är de bästa för landet. En del av landets värsta fiender hörde tydligen till denna kategori människor. Om man nu kunde kalla dem människor. Men såg ut som människor gjorde de. Det kunde ingen ta miste på. Man kan förstå att Ledaren känner en viss oro över det han fått veta.
-Varför har jag inte fått veta detta tidigare, undrar Ledaren.
-Den som har makten brukar vi alltid informera efter första året, svarar Peter o’ Reilly som är en av de högsta cheferna inom underrättelsetjänsten.
-Hur många känner till det här egentligen.
-Det är bara ett fåtal människor inom underrättelsetjänsten och försvarsmakten, svarar
George Michael. Han själv är en general i armén.
-Jag vill ha en lista på alla som känner till det. Och så vill jag ha en lista på alla de här människorna. Alla som redan är kända. Och jag kommer att ge er som uppgift att leta reda på de som ni inte känner till, säger Ledaren i befallande ton.
-Naturligtvis, vi har redan förberett oss på det, svarar Peter samtidigt som han lämnar fram listan på alla som är kända.
-Hur länge har de här människorna varit kända.
-I flera årtionden.
-Men hur har ni kunnat hålla allmänheten ovetande om det så länge.
-Genom bra samarbete mellan oss själva och några av dem.
-Så det förekommer samarbete.
-Ja, och det är mycket tack vare deras märkliga egenskaper som det har kunnat hållas hemligt.
-Vilka egenskaper då?
-De kan påverka människors minnen. Om någon obehörig av misstag fått veta något så har de raderat ut det från deras minnen. Inga andra än de vi själva vill vet om det.
Det Ledaren fått veta låter nästan skrämmande. Men hans rådgivare försäkrar honom om att de flesta av dessa personer står på hans sida. Från dem har han inget att frukta. De som han har något att frukta ifrån finns i andra länder. Men tillsammans ska de bekämpa de personerna. Och det borde inte bli så svårt med den makt som de besitter. Både militärt och ekonomiskt. Och så har de hjälp av personer som har de här märkligt mäktiga krafterna. Personer som står helt på deras sida. Ledaren hoppas verkligen att han ska kunna lita på sina rådgivare i den frågan. Han behöver inte tvivla. Hans rådgivare tillhör själva den kategori människor som inte är som andra. Och de är fullständigt lojala mot sin Ledare.

I en helt annan del av världen sitter Jack Sither och koncentrerar sig. Han försöker utskilja enskilda personer tankar. De sitter många personer i samma lokal. Då krävs det en viss ansträngning för att sortera bort sådant som inte är relevant. Han försöker utröna om den senast värvade medlemmen till hans organisation är pålitlig. Efter en stunds möda bedömer han mannen som tillräckligt pålitlig. Och skulle hans bedömning av mannen visas sig vara fel kan han med lätthet rätta till sitt misstag. Men han brukar inte ha fel i sina bedömningar. Han är i stället övertygad om att den unga mannen kommer att bli ett utmärkt tillskott i hans organisation. Han kommer att behövas. Det börjar bli sent och snart också dags för en tripp in i fiendeland för att hålla sig informerad om deras avsikter. På så vis kan han alltid hålla sig ett steg före sin fiende. Jacks fiende är hans forna hemland. Det fanns en tid då han trivdes riktigt bra i sitt gamla hemland. Han hade varit anställd som yrkesmilitär. Hade faktiskt avancerat till officer. Allting hade varit perfekt tills han blev oskyldigt anklagad och dömd till ett långt fängelsestraff. Efter några år insåg ändå rättvisan att han blivit dömd på bristfällig bevisning. Han blev visserligen frisläppt men fick aldrig upprättelse. Jack valde då att lämna sitt land. Han bosatte sig istället så långt borta som möjligt från det gamla landet. Han kunde aldrig glömma den orättvisa behandlingen han fått utstå. Ur denna oförmåga att glömma och förlåta började ett hat växa fram. Och det hatet hade fört honom till den position som han befann sig i idag. Genom kriminalitet, till exempel smarta bedrägerier, hade han fått råd att finansiera en hel legoarmé. Och det hade skett med det nya landets regims goda minne. Hans gamla hemland hade många fiender. Stora som små. Och det hade heller inte varrit svårt att övertala dem att ge honom medborgarskap.
Jack visste att det på fiendesidan fanns personer av hans sort. Och de informerade säkert sina makthavare om allt som hände. Frågan var väl bara hur mycket makt de själva hade. Den var kanske avsevärd. Nåja det var inget som bekymrade Jack. Det gav snarare tillvaron en krydda. Han behövde starkt motstånd. Utan det skulle kampen bli ointressant. Då fanns det ju risk att han rent av skulle tröttna. Och det vore inte bra. Hans forna hemland behövde motstånd. Starkt motstånd. Utan motstånd fanns det risk att de kunde bli för mäktiga och stöddiga. Och det var något som Jack inte kunde tillåta. Av olika skäl. Antagligen spelade rent personliga skäl också in. Som började växa sig starka redan under fängelsevistelsen.
Men för att kunna gå vidare med sina plan behövde han hjälp från annat håll. Och Jack hade gjort det till något av sin livsuppgift att samla likasinnade länders gemensamma krafter. Han var väl den som var bäst lämpad för det. Han hade begåvats inte bara med tankens gåva utan också talets. När han talade brukade andra lyssna. Det brukade aldrig slå fel. Och om inte det räckte kunde han alltid ta hjälp av sina besynnerliga krafter. Det var ytters få människor som kunde påverka andra människor i sådan hög grad som han. Han var en sådan människa som kunde tvinga folk att tycka som han ville. Vad de sedan tyckte innerst inne spelade ingen roll. Deras egen vilja kunde ändå aldrig göra sig gällande när Jack väl en gång betvingat den. Han kunde inte betvinga allas viljor. Inte de av sin egen sort som var lika mäktiga som han. Men de var i ärlighetens namn inte många. Några av de allra mäktigaste hade valt att stå över. Så det fanns inte ens en handfull av dem för tillfället. Men Jack var försiktig. Han visste allt för väl att de trots det kunde ingripa. Och det på ett sätt som kanske inte var gynnsamt för honom. Utan för fienden bara. Och det ville han till varje pris undvika.
Jack Sither undrade ibland hur mycket hans fiender visste. Han kunde läsa människors tankar men inte på sin egen sort. Så möjligheten fanns att han inte visste om allt som hans fiender visste. Sålunda undrade han ofta om de kände till hennes existens. Han visste vad hon hette och var hon bodde. Men visste de om det. Det hade blivit bestämt att hennes existens skulle vara hemlig. Att hans fiender inte skulle få veta det. Det enda de skulle få veta var att hon fanns. Men de skulle inte få veta vem hon var eller var hon bodde. Inte ens i vilket land. Det var något fienden själva skulle få ta reda på. Jack undrade hur långt fienden hade kommit i sitt sökande. Inte allför långt hoppades han.

Ledaren hade åter samlat sina viktigaste medarbetare omkring sig. Det fanns mycket som behövde diskuteras. Han hade fått ta del av ny information och det var det som stod på dagordningen. En del frågor krävde snabba åtgärder. Till hans kännedom hade kommit uppgifter om att det fanns åtminstone ett par personer som hade egenskaper som gick utöver det han hittills fått höra. Den ena kände han väl. Det var en man som han kommit i kontakt med i sitt förflutna. Han hade aldrig haft mycket till övers för den mannen av orsaker som han valde att behålla för sig själv. Och nu hade äntligen chansen kommit att göra sig kvitt denna man som så länge irriterat honom. På senare år hade mannen gjort sig skyldig till rent kriminella handlingar. Handlingar som varit riktade mot ledaren och hans rike. Det kunde ledaren inte låta fortgå. Han skulle agera och sätta stopp för det en gång för alla. Den andra personen som nämns blir ledaren varnad för. Hon, för det är en kvinna, skulle också kunna bli ett hot mot ledaren. Situationen kunde rent av bli ytterst farlig om kvinnan och mannen träffades. Åtskilda kunde deras krafter kontrolleras av personer som var av deras egen sort. Men om de träffades kunde de förena sina krafter. Och om det inträffade fanns det bara ett fåtal personer som kunde ingripa mot dem. Men de skulle bara ingripa om de själva ville och det var det ingen annan som visste. Bara de själva. Så att förlita sig helt på deras hjälp vore befängt. Här gällde det för ledaren att själv ta kommandot. Vilket han också gör med sådan tydlighet att det inte går att missförstå. Han beordrar sina män att ta reda på kvinnans identitet. Hur otroligt det än kunde låta visste hans rådgivare att denna kvinna fanns någonstans. Men de visste inte var. Inte visste de hennes namn heller. Eller hur hon såg ut. Det enda de kunde berätta om kvinnan var att hon var runt 40 år. Att försöka hitta kvinnan kunde bli en tidsödande process. Men ledaren hade just inget val. Han var tvungen att eliminera allt som kunde uppfattas som ett hot mot honom och landet. Att identifiera och sedan lokalisera kvinnan var det första som måste göras. Ju snabbare desto bättre för de började få ont om tid. När det gällde mannen var ledaren betydligt lugnare. Hans identitet visste de redan. Men inte exakt var han uppehöll sig. Men det skulle de snabbt få reda på. Underrättelsetjänsten var känd för sin effektivitet när det gällde sådana frågor. På ledarens order skulle det sedan skickas ut personer som skulle verkställa ordern. Till dess skulle dessa personer läsa in precis allt som fanns om Jack Sither. Ledaren var mycket angelägen om att de inte skulle misslyckas med sitt uppdrag. För gjorde de det kunde han själv plötsligt sväva i livsfara. Men det var inget som han tänkte låta ske utan vidare. Och kunde han bara hitta kvinnan skulle det mesta av segern vara vunnen. Därför var det så viktigt för ledaren att sätta in alla tillgängliga resurser för just det ändamålet. Det var viktigare än allt annat.

Jack Sither kunde genom sina säregna kanaler hålla sig underrättad om vad fienden hade för avsikter. Sålunda visste han att fienden var ute efter Leah. Men sin vana trogen tänkte han se till att hålla sig ett steg före fienden. Jack visste var Leah var. I vilket land hon levde i. Till och med vilken stad. Och han visste också vilket namn hon hade tilldelats. Han hade själv varit med och bestämt det. Så det skulle inte bli några problem för Jack att förekomma fienden. De skulle istället bli tagna på sängen.
Han visste att ett antal personer var utskickade för att försöka hitta hans gömställe. Mot sin vilja var han smått imponerad av att fienden så snabbt kommit honom på spåren. Men det var inte bra. Inte alls bra. Han var övertygad om att de aldrig skulle kunna hitta honom mot hans vilja. Men han kände en lätt irritation över att fienden hade kommit så nära. Han bestämde sig för att en markering skulle vara på sin plats. Han skulle minsann påminna fienden vem de hade att göra med. Om de nu skulle ha råkat glömma det.

Leah vaknar mitt i natten. Hon känner inte igen sig och undrar om hon trots allt sover fortfarande. Men snart inser hon att hon faktiskt är vaken. Att hon inte känner igen omgivningen beror på att hon befinner sig på en främmande plats. Hon vet att det varken är dröm eller inbillning. Hon har ofta varit med om det tidigare. Hennes själ har separerats från kroppen. Hon är inte död. Eller rättare sagt hennes kropp är inte död. Den har bara försatts i en slag koma. Så pass djup att själen kan separeras för kortare stunder. Skulle själen behöva vara separerad en längre stund kan en annan själ ta kroppen i besittning under tiden. Sker denna separation ofta är det nödvändigt. För att förhindra att en nedbrytningsprocess tar sin början. Det vore ju inte så trevligt att på dagtid gå omkring i en kropp som delvis var stadd i förruttnelse. Det kunde ju vem som helst räkna ut.
Leahs undran över vem hon ska träffa hinner inte fullbordas innan Jack dyker upp. Leah blir inte förvånad. De har träffats ofta genom tiderna. Och deras möten har ofta skiftat karaktär. Ibland har de varit vänskapliga. Deras känslor för varandra har varierat från gång till annan. Från äkta stark kärlek till känslor som tangerade hatets rand. Emellanåt hade de nästan varit varandras fiender. Men det fanns också starka band mellan dem. Så starka att de aldrig brustit. Just för tillfället kändes banden stabila. Leah hade tagit sig igenom en period av motstridiga känslor för denna man. Så motstridiga att hon ibland inte vetat om hon hatade honom eller inte. Men nu visste hon att banden motstått påfrestningarna även den här gången. Och hon känner sig lugnare än på länge. Men något fullständigt inre lugn känner hon inte. Har kanske aldrig gjort det. Och kommer kanske heller aldrig att göra det. Men tillvaron känns åtminstone acceptabel. Nästan i alla fall. Men trots lugnet är Leah lite på sin vakt. Jack är otroligt attraktiv med ett nästan oförskämt bra utseende. Han är 1.90 lång och välbyggd. Har mörkt kortklippt hår och ser alltid lätt solbränd ut. Med det mest förödande hos denna man är hans brungröna ögon. Dem har hon aldrig kunnat motstå. Men hennes erfarenheter har gjort henne lite visare. Jack ler ett avväpnande leende. Hans ögon saknar helt den hårdhet som hon tidvis blivit mött av. Hans avsikter är vänskapliga och hans sätt nästan kärvänligt. Han tar Leah i sina armar. Hon känner sig äntligen helt lugn och tillåter sig slappna av. Jack smeker henne ömt och varsamt. Förklarar att han vill att allt gammalt groll dem emellan ska begravas. Han vill att det ska vara mellan dem som det var när det var som bäst. Han övervinner allt hennes motstånd och hon sugs in i känslostormar som han sätter i rörelse. Men Jack är aningen återhållsam för han vill att hon ska behålla en del av sin sinnesnärvaro. Hon börjar komma till sans så småningom. Jack känner att det är rätt tillfälle att börja prata.
-Jag behöver din hjälp, säger han tyst i hennes öra.
-Med vadå?
-Jag har lite problem med en del personer som jag behöver din hjälp för att lösa.
-Vadå för problem?
-De här personerna skulle kunna bli farliga för mig.
-Hur farliga, frågar Leah fast hon egentligen inte vill veta. Av erfarenhet vet hon att Jack ganska lätt råkar i trubbel. Och blir sedan hon indragen brukar hon få dela på hans trubbel. Men hon vill helst slippa trubbel. Och sen om det är Jacks eller någon annans trubbel spelar ingen roll.
-De skulle kunna döda mig, svarar Jack allvarsamt. Det var nu inte riktigt sant. Ingen dödar Jack utan hans eget medgivande. Men det skulle underlätta bra mycket för honom om han fick Leahs hjälp.
-Och vad vill du att jag ska göra åt det, säger Leah med en avvaktande ton.
-Du ska inte göra något ensam. Vi ska hjälpas åt.
-Hur då? Egentligen behöver inte Leah fråga. Hon vet på vilket sätt Jack vill ha hjälp. Hon börjar känna sig obehaglig till mods. Hon vill inte bli indragen i detta. Men det verkar i det närmaste oundvikligt.
-Jag måste döda dom här människorna och jag behöver din hjälp för det. Jacks röst är inte lika mjuk längre. Den är hård och uppfodrande. Leah börjar känna förtvivlan. Men när hon tittar in i Jacks ögon möter hon inte den kalla och hårda blick som hon förväntade sig. I Jacks ögon avläser hon vädjan istället. Ögon som verkligen ber om hjälp.
-Du vet att jag alltid gör vad jag kan för att hjälpa dig, säger Leah ursäktande.
-Men jag är rädd för att hjälpa dig om det leder till ett ännu värre problem för mig, fortsätter hon med pinad röst.
-Det är inte min avsikt att skapa problem för dig. Jag vet att jag gjort det förr men den här gången behöver jag verkligen din hjälp.
-Jag kommer att bli straffad om jag gör något orätt för din skull. Det vet du, kvider Leah nästan panikslaget.
-Du kommer inte att bli straffad eftersom du inte gör det av fri vilja. Alla vet att du inte kan neka mig hjälp. Det är inget du rår för själv. Därför blir du inte straffad, försöker Jack lugna henne med.
-Hur kan du vara så säker på det. Det du tänker göra kanske inte är tillåtet för ens dig. Och kan de inte straffa dig så straffar de väl mig istället.
-Du måste lita på mig Leah. Vad ska jag säga för att övertyga dig.
-Ingenting. Det finns ingenting som kan övertyga mig, svarar Leah uppgivet. Hon vet att om Jack fortsätter att övertala henne kommer hon att ge efter. Och vetskapen om vad som sedan väntar gör henne dyster till sinnes.
Då utan minsta varning dyker han upp. Leahs andlige ledare. Han tittar på Leah väl medveten om vad som rör sig i hennes inre. Han känner väl till hennes dilemma. Han vill öppna en möjlig väg för henne.
-Gör det som känns mest rätt för dig, uppmanar den andlige ledaren Leah till.
-Men får jag det.
-Ja den här gången får du det. Jag lovar att du inte kommer att bli straffad av mig vad du än väljer att göra. Och mig litar du väl ändå på.
-Vad jag än väljer blir det fel. Antingen kommer jag att döda oskyldiga eller svika Jack.
-Gör då det som känns minst svårt.
-Det skulle kännas outhärdligt att svika Jack. Då skulle vi kanske bli ovänner för alltid.
-Vore det mindre svårt att döda de här människorna som Jack vill, undrar den andlige ledaren.
-Jag känner ju ingen av dem och när de är döda är de borta för alltid. Men Jack kommer att vara kvar för all evighet. Jag vill inte att vi ska vara eviga ovänner.
-Men du skulle kunna skaffa nya vänner. I dina kommande liv.
-Det är väl inte säkert. Jack skulle kunna hindra mig från att få nya vänner. Och det finns nästan ingen ovän som jag skulle frukta så mycket som Jack. Leah oro var inte helt obefogad. Hon hade hamnat i onåd förr hos Jack. Egentligen hade hon alltid befunnit sig i onåd hos någon. Och det hade varit helt jävla fruktansvärt varje gång. Men hon skulle slippa att hamna i onåd hos Jack om hon gjorde som han sa. Och hennes andlige ledare hade försäkrat henne om detsamma. Leah väger det ena mot det andra. Det finns inte så många kvar att hamna i onåd hos. Två, tre stycken på sin höjd. Frågan var bara vem det var värst att hamna i onåd hos. Jack eller någon av de andra. Hon bestämmer sig för att inte hamna i onåd hos Jack. Hon intalar sig att hon inte går emot de andras intressen så mycket att hon skulle hamna i onåd hos dem. Det Jack ber henne om är inte personligt riktat mot någon av dem.
-Jag har bestämt mig nu, säger Leah till de andra.
-Vad bra då kan jag väl lämna er ensamma nu, undra den andlige ledaren.
-Ja vi klarar oss själva nu. Men jag vill tacka dig först bara. För att du hjälpte till att skingra Leahs tvivel. Hon behövde det, svarar Jack.
-Man försöker hjälpa där det går. En del beslut är svåra att välja mellan eftersom vilket man än väljer så blir det fel. Och är man tvungen att välja mellan sådana beslut ska man inte straffas för det, förklarar den andlige ledaren innan han lämnar dem.

I nästa sekund befinner de sig någon annanstans. Först hade de varit inomhus. Leah hade inte kunnat uppfatta några detaljer men hon vet att där funnits väggar och tak. Och belysningen hade varit dämpad. Hon vet inte ens om det hade varit levande eller elektriskt ljus. Nu stod de ute i det fria. Med mörka skuggor som väggar och en mörk natthimmel som tak. De står mitt bland fienden. Men det är ingen som ser dem. Vanliga dödliga kan inte se själar som är separerade från kroppen. Eftersom det är natt ligger de flesta och sover. Men några män är vakna. En går planlöst omkring. En sitter vakt och en tredje sitter för sig själv. De är sammanlagt ett tiotal. Helt plötsligt befinner sig Leah i en av männens kroppar. Den man som går planlöst omkring. Men Jack går fortfarande omkring fritt. Han sänder iväg en tanke till henne. ”Gör eller säg ingenting” uppmanar han henne till. ”Vi får inte avslöja oss” avslutar han tanken. Hon kommer snart att göra något som hon inte alls tycker om. Men det var inte det Jack syftade på. Leah sänder iväg sina tankar till Jack i ett försök att fånga hans uppmärksamhet. Hon lyckas och han tittar på henne. Hon behöver nu bara tänka på det hon undrar över. ”Varför placerade du mig i den här kroppen. Ska du inte själv låna en kropp” undrar hon. ”Nä jag behöver ingen kropp. Jag placerade dig i den där kroppen för det är lättare att hålla koll på dig då. Jag litar inte riktigt på dig”. Leah blir stött av hans svar men väljer att svälja förtreten. Han var väl orolig att hon skulle försvinna därifrån med tankens hastighet. Han visste att hon var kapabel till det.
Det var väldigt mörkt men efter ett tag hade ögonen vant sig vid mörkret. Det är också helt tyst. Inga stadsljud hörs någonstans. Leah drar slutsatsen att de befinner sig mitt i vildmarken. Efter ytterligare ett tag har Leah fått ganska bra mörkerseende. Hon ser att de uppehåller sig på ganska kuperad terräng. Hon förhåller sig helt passiv. Hennes värd märker inte ens att hon finns där. Leah tycker att det är ett ganska behagligt sätt att förflytta sig på. Hon behöver inte anstränga sig överhuvudtaget. Men snart ska hon göra det som var avsikten med det hela. Det känns olustigt och hon önskar intensivt att Jack ska ändra sig. Så att hon ska slippa döda. Hon tycker att det är så meningslöst. Men om nu Jacks liv hängde på hennes insats hade hon väl inget val. Leah tittar sig runt. ”Nu är det dags. Vi börjar med vaktposten”. Jacks tankar går som stötar genom hennes huvud. ”Koncentrera dina tankar. Tänk att hans hjärna ska sluta fungera. Och så skickar du iväg dina tankar till hans huvud”. Leah gör precis som Jack säger. Hon vill bara få det överstökat så fort som möjligt.
Nu märker hennes värd något besynnerligt. Han märker att han inte längre kontrollerar sin egen kropp. Kroppen gör inte som han själv vill. Det hjälper inte hur mycket han än anstränger sig. Det är Leah som tagit över kontrollen över mannens kropp. För det är nödvändigt om hon ska kunna göra det som förväntas av henne. Leah är egentligen inget annat än en ren kraftkälla. Men hon har aldrig lärt sig behärska sina krafter. Jack är också en kraftkälla. Men i motsats till Leah behärskar han sina krafter till fullo. Han är riktigt skicklig på att använda dem. Och han ser till att utveckla sina talanger hela tiden. Och inte bara sina. Jack har lärt sig att använda Leah krafter också. Med sin vilja styr han Leahs kraft. Men han är noga med att inte missbruka sin förmåga för mycket. Han är inte den enda som kan styra Leahs kraft. Det finns några till som kan göra det. Och skulle han missbruka den för mycket skulle de andra kanske försöka hindra honom från att använda sig av Leah kraft. Och han ville inte utmana de andra. De skulle bli svåra och mäktiga motståndare. Men nu i natt skulle Leahs krafter komma väl till pass. Han ville inte använda enbart sina egna krafter. Det frestade på för mycket. Han skulle använda sin kraft tillsammans med Leahs kraft. Då blev det bättre effekt och följaktligen också bättre resultat.
Resultatet visade sig snabbt. Inom ett par sekunder föll vaktposten tyst ihop till en orörlig hög.
” Fortsätt med de andra. Först den som sitter upp. Och sen den som jag ställer mig hos”. Jacks tankar kändes som pisksnärtar i hennes huvud. Hon vågar inte ifrågasätta. Allt går väldigt snabbt. Det hela är över på några sekunder. Men det är evighetslånga sekunder. Hon måste koncentrera sig så djupt att hon nästan tappar krafterna. När det är klart känner hon sig helt utmattad. Hon kastar en blick åt Jacks håll. Han ser inte det minsta utmattad ut. Han ler bara ett tacksamt leende mot henne. Leah sveper med blicken över de till synes döda männen. Men Leah undrar om de verkligen har dödat alla männen. Ingen hade rört sig. Inte med minsta ryckning ens. Hon börjar misstänka att allt bara är en bluff. ”Dom är så döda dom kan bli”. Jack hade känt av hennes tvivel och velat undanröja det. Han ville att hon skulle känna sig lika delaktig som han i det som nyss hade hänt. Leah gör sitt bästa för att slippa känna delaktigheten. Hon klamrar sig fast vid hoppet att männen kanske trots allt inte var döda. Plötsligt befinner sig Leah utanför mannen vars kropp hon lånat. I samma ögonblick som hon förflyttades ut ur hans kropp föll den handlöst ihop. Att den mannen var död fanns det inte minsta tvivel om. Leahs kraftansträngningen hade dödat honom. Hans kropp hade inte klarat av den enorma energi som hade alstrats. Men hon trängde undan tankarna på mannen så fort hon kunde. Hon ville helt enkelt inte tänka på det.
Ännu en gång gör de en snabb förflyttning till en ny plats. Hon känner sig lite bekant med omgivningen. De är hos sin andlige ledare.
-Varför tvivlar du på att de är döda. Du försöker intala dig själv att du inte döda dem, frågar hennes ledare.
-Men de rörde sig ju inte det minsta, försöker Leah förklara
-Döda människor brukar inte röra på sig.
-Jag menar att de hade inte ens några dödsryckningar. Eller är det inte så vanligt att man får dödsryckningar just i dödsögonblicket.
-Det är nog mer vanligt än ovanligt.
-Men varför hade ingen av dem några då.
-Med er gemensamma kraft alstrade ni snabbt så mycket energi i deras hjärnor att deras autonoma nervsystem slogs ut på en gång. Deras hjärnor kunde inte längre sända ut signaler till kroppen. De slutade andas och deras hjärta slutade slå. Och när inga signaler längre gick fram kunde de inte heller få dödsryckningar. Det är det mest effektiva sättet som man kan döda en människa på. Jag hoppas att jag övertygat dig om de här männens död nu. Så att du slipper gå omkring och inbilla dig att du inget ont har gjort. En känsla av obehag sköljer över Leah. Det var ju sagt att hon inte skulle bestraffas för det här. Men nu stod hennes ledare här och försökte få henne till att erkänna att hon gjort något ont.
-Det du gjorde var ont. Men du ska slippa straff. Du har själv råkat ut för så mycket ondska. Så det är väl ett sätt att ge dig upprättelse för det. Och jag vet att du inte gjorde det med fri vilja. Och mitt ord kan du lita på. Leah sänder en tacksam tanke till sin ledare.
-Men jag ger bara mitt ord på att jag inte kommer att straffa dig. Det kan finnas andra som vill det. Men du kan vara ganska lugn. Mina straff är hårdast och sedan kommer Jacks och ett par andras som du nog inte behöver oroa dig för. Dom straffen slipper du i alla fall. Leah vet inte riktigt hur hon ska tolka det sista som hennes ledare sagt. Hon skjuter undan oron. Det är möjligt att hon får problem som en direkt följd av det som hon har gjort. Men hon tänker inte oroa sig i förväg. Och helt klart är ju att hennes ledare eller någon av de andra mäktiga inte kommer att orsaka henne dem. Kanske kommer de från något håll som hon inte alls väntat sig. Men till dess kommer hon att leva bekymmersfritt.

På morgonen vaknar Leah som i detta liv egentligen heter något annat. Till en början har hon ingen aning om vad hon varit med om på natten. Men under dagens gång dyker det upp fragment av nattens händelser i hennes minne. Fragmenten blir fler och fler och bildar snart en helhet. Hon är lugn och balanserad trots det som framträder i minnet. Det är inte första gången det händer och det kommer inte att inverka nämnvärt i hennes liv. Livet går istället vidare som om inget hänt. Dagar och veckor förflyter. Livet går sin gilla gång. Men långt borta sitter en mäktig ledare och undrar varför hans män ännu inte har hört av sig.

SLUT

Skriven av: Ellen