Vinter

Nyåret. Del 1.

Den 31 december 1818

Så kallt det blev plötsligt. Gustav huttrar till i den isiga vinden. Men han tänker knappt på vädret nu. Allt är så himla fint idag. Träden är fulla av snö på grenarna och det lyser så fint i alla fönster han går förbi. Han vet att mamma väntar där hemma med all den goda maten. Katten följer efter honom hela vägen hem från stallet. Det är några kilometer att gå. Men han tycker om att vara ute. Han hör bjällror långt borta. En hästskjuts närmar sig sakta. Han hör barn som ropar och leker i snön. Vilken tur att snön kom igår. Det blir så fint överallt då.

Den 21 december 1918

Det här är inte roligt. Det blir så långtråkigt tycker aina. Man gör ju samma saker hela tiden. Det är äntligen den sista dagen på terminen. Det har varit en lång och stökig termin. Hon har varit nära att somna flera gånger i kyrkan. Nu måste hon skärpa sig. Det var tur att deras vän Molly från scottland var där och hälsade på.

Den 31 december 2018
Det är isande kallt. Jennie och hennes systerdotter Cissi är påväg hemåt. De har lyssnat på en fin nyårskonsert.
”Kan du hjälpa mig med Spotify sen? Frågar jennie när de nästan är hemma.
”Visst. Hur gammal är du egentligen? Kan du inte fixa det själv?” undrar Cissi självsäkert. Hon säger alltid vad hon tycker och tänker.
”Du verkar lite feg när det gäller daorer och så.” säger Cissi, med en tonårings rättframhet.
Tack så mycket, tänker Jennie. Men hon måste le åt hennes kommentar.
”Jodå, det kanske jag kan. Men du är så bra på allt sådant.”
”Okej, det ordnar jag.”
Efter en stund säger hon: Var det kul på åttitalet?” undrar Cissi plötsligt. ”Fanns det några dataspel typ?
”Jo det var helt okej. Man samlade på luktsudd och manicklar. I alla fall gjorde jag det. Och det fanns inga dataspel knappt.”
”Haha. Vad är det för trams. Har aldrig hört talas om det.”
”Jag ska visa hur de ser ut nån dag, luktsudd alltså.” svarar Jennie.
Okej, svarar hon men verkar tänka på något helt annat.
De går vidare hemåt. Klockan 11 i kväll ska de som vanligt äta något gott och sedan dricka champange. Det är isande kallt idag. Snön knarrade under fötterna. ”Snöflingorna virvlar runt som vita fjärilar,” som Vilhelm Moberg skulle ha skrivit. ”Våren känns väldigt långt borta.” suckar Jennie.
”Det är härligt med vinter också.” säger Cissi och hoppar på en vattenpöl med en isskorpa på. Endel är lättroade, tänker Jennie.
Det är nystädat och fint hemma hos föräldrarna. Jennie är så glad för att mamma verkar så pigg igen. Det känns härligt. Nu kan hon slappna av.

De har vandrat en timme i skogen. Plötsligt hörs ett skall och ett tjut. Alla stannar förskräckta. Det är alldeles mörkt nu.
”Vad var det där?” undrar Cissi förfärat. ”Det lät ju som en varg!”
”Nädå, det var en räv som ylade.” säger Jennie lugnt. Inte så lätt att veta när man kommer från en storstad. Jennie är så himla tacksam att hon fått växa upp på landet. Det har varit väldigt lugnt och skönt.
”Det var bara en räv som bräkte, som stockholmaren sa.” säger pappa förtjust.
”Väldigt roligt.” Sa Jennie.
”Vilken stockholmare?” undrar Cissi.
”Det är bara ett skämt som pappa gillar”. Svarar Jennie.

Nyårs 2099
Äntligen har hon handlat klart. Hon skyndar sig att lasta in allt i bilen.
Bilen fungerade inte! Den som alltid gått så bra. Den kunde både flyga och köra runt på vägarna. Själv behövde hon inte köra alls om hon inte ville. Hon kunde bara sitta och drömma. Det passade henne perfekt. Fast hon kunde köra själv om hon ville.
Var hade hon ställt bilen? Ja just ja. Hon sitter ju i den nu. Såhär förvirrad brukar hon inte vara. Kanske kan Tim komma och hämta henne. Han har ju också en flygbil. Endel bilar kunde man åka ut i rymden med. Men de var inte så populära som man trodde att de skulle bli. Hon huttrar till där hon sitter. På bara någon timma har det blivit tio grader kallare. Vad ska hända härnäst, tänker hon förtvivlat. Ibland kunde tempeaturen stiga väldigt snabbt. Det var så vissa dagar. Ingen visste varför det blev så. Ibland kunde det bli tjugo graders skillnad under en dag.
Hon minns förra sommaren. Då hade det blivit nästan femtio grader varmt. Då hade de mest stannat inomhus. Det hade kännts overkligt varmt.

Hon måste ringa nån för att få hjälp med bilen. Men telefonen är i väskan i baksätet. Hon ropar på roboten. Deb npste kunna hämta mobilen nu. Ibland funkade det inte när hon frågade den om hjälp. Så trycker hon på knappen så att den ska bli gladare. Då börjar den hoppa runt och skratta. Nej, hon får ändra den så den blir lite lugnare. Fast då brukar den se så himla trött ut. Den går som i slow motion. Efter vad som känns som en evighet kommer den med hennes mobil. Fast den är förstås helt död. Näe, nu orkar jag inte mer. tänker hon.
Usch vilken dag. Hon sulle ha stannat hemma istället. Men hon har inte varit hemifrån sedan i julas. Så idag hade det varit så skönt att få komma ut en stund.

Författare:

Publicerat

Dela: