Vinterbarn

Du kommer in genom dörren och trycker dina läppar mot mina och du smakar cigarettrök och billigt vin.

Din kropp mot min och jag vill att det aldrig någonsin tar slut. Din kalla hud mot min och du skrattar när jag rycker till när du rör mig. Jag smeker din kind med handen och du känns så kall, så frusen. Du
är kall men du gör mig så varm.

Du gör mig så varm när jag ser dig.

Och du gnistrar så som bara du kan gnistra. Du lyser glöder strålar gnistrar glittrar tusentals gånger vackrare än tusentals stjärnor tillsammans. Så vacker att man önskar att klockan nej inte klockan men tiden stannar så att just den stund du är nära varar för alltid. Så strålande att man önskar att man kunde frysa den här stunden som ett fotografi ja just precis som ett fotografi. Precis så som en bild som man alltid kan bära med sig och plocka fram när man mest behöver det.

Och jag är inte ensam om att önska så. Alla unga pojkarna som tror att de är män ja precis alla unga pojkarna här kan inte slita sina blickar ifrån dig, alla de som är tillsammans med unga flickorna som nu börjar hata dig för att du kommer in genom dörren vackrare än dem, alla unga pojkarna som kommer att bli utskällda av unga flickorna när de kommer hem i natt, alla önskar de samma sak som jag.

Och du vet allt detta.
Och jag vet att du vet.

Du vet precis hur du ska röra dig för att få alla unga pojkarnas hjärtan att slå hårdare, få dem att stanna upp och stirra och samtidigt få unga flickvännerna att avsky dig. Unga pojkar är ju så lätta att distrahera och unga flickvännerna så lätta att reta. Det är precis som om du vet vad alla tänker, men det är kanske inte så svårt. Unga pojkarna tänker ju alltid på samma sak ändå. Tänker bara på vad de vill göra med dig. Vad de skulle göra med dig om du någonsin skulle gå hem med dem. Om du någonsin skulle ge dig till dem.

Jag sneglar på flickorna runt om och visst blixtrar avundsjuka och hat i deras ögon för vem vill inte stråla som du det men det är bara du och ingen annan som kan stråla så.

Men som om du bryr dig om deras blickar. Som om du bryr dig om vad de tycker.
Tvärtom.

Du vet ju att innerst inne skulle de göra vadsomhelst för att byta plats med dig just nu. Vara dig just nu.

Du vet att alla unga flickvännerna också önskar att alla unga männen i rummet skulle se på dem på samma sätt som de ser på dig. Att alla unga pojkarna ska fantisera om dem, fantisera om hur det skulle vara att älska med just dem. Du vet att unga flickvännerna också vill känna så även om de aldrig någonsin vill erkänna det. Så du bryr dig inte om unga flickvännernas arga blickar. Du ler istället och du gnistrar mer än någonsin, blir mer magisk än någonsin bara för att du kan.

Du gör allt detta bara för att du kan.

Och du vet hur alla deras ögon följer dig när du kommer fram till mig för du är min och bara min och ingen annans och jag vet precis som du att pojkarna hatar mig lika mycket som flickorna hatar dig.

Du viskar i mitt öra: Det är vi två, vi två mot världen baby. Ska vi visa dem, ska vi det? Ska vi ge dem någonting att prata om? Någonting att prata om tills solen går upp?

Jag ler till svar och trycker mina läppar mot dina igen och vi smakar cigarettrök och billigt vin tillsammans.

Författare:

Publicerat

Dela: