Visionen

Det fanns inte längre någon religion, det fanns ingen som svor att leva och dö för någon religion.
Det som fanns kvar var människor, gamla och unga, friska och sjuka människor. Faktum var att världen var i stort sett som alltid, men utan det hat som religiösa meningsskiljaktigheter hade skapat.
Jag hade läst historien flera gånger, den som berättade som det sista stora kriget. Det Heliga Kriget som utkämpades inte ute på stora fält som färgades röda av mänskligt blod, utan ett krig som utkämpades inom varje människa.
Det Heliga Kriget var inte ett vanligt krig, det dödade ingen människa. Det dödade och gjorde istället slut på motsättningarna inom varje enskilt människohjärta. När människorna själva inom sig hade förstått att ingen skiljelinje fanns att bygga vidare separationen på, lärde de sig också att uppskatta och acceptera varandra, se varandras värde och sanna jag.
De lärde sig att människan själv bestod av Gud… och att ett blodigt krig enbart innebar att man lemlästade själva den gud man nu bekände sin tro till. För Gud var ett och alltihop… på en och samma gång. Gud var då, nu och sedan. Gud var alltet och alltets motsats.
Gud var även motsättningarna. Gud var rymd och rymd var Gud, och Gud var Jord och Jord var Gud, Gud var även människa, och människa var Gud.
När människorna förstod detta, och enades, slöt Gud fred med människorna och därmed sig själv. Splittring och separation försvann, och stora mängder ångest, depression och ilska, skräck, sorg och vanlig stupid vardagsdumhet försvann från människornas axlar. De kunde räta upp sig, till en ny dag… i samma gamla evighet som alltid varit precis framför ögonen på dem.
Den här inre frigörelsen ledde till en mängd förändringar i samhället. Människors egna vilja betonades mer än tidigare, men det var en fri vilja under ansvar.
Lärare fanns i världen, och dessa undervisade människorna och sade till dem att även om människornas åsikter gick isär, och det tämligen ofta, så var Gud ändå densamme. Summan av alla delarna bildade samma helhet, även om delarna vände sig från varandra. Så varför ödsla onödig tid på att slåss för vem som har rätt, när allihop ändå hade både rätt och fel… samtidigt.
På så vis avskaffades de tusen religionerna. Och en annorlunda livsstil växte fram, där barn föddes och växte upp i en tillvaro där de fick lära sig sitt värde och inte bli inpräntade sin mänskliga arvsynd och skuld till Gud själv.
Mänskligheten som varit som Guds elakartade tumör renades och omvändes till ett liv och en tillvaro i sann gemenskap.
Jag såg på buskarna omkring mig där doftande klätterrosor gjorde sitt bästa att höja sig upp över min grupp av trädgårdsmöbler. På bordet framför mig låg en flöjt som jag plötsligt lyfte upp och förde till läpparna. De höga ljusa tonerna rörde sig i vågor ut över landskapet, jag kunde se det och mina ögon log åt synen.
Musik var något som hade förändrats även det sedan den där tiden.
Nuförtiden var det väldigt sällan någon lyssnade på instrument med dov och mörk bas. Flöjterna, fiolerna och pianot stod högt i värde just för den typ av ljud de framkallade.
Människor idag ville inte omge sig med disharmoni, för de insåg att yttre disharmoni påverkade den inre harmonin åt samma håll.
Musiken, den nya musikformen, hade lett till en ökad medvetenhet om ljudets påverkan på själen och därmed människan, och den medvetenheten hade lockat fram en attitydförändring. En attitydförändring som i sin tur hade hjälpt folket se klarare på sin omgivning, många hus hade jämnats med marken för att ge plats för nya byggnader som var formgivna just med tanke på yttre och inre harmoni.
Färger användes med större insikt om de olika färgernas inneboende betydelse.
De rätta värdena fick med tiden allt större betydelse, och varje förändring ledde till en höjning av mänsklighetens medvetande, som ledde till ytterligare förändring… och så hade en uppåtgående spiral skapats.
En kraftfull energirörelse, en tidvattenvåg vällde fram över hela Jorden, förbättrade livsvillkoren för allt och alla. För människans ökade medvetande, var till hjälp även för Jordens djur och natur.
All utvecklings ursprung var en och samme Gud. Huruvida denna gudom var en hon eller han gav de flesta katten i. Det spelade ingen roll. Vad som spelade roll var att man behandlade varandra som goda gudar, med vänskap, respekt och framförallt kärlek.
Och varje människa visste om sitt ursprung, och som ansvarskännande smågudar tog man faktiskt sitt ansvar… och behandlade andra så som man tidigare hade förväntat sig att Guden skulle behandla människan.
Man gav frikostigt utan krav på att få någonting tillbaka.
Alla insåg att varje själ var en arbetande del av helheten Gud, och hade sina särskilda uppgifter.
När tvillingarna på Wall Street i New York hade raserats omkull för dryga trehundra år sedan, hade världen stått inför sitt Heliga Krig.
Händelsen var, vad som hade startat utvecklingen inom varje människa… för alla de som normalt inte ägnade sig åt det inre livet, stod plötsligt ansikte mot ansikte med sin egen inre skräck, och tomhet och ångest.
Tomhet, skräck och ångest försvinner aldrig genom att man tar hämnd på andra för något som hänt en själv eller ens närmaste. Hämnden bedövar om möjligen känslorna, men den biter inte på orsaken till känslorna… en inre separation från det egna gudomliga väsendet, det som lever längst inne i oss.
Människorna då, hade valmöjligheter. Svara våld med mer våld… eller bryta våldsvågens kraft med en mur av godhet, av kärlek, av förståelse.
Ett helt folk kan inte ställas till svars för en mans handling. Folket under den enskilde mannens våld är som får som följer den herde som skyddar dem mot hunger, mot kyla och mot döden.
Som får vägrar de se sin egen del i historiens gång, vägrar förstå och ta sitt eget ansvar för att världen ska bli bättre, godare, mer kärleksfull… för det är vad de alla innerst inne önskar sig.
Svara därför inte våld med våld.
Ge av dig själv, det du vill att andra ska ge dig.
Du vet vad det är för något!

De är våra syskon, våra bröder och systrar. När de ropar på nåd i sin nöd, vad bevisar du om din egen storhet, när du begår brott själv?
Människor som är hungriga, törstiga, lider brist på rena, hela kläder och vardaglig trygghet… har alltid revolterat. Har alltid gjort och kommer alltid göra.
Vi vet detta idag, trehundra år efter tvillingarnas kollaps.
Ge av er själva. Ge av ert överflöd… låt energin röra sig. Ge till dem som behöver det mest.
Enligt vår historia, stod världen mycket nära ett atomkrig, låt det inte gå så långt!
Atomer påverkar varandra… ni består själva av atomer, och ni Kan påverka varandra, på gott och ont. Välj nu, vad vill ni ha för framtid.
Stanna upp en liten stund och fundera, tänk… fantisera om det goda ni önskar er… våga det, och fantasin är närmare er verklighet än ni vågar drömma om.

Skriven av: Sarisio