Publicerat
Kategori: Novell

Visst kan man vara kär när man är liten!

Visst kan man vara kär när man är liten!

Nu när man är stor förstår man varför dom vuxna inte förstod att man visst kunde vara kär när man var liten.
Men jag ska berätta hur alltihopa började…….

Jag ville absolut inte gå upp och börja skolan för sjätte året i rad.
Men när mamma skrek på mig där nerifrån med sin allra stressigaste röst, kunde jag bara inte motstå mig att ligga kvar.
Jag gick sakta i på toaletten o tvättade av mig i ansiktet, sen gick jag i och tog på mig mina kläder som jag hade lagt fram redan i kvällen innan.
Jag hasade mig ner för trappan och satte mig vid köksbordet, där jag med en gång fick en macka och ett glas juice framför mig.
Medan jag åt tänkte jag på hur alla i klassen skulle se ut.
Om någon hade ändrat frisyr eller om någon ny snygg kille eller trevlig tjej skulle komma till ny till klassen.
Jag stoppade in den sista mack biten i munnen och sprang upp till mitt rum.
När jag stängde dörren från allas tjat och skrik och kom ut i värmen.
Ville jag bara vända mig om och gå in igen och dra täcket över huvudet.
Men i alla fall lyckades jag gå mot skolan.
Och innan jag visste ordet av var jag framme.
Jag stod på skol gården och såg ettorna stå tätt intill sina mammor och tvåorna o treorna leka i klätterställningen.
Just som jag stod där kom Emma fram till mej.
- Hej Tilde sa hon
Jag blev så glad att jag bara kastade mej i hennes armar o vi dansade runt som vi alltid brukade göra när vi inte hade setts på länge.
Det var nämligen så att Emma brukade vara i Frankrike på somrarna och hälsa på sin morfar och mormor.
Men nu var vi tillsammans i alla fall.
Medan vi pratade om lovet och alla klasskompisar gick vi in mot skolan, och upp för trapporna och in i klassrummet där alla soliga klasskompisar stod.
Alla pratade med varandra och killarna sprang om kring som dom alltid hade gjort.
Att dom aldrig mognade!!
Men jag kunde inte se en enda som hade gjort om sig eller någon ny.
Möjligt vis att Fredrik var lite brunare än vad han brukade vara.
Fröken klappade i händerna och bad oss att sätta oss ner på varsin stol.
Sen pratade hon om allt vad on hade gjort i sommar och vad vi hade gjort i sommar.
Men när hon hade pratat knackade det på dörren och en kille kom in.
Fröken sa:
-O hejsan Matti vad skojigt att se dig.
Alla bara tittade på varandra och undrade vem denna Matti var!
Tillslut fick Erik fram:
- Vem e det?
Fröken sa .
Ja detta är Matti han kommer ifrån Finland och ska gå i våran klass tills att hans föräldrar hittar ett jobb.
Det var ingen som förstod var fröken menade men alla var glada för det var länge sedan vi hade fått någon ny elev till våran klass.
När vi fick gå hem bestämde vi att dom som ville skulle gå och bada tillsammans.
Nästan alla kunde utom Johanna, som skulle gå till tandläkaren och Emil och Ylva som ville vara för sig själva (det ville dom alltid vara så vi var vana vi det här laget.)
Efter en 30 min låg alla som var med nere på stranden och solade.
Matti var också med och han pratade flytande svenska för han sa att han hade bott ett år i Sverige redan innan han började i våran klass.
När killarna och tjejerna sprang ner i vattnet stannade Matti kvar hos mej .
(jag har aldrig gillat att bada jag tycker det är för kallat men sola tycker jag om)
När jag tittade på honom i solljuset var han ganska söt med sina gröna ögon och sitt bruna hår.
Tillsist frågade han vad jag hette.
Jag svarade att jag hette Tilde .
Och efter det rullade samtalet bara på.
När alla kommit upp ur vattnet Var Matti och jag borta.
Vi gick på vägen hem till mej.
Hand i hand.
Jag hade aldrig tänk mej att killar i min ålder kunde var så mogna.
Dom killar som jag kände var barnsliga och hade väll aldrig äns tänkt på en tjej.
När vi gick där kände jag plötsligt att det här är nog kärlek.
Jag öppnade dörren i till huset och visade Matti att han kunde gå in.
Jag bad till gud att ingen skulle vara hemma.
Som tur var, var ingen hemma utom katterna Ferdinnan och Nisse.
Efter det att Matti kommit in till mej rullade dagarna på.
Alla i klassen hade vant sig vi att det var jag och Matti.
Till och med våra familjer träffades och trivdes ihop.
Men sen kom det Matti och jag skulle inte se varandra på 3 veckor.
För under julen skulle jag åka till Farmor och Farfar i Gävle,
Och Matti till sin familj i Finland.
Under jullovet höll jag på att längta ihjäl mig efter Matti.
När skolan skulle börja efter jullovet sprang jag till skolan.
Men jag kunde inte sen Matti någonstans.
Emma och jag dansade runt som vi alltid gjorde men var var Matti?
När vi satte oss i klass rummet Kunde jag fortfarande inte se Matti.
Fröken kom in och såg ledsen ut när hon berättade att Matti aldrig skulle komma tillbaks mera.
Hans pappa hade hittat ett bra och välbetalt jobb i Helsingfors.
Jag kände hur allas blickar riktade åt mitt håll.
Alla tänkte nog samma sak ……..
Stackars Tilde som aldrig får se sin pojkvän igen.
När dagen var slut gick jag hem och la mig i min säng det var då gråten kom.
Jag grät när mamma kom hem jag grät när pappa kom hem.
Mamma och pappa kunde bara inte förstå varför det var så hemskt.
- Man kan väll inte vara kär när man bara är 12 år sa dom.
Mamma försökte förklara att det nog inte var så hemskt som jag fick det att låta.
Men tillsist kom jag på att han kan ju min adress han skickar nog ett brev eller nåt.
Dagarna rullade på men det kom aldrig något brev från Matti.
Han var borta.
Ingen kunde hans adress………….
Ja så var det när min största kärlek någonsin bara blåsta bort
och försvann och att mamma och pappa inte förstod det kan jag inte förstå än idag.

Skriven av: Elsa salomonson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren