Von oben

Vad är bäst för vem och vem ska bestämma vad som är bäst för vilka och är sanningen alltid sann?






– Det kommer in uppgifter om förhöjda strålningsvärden inom mikrovågsområdet lite varstans i världen? sa Telder till sin laboratoriechef vid Kennedy Space Center.
– Anmäler en förhöjda strålningsvärden så har snart alla det, suckade laboratoriechefen. Hypokondri är den mest smittsamma sjukdomen och media är smittkällan. Innan var det telefonerna, tidigare bildskärmarna. Bara hysteriska elallergiker som inspirerar varandra.
– I så fall är vi också elallergiker, doserna är högst här.
*
–Jag har testat mig och det är inget fel på mig.
Orden slog ner som en bomb hos Telder trots att beskedet bara var en bekräftelse på det han redan visste: han kunde inte bli pappa. Han var ingen fullvärdig man och i längden kom Ilina inte att stå ut. Hon skulle lämna honom därför hennes högsta önskan i livet var att få barn och den lyckan kunde han inte skänka henne.
*
– Mr president! Forskarna vid Kennedy Space Center rapporterar att en av deras vädersatelliter ger ifrån sig för höga stråldoser.
– Inte mycket jag kan göra åt saken. De får väl lösa det tekniska själva.
– Men strålningen kan vara farlig och folk oroas om de får reda på det, fortsatte presidentens rådgivare. Man har uppmätt för höga värden här i Washington…
– Här? Det skulle ju bara vara i uländerna!
– Va?!
– Ja, det får inte komma ut, men en av mina föregångare beviljade en gång på 1960-talet att bestråla uländerna med mikrovågsstrålning. Det var ju befolkningsexplosion.
– Det är ju inte klokt! utbrast rådgivaren.
– Ja, jag vet, men det var den tidens sätt att se det. Våra vädersatelliter arbetar ju med radar för att se molnen och de experimenterade med kraftiga saker för att kunna se ännu mera. En av satelliterna var en stor pjäs med kärnbatterier. Den dömdes ut rätt snart men en föreslog att använda den för att sterilisera hela populationer. Mikrovågor gör hannarna sterila, vet du.
– Det här är ju vansinne, om det kommer ut…
– Visst, och därför måste vi hålla tyst. En president ärver tyvärr föregångarnas misstag.
– Det kan förklara varför födelsetalen har gått ner i västvärlden de senaste tre årtiondena medan de fortsätter att öka i tredje världen, funderade rådgivaren. Den har strålat här i väst!
*
– Satelliten svarar inte på kommandon, sa laboratoriechefen och hamrade på tangenterna.
Telder kom fram till laboratoriechefens skärm och tittade:
– Ser du vad jag ser? Den ska bestråla på södra halvklotet! Vi måste informera regeringen.
– Nej, för fan då blir det stopp på allt här. De kommer att stänga labbet Vi måste hålla tyst.
– Det går inte att stänga av plutoniumbatterierna, de har effekt i trettio år till, sa Telder. Vi måste kontakta ledningen och säga som det är. De har programmerat den utan vår vetskap.
– Du fattar att om det når Washington så kanske även media får nys om det?
Telder svarade bara med en nickning.
*
–Vet personalen på Kennedy Space Center om det här med att deras satellit har strålat utvecklingsländerna? sa rådgivaren till presidenten.
– Nej. De fick aldrig reda på syftet. Tekniskt sett är det arrangerat så att de inte kan se var den strålar och hur mycket. Den tidigare regeringen ville ha så få som möjligt involverade.
*
Satelliten svävar runt jorden på sextiofem mils höjd i polär bana, det vill säga den sveper över alla delar på jorden minst en gång om dygnet. Meningen var att vid de befolkningstäta delarna i syd ska strålningen kopplas på; men den verkar ha missat målet. En exakt likadan satellit stod kvar i ett avskilt rum på labbet som referens i fall något behövde repareras.
*
– Man kan ju på sätt och vis förstå när de en gång tog beslutet, sa presidenten.
– Hur då? frågade rådgivaren.
– Ja, befolkningsexplosionen och därmed fattigdomen hotade planeten, du vet.
– Det hela var ju ett tankefel. Det är inte befolkningsökningen som skapar fattigdomen utan fattigdomen som skapar befolkningsökningen.
– Ja, ja. Må så vara, men då trodde man så och det är politikens uppgift att rätta till felen…
– Som alltför ofta orsakas av politiken, suckade rådgivaren.
*
– Ni måste stänga av fanskapet! sa presidenten i telefon till laboratoriechefen på NASA.
– Det går inte.
– Vadå, går inte?
– Vi kontaktade er för vi kunde inte stänga av den. Vi har tappat kontrollen.
– Varför har ni inte sagt…ska jag som någon jävla Rambo åka upp och stänga av den, eller?
– Vi måste hitta en lösning, sa laboratoriechefen.
– Hela västvärlden kommer att griljeras under tiden! dundrade presidenten.
– Så farligt är det inte, möjligtvis att det påverkar fortplantningen…
– Skulle en flock impotenta stutar vara bättre då?
– Sterila, rättade laboratoriechefen.
– Ja, ja. Skitsamma. Västvärlden kommer ju att dö ut om männen inte har krut i kanonen.
*
– Media har fått reda på allt! skrek laboratoriechefen till övriga på labbet.
Världens alla media basunerade ut nyheten om att uländerna under årtionden bestrålas med mikrovågor för att göra dem barnlösa. ”Den vite mannens översittarmentalitet”, var en rubrik.
I storstäderna rådde anarki då alla myndighetslokaler vandaliserades.
Telder vaknade upp kallsvettig efter mardrömmen. Vad kommer hans skvaller till en tidningsreporter att leda till?
*
– Jag anser inte vi etiskt kan hålla detta hemligt, sa rådgivaren till presidenten.
– Skadan är redan skedd. Nu gäller det att göra det bästa av situationen. Om detta kommer ut till allmänheten så kommer det orsaka panik; på vilket sätt skulle det göra saken bättre?
– Folk har rätt att veta…
– Skulle vi publicera allt som folk har rätt att veta hade inte staten fungerat.
– Men här har ju en stor del av befolkningen i världen utsatts för ett jättelikt steriliseringsprogram! Massor av människor har behandlats som försöksdjur.
– Ja, ja; det är för jävligt. Men det är inte vi här som beslutat om det och du vet lika bra som jag att vi aldrig skulle göra så idag. Vi måste däremot städa upp. Om det kommer ut så är det inte de som gjorde det som blir de skyldiga utan vi. Jag får ta mig till NASA och förklara allt.
*
Telder samvete var sönderslitet av ångest. Han kunde inte hålla tyst, trots att han förbundet sig att tiga. Han hade alltid hatat lögner och speciellt överhetens trixande och fixande.
Han kunde inte förlika sig med tanken på att han tillhörde ett etablissemang som förde folk bakom ljuset, som skyddade statens vidriga sätt att behandla folk.
Nu måste han välja: Fortsätta att ljuga, eller tala om sanningen för media.
*
– Vi måste hålla tyst om det här. Förstår alla det? sa presidenten till personalen på labbet efter att ha förklarat ingående varför regeringen fört även NASA-labbet bakom ljuset.
– Vi kan inte fortsätta att ljuga, protesterade Telder. Det är inte etiskt försvarbart…
– Ibland är sanningen mer skadlig än en lögn, avbröt presidenten. Den som säger att den aldrig ljuger, talar inte sanning. Kan jag lita på er lojalitet, eller?
Alla nickade, även Telder. Han hade läckt till en journalist för att han hatade lögnen och nu kom han på sig själv med att ljuga. Han ryste och insåg: att sanningen är uppbyggd av lögner.
*
I sin desperation hade Ilina till och med funderat på att vara otrogen, bara för att få det där barnet som var hennes dröm. Tankarna hon närde kunde hon inte erkänna ens för sig själv.
Hon kunde inte bara lämna Telder, den man hon älskade, då vore en otrohet bättre, tänkte hon. Men vore den moraliskt bättre? Och skulle hon kunna leva resten av sitt liv med en lögn?
*
– Fungerar den där jävla referenssatelliten som den ska? frågade presidenten.
– Enligt skärmarna fungerar den precis som den där uppe, upplyste laboratoriechefen.
– Enligt skärmarna, ja. Men har ni varit inne och kollat fanskapet?
– Inte på länge, vi har ju inte haft någon anledning.
De gick in i det slutna rummet där den stora referenssatteliten stod. Allt verkade lugnt när de var på väg ut då plötsligt ett svagt brummande hördes.
– Vad fan händer? frågade presidenten.
Telder gick fram och lyssnade; kände på antennerna.
– Det är magnetronen som är igång! Vi bestrålas nu, här!
Alla ryggade tillbaka och de stängde dörren.
– Det är ju för fan referenssatteliten som har strålat hela tiden! brölade presidenten. Era pungkulor måste ha blivit kokta som frikadeller. Skönt att det inte var den där uppe, i alla fall.
Medan de bearbetade beskedet att de själva var offer sedan de stängt av strömförsörjningen till referenssatelliten kom presidentens rådgivare in i kontrollrummet och såg deras miner:
– Så ni vet redan?
– Vad? utbrast presidenten.
– Att media fått reda på allt, att vi strålat hela u-världen för att göra dem barnlösa.


http://boksidan.just.nu

Författare:

Publicerat

Dela: