Publicerat
Kategori: Sorgliga dikter

Nått

Någonstans ingenstans vid ett trä som saknar grenar sitter jag tyst och hukad med händerna pressad mot magen tunga steg närmar sig de plågade barnen.
Vinden är tyst och syrsorna ekar ingen karta en mörk himmel en bitter skog och månen gråter blod.
Jag kan inte se mina fötter när mörkret hälsar på, när skriken tar slut är Freide ute och går.
Cirkel efter cirkel steg efter steg på något sätt hamnar jag vid samma träd när solen går ner.
Ett orakel utan ögon ger mig hopp om att slippa dö leta efter den dansande kvinnan på sjöns enda ö.

Skriven av: jueel

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Veijo Ennefors

Vem är jag en fråga utan svar.

Veijo Ennefors

På andra plats denna veckan: Inga-Britt IB Gustafsson