Kategori: Dikter
Vi får väl helt enkelt fortsätta, där vi slutade
Jag läser i Elena Ferrante. Några sidor. Och jag är med henne. Så intimt. Och ändå inte besvärande. Vi samsas väl. Väl, tänker jag, och tänker att det kanske jag inte hade behövt skriva. Men så behöver jag inte skriva. Hon gör inte stor sak av någonting. Hon konstaterar sakligt och hon ser till konsekvenserna. Alltid blir det till några ord. Språket böljar omsider i solen och man befinner sig i böljorna. Man är med på det. Men, det måste jag tillägga, jag vet inget om man. Jag bara tänker så. Ingen kan förstå sig på Italien. Därför är det naturligt att sysselsätta sig med något annat. Förälskad kan man alltid bli. Det är naturligt.
Förtid är det jag lever i, det gör den som väntar
Det är vad jag tror
Ja, jag är väl fattig på energi
Vad ska man säga
Jag tittar
Jag ser
Jag hör
Det försvinner
Vad ska man kunna
Vad ska man veta
När man dör
Allt
Tydligen
Själva nyttan måste ligga i mitt eget nöje
Åtminstone någon skulle kunna glädjas åt detta faktum
I all enkelhet motsvarar inte den överväldigande känslan
Vi får väl helt enkelt fortsätta, där vi slutade
Ture Holmberg
Status: Guld författare
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 442 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
På spelsidor utan svensk licens kan du spela dina favoritspel och placera spel på olika sporter
Veckans författare:
Ture Holmberg
Tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man…
På andra plats denna veckan: Anders Berggren