Anfang Början A.

Anfang Början
A.
Att vara och ändå inte
Bortsett från denna nog så besvärande omständighet
gick livet sin gilla gång
på den undangömda gatan
i det något avsides
för att inte säga helt avskilt
liggande, villakvarteret

(Det var inledningen
nu återstår bara resten av romanen
boken, historien,
verkligheten, den som alltså varken finns eller inte finns i detta nu
hur illa man nu än tycker om det uttrycket
hur skulle den kunna inte finnas
hur självklart naturligt det än kan tyckas
det senare är kanske trots allt en mer svårgreppad möjlighet
eller är åtminstone svårare att föreställa sig
Så som det är svårt att föreställa sig hur det skulle vara att varken kunna se eller höra och därför inte heller prata
Vad skulle man prata om?
Hur man känner sig?
Man gör alltid det
orden som då och nu eventuellt följer tillhör en annan historia
att uppleva världen som ren smärta eller njutning
skönhet, men utan möjlighet att kunna formulera något så enkelt som:
vad skönt
Känslan är och något namn får den
väl
hur det än formuleras genom den slutna kroppen, hjärnan. Vad?
allt är för övrigt svårt att föreställa sig
ändå lider vi, leker vi, skrattar vi och samspelar på tusen sätt med världen och de seende och hörande
de som gillar, de som ogillar och de som tycks alldeles frånvarande
de som inte avslöjar något om vad som försiggår i deras huvuden och kroppar
jag ser hennes kropp
som om hon går på styltor
inte bara klackarna utan
proportionerna
långa ben, kort kropp, huvudet gömt i mycket hår, förlängt och bemängt
hon är så påtagligt kroppslig att hon försvinner bortom fantasins gränser
i denna overklighet rör jag mig okroppsligt tanken skyr men dras med
ag vill och kan inte
jag försvinner mitt i tillblivelsen
Jag läser om Paul Auster. Han heter så. Jag har försökt läsa honom tidigare och misslyckats
Jag ser honom som en obehövlig länk mellan då och nu
då är Kafka, jag är nu
möjligen något annat
sett från sakprosans vokabulär, är jag fattigpensionär
kan inte minnas att jag gnällt över det
Klassificeringen kommer från tidningar som jag läst
jag har nog aldrig förstått vad
jag läst, vilken brist naturligtvis också kommit Auster till del
han bor förgäves i Brooklyn
vad detta ord förgäves ska innebära
orkar jag inte eller vill jag inte gå in på explicit
även om en utläggning möjligen kunde ha en självklar plats, också här
Varför inte det då?
Jag beslutar mig ofta för att aldrig använda namn
att inte ange någon
att inte tala om någon
att inte föra en eventuell läsare på avvägar
Vad det beslutet är värt vet jag
ja, nu vet du också
lika mycket som alla andra, nämligen
Någon hördes säga, lika litet
jag hörde det emellertid inte
han, Auster, talar om tricket med att binda läsaren genom att lura in den just på villovägar
Ett meningslöst trick eller råd
den som använder ord vilseleder
den som inte vet vart den ska behöver inte
Vem, vet, det?
Man får lätt intrycket att vissa vet
åt det kan man inte göra något
allra minst förstå.
Ibland tänker jag att jag skulle förklara den här bokens titel
andra gånger tänker jag att det är inte förklaringar som fattas
vem skaffar sig inte själv de nödvändiga förklaringarna
mitt främsta skäl till valet var och är alltjämt att det är en bra titel på just den här boken
Att det en gång i en svårläst framtid ska bli en bok kan jag inte tänka på
något ska jag ju skriva
inte tänker jag sitta i en källare med mörka mattor på golvet och hamra på en gammal reseskrivmaskin
hellre då på resa
att resa är det mest självklara sättet att färdas genom livet
som för min del är den långa breda vägen mot döden
jag har trots allt lättare att acceptera livet än döden
hur de hänger ihop lyckas jag aldrig riktigt förstå
Allt för abstrakt
är livet dödens abstraktion
eller är det tvärt om.)
Allt var ändå inte som det en gång varit, även om ingen riktigt tänkte på det längre
man hade fullt upp och kunde ju inget göra åt historien
och
skulle det verkligen ha kunnat bli annorlunda än det nu var
hur var det och hur är det
frågorna studsar orkeslöst och viljelöst mellan häckar och staket
En rad med avfallsbehållare avslutar gatan
Åtminstone det var en del av det nya
det nya som aldrig skulle kunna göra anspråk på titeln det normala
man levde i anomalin och vaktade på det rätta tillfället att flytta därifrån.
från en avvikelse till en annan
hur ogenomtänkt det än kunde tyckas
lever man inte alltid i mellanrummet sneglande mot det avgränsande
Alfa, med det orangeblossande håret och den långa böjliga kroppen, krönt, inte så uppenbart av den flygande kalufsen som av det splittrade ansiktet, eller kanske hellre ansiktsuttrycket, som varken gav vägledning åt något bestämt håll eller om varifrån denna kluvenhet möjligen kunde ha sitt ursprung, varken källa eller känsla röjdes av den min med dragning åt den konstanta vreden som konstituerade hans både slätrakade och hållningslösa framtoning
han var på väg som det tycktes
eller var han verkligen det
inget särskilt stod att läsa
inget annat var där heller
med sin hela uppenbarelse störde han dock
förgäves söker jag det adekvata ordet för den belägenhet han försatte hela kvarteret i
han störde inte lugnet som fanns
en det lugn som man trodde skulle kunna finnas bortom den ihållande nollpunkten
Varför tro
Anna, däremot, gick med sin självklara, men också dova och skuggade uppsyn som ändå aldrig gav några tecken på att vara något förmer än det uppenbart naturliga och enkla
ja, jag reagerar mot användningen av båda orden
men Gud har nu ordnat det så, och vem är jag etc.
hon fanns hos var och en, om än med olika betydelser
bland vilka vissa gav upphov till känslor av oro blandad med förbittring av typen
”varför inte jag”
och andra rörde upp så gott som hela kvarteret i en känsla av trotsande förvissning
oron bevarades emellertid outtalad
men var
tyckte man ändå
förnimbar och närvarande
en pyrande olustkänsla av misstänksam avundsjuka
som om den bars mot den grav, som trots det oundvikliga, av någon outsäglig anledning absolut inte väntade henne. Vissheten gav åt alla den förlåtelse de behövde. Tiden skulle göra sitt, den skulle värka ut henne. Längre än så tänkte man inte. Så vitt man visste. Så vitt, så vitt, så visst
Med Alfa var det annat
var han dödens väktare
dödens tjänstvilliga ande
dödens dundrande talesperson
ja, vad mer och vad annars
ingen tordes vädja om ett svar
Svar på vad?
så fåfängt
alla iakttog samma beslöjade tystnad
som vissa stunder kunde te sig som en svåruttalad vördnad
men där visste man väl bättre
varför skulle man å andra sidan det
Allt spring i kvarteret
vad var syftet
ingen kom sig för att fråga
han kunde ses plocka upp ett och annat från trottoaren som om han var en allmän hjälpreda
långa perioder höll han sig dold bakom de fördragna gardinerna i den anspråksfulla villan
trots färger av påtaglig signifikans kunde den inte hänföras till något utom sig själv eller i honom
den låg där
synlig men kanske obetydlig
hur skulle man kunna föreställa sig något därutöver
Ingen visste
Anna hade satt sig på bänken vid den lilla svängda och glesa parken
strax innan fältet
på andra sidan skogen
hävdade sig mörk och hög
anmärkningsvärt hög
eller var hennes perspektiv förvrängt
hon satt i detta lilla andrum som bättre
tjänade henne än den krävande och
kvävande skogen skulle ha gjort
allt mer sällan blev den målet för besök
ju färre besökare, desto kusligare
snart skulle den väl bli helt förvildad
man visste inte ens vem som
om alls någon
höll den i tukt och
ska vi säga, någorlunda sans
känslan av fara kunde emellertid inte längre undertryckas
Så långt hade utvecklingen nått
Man hade omedvetet skapat ett faktum
det finns ytterligare varianter
men någonstans tar tålamodet slut
Måste man inte vidare
Axlarna tyngs av orden
Energilöst ältar hon ansvarsfrågan
Till middagen infinner han sig utan vidare
Allmänt anses ett fjärde kunna sluta formen
Utan sex funnes inget att tala om
Vad är det nu du ska hålla i minnet
Oviljan har krupit ur sitt gömsle
hon reser sig och går eventuellt ut
Känner ni varandra, förresten

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 432 publicerade verk