Att tala om andras förvirring

Då kunde presens passa,
idag syns imperfektum naturligare.
Hellre tvivlar jag på att historien ägt rum än jag trosviss går in i det.
Att jag kunde njuta av mina utsikter.
Vad vill jag egentligen förknippas med?
Detta är jag,
här står jag,
här är jag,
där var jag,
nu går jag.
Behovet av mig själv är den enda tillväxt jag erfarit.
Har nyfikenheten därmed avtagit?
Nej, men skärpts, den skär inte lika ofta vid sidan av längre.
Vinsten av att till sist inse sin dödlighet är naturligtvis att man ser slutet.
Kan jag också förstå den oförsonliga hållningen till döden?
Nej, därtill är dess lockrop alltför smickrande.
Också jag.
Om jag förstod innebörden av mina ord skulle jag inte yttra dem.
Vad känner jag inför den oförsonlige?
Leda.
Varför, varför skulle man försöka beskriva havet?
En populär bild: att dra åt samma håll.
Som floden, som lämmeln eller som skruvarna på fiolen.
Om världen nu kom och erbjöd mig ett förhållande, vet jag inte hur jag skulle ställa mig, utom att jag skulle tycka att erbjudandet kom sent.
Att tala om sin förvirring är ur alla synpunkter mycket pretentiöst. Att ha fattat något klart, är för en liten eller en stor hjärna, en lagom uppgift, som oftast klaras av i föredömlig tysthet, den förvirrade dock, gör stort buller av sin hjärnas oåtkomliga storhet och dess förmåga att överblicka det oerhörda, med bara denna enda hake, han förmår intet berätta vad han sett, men kan därmed inte nöja sig, utan ska tillkännage detta tillkortakommande såsom upphöjt och såsom ett beskydd åt en alltomfattande världssyn.
Att tala om andras förvirring är inte mindre den pretentiöses lott. Här är en som klart sett, inte bara med egna ögon utan också med andras, och ur detta mångseende ska han förelägga oss den ena missbildningen efter den andra mot bakgrunden av den klara himmel, som är hans överlägsna hjärnas ridå.
Jämför nu inte päron med äpplen, lyder ledarens hot mot röster, som genom den dämpande konjunkturen ändå lyckas göra sig hörda, därmed låtsande sig tillhöra den finsmakande skara för vilken valet aldrig gäller annat än det ena vinet före det andra.
Vi övriga måtte hålla oss till att inte välja mellan pest och kolera, mellan vin och vatten
och mellan päron och äpplen. I synnerhet som det endast gives äpplen eller päron.

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 268 publicerade verk