Att vara och ändå inte

Fortsättningen



Så stod det skrivet, så var det sagt, och delvis tänkt, men, i alla fall och händelser, framfött och blött i eftertankens ljumma, frätande, dränkande vätska. Inte precis som blod, men som av blod färgat efter skammens plötsliga och oväntade nedslag. Man häpnade naturligtvis och gjorde därefter vad man kunde för att bedra sig. Hur länge skulle det hålla
Hur kan man alls förstå en sådan titel om man inte är gränslöst godvillig, allt accepterande, i brist på krav, stil, känsla, ja, allmänt renons, etcetera, etcetera osv., ändå är där ju något, också för en som svurit tillhörighet till logiken, saken, innehållet, meningen och den fördömda nyttan
Gränsöverskridandet börjar fransas av tiden och nyttjarna. Modet står sig och man borde väl inte önska annat, trots att man hela tiden gör det. Vem fan kan hålla sig och vem fan vill hålla sig inom gränserna, om där nu råkar finnas några. Jo, de är många och jag behöver inte sitta här och försvara upptäckten av dem
Hur kom nu patetiken in. Så där bara. Självförglömmande och likväl utstående på ett iögonenfallande vis, ja, på sitt omisskännliga vis och helst onämnda. Jag ger den inte ett ord till och jag drar mig undan alla hänsyftningar m.m.
Till råga på allt figurerad. Vad tänker man sig egentligen. Där satt professorn docerande över sina medskrattande docenter. Vem som skämdes mest vetekatten
Alfa och Beta får tala för sig. Jag tänker då inte ha dem i munnen. Följet får de också dras med
Hemmet ligger där det ligger och striden står där den står och till sist syns inte ens dammet, flådd ligger dåtiden, man vänder den ryggen, vilken stank
Att vara utan att vara härrör från en önskan hos Roland Barthes att inte förstå men kunna, behärska, tala som en infödd utan att förstå ett jota, och ändå… (Issa), det utspelar sig i Japan
Säg det som inte besvärar. Såg du det? Omständigheternas grepp slinker man aldrig hur. Så mycket vet du väl i alla fall och för resten bör till exempel Lars Ahlin klandras. Säg bara varför inte. En rygg i morshemmet. Allt må man undra över. Där stod den provocerande högst upp till höger
Är då inte alla gator undangömda. Är det inte gatans själva natur att vara dold tills man råkar befinna sig på den. Kanske du vet bättre. Det må vara hänt
Villakvarteren ligger avsides. Praktiskt naturligt tråkigt. Folk får ju ta konsekvenserna
Där låg det, hur som helst, och vem är jag att rubba faktum
Var det började och slutade
Jaa du

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 442 publicerade verk