Avgörande, döden

Har jag lekt färdigt med underklassen nu? Försökte jag blidka den? Jag är inte så föraktlig som ni tror. Det finns en mening i mitt pladder. Godhet finns.
Vad har jag emot patricierna? Svekfullheten, lojaliteten, inskränktheten, överlägsenheten, inbilskheten, dumdrygheten, föraktet, fegheten, självgodheten, vänligheten, skönheten etc.
Men dessa dygder äga ju ock plebejerna!?
Ja, men där man inte betat tror man dock gräset grönare.
Right.
Eller motsatsen.
Right.
Återstår alltså självtillräckligheten. Jag ska avla i ensamhet, njuta ensamhetens frukter, möta dödens gråa öga i ensamhet, vandra ensam till källan, ensam höra dess klingande spel, ensam klättra på sluttningen och ensam skåda ut över världen.
Man skriver icke så numera, dagens ungdom vänder icke dessa stenar längre, de gamla har begravt sina döda, månens silversnok ringlar ensam i gölen. Natten har mist sitt mörker.
Någon lånar tillfälligt dig sitt öra.
Örat är din gäst
Du bjuder det att slå sig ner.
Blir det bra här i soffan?
Passar upp och passar ner.
Munnen går. Örat får vad det orkar.
Också dina öron börjar jäsa.
I ordflödet uppstår en virvel.
Som hotar att dra med sig.
Strömmen delar sig.
Du måste välja eller bli kvar i korset.
Det sinar.
Örat har fått nog.
Tackar för sig.
I tystnaden blev du.
Orden är min klädnad
Språket är min själ
Meningen min mur
Tystnaden mitt minne
Punkten är ångestens början
Kommatecknet är förhoppningen om en fortsättning
Frågetecknet, försöket att hålla ögonblicket
Utropstecknet i stället för bön
Bönen, försöket att hålla ihop sina ledamöter
Sammanträdet, försöket att splittra
Splittringen, livsavgörande
Avgörande, döden
Angående en liten flickas vandring upp för backen
Backen som går mot sitt slut
Slutet som är nära
Aischylos som jag inte ska glömma
Glömskan som om
I väven är jag ömsom inslag, ömsom varp
Där lyser jag igenom bland björkens svårfångade unga grönska
Här lånar jag drag åt den unge mannens profil
Där åter skymtar jag svagt i skuggan
Här åter går jag in i flickans veck
Nött av tiden speglar väven molnens vandring
Någon sitter vid kanten och drömmer

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 432 publicerade verk