B. Bengt, å sin sida

B.
Bättre förekomma än förekommas var det bokstavligen brukade och bästa beteendet bland den blodfattiga befolkningen
inte mycket att hämta för en vampyr
försåvitt det nu inte skulle röra sig om en särskild sorts finsmakare
Beklagar man sig över belägenheten är det med en något förstämd och beklämmande stämma
som inte riktigt samsas med bebyggelsens spröda övertoner
Hallå
Betas gardiner släpper som vanligt genom fler intryck än de som ryms i hennes
inte så genomtänkta beräkning
obekymrad om diskrepansen blandar hon
de allra mest halsbrytande associationerna
låter handen stryka över den ständigt skiftande leken tills hon berör brösten där bilderna sjunker ned och ihop
nästan som i visan, tänker hon
ställer sig helt nära den smala glipan mellan
de brokiga gardinerna som nu kringgärdar springan mellan hennes ljuvligheter
Okej
Bengt, å sin sida
där han visserligen inte befann sig
bligade som om där fanns en annan anledning än den han trodde sig dölja
besvarade hennes strykningar med ett nästan förnämt och stillsamt vinkande
vars bildlikhet med helt andra sammanhang
fick henne att blunda för att komma den ouppnåeliga sanningen en bit närmre
Värmen, som stiger från hennes mjuka hy och hydda mot de försiktigt blyga kinderna, är redan på god väg att konkurrera ut det lilla rouge som hon just anbragt. Lol
bra nog, tänkte hon, och drog sig baklänges (inte bara Gud vet varför) utom synhåll.
Hon tänkte på värdet av att vara människa och på värdet av en annan människa. Hon tänkte länge och väl, men utan att komma ett tuppfjät närmre vad hon åtrådde och utan att ägna tuppens steg en enda tanke, en enda gest av omtanke
Om hon bara hade kunnat undvara detta språk
Om hon bara hade sluppit vara som den hon var
Om hon bara, bara hon, utan vidare förbindelser
Så gick hon som det tycktes henne vidare
Glömskan förde henne längre bort än vad hon både hade önskat och i stunden ville
Det var början och det var slutet, det andra tar vid där det ena slutar
Skillnaden är de påhitt som människan lägger på tingen för att alls se dem
Den avgörande begränsning utan vilken hon knappast vore vad hon föreställde sig
Föreställningen ger föreställningen om att kunna vara ett med något som hon tror är något annat. Alltid detta annat, men vad annars
Egentligen tänkte hon kanske inte på något annat än allt
Budskapet var i korthet: ”Vad var meningen?”

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 285 publicerade verk