Bär fram ditt ljus, gamle man

Bokstäver kommer och går, ord sjunker hän och tränger på, den språkliga särarten söker ständigt dräkt.
Kostnaden för att inordna intellektuella, konstnärer, idrottsutövare, forskare och präster i institutioner, lag och samfund är blygsam jämfört med de summor, som skulle åtgå till att iståndsätta eller undanröja vad dessa kollektiv på fri hand i planlös förskingring åstadkommit. Skulle någon anslagsbeviljande instans ens våga tänka tanken?
Sanningen kan aldrig ligga närmre än bortom drifterna. Därmed liknar den döden, som inte heller den kan finnas i annat sammanhang än med sig själv. Båda har de också gemensamt att ständigt dras ur sin egentillvaro för att i högtidsskrud gå hand i hand med egennyttan. Betydelsen av dessa påtvingade utflykter för uppskattningen av kontrahenten kan inte nog framhållas. Ju större jag ljuger, desto sannare kan jag känna mig. Ett tag i alla fall. Så kan jag också gå här och vänslas med döden utan att ha en aning om sällskapet. Självsmek på låg nivå. Stor ensamhet.
Böökens kamp för sin själs hela förälskelse väcker beundran, han nådde fram. Vad ska man säga om blygsammare prestationer? Jag gläntar på ögonlocken och låter ljuset från mitt eget liv sippra in. Det bländar allt mindre. Min förvärvade mildhet breder ut sin försonlighetsskugga.
Att vara i belägenheten att kunna göra ett historiskt misstag.
Kan jag komma på ett enda.
När ska vi få veta om judeutrotningen var ett historiskt misstag eller bara ett missdåd?
Ifall det ena eller det andra, vilken lärdom kommer judarna förr eller senare att dra till vilken eventuell konsekvens för palestinierna och har den ena handlingen och/eller erfarenheten något med den andra att göra?
Kan man någonsin handla historiskt korrekt?
Jag vill veta.
Vid tankeförstoppning dunsar orden tungt mot papperet. Hellre att de flöge som när tanken stilla stod.
Ånger och förstämning
Jag glömmer att jag skriver om dagen.
Jag vill ut, jag vill ut.
Söker en springa där jag kan lägga in ett hyende.
Bär fram ditt ljus, gamle man.
Ett efter ett slits förnamnen ut av TV-n. Ansikten, kända ansikten tiger sig igenom det ena programmet efter det andra. Jag kollar, intresset kolar.

Ture Holmberg

Status: Guld författare

tror bestämt att jag gör mig bäst som obeskriven, men den som gör sig omaket att ta sig genom mina kommande ordmassor kommer förmodligen att forma just något liknande en beskrivning f.ö. kan man se sig mätt på Facebook
Ture Holmberg är medlem sedan 2023 Ture Holmberg har 285 publicerade verk